Barnen och Julgranen.

Af Zacharias Topelius. (Illustr. af A. Federley.)

Julegran, vår gamla vän,

Få vi vänta dig igen?

Bugar du, så glad som förr,

Ödmjuk i vår låga dörr?

Står du rak,

Topp i tak,

Som ett fångadt lejon spak?

Var välkommen, känd och kär,

Ty med dig är julen här!

Sommar kom och sommar gick

Som ett lyckligt ögonblick,

Men i höstens mörker ren

Sågo vi dit återsken.

Långt i skyn

För vår syn

Brann ditt ljus vid himlens bryn

Som en stjräna underlig;

O, hvad vi har väntat dig!

Frosten våra blommor tog,

Stormen tjöt, och regnet slog.

Sist så föll den hvita snö

Som en fäll på land och sjö.

På vår häll

Glad och snäll

Brasan brann i vinterkväll.

Då begynte vi en smul

Räkna veckorna till jul.

Käre, är du redan, säg,

Från din drifva hit på väg?

Växa flaggor på din topp?

Bär du redan rosenknopp?

Hänga än

Under den

Äpplen kvar från sommaren?

Glänsa redan på din gren

Silfver snö och ädelsten?

Julegran, så grön och ung,

Född att blifva skogens kung,

Käre, kom till oss, och glöm

Krona, lif och sommardröm!

Prisa Gud!

Klädd till brud,

Skall du stå i kunglig skrud.

Julegran, vig julen in,

Och med julen tyst försvinn!