Romans ifrån skogen
Kommentaari
Kommentar
Dikten utkom som separattryck 1856.
Romansen skrevs för Fredrika och J. L. Runebergs silverbröllop den 23 januari 1856. Tilldragelsen uppmärksammas i Helsingfors Tidningar tre dagar senare. Silverbröllopet firades hemma hos familjen Runeberg och dagen efter arrangerade Borgå stad en fest för inbjudna i solennitetssalen. Som avslutning sjöng Mathilde In de Betou Topelius romans till Fredrik Pacius melodi. – Verserna återges av Emeli Björksten (s. 25).
Bibliografi
[Björkstén], »Runebergs silfverbröllop», Några Minnen af e*** 1871, s. 19–31; Helsingfors Tidningar 26/1 1856; Vest, Zacharias Topelius 1905, s. 232
Romans ifrån skogen.
23 Januari 1856.
Musik af F. Pacius.
En fura vexte i nordanskog.
En fjerran vind uti furan drog.
En fågel sjöng i dess krona
För källornas språng,
5I vindarnas gång,
Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.
Der stod en svigtande björk bredvid.
Den grönskande ljus i vårens frid,
Att furans mörker försona.
10När qvällen blef lång,
När dalen blef trång,
Allt, allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.
|14|Så var der grönska i deras hem.
Så vexte en ungskog opp kring dem.
15Så gingo de snabba åren –
Som källornas språng
Och vindarnas gång,
Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.
Gud signe furan i nordanfjäll.
20Gud signe björken i vinterqväll.
Gud signe fågelen i våren.
All norden så lång
Hör tonernas gång –
Och allt sjöng fågelen sitt hemlands sång.
Z. Topelius.