2 Nedanför Imatra, i Jääskis socken, vidpass 3 mil nordost om Wiborg.
3 Floden har icke gifvit sig lång rast efter det stora fallet. Han kastar sig, ännu vild af sin hjeltedat, i nya forsar utför landsluttningen.|53| Samma fenomen, som vid Imatra, upprepas, ehuru i mindre dimensioner; samma ilande vågränder, samma hvirflande skum, samma fuktiga, skogbekrönta, klippiga stränder. Laxen, hejdad af en brant, som han ej förmår öfvervinna, drifves tillbaka från Imatra, men följer sin natur och arbetar sig åter uppför de nedra forsarna. Under denna sin djerfva färd råkar han i det försåt, som taflan visar oss.
4 De stora laxdammarna, eller patorna, som de vanligen kallas, äro uppförda med mycken konst och noggrann beräkning af strömdraget. De bestå af kamrar, uppförda af spolverk i form af en pilspets, vänd emot strömmen och försedd med en öppning uti sin inböjda vinkel. Simmande nedifrån uppåt, hindras laxen af spolverket och letar sig väg långs detta till öppningen, der han, van vid trånga passager emellan stenarna,|89| tränger sig in. Ett nytt spolverk stänger hans väg, han kastas af strömmen in i sidovinklarna af den pilformiga buren; der kan han icke mera undkomma. Buren upplyftas, vattnet rinner ut, laxen sprattlar på golfvets spolverk och dödas med ett klubbslag på nosen.
5 Så fångas i de nordliga elfvarna stundom mer än 100 laxar på engång. Den damm eller pata, som taflan framställer, är af en enklare konstruktion, men beräknad för samma försåt. Den är uppförd vid en sidogren af forsen, med tillhjelp af några öfver stenarna lagda obarkade trädstammar. Spolverket upplyftas icke, den fångne laxen upptages med en harpun, försedd med en hulling. Fiskarens ställning på de alltid hala och fuktiga trädstammarna fordrar mod och försigtighet. Han uppträder barfota, likasom gossen, hvilken med barnslig nyfikenhet betraktar dagens fångst. Samma nyfikenhet har förmått två unga qvinnor i den pittoreska Jääskiskostymen att våga sig ut på den farliga bryggan, men de ångra redan sitt vågstycke, de se sig om efter reträtten. Måhända gör man dem icke orätt, om man misstänker, att deras besök lika mycket gäller den unge, djerfve fiskaren, som de delikata laxarne, af hvilka en redan ligger inlagd i korgen, för att servera något läckert bord i Wiborg eller Petersburg.
6 De uttrycksfulla figurerna äro af A. v. Becker, det anslående forslandskapet af B. Lindholm; – båda hemtade ur folkets dagliga lif i en storartad natur.
1 (A. von Becker och B. Lindholm.)
2 Nedanför Imatra, i Jääskis socken, vidpass 3 mil nordost om Wiborg.
3 Floden har icke gifvit sig lång rast efter det stora fallet. Han kastar sig, ännu vild af sin hjeltedat, i nya forsar utför landsluttningen.|53| Samma fenomen, som vid Imatra, upprepas, ehuru i mindre dimensioner; samma ilande vågränder, samma hvirflande skum, samma fuktiga, skogbekrönta, klippiga stränder. Laxen, hejdad af en brant, som han ej förmår öfvervinna, drifves tillbaka från Imatra, men följer sin natur och arbetar sig åter uppför de nedra forsarna. Under denna sin djerfva färd råkar han i det försåt, som taflan visar oss.
4 De stora laxdammarna, eller patorna, som de vanligen kallas, äro uppförda med mycken konst och noggrann beräkning af strömdraget. De bestå af kamrar, uppförda af spolverk i form af en pilspets, vänd emot strömmen och försedd med en öppning uti sin inböjda vinkel. Simmande nedifrån uppåt, hindras laxen af spolverket och letar sig väg långs detta till öppningen, der han, van vid trånga passager emellan stenarna,|89| tränger sig in. Ett nytt
spolverk
stänger hans väg, han kastas af strömmen in i sidovinklarna af den pilformiga buren; der kan han icke mera undkomma. Buren upplyftas, vattnet rinner ut, laxen sprattlar på golfvets spolverk och dödas med ett klubbslag på nosen.
5 Så fångas i de nordliga elfvarna stundom mer än 100 laxar på engång. Den damm eller pata, som taflan framställer, är af en enklare konstruktion, men beräknad för samma försåt. Den är uppförd vid en sidogren af forsen, med tillhjelp af några öfver stenarna lagda obarkade trädstammar. Spolverket upplyftas icke, den fångne laxen upptages med en harpun, försedd med en hulling. Fiskarens ställning på de alltid hala och fuktiga trädstammarna fordrar mod och försigtighet. Han uppträder barfota, likasom gossen, hvilken med barnslig nyfikenhet betraktar dagens fångst. Samma nyfikenhet har förmått två unga qvinnor i den pittoreska Jääskiskostymen att våga sig ut på den farliga bryggan, men de ångra redan sitt vågstycke, de se sig om efter reträtten. Måhända gör man dem icke orätt, om man misstänker, att deras besök lika mycket gäller den unge, djerfve fiskaren, som de delikata laxarne, af hvilka en redan ligger inlagd i korgen, för att servera något läckert bord i Wiborg eller Petersburg.
6 De uttrycksfulla figurerna äro af A. v. Becker, det anslående forslandskapet af B. Lindholm; – båda hemtade ur folkets dagliga lif i en storartad natur.