22. En fjärd af Roine

22. En fjärd af Roine.

1 (H. Munsterhjelm.)original: H. Munsterhjelm).

2 Roine är en af perlorna i Näsijärvi-systemets vida vattenbälte och utbreder sina fjärdar i gränstrakterna mellan Tavastland och det östra Satakunda. Omgifven af skogbekransade höjder och fruktbara åkerfält, slingrar sig denna klara sjö, 277 fot öfver hafvets yta, i fjärdar och sund genom ett af de skönaste landskap i Finland, badande i öster foten af Kangasalas åsar. De många stora och små sjöarna, Längelmenvesi, Roine, Mallasvesi, utströmma sedan genom Walkeakoski fors i Wanajavesi, för att derefter, i en ny kedja af sjöar, afbörda Näsijärvi-systemets flöden genom Kumo till hafvet.

3 De stora vattnen i dessa nejder ha flera gånger, i våldsama naturrevolutioner, brutit sig nya utlopp. Starka stigningar och plötsliga sänkningar af vattenytorna hafva då förändrat nejdens utseende. För att afböja Längelmenvesis öfversvämningar, lät finska staten år 1829 genomgräfva det 200 alnar breda och 43 fot höga näset emellan denna sjö och den 6½ fot lägre liggande|79| Roine. Arbetet var med största omsorg utfördt, en bro uppförd öfver kanalen och en del af dammen varsamt öppnad, när vattnet, natten mot den 3 April 1830, genomskar åsens lösa sand, underminerade pålverket och slutligen bortsopade dammen, bron och kanalens reveterade väggar. Längelmenvesi störtade med förfärande kraft in i Roine. Inom få timmar hade genomskärningen vidgats från 10 till 20 famnars bredd, Roines stränder öfversvämmades, och strömmens våldsamhet saktades icke förr, än de båda stora sjöarna stodo i jemnhöjd med hvarandra. Då hade Längelmenvesi sänkt sig mer än 5 fot, 4 500konsekvensändrat/normaliserat tunnland jord voro vunna för odlingen, och Roines öfversvallande vatten tömde sig småningom i de lägre liggande sjöarna.

4 Måhända är det aningen om en stor kraft, dold under den vänaste silfveryta, som gifvit Roines blå fjärdar ett så fängslande behag. Munsterhjelm har tecknat ett af dess mindre vatten, lekfullt sköljande nyckfulla stränder. Man ser en slingrande väg, ett ensligt segel, en stigande rök och i bakgrunden nya farleder, öppnande sig till nya sjöar. Längst till venster synes en smal, försvinnande strimma af sjön förlora sig uti fjerran. Vid dess strand, i Liuksiala gård, har Erik XIV:s drottning Catharina Månsdotter i långa år|48| begråtit son, krona och fädernesland: det är hennes tårar, som droppat i Roine och försilfrat dess yta.