Boktryckarekonsten
Kommentaari
Kommentar
Dikten publicerades i Phœnix. Litterärt allehanda för skämt och allvar 4/1 1868. Publikationen utgavs till förmån för Finska Typografernas understödsförening och den utkom samma dag som föreningen ordnade en soaré. Initiativtagare var Topelius och chefredaktörerna August Schauman och Robert Lagerborg, alla engagerade för att förbättra typografernas arbetsförhållanden. Till soarén skrev Topelius också »Svarta gardet» (ingår i Nya blad) som tonsattes av Karl Flodin.
Festens program var ambitiöst, med sång- och musikinslag, föredrag och »tableau vivant»: ett provisoriskt tryckeri hade satts upp i salen där en ny tidning kom till under allmänhetens ögon: Paradisfogeln. Olitterärt hvarjehanda för skämt och skämt. Redaktionen var förmodligen densamma som bakom Phœnix (Topelius, Schauman och Lagerborg). Dessutom kunde visitkort och annat tryckas upp på beställning.
Hela Paradisfogeln är ett skämtsamt polemiskt inlägg mot Phœnix. Här ingår bl.a. under rubriken »En litterär gåsjakt» en artikel som dissekerar dikten »Boktryckarekonsten», som beskrivs som ett exempel på uppblåst och förvirrad lyceistpoesi. Recensionen är sannolikt Topelius egen. Ett utdrag:
Hvad betyder det t.ex., att »en fjäder har satt sig?» Huru sätter en fjäder sig? – Huru ser en munk att skrifva »i cellens natt?» Är han en katt, som ser i mörkret? – Huru ser en tanke ut, när han »går i kolt?» Hvarför ej lika gerna i ullstrumpor? […] Men det bästa kommer till sist. Förf. har nemligen upptäckt »en grå metall» (förmodligen stilmassan), hvilken tycktes »född till slaf», men slog ihjäl jättar etc. och blef slutligen en »vandringsstaf» (sic). Samma slaf &c. har i nästa vers blifvit murargesäll och murar »oförskräckt» ihop himmel och jord; uppmanas derpå att »bräcka hvarje boja» (med murslefven?) och får slutligen det förståndiga råd, att »smälta hop till bly igen» (!!!) […] »Medlejon af Jagtföreningen.».
Topelius dikt avtrycktes i Helsingfors Dagblad och Hufvudstadsbladet 7/1 1868. Då boktryckarkonsten firade 450-årsjubileum publicerades den på nytt med titeln »Det tryckta ordet» i Lördagsqvällen. Familjeläsning för folket 21/6 1890.
I dikten formulerar Topelius sin syn på det tryckta ordet som bildningens tjänare, liksom i »Svarta gardet».
Bibliografi
Helsingfors Dagblad 7/1 1868; Hufvudstadsbladet 7/1 1868; Mustelin, »Theodor Sederholm», 1966, s. 91–93; Paradisfogeln. Olitterärt hvarjehanda för skämt och skämt 4/1 1868; Phœnix. Litterärt allehanda för skämt och allvar 4/1 1868; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 185
Boktryckarekonsten.
En gång en bräcklig fjäder satt
Vid verldens skrifbord stolt,
Och munken skref i cellens natt,
Och mal förtärde snillets skatt,
5Och tanken gick i kolt.
Dess hvita svan med fläckad hy
På tidens böljor samm;
Men ljuset bröt ur klarnad sky,
Och Gutenberg gjöt Schöffers bly,
10Och Luther trädde fram.
Då skälfde mörkret på sin stol,
Förtrycket darrade,
Och det blef frihet, dag och sol,
Och Newton mätte himlens pol,
15Och jordens rund Linné.
Ett band var brustet. En titan
Var lös och drog sitt svärd.
Den fångne anden bröt sin ban
Och sköljde, som en ocean
20Af ljus den vida verld.
Du lilla dverg, du grå metall,
Som tycktes född till slaf,
Hur har du frigjort verlden all?
Hur har du blifvit jättars fall
25Och tankens vandringsstaf?
Det var för att din första bragd
Var evighetens ord;
Det var för att du oförsagd
Den grund har murat, som är lagd
30För himmel och för jord.
Så mura, mura oförskräckt
På samma grundval än,
Och när du hvarje boja bräckt
Och fri är menskors hela slägt,
35– Smält hop till bly igen!