Med Tiden
Kommentaari
Kommentar
Två manuskript är kända, ms1 är daterat 1 Dec. 44 och ms2 1844. Dikten återges efter trycket i Helsingfors Tidningar 11/12 1844. Versionerna är till sitt innehåll rätt lika, men manuskriptversionerna är orimmade, till skillnad från trycket.
Det finska talesätt som Topelius hänvisar till torde vara »ajan myötä» eller »ajan kanssa».
Bibliografi
Vasenius III, s. 286 f.
Med Tiden.
Ett ord den gode Finnen har: med tiden!
Det är hans tungas skötebarn, det kära.
»Min son! sad’ far, du snille får med tiden!»
Jag länge fåfängt väntat denna ära.
5»Mitt barn! sad’ mor, du vacker blir med tiden!»
Jag tåligt bidat; spegeln säger annat.
»Din tro, sad’ flickan, lönas skall med tiden!»
Men längre lefver han än jag, o under!
Min förman sad’: »du sysslan får med tiden!»
10Med nöje svälter jag ihjäl derunder.
Och åkermannen plöja vill med tiden;
Men marken fryser medan plog han smider.
På stort vill fabrikanten slå med tiden;
Men ingen köper, när så sker omsider.
15Den lärde böcker skrifva vill med tiden;
Men barn författar han och skrifva glömmer.
Studenten allt föryngra vill med tiden;
Men, gammal vorden, han som gammal dömmer.
Vi hoppas eget språk och folk med tiden;
20Vi hoppas några hundra år ... och sofva.
Allt skall bli godt och ypperligt med tiden;
Så våra fäder sagt och så vi lofva.
Men lärom, vänner, andra ord med tiden!
Låt oss i dag och ej i morgon säga!
25Ty vårt är endast hvad i dag vi äga,
Och narr är den, som något vill med tiden.