Hin Ondes Påhitt
Kommentaari
Kommentar
Manuskriptet är daterat Okt. 45. Dikten är avtryckt i Nyberg, s. 157 ff.
Den 8 november 1844 avlade Topelius licentiatexamen med huvudvitsord i historia. Till kompetensvillkoren för den lektorstjänst han sökte i Vasa hörde dessutom provlektioner och en offentlig s.k. ventilation av teser vid domkapitlet i Åbo. Disputationen gick av stapeln den 29 september 1845. På kvällen inbjöds han av ärkebiskop E. G. Melartin och konsistoriets medlemmar till supé på hotellet. I ett brev till fästmön Emilie Lindqvist ger han en karikerande beskrivning av sällskapet: »riktiga murmeldjur, så myndiga och viktiga, som hölle de påvedömets och St Petri nycklar i sina händer» (1/10 1845). Dikten tillkom någon tid därefter.
Benägenheten att driva med det etablerade förekommer rätt ofta hos den unge Topelius, inte minst i brev till vännerna och i den handskrivna tidningen Ephemerer (se Nyberg s. 159).
Bibliografi
Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 157 ff.; ZT–Emilie Lindqvist 1/10 1845 (NB 244.98)
Hin Ondes Påhitt.
En dag ifrån en vidsträckt skojarfärdtur
Kring jordens vida rund Hin Onde kom −
Trött som en jägare, när dagen om
Han ströfvat kring bland skogens vilda djur
5Och månget ståtligt byte med sig för hämtar
»Hollah, original: Hollah, skrek fan, jag utaf hunger dör flämtar
Hit afgrundskock, ditt stora stekspett hväss.
Jag medför här ett villebråd, hvars make
Wi ganska sällan här på orten smake.»
10»Ers Excellens, med all delicatess,
Törs jag väl fråga? Månn en ockrare?
Nej bättre opp − En lurendrejare?
Nej bättre opp − En röfvare det gäller − ?
Nej bättre opp − Väl ej en
15Åh bättre opp − Nå då en advokat?
Nej käre vän dumma slaf, jag medför en prelat
Styf, stor och pösande − högst delicat −
Till frukost honom red med färsk spenat
Af bolmört och en sås af menskotårar.»
20Superbt, ers excellens, skrek kocken nöjd
Och med sitt spett prelaten genombårar
Att stekas uppå sakta eld med fröjd.
Så läcker frukost man ej sport på länge
Hin Onde flottet strök från mund och sad:
25Det här det kallar jag då rätt ett fänge −
Gack ut Gamaliel, min jägare, och sök
Att knäcka mig än ett så smakligt ök −
Och från den stunden −
När Rom Luther knä påfvens välde knäckt
30Gamaliel kom helt förskräckt
Till afgrundsfurstens thron och sade:
Ers excellens − ! − Hvad nu? − En fns malheur vi hade −
Så säg! − Jo Luther nyss gjort slut
Uppå prelaters slägt − han platt den rotat ut.
35− Åh lugna dig, blef afgrundsfurstens svar,
Det der jag allt förutsett har,
Låt påfvenamnet stryka dö − Jag har
ju consistorierna quar.
Okt. 45.