Lang Matt
Kommentaari
Kommentar
Dikten publicerades i Album utgifvet af Konstnärsgillet i Helsingfors 1866. Noteras kan att den inte är signerad, det är däremot kommentaren, angiven i en not. Dikten intogs av Valfrid Vasenius i Samlade Skrifter, men där i en version som skiljer sig i ordalydelsen från den i Konstnärsgillets album, trots att utgivaren uppger att den återges enligt ett tryck 1866.
»Lang Matt» publicerades också i Ord och bild 1904, då med en vinjett av J. A. G. Acke. Här är dikten försedd med en osignerad not där diktens innehåll sägs återgå på den »käcka fosterlandsförsvararen Kristian Blacknäs» och hans insats i slaget vid Finby bro i Närpes socken den 19 juli 1808: »Om dessa tilldragelser, äfvensom om den ’goda lust att slåss mot ryssen’ bönderna haft, erhöll Z. Topelius, boren österbottning, i midten af det gångna seklet kännedom, och de inspirerade honom att författa en enkel, kraftig folkdikt. Skalden lät Blacknäs-Kristian träda fram i hjälten Lang-Matts person; han fällde tolf fiender innan döden bragte hans tappra hjärta att stanna.» Därefter uppges att versionen är upptecknad »i den form, i hvilken den fortlefvat i de österbottniska bygderna». Här hävdas alltså att den version som traderats i Österbotten återgår på Topelius version.
Som Enckell noterar är det inte uteslutet att Topelius i Konstnärsgillets album återgivit en muntligt traderad ballad. Mot detta talar att både J. A. G. Acke och Vasenius tillskrivit Topelius upphovet (1970, s. 219).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
6 pell (päll) fint linne.
13 minetten (ålderdomligt) menuetten .
24 skjälabyssan bössan för säljakt.
Bibliografi
Ord och bild 1904, s. 667 f.; Topelius, Sånger, SS II 1904, s. 271 f.; 120 dikter 1970, s. 214–219, 224
Lang Matt.
(Tradition från Nerpes, uppläst vid Gillets möte den 23 Mars 1866).
Och Lang Matt, han gick så ståtelig grann,
Faleridoridej,
Med fjäder i myssan och pipa i hand,
Faleridoridej.
5Så mötte han Grebban en gästabudsqväll
Med silke på håret och gullring i
pell
,
Faleridoridej, doridej.
»Si, har jag ej hemman och mår som en prest,
Faleridoridej,
10Med söljor i bälte och knappar i vest?
Faleridoridej.
Och vill du nu blifva mitt rödaste gull,
Så dansa vi hela
minetten
omkull,
Faleridoridej, doridej.»
15»Nej, förr vill jag kasta min gullring på strand,
Faleridoridej;
Så länge vår ovän han rider kring land,
Faleridoridej.
Och förr vill jag dansa med kalfvar i kapp,
20För du är ej karl för en endaste knapp,
Faleridoridej, doridej.»
Och Lang Matt, han knös ej Guds skapade grand,
Faleridoridej.
Han snöt sig och tog
skjälabyssan
i hand,
25Faleridoridej.
Så gick han med myssan vid öra till bron
Och hvisslade rätt som en orre på mon,
Faleridoridej, doridej.
Och Grebban, hon gick sig till Nerpes bro,
30Faleridoridej,
Med skörtade kjolar och kippande sko,
Faleridoridej.
– »De komma! De komma! Fort undan! Var snar!»
– »Nej först vill jag se hur mång’ knappar jag har».
35Faleridoridej, doridej.
Och ryttarne kommo i sjungande traf,
Faleridoridej;
Men snart blef der annat kolorum utaf,
Faleridoridej.
40Der small skjälabyssan, der haglade lod,
Och ryttarne svuro och stulpo i blod,
Faleridoridej, doridej.
|8|Sist lågo där elfva, och bron var så röd,
Faleridoridej,
45Och byssan var het som ett strykjern på glöd,
Faleridoridej.
»Det spisar!» sad’ Grebban. Men Lang Matt stod qvar:
»Nej, vänta, jag tror d’ä’ tolf knappar jag har!»
Faleridoridej, doridej.
50Och just som den tolfte fått Nerpes’ pardon,
Faleridoridej,
Så voro de andra på sidan om bron,
Faleridoridej.
Der togo de Langmatt och byssan i vård
55Och ställde till krigsrätt i närmaste gård.
Faleridoridej, doridej.
Och saken var klar som ett midsommarny,
Faleridoridej,
Och Lang Matt, han dömdes till kulor och bly,
60Faleridoridej.
Så bands han vid björken med armar i kors,
Och Grebban, hon snyftade rätt som en fors,
Faleridoridej, doridej.
Men Lang Matt, han stod der så styf som en prest,
65Faleridoridej,
Med fjäder i myssan och knappar i vest,
Faleridoridej.
– »Si, var jag ej karl för hvarendaste knapp?»
– Så small det, och så var det slut i ett rapp.
70Faleridoridej, doridej.
Not. Lang Matt, långa Maths. Grebba, på Nerpes’ språket en flicka. Kolorum: tillbud, oväsen. Det spisar: det förslår, det är nog. Nerpes’ pardon: ingen förskoning. Några andra uttryck förekomma ur folkdialekten, och särskildt bör anmärkas den vigt, som kavaljerer i bygden fästa vid deras granna vestknappar. Bland folkdrägterna vid Gillets årsfest 1866 förekom äfven denna Nerpes kostym. Z. T.