Himlens och hoppets stjernor
Kommentaari
Kommentar
Dikten är nedtecknad i Topelius första dikthäfte, liksom de tre andra här återgivna alstren från 1834. Den är sannolikt koncipierad i december.
»Himlens och hoppets stjernor» är den första dikten i Topelius manuskripthäften som har en melodiangivelse; här avses troligen en visa med text av Lorenzo Hammarsköld, »Lilla fågel uti trädets topp». Diktens motiv är kännetecknande för Topelius tidiga dikter: den unge poeten blickar påfallande ofta mot den nattliga himlen. I dikten står stjärnorna som en bild för hoppet och det eviga. Strofen har femfotad trokeisk vers och rimflätningen aBaB.
Himlens och hoppets stjernor.
(Lilla fågel uti)
Bleka stjerna uti nattens sky,
Skön du blickar ned till jordens lunder;
SkönareMen dock skönare härnerei lifvet gry,
hoppets stjernor i dess mörka stunder.
5Men du blixtrar högt i himlens blå,
sedd från jorden och dock alldrig hunnen,
hoppets stjernorbild strålar ju också
ljus hit ner, men först deroppe funnen.
Stjerna du belyser natten blott,
10bleknar bort vid morgonsolens strålar,
men då evighetens sol upgått,
hoppets stjerna klar sig förklarad målar.
|15|Snart de dunkla nattens skuggor fly
snart du åter dagens drottning skådar;
15o när skall den morgonrodnad gry
som en evighet af ljus bebådar!?