September

1839 September.

Säg, arma gosse, säg:

hvart skyndar du din väg?

............

............

Min tanke jagar jag,

hvart enda åretag,

hur svagt det är, hur lätt det är,

mig närmre till min tanke bär.

Runeberg.

3 Än blomstrar verlden grön. Vi ha sommar än, fast i regnig kappa klädd. Än vista vi på vackra Löparö, men redan talas om en dag eller annan då det vore tid. Om vi ändå hade sol på vår sista sommarhimmel!

4 1. Söndag Men himlen är ostadig. Pianot skall trösta. Folk samlas som vanligt i farstun. Det är concert. – Aftonen vacker – då går jag ensam ut åt klipporna vid Simsundet, och metar – och får stora abborhjeltar. Det är trefligt i ensligheten med stormen och hafvet och klipporna och den nedgående solen. – Det är herrligt – och jag tänker i hast på Ossian, som jag läst för flere år sedan. – Han älskade solen när den gick ned i hafvet – herrliga Ossian!

5 2. Måndag. Åter regn. – Vi sitta inne, läsa förtvifladt, men lida en förskräcklig Tobaksnöd. Det går så långt att Odert röker bladen, »omakasu», som smaka gement och lukta ännu värre. – Metar i Sundet och beundrar vackra skyar.

6 Senare på a. öfverraskad af bref från hemmet .... trefligt – Sophie och Tante resta till Uleåborg .....

7 3. Tisdag. – Mulet. Ändtligen tobak så att röken flöt i skyar. Klent mete vid Lindsudde och continenten. Anfalla midt på fjärden en båt lastad med flickor och lingon.

8 4. Onsdag. Clodion den långhårige – mumien – ourang outang – det är Odert som kammat sina ljusa lockar underligt. – Visite hos Bränhus För resten regn och rusk.

9 5. Thorsdag. Visite hos Bränhus Gusta och hans haratupp som bets. Och promenad till bastun i andra Gustas trädskor. – Och »vill ni si en athlet!»

10 6 Fredag. Skjutande öfver en bank – nigande och gratulerande utan ända. – Det är jag som menas – som skjutes – som gratuleras. »Tack mina vänner – hörpå, vår snälla värdinna, kaffeknorrar åt gubbarne – och i e. m. caffe åt gummorna och flickorna öfver glatta laget. – Det är min vilja att alla drickaer så mycket de orkar» ....... Och det dricks. Och det skjuts. Och flickungarna smutta i farstun, – och jag spelar. – Dagen är vacker. – Solen skiner klart genom löfven ..... Vi stå på Lindsudden i solskenet .... de unga björkarna se så glada ut .... och grenar och blad stå stänkta med gull i solen. – Fjärden är blank som christall. – På afstånd höres sång öfver vattnet. – Man blir på engång sorgsen och glad till sinnes. – Jag känner igen mig: det är Alörn och förflutna dagars sol. Ack glada ljus, – ack ljufva bild – jag känner din värma, ditt milda lugn! ....................................

11 Men röster höras i skogen. Odert skyndar förbi. »Vi få främmande – en slup seglar in genom sundet.» – Och i fart tillbaka, för att ta emot Gusta Appelberg och Z. Gallenius .... på afstånd höras deras fleuter ..... de komma för att afhämta oss ..... Och ny salut för en ny Z. – Och thé, och thodium, och stor concert, 3 fleuter och ett piano – Preciosa och noter – Sedan Gustas fleut i mörka quällen uppe på bergsbranten. – Stjernorna skeno klart och vi stodo på afstånd. Men långt öfver ängen vid skogsbrynet härmade echot med godt gehör Bellinis Somnambula. Det var en mild musik .... Fleut i det fria, det låter.

12 Och nedanför berget stodo åhörare – Gusta Tarkman, Smedas Janne m. fl. fulla och förtjusta. – Och Smedas Janne ropar åt Odert: »si ä dä inte Reuter, min bror Reuter, maka till Reuter finns int». –

13 7 Lördag. Men timmarna ila – och vi måste ila med om vi ej vilja bli efter. – I dag har den sista solen upgått öfver vår vistelse på Löparö det fagra – sedan vi 79 quällar af en nordisk sommar här sett den nedgå bakom skogens toppar. – Vi packa nu in och liquidera – omkr. 120 Rd. ha vi kostat här. Det upstår en slags sorgsenhet rundt omkring oss – vi resa med det vitsordet af folket att ha varit »faslit, ja så förderfvadt hyggliga herrar», och rigtiga dagrar i bredd med Borgo gymnasister. – Och till Jul bli vi mycket välment obligerade att komma ut. – Kanske hellre nästa sommar.

