1 Betrakta denna tafla! Är hon ej vacker? Hon föreställer den första julnatten, när vår Frälsare föddes i Bethlehems krubba, när julstjernan lyste och englarne sjöngo sin lofsång i himmelens sky. Det var en förunderlig natt. Då var ett stort lugn öfver hela verlden och fred mellan alla folk, sedan der länge varit blodiga krig. Kejsar Augustus regerade då i det verldsbeherskande Rom. Och denna natt blef historiens medelpunkt, som skiljer den gamla tiden från efterföljande tidsåldrar, så att apostelen väl kunde säga: »Det gamla är förgånget, och allt har blifvit nytt».
2 Från denna natt börjar också vår kristna tideräkning. Det år, Frälsaren föddes, blef år 1.
3 Det berättas i en from sägen från de äldsta kristnas tid, att under denna natt, som kallades den heliga natten, fick intet skapadt väsen göra en annan illa. Englarnes lofsång hade lyst frid öfver hela skapelsen. Ingen storm fick uppröra hafvets böljor, intet vatten fick öfversvämma landet, ingen jordbäfning fick skaka marken, ingen vulkan fick spy lågor och ingen eld bränna. Då sof tigern fredligt vid lammets sida, örnen beskyddade lärkans bo, ormen lindade sig oskadlig och smekande kring barnets fot, skorpionen och getingen indrogo sina gaddar, den lilla myggan vågade intet blod suga, och hafvets glupska haj låtsade ej märka de små fiskarne, som stimmade lekande kring hans öppna gap.
4 Intet hat, ingen afund, ingen vinningslystnad fick denna natt råda bland menniskorna. Ingen hade en ovän, alla förliktes i kärlek och endrägt Röfvaren hjelpte vandraren öfver bäckens spång, den girige utströdde sitt guld bland de fattige, krigaren utbredde i nattkylan sin egen kappa öfver sin dödsfiendes skuldra. En sådan natt skall aldrig komma mer, förrän Frälsarens tusenåriga rike lyser en ny frid öfver jorden, men väl kunna menniskorna minnas och efterlikna den heliga natten i kärlek inbördes.
5 Bilden visar oss det fattiga stall, der Allsmäktig Guds Son nedsteg till jorden såsom ett ringa och värnlöst menniskobarn. Jungfru Maria sitter med Jesusbarnet i sin famn och betraktar den lille med undrande ömhet. Bakom henne står Josef, frågande hvarför herdarne komma till dem så sent om natten. Bakom herdarne synas de vise männen med sina dyrbara skänker, och öfverst ser man genom den öppna dörren den underbart klara stjerna, som vägledt de vise männen från österlandet.
6 Natten är ju mörk, och likväl är der så sällsamt ljust i det fattiga stallet. Der hänger en rykande lykta, men icke kan det vara hon, som lyser så klart. Betrakta hvarifrån ljuset kommer så skall du förstå, att det kommer från barnet. Hvilket underligt barn! Det tyckes skina som solen, det upplyser allt i sin närhet, – modren, Josef, lindan, herdarne, stallet. De kringstående betrakta barnet med oförstäld undan; de förstå ännu icke, att detta barn är »verldens ljus». Endast åsnan till höger förundrar sig icke. Hon fortfar likgiltigt att mumsa sitt hö; hvad bryr hon|| sig om en sådan liten usling, som detta barnet? Ja, de finnas nog än i dag, som icke bry sig om annat, än att få magen mätt. Men de skulle minnas hvad man säger om sådana: dum som en åsna!
7 Det finnes en skön och mycket berömd bild af den heliga natten, målad af italienaren Correggio, som lefde på Martin Luthers tid och dog år 1534. Den bild vi här se är till största delen, fastän icke i allt, en afbildning af Correggios natt. På hans tafla ser man den främste herden hålla handen öfver ögonen, emedan han bländas af barnets starka ljusglans.
8 När nu julen kommer, stjernan tindrar och englarne åter fridlysa jorden, skall du göra som Jungfru Maria, om hvilken det säges, att »hon gömde dessa orden, betraktade dem i sitt hjerta». Du skall minnas den heliga natten, icke för dina glada julklappar, för den vackra granen och den goda gröten, ty då är du som åsnan stackare, hvilken blott tänkte på huru hon skulle snaska godt. Du skall minnas den heliga natten för att då skall allt ondt och styggt vara borta. Då skall allt vara heligt och kärleksfullt för att Jesusbarnet skall kunna komma äfven till dig och upplysa ditt hem med sitt strålande ljus. Du skall vara glad, efter ju engelen sade till herdarne, att han bebådade »en stor glädje för allt folk». Men du skall vara glad i Guds tillbedjan och Jesu Kristi kärlek, på det att englarne derute i den mörka natten må kunna sjunga äfven för dig om den Allsmäktiges ära i höjden, om frid på jorden och om Guds välbehag till dig och alla menniskor. Se, då skall du vara som den unge herden, hvilken böjer sitt knä på taflan, och som lammet vid hans sida. Se de sorgsna ut, de?
9 Z. T.
Kommentar
Kommentar
Betraktelsen publicerades i Sländans julblad 1886.
