Gamla Upsala Högar
Kommentaari
Kommentar
Dikten är daterad 15/11 1846 i manuskriptet. Den publicerades i kalendern Necken 1847 (utgiven av Fredrik Berndtson).
Uppsala högar, Kungshögarna, är tre gravar från järnåldern. Enligt folktron ansågs Tor, Odin och Frej vara begravda här, och platsen var länge en religiös vallfartsort. Enligt fornkvädet Ynglingatal skulle kungarna Aun, Egil och Adils ha kremerats och begravts här. Topelius hade besökt högarna under sin resa till Sverige sommaren 1843 och vid tillfället druckit mjöd ur ett forntida dryckeshorn (1922, s. 89).
Den hög som kallades Odins grävdes ut 1846 under ledning av riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. I en notis i Helsingfors Tidningar berättas att man vid utgrävningarna funnit en väldig mur, förmodligen en gravkammare, djurben, bitar av murknat trä, kol och brända ben (30/9 1846).
I dikten använder Topelius en form av fornyrdislag, med korta slagkraftiga verser som saknar slutrim men sammanbinds av allitterationer och assonanser.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
66 hamnar andar, gestalter.
71 Vala fornnordisk sierska.
Bibliografi
Topelius, notis i Helsingfors Tidningar 30/9 1846; Självbiografiska anteckningar 1922, s. 89
Gamla Upsala Högar*)Stycket har afseende på den i September detta år började genomgräfningen af de s. k. kungshögarne vid gamla Upsala, dervid hela fångsten till dato lärer utgjorts af några djurknotor, kol och aska..
Hösten har härjat
Högarnas grönska,
Slätternas blyga
Blommor ha blekts.
5Natt faller svart på
Mälarens svallvåg,
Sörjande flyter
Fyris flod.
Tätt vid de gamla
10Gudarnas tempel
Kungarnas kullar
Kännas igen.
Gett har dem Odin,
Orädde Thor och
15Fredgode Frey sitt
Frejdade namn.
|231|Tjugu förgångna
Sekler af segrar,
Tjugu förrunna
20Sekler af sorg,
Hugstora minnen
Många i Manhem
Heliga stå kring
Högarna vakt.
25Ofta på Odins
Kulle till offer
Vandraren gjutit
Gäsande mjöd.
Bäfvan betog hans
30Barm och med undran
Klar har en klang i
Högen han hört.
Drog då en dyster
Dimma från hafvet,
35Höljde i höstnatt
Högarna in:
Jättegestalter
Gingo i töcknen,
Vikingars vålnad
40Våndades der.
|232|Nu kring de gamle
Gudarnes gårdar
Dvärgarnes ätter
Äflas alltjemt.
45Svårt är att svänga
Svearnes slagsvärd;
Lättare leks med
Lagrarnes arf.
Upp stod ett rop bland
50Upsalas ungdom:
Gånge de gamle
Gudar igen!
Kungarnas kullar
Kunnige varde!
55Hjeltarnes jernkraft
Gäste hos oss!
Drogs så mot helga
Högar i härnad:
Grundligt det grofs i
60Grönskande grift.
Ringa var rofvet:
Andelös aska,
Byte af ben, dem
Bålet bespart.
|233|65Högt uti höstskyn
Högarnas
hamnar
Bistre belogo
Braskande bragd.
Stigande storm slog
70Ned öfver slätten,
Varning förnams:
»Män af mitt land, hvi
Härjen J högen?
75Icke de gamle
Gudar bo der.
Vida i Valhall
Hjeltarne gästa,
Glädjas i Odins
80Glänsande sal.
Stiga då tankar
Starka och stora
Stundom i menskors
Makliga håg:
85Se det är gudars
Gång uppå jorden;
Högarnas stolta
Storhet är stoft!»