14 – Båten var klar – bryggan uptagen af alla våra vänner – och intet öga torrt, undant. våra .... Bränhus Gusta sköt – vi lade från land – och|911| hurrade – en fläkt fyllde våra segel – fleuterna stämde upp Rousseaus dröm – det var vid middagstid – men luften sval och klar. – Och så gungade vi bort långs sundet, förbi udden, öfver fjärden, under sakta musik – tills de klippor och stränder, der vi tillbragt så mången dag i sorglös frihet, försvunno ur vår åsyn. – Haf tack vår ensliga, vår vackra ö för mången stund i dal och lund, ... för frihet i skog och fält och sjö! – Du blef oss kär till slut, och ingen tall i skogen fanns som ej var oss förtrolig och bekant, och ingen klippa vid din blåa sjö der vi ej någongång sett soln gå ned. Jag är ej otacksam, vår vackra ö! Haf tack.

15 Färden är munter. Vid grythålet plundras häggar. På fjärden hissas Algierisk flagg. – Vinden är svag. – Styrmännen göra krokar. Kl. 6 uphinnas vi af våra Löpare som resa till staden för att mala – och följas i ett sälskap sen. Det mörknar. Eldar brinna. Stjernor skina och spegla sina flammor i den klara djupa fjärden.

Enoriginal: »En våg ej rör sig mer,

af sol och dag jag ser,

en strimma blott vid vesterns bryn,

och mörk i fjärdens djup är skyn.

Säg, arma gosse, säg:

hvart skyndar du din väg?

.............

.............

Act 4. Höstdagar

eller– – – – – – väl har verket skridit, men med bättre flit det skridit bättre. Thomas Hane, Grafven i Perho

Jag nalkas dig åter du stolta, du stora ...!

ditt skimmer jag ser i den skymmande natten,

ser lampornas sken i det mörkblåa vatten

påsig afstånd fjerran förlora.

Jag ser dina torn, dina stolta façader

stå stela i hvita och glänsande rader,

hör larmet som hän öfver gatorna ilar

och aldrig sig hvilar.

Och flärden jag hör hur i natten den vakar,

bekymret jag hör som hvilan försakar

och oron som söker i larmet att dämma

sin skärande stämma.

Och lifvet jag ser, hur i stoftet det letar

sitt eviga mål, och stretar och stretar

från morgonen tidigt till sent uppå natten

för samlade skatten.

Och lättsinnet ser jag i rosor sig smycka

och söka i nöjet sin vanskliga lycka,

och tumla förblindadt på branter och stupa

med ens i det djupa.

Men kunskapens heliga ljus som blef gifvet

till ledande fackla i natten af lifvet,

på sanningens väg – den ser jag ock amma

sin tröstande flamma.

O strålande våg, som från höjdenrna stammar!

O läskande källa för törsten som flammar,

jag nalkas din rand – i böljorna glada

vill evigt jag bada!

24 Altså, du stolta, du stora – ! Jag stiger i land på en rutten brygga, och är åter hos dig för att, med Guds hjelp, ej lemna dig förän ........

25 Natt och quarter hos Z. Gallenius ....

26 8 Söndag. Morgen bricht heran und ich auf.språk: tyska – Reser med mina effecter till Strömborgs .... som äro hemma, och flyttar in i mitt förra. – Och nu, adieu mitt skägg – du bördiga vildmark, för hvilken folket på gatan stadnade och vände sig om! – På Löparö, der August efterträdt Odert i skäggpresidentskapet, efterträdde jag August, longe splendidissimusspråk: latin. – I mina mustacher fastnade ofta filbunken, och min haka skuggades af manligt sköna lockar. Men nu adieu!

27 Hvad nytt? – Fru Strömborg en liten sjökapten. – Visite hos Aug. Essen – ser skral ut – hjertinflammation, nu bättre. – Reuter och jag echapera från honom ut i köket, i farstukammarn – grefvinnan, grefvinnan! och|913| hela Palmfeltska familjen besöka honom på Söndags förmiddag.

