3. Tidigare än förr bebådar Sylvia vårens ankomst

3. Tidigare än förr bebådar Sylvia vårens ankomst

Lukuteksti

|3|

Nya Sylvia-visor.

3. Tidigare än förr bebådar Sylvia vårens ankomst.

I himmelens blå,

Der vindarna gå

Och skyarna skämta

Med stjernorna små,

5Jag klingande far

På vingarnas par

Och bådar den kommande vårens dar.

Min ton är så ren

Som morgonens sken

10På sjöarnas speglar

Och skogarnas gren.

Min sång är så glad

Som källornas bad

Och vårarnas dagg uppå sippans blad.

15All sorgernas makt

Och hat och förakt

Fördunsta som dimmor

I morgonens prakt.

De dignande qval

20I skuggornas dal

Förgäta sitt vemod i vårens sal.

O menniskobarm,

När öde och arm

Du klappar dernere

25Af smärta och harm,

Förstår du ändå

Min ton i det blå?

Skall Sylvias sång till ditt hjerta gå?

Odödelig står

30Den strålande vår

Ånyo i vinterns

Försmäktande spår.

O menniskobröst,

Förstår du dess röst?

35Skall ensam du vissna i sorgens höst?

Allsmäktig och skön

Är kärlekens bön;

O lyss till dess stämma,

När våren är grön!

40Lycksalig han går

Ur drifvornas tår.

Lycksalig, odödlig är hjertats vår.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten trycktes i Helsingfors Tidningar 23/4 1856, och blev den sista av Topelius tjugo Sylvia-visor. De två andra »nya» Sylvia-visorna är »Under Rönn och Syrén» och »Fågelperspektiv» som ingår i Sånger 1860.

    Om Sylvias visor, se Ljungblommor III och kommentar till Sylvias visor.

    Faksimile