Kommentar

Stroferna framfördes på Österbottniska Nationens terminsfest den 17 februari 1835; Topelius återger dem i dagboken i samband med skildringen av festen. De är också nedtecknade i ett manuskripthäfte, sannolikt något år senare (se faksimil), lästexten följer dagboksversionen.

Det var J. V. Snellman som vid planeringen av högtiden en vecka tidigare hade föreslagit att Topelius skulle skriva en hyllning till de kamrater som relegerats. Topelius uppger i dagboken att han tänkt länge och väl på verserna men inte fått dem som han ville: »Enkla och temmeligen simpla blefwo de och jag väntade ej något bifall för denna förstling som framträdde så offenteligen» (dagboken 17/2 1835).

Sången uppfördes efter en skål för de relegerade. Topelius antecknar: »Säger jag att jag wid detta mitt första inträde i det offentliga war en likgiltig åskådare så ljuger jag som en skälm; jag satt, ungefär som då en författare ser sin första pjes upföras, med hjertat i näfwen och missnöjd med mig sjelf att ej afslagit commission. Dock hörde jag att man war nöjd med verserna, heldst de åsigter deri uttrycktes sades wara rätt upfattade. De vandrade ur hand i hand, bland professorer och magistrar och funno öfwerallt män som woro wana wid witterhet och poesie; och sedan äfven i Runebergs hand! – För tusan plåtar, det var annat sällskap än NyCarleby publik som helt nyligen sett mina första försök. – Ej under att jag ångrade mig. – – Runeberg förklarade sig nöjd med sista versen och bad mig visa för honom mina försök. – – De sjöngos på melodien af ’Källan’.» (ibid.). – I Självbiografiska anteckningar erinrar sig Topelius att Lars Stenbäck hade skrattat åt några »besynnerliga uttryck» (1922, s. 68).

Topelius själv betecknar de två första stroferna som »ganska hwardagliga» och i den tredje finns en vink till Runeberg. »Jag tror att jag inte är fåfäng, och min tanka om dessa rader är ganska ringa, men jag uppehåller mig vid dem emedan de voro de första af mina små försök som fingo en kanske förhastad publicitet, att de ej äro af de mest lyckade af ’mina nöjen’ kommer sig både deraf att jag vist icke war vuxen att träffa den enkla och dock så djupa tonen af ’Källan’ och deraf att jag ej tordes lemna fantasien i dem fritt spel» (dagboken 17/2 1835). – Dikten har tidigare återgivits av Söderhjelm (1931, s. 7 f.).

Bibliografi

Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning», Historiska och litteraturhistoriska studier 7 1931, s. 6 f.; Topelius, Dagböcker 17/2 1835, ZTS XXI; Självbiografiska anteckningar 1922, s. 68