Romans ifrån skogen

Lukuteksti

[13]

Romans ifrån skogen.

Musik af F. Pacius.

En fura vexte i nordanskog.

En fjerran vind uti furan drog.

En fågel sjöng i dess krona

För källornas språng,

5I vindarnas gång,

Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.

Der stod en svigtande björk bredvid.

Den grönskande ljus i vårens frid,

Att furans mörker försona.

10När qvällen blef lång,

När dalen blef trång,

Allt, allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.

|14|

Så var der grönska i deras hem.

Så vexte en ungskog opp kring dem.

15Så gingo de snabba åren –

Som källornas språng

Och vindarnas gång,

Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.

Gud signe furan i nordanfjäll.

20Gud signe björken i vinterqväll.

Gud signe fågelen i våren.

All norden så lång

Hör tonernas gång –

Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.

Z. Topelius.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten utkom som separattryck 1856.

    Romansen skrevs för Fredrika och J. L. Runebergs silverbröllop den 23 januari 1856. Tilldragelsen uppmärksammas i Helsingfors Tidningar tre dagar senare. Silverbröllopet firades hemma hos familjen Runeberg och dagen efter arrangerade Borgå stad en fest för inbjudna i solennitetssalen. Som avslutning sjöng Mathilde In de Betou Topelius romans till Fredrik Pacius melodi. – Verserna återges av Emeli Björksten (s. 25).

    Bibliografi

    [Björkstén], »Runebergs silfverbröllop», Några Minnen af e*** 1871, s. 19–31; Helsingfors Tidningar 26/1 1856; Vest, Zacharias Topelius 1905, s. 232

    Faksimile