[]

Vid Kappseglingsfesten i Marstrand d. 5 Juli 1862.

[]

Neptun.

Jag är Neptun den förste, hafvets drott,

Som med min treudd tämjer vågens fragga

Och fröjdas i mitt skägg åt seglarns flagga

Och doppar hans sydvest för ro skull blott.

5Mitt bistra lynne känner hvarje man,

Som väderbiten pröfvat gubbens sura miner

Vid Marstrands klippor och, när stormen hviner,

Sitt pater noster läsa kan.

De hulda damer, som i qvällens glans

10Af silfverglittret frestas att åt vinden

Förtro sin skönhets fagra blomsterkrans,

Hur mången ros stal jag af dem från kinden,

När, gamle tok! jag med ett elakt grin

Lät stänka Eols skum på Hebes krinolin!

15Dock kan jag vara mild; det är Olympens seder;

Och när min gördel glimmar blå,

Då kan jag artigt och med heder

Ännu på gamla dar ett smålöje bestå.

Alltså:

20Jag såg i nåder till det oerhörda dusk,

Hvarmed i dessa dar och flera

Min broder Jupiter behagat er traktera,

Och skrek förtörnad åt min kusk:

Kör fram delfinerna, jag far att promenera!

[]

25Min treudd langa hit på fläcken!

Fort, stoppa Eolus i säcken!

Se till att stormens fålar tjudras!

Beställ af Febus en bit sol!

Låt Necken stämma sin fiol!

30Min broder Jupiter skall, ta mig katten, pudras.

– Så skedde. Döm, hur utan prut

Min herskarvilja fördes ut:

Sol – grönska – blånad våg – och vind så fager,

Att tärnans lock han kysst, men icke hatten tager!

---

(Vid prisutdelningen.)

35Ni Marstrands hedersmän, som mina tegar plöjen

I regn och solsken, stiltje, storm,

I samma gråa uniform

Och sköten mödans värf, när andra sköta nöjen!

Ni, som, när hafvet fräser likt en ugn,

40Med samma Svenska mod och lugn

Likt måsar öfver böljan flöjen!

Bort med sydvesten! Hifven tross och dragg,

Och hissen, gubbar, glädjens flagg!

Hafskungen, som er luggat alla,

45Har endast lön och fröjd att er i dag befalla.

Med rätta prisas här den man,

Som godt sitt segel sköta kan.

Förr skola dessa gråa klippor segla

Till Skagens fyr och Juten snegla

50På gluggarna i Carlstens mur,

Förrn Marstrands segel dreja – eller hur?

Och deför, gubbar, månde vi nu fresta

Hvem som är bäste seglarn bland de bästa.

Land för-ut, gossar! Låten skutan backa!

55Tag’ mot en silfverknapp uti er jacka,

Och drick’ ett glas med ärlig sjömans håg

För dem, som bada här i vindlös våg!

---

[]

(Till de unga.)

Ni små Najader, som i grönt och hvitt

På torra backen simmen lätt och fritt

60Som hofstat åt Neptunus här i staden!

Ni täcka barn af Oceanens blå,

Sorglösa, väna, vackra vågor små

Med litet skum af barndomslöjen på!

Er gamla farbror tackar hela raden!

---

65Jag kunde bjuda er rätt mycket rart

I Neckens sal. Der är visst underbart

Att plocka musslor utaf guld i sanden

Och leka blindbock med den falska Ran

Och dansa Neckens polska hela da’n;

70Men mamma kan bli rädd, som ej är van,

Och derför tror jag vi blir qvar på stranden.

---

Det kan ock hända, att hos mig ni kom

I sällskap, som ni just ej tyckte om,

Näbbgäddan till exempel och maneten!

75Sjöormen är en hiskelig krabat,

Och det kan hända, att min hvalfiskmat

Af ostekt sill på granna ostronfat

Ej hör just, här i Marstrand, till dieten.

---

Jag derför låtit hämta er musik

80Från Neckens hofkapell i närmsta vik.

Den der, som Eriksgrottans klippor kransa.

Och derför, täcka barn af hafvets blå,

Sorglösa, väna, vackra vågor små,

Med litet skum af barndomslöjen på:

85Nu tycker jag vi spela upp och dansa!