Lästext Lilla Emmas Morgonvisa. Jag är ett barn, och det är visst, Jag är en fågel på sin qvist, Som sjunger och som tackar Gud I alla sina dagar. Jag är ett frö, som Gud har sått, Och far och mor de vattna godt Sitt lilla gröna blomsterskott I vida verldens hagar. När solen skiner varmt derpå, Nog vexer lilla föret då, Och nog blir det en blomma än, Om Gud vill vexten gifva. Och blomman, som på ängen står Så menlös i sin ålders vår, Guds goda barn hon vara får; Det vill jag också blifva. Jag vill ej vara mer än hon; Jag vill ej ha den stygga tron, Att jag är klok och stark och stor Och ren de gamlas like; Jag vill blott tänka hvarje dag: Jag är så liten och så svag; Lär mig, du gode Gud, att jag Må vexa för ditt rike. Ty jag vill blifva god och klok Och läsa flitigt i min bok, Arbeta snällt och sen få fri Som luftens fågel fara; Men alltid vill jag tänka gladt; Den högsta fröjd, den bästa skatt, Det är att frukta Gud och att Hans barn för alltid vara. Z. T.
Lilla Emmas Morgonvisa.
Jag är ett barn, och det är visst,
Jag är en fågel på sin qvist,
Som sjunger och som tackar Gud
I alla sina dagar.
Jag är ett frö, som Gud har sått,
Och far och mor de vattna godt
Sitt lilla gröna blomsterskott
I vida verldens hagar.
När solen skiner varmt derpå,
Nog vexer lilla föret då,
Och nog blir det en blomma än,
Om Gud vill vexten gifva.
Och blomman, som på ängen står
Så menlös i sin ålders vår,
Guds goda barn hon vara får;
Det vill jag också blifva.
Jag vill ej vara mer än hon;
Jag vill ej ha den stygga tron,
Att jag är klok och stark och stor
Och ren de gamlas like;
Jag vill blott tänka hvarje dag:
Jag är så liten och så svag;
Lär mig, du gode Gud, att jag
Må vexa för ditt rike.
Ty jag vill blifva god och klok
Och läsa flitigt i min bok,
Arbeta snällt och sen få fri
Som luftens fågel fara;
Men alltid vill jag tänka gladt;
Den högsta fröjd, den bästa skatt,
Det är att frukta Gud och att
Hans barn för alltid vara.
Z. T.