En Barndomsdag.

En morgonstråle, röd och varm,

Sken in så glad på fönsterkarm,

En strimma sol, i rosor klädd,

Såg ned på Bibis lugna bädd.

Då öppnades två ögon små,

Som klara stjernor i det blå.

Den nya dagen kom så skön,

Och Bibi bad sin morgonbön:

Du store Gud, jag tackar dig,

Att du är alltid god mot mig.

Låt Bibi alltid voriginal: uara snäll,

Och var med oss båd’ dag och qväll!

---

||||

Kom, lille Hans, kom, tippe du,

Och ät med mig din frukost nu!

Hvad får det vara? Mjölk och bröd?

Med det så lider man ej nöd.

Åh fy, hvad lille Hans är snål!

Han vill ha socker till hvart mål;

Qvastgummans Clara, stackars barn,

Hon tigger bröd vid mjölnarns qvarn.

Nå ja, du är en tippa, du;

Så sockra glada visan nu,

Och sjung för mig i hundra år

Om vackra blommor, sol och vår!

---

||||

Vår gamla Lisa skrämde mig förskräckligt,

Hon sad’: i skolan finns det ris tillräckligt.

Jag var så rädd, med hjertat i min hals;

Men intet såg jag riset, intet alls!

Fru Sola sade: räkna nu till hundra!

Och alla flickor tycktes sig förundra.

Jag räknade och kom till hundra ut;

Då fick jag en så stor, märkvärdig strut!

Den delar jag med stacoriginal: rkars sjuka Clara,

Som visst i dag får utan frukost vara.

Och jag skall blifva rysligt klok och vis;

Nej, Lisa du, jag får visst intetoriginal: l ris!

---

||||

Solen sken på fågelbo,

Tippi, tippi lulle;

Liten fågel sof i ro

På sin blomsterkulle.

Då kom höken ... ack och ve!

Men så kom en jägare:

Piff och paff i röken,

Och så skjöt han höken.

Syster åoriginal: äker ut i vagn,

Tippi, tippi lulle;

Mamma gör så mycket gagn,

Bakar, bakar bulle.

Socker under, socker på:

Hvem skall vackra bullen foriginal: lå?

Mammas egen lilla.

Sof nu sött och stilla!

---

||||

Du skulle ju sjunga i hundra år

Din glada visa för mig,

Och nu så ligger du tyst på bår,

Och Bibi begrafvar dig.

Din graf skall bäddas vid parkens damm

Der under vår stora alm;

Blåklockorna ringa bim bum bam,

Små fåglarna sjunga psalm.

Och dockorna gå i procession

Med sorgflor och myrtenkrans;

Men Bibi stackare gråter hon,

Hon sörjer sin lille Hans.

---

||||

Vind somnar bort på de stilla fjärdar,

Sot sjunker sakta i molnens verldar,

Små fåglar söka sitt trygga bo,

Och barnen blunda i ljuflig ro.

Sof i den lyckliga barndomstiden,

Sof sött som helsan och samvetsfriden;

Sof, goda barn, i din ålders vår

Till knopp och blomma i fjerran år!

Dig når ej stormen med vinge kulen;

I drömmen hägrar den glada julen

Med gran och gåfvor och englasång;

Christ gifve dig ock sin frid engång!