28 Vidare visite hos Rpffs: tomt. – Lilla Lisette sjuk – Lisette Wahlström embellerad.

29 Täta visiteroriginal: Visiter af våra Löparöflickor – Greta såg rätt långt – voro spektakelsjuka ... lingon ........

30 Hela dagen var en Tychobrahedag. 1) min rosiga (slarfviga) rock (om hkenhvilken berättas 1837 Julii 1) obegripligt försvunnen. 2) diverse glömdt vid flyttningen. 3) skifvan till mitt piano vid samma flyttn. sprucken långsefter midt itu – min häpnad var obeskriflig – men det kan hjelpas. 4) borttappadt en 12 ʄ och 5) strax derefter en 50 kop. – hvilket högst sällan händtoriginal: händt) – 6) haft onödiga assessorer för en 25 rubel – 7) odrägligt språng för att vexla mynt – och 8) otaliga helt lönlösa patruller för att emotta ångfartyget från Åbo – och 9) omöjligt att få reda på Emelie om hon finns här eller inte.

31 9 Måndag. Forts: 10) Tracasseri med Edgar – 11) opost och bedragen väntan – 12) tar emot Storfursten, i mening att han kommer från Åbo – och si! han kom från Reval – och den rätta Åbofursten kom ändå och satte vaxnäsa på mig. – Men Emelie är på Fiskars, det får jag veta i Tobaksboden af B:ms hushållerska. –

32 A. hos August. – Löparöfolket resa med presenter af caffe och carduser.

33 Lecture: Gejers vidlyftiga Rec. öfver Hvassers Alliancetraktat.

34 10 Tisdag. – Rangerar mina askar. – Blanken kommer till staden med W:m Essen, och vet åtskilligt smått. – Tullius kommer instruttande. – A. Thé och hos August.

35 11. Onsdag. – Nu följa långa och tråkiga dagar – Lecture: Gejer Sv. Folkets historia – I dag är stor flaggning på alla örlogsmän och stor illumination för Alexander. – August – promenade med Wilh. Essen – musik på alla torg – grupper i mängd – blandade societéer – ändtligen souper hos Schulin .... och träffar Grönbladena. Eduard – Phil. Doctorn – är nu här, har höga tankar om sin person.

36 12 Thorsdag. Vid middagen: »hela Luktsystemet har utgått från dig, Nylander». E. m. Visite af Karamsin – mera tråkig, fattig karl! – spekulerar på ambulat. pedagogie i Nurmijärfvi. – A: tar emot familjen A. Armfelt på Ischora – englar till döttrar – och förnöter quälln hos August.

37 13 Fredag. Ytterst tomt på all omvexling. – Lindansare, konstberidare m. spela i alla knutar men de må spela. – Emelie allt på Fiskars.

38 14 Lördag. – Stora bibliotheket – Herodotus. – Dagbok, piano, och ganska enformigt. Rum ha B. och jag hyrt i Hjärneska gården – i stenfoten, sade Finelius.

39 15 Söndag. Hör Lange från gången. – Jollrar hos Staud. med liten Sigurd, som spatserar med stora stöflor, galoscher och min hatt. – A: Kosmorama visas af Scarselli i Rådhuset. – Tar Edgar med. 25 stycken, ungef. 5 goda, 10 medelmåttiga, resten derunder. – Mest förtjuste mig Kärleken som föres öfver Tidens ström – Psyche i Amors famn håller med fin grace lyran framför sin barm – med skälmaktigt, antikt omedvetet behag, sjelf fullkomligt antik – mensklig f är hon ju, och anar icke den med vemod blandade ljufheten i sin älskares öga, som uttryckeroriginal: yttrycker Romantiken och i den ett öfverjordiskt väsendes svärmande kärlek. Öfver dem breder en skalkagtig Cupidon sin skira, fladdrande rosenslöja, under det att en annan strör blommor öfver Tiden som tankfull och med mildt sorgligt alfvar, synes förgäta den leende unga som midt på öfver den brusande vågen rädda föra sin kärleks ljufva skatt, och sintt leende hopp och sin hela lycka ombord.

40 16 Måndag. Bref från Uleåborg af 2 Sophior .... den lilla hit i vinter – pass då på, min gosse, att hålla hufvudet på rätt! – Och den andra skrifver att vår lilla blifvit stadigare nu. Det är godt. Hon var allt hittils bara barnet i mycket. – A. hos August. Sakonspråk: ryska = Lexspråk: latin.

