Färd mot Hemmet

Lukuteksti

|10|

Färd mot Hemmet.

När solen ur lågande öster går

och glänser wid skogens bryn,

och nyfödda dagen på fästet står

IMed glödande rodnad i skyn;

5När bonden sig klöser i yfwig lugg

och tittar så sömnig ur nedrökt glugg

Då klang wår bjellerklang

och munter trafwaren sprang:

kling klang, kling klang, hurra!

10Det bär med fröjd mot norden opp

Det går i fullt galopp!

När solen på middagens himmel står

och glänser i frusen sjö,

|11|

och glittrar så skönt uti isad tår

15som skimrar i drifwans snö;

När wandraren blåser i frusen vant

och rödnäst går unnan till dikets kant:

Då klang wår bjellras sång

Wid smällande piskans gång:

20kling klang, kling klang hurra!

Det bär mot hemmet utan rast,

det går med jublande hast

När dagensolen hann målet i vester sen

och skojönk bakom hwitklädd skog,

25och quällen steg in vid det purpursken

och dagen snart somnande dog;

När landtmannen löper med pertans bloss

och gapar med lemma startsnuggankommentar i mund på oss;

då klang wår bjellras sång

30wid jublande piskans gång

kling klang, kling klang, hurra!

och nordens stjerna styr wår stig

mot hemmet gladelig.

När månen står högt uti silfwersky,

35Ett smycke i himmelens blå,

och skuggorna brådt för dess strålar fly

och drömmarna smyga på tå; −

|12|

När farsgubbens näsa i snarkande lur

sjöng basen till syrsornas pip bak mur:

40Då klang wår bjellerklang,

och munter trafwaren sprang:

kling klang, kling klang, hurra!

DetOch rastlöst genom natt och genom dag

går piskans jubelslag.

45När sedan det lider mot morgonen

och månen gått ned uti natt,

när dagens stråle framtittar igen

och stjernorna lysa så matt;

När vaksamma tuppen ren gal i byn

50och plirar så glosögd mot morgonskyn:

Då klinga bjellersång!

Snart slutar färden lång:

kling klang, kling klang, hurra!

Snart ropar hemmet gladt mitt namn

55och sjunker i min famn!

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Manuskriptet är daterat 15/12 1834. Dikten har inte publicerats i sin helhet, Vasenius återger några verser.

    Vasenius pekar på diktens medvetna komposition och på Topelius benägenhet att kontrastera det högtidligt stämningsfulla mot det vardagliga för att uppnå en viss effekt: de fyra första högstämda verserna följs av två realistiska verser (»vandraren blåser i frusen vant», lantmannen »gapar med snuggan i mund på oss»). De fem sista verserna i strof 2–5 varierar de motsvarande i första strofen. Förutom att dikten är ett stilistiskt experiment knyter innehållet, den varma hemkänslan, an till tidigare generationers diktare, t.ex. till Franzéns och Snellmans dikter »till de hemmavarande», noterar Vasenius (II, s. 331 f.).

    Versen är jambisk-anapestisk. Liknande motiv och komposition använde Topelius tolv år senare i »Respolska» (Klang, min vackra bjellra, ZTS I).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    28 snuggan tobakspipan.

    Bibliografi

    Vasenius II, s. 330 ff.

    Faksimile