18. Tavastehus slott och en del af staden

18. Tavastehus slott och en del af staden.

1 Samma år – 1249 – när Ludvig den helige under sitt olyckliga korståg till Egypten blef fången vid Damiette, reste Sveriges Birger Jarl ett fäste vid den leende stranden af Wanajavesi, för att betvinga Finlands hedningar. Den väldige jarlen, som få år derefter »satte lås för Mälarens sjö» och grundlade Stockholm, satte äfven här lås för en lång rad af sjöar och afstängde Tavasterne från deras naturliga farleder. Så väl var platsen vald, att det mest krigiska af alla finska folk från den stunden kände en tvångströja öfver sig och upphörde med sitt hundraåriga förbittrade motstånd mot svenska väldet.

2 Slottet betecknades en tid med den allmänna benämningen Kronoborg, men är mera bekant under|72| namnet Tavastehus. Det var på tre sidor kringflutet och ansågs tillräckligt skyddadt af sina massiva tegelmurar; men i en sednare tid blef det ytterligare befästadt med vallar och vallgrafvar. Det var ömsom förlänadt åt mäktige herrar, ömsom residens för konungens höfding i Tavastland; nedbrann ända till källrarna den 5 Juni 1659, iståndsattes åter, blef sedan tyghus för finska arméns förråder och slutligen fängelse. Så rik än Finlands historia är på krig och hjeltedater, ha|44| murarna af Tavastehus slott likväl sällan fläckats af annat blod, än politiske fångars, och aldrig utstått en långvarig belägring. För medeltidens fejder låg det för afsides, och för nyare tiders artilleri var det för svagt. Det har nöjt sig med den blygsamare bestämmelsen att under oroliga tider vara en vapenplats och en stödpunkt för en återtågande här; och så har det åldrats som en veteran i garnisonstjenst. Slutligen har det blifvit tukthus och numera cellfängelse: det är ju uppfördt mot landets söner.

3 Men en vacker borg är det ännu i sin medeltids rustning, och seklerna tyckas ha gått det varsamt förbi: det är blott nutidens praktiska nytta, som aftoppat en del af vallarna. I ett af tornen såg man fordom Birger Jarls bild, beväpnad med en gissel och en kalk, för att rätt beteckna en kraftig missionär. I vinkeln af en smal gång, som leder till ett af slottstornen, ser man en niche, der sagan berättar, att jarlens syster blifvit lefvande inmurad för sin kärlek till en af de finske hedningarne. Historien vet visserligen intet derom, men en beundrarinna af det romantiska har funnit ämnet passande för poetisk behandling.

4 Alla Finlands äldsta städer ha uppstått vid handelsplatser på kusterna, och det dröjde länge, innan en köpstad uppvexte vid sidan af Birger Jarls fäste. Den lilla köping, som efter hand uppstod vid farleden söderom slottet, fick sina första privilegier af Pehr Brahe år 1650 och lefde af sina två marknader, men hade länge – som den officiela statistiken uttrycker sig – »sin ringa näring af krögande»: – soldater lida ofta af mycken törst. År 1770, när staden flyttades till ett beqvämare läge ett stycke åt söder, är dess egentliga födelseår; den nya regleringen fullbordades först år 1798. Parola malm i dess närhet, der 100 000konsekvensändrat/normaliserat man kunde lefverera batalj på den vida sandmon, var alltfrån Gustaf III:s tid en berömd lägerplats för finska arméns möten och fältöfningar. Här bröt den snillrike konungen, under en mönstring, sitt ben genom ett fall från hästen 1782; här mönstrade äfven Alexander II den nyindelta finska armén 1863, och här reste denna armés officerare, i förkänslan af dess snara och sorgliga upplösning, detta stolta lejon af bronz, som på engång bevarar minnet af en älskad monark och en i alla skiften intill döden trofast krigarestam. Lejonet af bronz har ock sin historia, men den tillhör efterverlden.

5 Tavastehus stad brann till två tredjedelar den 14 September 1831 och har sedan uppstått förskönad ur askan. En länehöfding, baron Rehbinder, har der lemnat ett varaktigare minne, än hans samtid förstått att uppskatta. Han har, med fångars arbete, framtrollat i norr om staden en den skönaste park mellan höjder, vikar och sund. Och på andra sidan om sundet har han banat en väg till Aulango berg med dess branta ättestupa och en utsigt så enslig, en sjö så skuggrik, som man endast finner i Skottland och Finland.

6 Munsterhjelms tafla är tecknad från parken. Man ser der sundet med en liten ångbåt till venster och i förgrunden en båt med två herremän, som utlägga nät. Den täcka udden är upptagen af byggnader för den här förlagda ryska militären, ty Tavastehus fortfar att vara en vapenplats och en punkt af strategisk betydelse. Längre bort synes slottet och bakom detta en del af staden med dess egendomliga kyrka, en rymlig cirkel med predikstolen i midten. Till höger ett stycke af de alléer, som leda till staden; i bakgrunden de bergkammar, som instänga Wajanavesi. Nejden är rik på sköna landskap.

7 Tavastehus är numera en förstad till Helsingfors. Dess yttre karakter, dess lefnadsvanor och priser skilja sig allt mindre ifrån den finska hufvudstadens, och likväl känner man sig vara tio svenska mil ifrån kusten. Sommarluften är mättad af barrskogarnas doft, vårarna äro tidigare, grönskan lummigare, naturintrycken mera ostörda. Jernväg, handelstrafik, militär kunna blott för ett ögonblick framkalla en skenbar rörelse. Nästa ögonblick återtager den finska naturen sin rätt; den obeskrifliga känslan af enslighet utbreder sig oemotståndligt öfver de vackra, regelbundna gatorna, de herrliga parkerna, de fridfulla sjöarna, bergens toppar och den vida, jemna, oöfverskådliga mon.