|16|

Påsknatten

1834−35.

Då quällen stundar

kring land och by

och månen sig rundar

högt upp öfwer sky

5i Ny

och natten breder

sitt sorgflor neder

(det sker till den döende dagens heder)

och draken somnar på tryggad skatt

10Om påskanatt,

|17|

Då tänder gasten

sin lykta opp

och kärngen på quasten

ren far i galopp,

15hopp hopp! −

Vid bondens brasa

de små kalasa

och höra de tjutande troll med fasa;

Men fadren ristar på fredligt tjäll

20ett kors i quäll.

I skogen hwiner

en iskall flägt

och månen den skiner

i swartmolnig drägt

25halfsläckt

och nordanvinden

pep hemskt i linden,

det flägtar så kulet så swalt om kinden

och stormarna sjunga sin melodie

30lik uggleskri.

Der månde i skogen på gångare god

en irrande riddare rida,

och lungt slog hans hjerta och fast war hans mod

och swärdet det klang vid hans sida.

35Men trollen de lura i skogen.

|18|

Och hwinande susa i skyhög tall

de wildsinta stormarnes andar,

besegrad mång’ fura i brådstört fall

sitt dödsbrak med stormfången blandar.

40Men trollen de lura i skogen.

»Ej höfviskt det är för en riddare båld

att ängslig i sadelen sitta

Thy trotsar jag stigmäns och tomtgubbars våld,

Christ hjelpe och Sancta Birgitta!»

45Men trollen etcet. −

Då susade högre den vilda vind,

der fräste en blixt vid hans sida

och gångaren flyktar som jagad hind

han månde ej längre der bida.

50Men trollen etcet.

Så jaga de fram öfwer ojemn ban,

det bär öfwer buskar och stenar

och trollen de gripa i flygande mahn

och skyggande gångaren skenar

55Men trollen etcet.

då stannade twärt och med sjunket mod

Med riddyttaren gångarn tillika

och riddaren kände sitt stelnande blod

från bleknande kinderna wika

|19|

60Men trollen de lura i skogen.

Det hwiner och tjuter ett djefwuls skri

det war som han blåkulla hörde

och skaror af spöken de draga förbi

dem stormen på wingarna förde

65 Men original: och trollen etc. −

Då war det som hwimlade rundt omkring

all skogen af blodröda gastar

och trängre och trängre den helfwetesring

mot sanslöse riddaren hastar.

70Och trollen etcet.

Då sänker sig handen som lyftades matt

att darrande korstecknet göra

och ögat det sjunker i swartnande natt

och dödstystnad bor i hans öra.

75Men trollen de lura i skogen.

Då galar hanen

i fjerran by,

då viker fanen

och trollen fly

80i Dy

och dagens strimma

i morgontimma

i öster ses bakom skogen glimma

|20|

Och natten sjunker och dagen ler

85från himlen ner.

Och riddarn modig

står opp igen

men död och blodig

låg gångaren

90der än. −

En stig han finner

och byn han hinner

sen månget hinder han öfwervinner

då klockan ringde den första gång

95till ottesång.