41 17 Tisdag. – Zimmerman – 300 – och olynne. – Medan jag smörjer mig med thé hos vår Maja, komma Borgströms.

42 18 Onsdag. – A. The – och bref – och tråkig – och connoissanse från Mutter Gröndahls tid – hvar bor du nu, kära barn? – På Robertsgatan – och ensam? – ja ensam. Så så. –

43 19 Thorsdag. Föreläsningarna börjas. I Termin afhör jag: Hällström 4 timmar i veckan, Rein 2 timmar, Tengström 2 timmar, Geitlin 2 timmar, – mest för fides. – Och fortsätter nu Herodotus.

44 A: Essen – bättre på läkareed. – Om Sveaborg och sista kriget – favoritämne.

45 20 Lördag. Fredag Bref till Sophie. Om pietism. Om verldens rätta bruk.

46 A: Thé. Berättas om ett upror bland fångarne på häktet i natt, dervid 2 pers. blifvit mördade – och 600 flottister – barfota, i skjortärmar, med gevär på axeln – opererat emot 28 löskomna fångar.

47 21 Lördag. Kl. ½ 1 på natten berättar Greta att en herre vill in till mig – och Alfred Backman kommer från NyCarleby. – – Rosenkampffs snart efter.

48 22 Söndag. Melart beskrifver den mördade fångknektens 9 knifstygn.

49 Thée dansante i Brunssalongen. Gentil Local – litet folk, men noblesse|915| .... Armfeltska familjen – Alex. A. med sin grefvinna Oxenstjerna – deras fröken Hedvig, en englavarelse – bland de vackraste ansigten, de smärtaste rosenstänglar – långa grefvinnan – och fröken Mathilde – rätt vacker – begge flickorna smålogo åt Carl Hartman .... hvilket ej roade grefve Piper, en ung man storvext och hög, något fetlagd .... Ytterligare en liten pojk-baron Armfelt, valpiger och pratiger ... Vidare familjen Traversay – fröken hade ej sin beau jourspråk: franska i dag, och några af våra välbekanta nåder. – –

50 Detta var nu att se .... ingenting att göra – och för resten tråkigt. Fru Borgström talte jag med .... tyckte jag förändrats (mitt fördömdt korta hår) – och lofvade att Emelie skall komma med första.

51 Lecture: Amorinas Bok, eller historien om de 4 – af Almquist ...... non placetspråk: latin ... idel rudimenter, råämnen till Tintomara, Signora Luna ... omogna och besatta fantasier, och poesien en nybörjares. Besynnerliga Almquist.

52 23 Måndag. Upvaktning hos Tengström. Besök af Karamsin och lilla Holmen. Opost. ... och ingen Emelie.

53 24. Tisdag. Regnar gement. – Nya ansigten. – En spindel i burk redan en vecka och agreabelt sälskap af flugor .... de måtte ändå ha otrefligt.

54 S. d.Samma dag, Tisdagen, Calle S., Ingman, Zimmerman boston hos mig – och mycket fyr med Ingmans peruk, som Claes satte på sig. – Skrämde en vagn med en störtsjö.

55 25 Onsdag. – Auction på Bonsdorffs böcker m. m. – och ser en snibb af en uniform – Såså tänkte jag, här kommer man sig till en studentuniform, – fick strunten för 11 Rub. 20 kop. – och fann att jag i god tid lagt mig till professorsuniform – men priset hundpris, wie man sagt.språk: tyska

56 26 Thorsdag Hörpå, du i kappan der, hvad står du på bergen och ser utåt hafvet med så oafvänd blick? – Ser du der huru skyarna skugga djupet och vågorna gå långt i det vida? – Eller ser du måsarne kryssa kring klippan, eller hvita segelvingar svärma ute på det blå? – Ej våg och ej mås och ej segel ser jag, jag söker rök, men jag ser blott moln som skymma. – Stig ned från bergen och skynda, ty rök är rök. – Ej mer under den fria himlen irrar din vackra fågel.