Den heliga natten.
1 Betrakta denna tafla! Är hon ej vacker? Hon föreställer den första julnatten, när vår Frälsare föddes i Bethlehems krubba, när julstjernan lyste och englarne sjöngo sin lofsång i himmelens sky. Det var en förunderlig natt. Då var ett stort lugn öfver hela verlden och fred mellan alla folk, sedan der länge varit blodiga krig. Kejsar Augustus regerade då i det verldsbeherskande Rom. Och denna natt blef historiens medelpunkt, som skiljer den gamla tiden från efterföljande tidsåldrar, så att apostelen väl kunde säga: »Det gamla är förgånget, och allt har blifvit nytt».
2 Från denna natt börjar också vår kristna tideräkning. Det år, Frälsaren föddes, blef år 1.
3 Det berättas i en from sägen från de äldsta kristnas tid, att under denna natt, som kallades den heliga natten, fick intet skapadt väsen göra en annan illa. Englarnes lofsång hade lyst frid öfver hela skapelsen. Ingen storm fick uppröra hafvets böljor, intet vatten fick öfversvämma landet, ingen jordbäfning fick skaka marken, ingen vulkan fick spy lågor och ingen eld bränna. Då sof tigern fredligt vid lammets sida, örnen beskyddade lärkans bo, ormen lindade sig oskadlig och smekande kring barnets fot, skorpionen och getingen indrogo sina gaddar, den lilla myggan vågade intet blod suga, och hafvets glupska haj låtsade ej märka de små fiskarne, som stimmade lekande kring hans öppna gap.
4 Intet hat, ingen afund, ingen vinningslystnad fick denna natt råda bland menniskorna. Ingen hade en ovän, alla förliktes i kärlek och endrägt Röfvaren hjelpte vandraren öfver bäckens spång, den girige utströdde sitt guld bland de fattige, krigaren utbredde i nattkylan sin egen kappa öfver sin dödsfiendes skuldra. En sådan natt skall aldrig komma mer, förrän Frälsarens tusenåriga rike lyser en ny frid öfver jorden, men väl kunna menniskorna minnas och efterlikna den heliga natten i kärlek inbördes.
5 Bilden visar oss det fattiga stall, der Allsmäktig Guds Son nedsteg till jorden såsom ett ringa och värnlöst menniskobarn. Jungfru Maria sitter med Jesusbarnet i sin famn och betraktar den lille med undrande ömhet. Bakom henne står Josef, frågande hvarför herdarne komma till dem så sent om natten. Bakom herdarne synas de vise männen med sina dyrbara skänker, och öfverst ser man genom den öppna dörren den underbart klara stjerna, som vägledt de vise männen från österlandet.
6 Natten är ju mörk, och likväl är der så sällsamt ljust i det fattiga stallet. Der hänger en rykande lykta, men icke kan det vara hon, som lyser så klart. Betrakta hvarifrån ljuset kommer så skall du förstå, att det kommer från barnet. Hvilket underligt barn! Det tyckes skina som solen, det upplyser allt i sin närhet, – modren, Josef, lindan, herdarne, stallet. De kringstående betrakta barnet med oförstäld undan; de förstå ännu icke, att detta barn är »verldens ljus». Endast åsnan till höger förundrar sig icke. Hon fortfar likgiltigt att mumsa sitt hö; hvad bryr hon|| sig om en sådan liten usling, som detta barnet? Ja, de finnas nog än i dag, som icke bry sig om annat, än att få magen mätt. Men de skulle minnas hvad man säger om sådana: dum som en åsna!
7 Det finnes en skön och mycket berömd bild af den heliga natten, målad af italienaren Correggio, som lefde på Martin Luthers tid och dog år 1534. Den bild vi här se är till största delen, fastän icke i allt, en afbildning af Correggios natt. På hans tafla ser man den främste herden hålla handen öfver ögonen, emedan han bländas af barnets starka ljusglans.
8 När nu julen kommer, stjernan tindrar och englarne åter fridlysa jorden, skall du göra som Jungfru Maria, om hvilken det säges, att »hon gömde dessa orden, betraktade dem i sitt hjerta». Du skall minnas den heliga natten, icke för dina glada julklappar, för den vackra granen och den goda gröten, ty då är du som åsnan stackare, hvilken blott tänkte på huru hon skulle snaska godt. Du skall minnas den heliga natten för att då skall allt ondt och styggt vara borta. Då skall allt vara heligt och kärleksfullt för att Jesusbarnet skall kunna komma äfven till dig och upplysa ditt hem med sitt strålande ljus. Du skall vara glad, efter ju engelen sade till herdarne, att han bebådade »en stor glädje för allt folk». Men du skall vara glad i Guds tillbedjan och Jesu Kristi kärlek, på det att englarne derute i den mörka natten må kunna sjunga äfven för dig om den Allsmäktiges ära i höjden, om frid på jorden och om Guds välbehag till dig och alla menniskor. Se, då skall du vara som den unge herden, hvilken böjer sitt knä på taflan, och som lammet vid hans sida. Se de sorgsna ut, de?
9 Z. T.