Kommentar

Inget manuskript är bevarat, dikten återges efter Vasenius som i sin tur återger en avskrift (III, s. 280; även i Castrén). Den torde ha författats i oktober–november 1844.

1840-talet var de nationella rörelsernas och framtidsförhoppningarnas decennium och många nationalhymner författades. Topelius ord till Marseljäsens melodi är ett försök att tolka de stämningar som rådde bland studenterna också i Finland (se Castrén s. 158 och Engman s. 280 f.). Den omedelbara inspirationen torde Topelius ha fått efter att ha hört Marseljäsen sjungas av en tysk trupp vid ett av studenterna bejublat framträdande på teaterhuset den 17 oktober 1844. »Den har en snäf rabulism; men den musiken har ock en underlig makt», skriver han till fästmön (ZT–Emilie Lindqvist 18/10 1844). – Studenten Jakob Algot Gadolin hade redan på 1820-talet författat ord till samma melodi (»Som norrskensflamman högt i norden»), ofta sjungen i studentsammanhang. Själva melodin var i sig en symbol för en revolutionär riktning.

Topelius skrev orden till Marseljäsens melodi under sin mest radikala period. De framfördes vid Österbottniska avdelningens årsfest den 9 november 1844 där den väckte entusiasm hos de unga och oro hos de äldre (se Klinge 1989, s. 161 ff.). Någon tid därefter fick Topelius motta en anonym skriftlig varning om att en husrannsakan var att vänta »på befallning ifrån högre ort», och troligen gjorde han sig då av med manuskriptet (se Vasenius III, s. 282–285). Orden sjöngs ännu bland studenterna i februari 1848, därefter blev det J. L. Runebergs »Vårt land» som tolkade de nationalistiska känslorna.

Bibliografi

Castrén, »Vårt land», Historiska och litteraturhistoriska studier 30 1954, s. 156–159; Engman, Språkfrågan. Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922 2016, s. 280 f.; Klinge »Omvälvningens decennium», Helsingfors Universitet II 1989, s. 160–193; Topelius, Fästmansbrev i urval 1947, s. 221; 120 dikter 1970, s. 70 ff., 360; Vasenius III, s. 280–284