57 Ja jag såg dig, min sorgklädda engel, jag kände din blick. – Jag är åter glad.

58 S. d.Samma dag är Sundmans och Marie Bergers bröllop. – Gentilt folk upfylla gentila rum, men i tambourn tränges en blandad societée – och midt i bland mobben ochså honnett folk med kapporna för ansigtet – somliga förklädda i peruker m. m. – Och bruden visar sig under bravorop – i|916| ljusrödt siden – glad, lycklig, lättsinnig, vackrare än nånsin. På ena sidan lysaer Emelie Lindquist, på den andra Evelina Kåhlman, begge med stora armljustakor, begge hvita smärta, täcka – Emelie med ljusblå blommor och långa breda sidenband nedhängande från nacken. – .....

59 Min vackra flicka ...! det är en lust och glädje att se dig, om ochså blott med halft öga under kappan. – Evelina K. är så godt som förlofvad – Gud vet hur det kommer sig att du ser mig nästan så ut, du ochså ..... Men bort med alla mörka ögon, väl ser jag dig dansa med Franz, men Franz är en bra pojke. – Godnatt, min vackra glada Emelie! »Wo ist der Tag, wann blüh’t die Zeit als du dich nie verbirgst, und nie mit Nebelschleyer mir dein sel’ges Angesicht umhüllst?språk: tyska» ......

60 27 Fredag. – Godnatt ... ja, ja. – I dag är du hos Sundmans .... och helsar godmorgon på en ung fru. Men jag har opost – och spelar boston hos C. Staudinger.

61 28 Lördag. Förgäfves väntas Rpffs. – Cederman visar åter sitt juridiskt blida anlete – – Men jag går på f. m. till Borgströms med Sophiornas bref till Emelie.

62 .. Men ingen stor figur gör jag der – blyg – fåordig – dumma landtluft! Stor sak .... välkommen åter rymmerska. – »Tycker du att jag förändrats är lik mig? frågar rymmerskan. – Ditt ja kom så sent. Ser du intet att jag blifvit fetare, och längre – jag är lika lång som du. .... Och så roligt jag haft. – I Åbo, på Fiskars eller hem – der ville jag lefva. Men nu måste jag snart hem med första lägenhet. Du tror intet. Jo det har pappa skrifvit, vid sin faderliga onåd.»

63 Nå ja, tänkte jag, res hem och svala af dig, min stackars flicka. Här bränner luften .... du behöfver lugn en stund; hvem kunde ochså undra om du bländats någon gång af detta glada, men ytliga lif!

64 Ochså om H. – Ja, ja du är densamma – ack englabarn, du är densamma än!

65 29 Söndag. Söndag d. 29 Sept. kl. 1 middagstid har jag hunnit upp min tid, och skrifver nu i dag, hvilket väl knapt händt sedan 1834 eller så.

66 Söndag var klar och blåsig. – Okyrka och ingen vue från Mariægatan. Afton: boston hos Blank med gubben Thuneberg och Lieutenant Tavaststjerna. Kl. 11 – halfmåne i strödda moln – ett eget dunkel öfver den böljande sjön, och glittrande månglans här och der i vågorna. Invid bryggan ett fartyg, hvars mäaster gömde sina toppar i molnen med fladdrande vimpel. – Menniskotomt öfverallt, blott skyldtvaktens tysta figur – och ljus från Sundmans fönster – der var bal.

67 30 Måndag. – Opost. – Oflyttning. Denna tid är tråkig. Med Edgar har jag nu slutat; han kommer i skolen. Strömborgs börja flytta. – Inlöser min professorsuniform, som ser bra ut. – Möte – ensam quäll i Gejers sälskap. Och helt nyss uphörde pianot att störa granskapets nattro. Klockan är 10 a. – Ensam sitter jag och skrifver, medan höststormen brusar mot rutan. – Jag har varit ledsen i dag för ett och hvarje, dumheter i val af rum och läsning. – Men all efter-tänkning är endast så tillvida att försvara som den utbildar sig till erfarenhet och goda föresatser. Så är det. – Det kan vara tillräckligt tänkt på mina dumheter redan. Nu tittar jag på Gejer ett par minuter ännu – sedan vill jag slumrande drömma om dig, min glada engel, du som mer än engång oförvarandes drömde om den du väl aldrig annars tänkte på. – Godnatt, min flicka – men vänta! ett patience för att se om du kommit ihog mig i dag ....... alls intet. – Nåja jag tror väl – dröm om mig i stället.