26. Slussen vid Juustila

26. Slussen vid Juustila.

1 (B. Reinhold.)original: B. Reinhold).

2 Åter en europeisk tafla; men bakom denna ligger ett stort nationalarbete. Juustila är den sista och sydligaste af Saima kanals 28 slussar.

3 Det stora Saimasystemet, hvars lägsta sjöar ligga 256½ fot öfver Finska Vikens yta, har sitt naturliga utlopp åt sydost genom Imatra och Wuoksi till Ladoga. Men Wuoksi nedstörtar utför sluttningen med så branta fall och så väldiga forsar, att denna flod under största delen af sitt lopp är osegelbar, alltså otillgänglig som farled mellan Saima och hafvet. Redan i början af 1600-talet begynte man derföre gräfningen af en kanal mellan Saima och Finska Viken, men lyckligtvis afbröts detta arbete, som, med den tidens ofullkomliga slussverk, sannolikt skulle ha dragit de stora sjöarnas vatten i en förfärande störtflod utför den södra sluttningen. Tanken upptogs ånyo första gången 1826 af 13 bönder från Savolaks, som derom inlemnade en petition till landets Storfurste.|51| Den förbereddes och börjades sedan af dåvarande chefen för kommunikationerna i Finland, baron Carl von Rosenkampff, som föll, bruten af mödor, för denna idé. Saima kanal beslöts genom ett kejserligt reskript den 21 September 1844, invigdes den 7 September 1856 och var fulländad 1858.

4 Ofantliga svårigheter måste öfvervinnas. Hela den 55½ verst långa sträcka, som kanalen hade att genomlöpa till hafvet, är ytterst vattendränkt. I kanalens|85| väg lågo grunda sjöar, som måste upprensas, slingrande åar, som måste afledas, bottenlösa kärr, som måste fyllas, och en lös jord, som gång efter gång rasade in från sidorna. Men tio års ihärdighet, klokhet och tålamod besegrade alla hinder, och de finske ingeniörerne, ledde af en Svensk, öfverste Nils Erikson, broder till den berömde Amerikanaren, kunde slutligen öfverlemna åt landet ett af de skönaste verk i Europa för den jemförelsevis ringa kostnaden af 12 millioner 381 800konsekvensändrat/normaliserat finska mark.

5 Genom Saima kanal står en sträcka af hundra mil insjökuster i direkt förbindelse med hafvet, uppstäder ha förvandlats till sjöstäder, ödemarkernas stolta fura går ut i verlden, handeln och kulturen utbreda sig i de aflägsna skogsbygderna. Slutpunkten af ett sådant verk förtjenar ihågkommas. Juustila, den sista af slussarne, invid kanalens mynning i Wiborgska viken, gifver tillika en bild af det stora, solida, omsorgsfullt utförda arbetet. Man ser kanalens väggar reveterade med finhuggen granit; man ser slusskammaren, insprängd uti graniten, tillbommad med fasta portar och öfverbyggd med en prydlig svängbro. Sänkningen i hvarje sluss är i medeltal något öfver 9 fot. Kanalens bredd varierar från 31 fot i vattenytan, der den gåroriginal: gär rak, ända till 90 fot, der den kröker sig, och djupet är 9 fot.

6 Det är en solig sommardag strax på eftermiddagen. Ett uppgående ångfartyg har nyss inlupit i slussen från Wiborgska sidan, och slussvakterne äro sysselsatte att tillbomma den nedra porten, medan den framför liggande svängbron redan är skjuten åt venster. Två passagerare ha begagnat dröjsmålet till en landpromenad och antastas af den oundvikliga flickan med bären, under det att andra tålmodigt vänta ombord och några åskådare betrakta passagen igenom slussen. En slussvaktarestuga till venster, ett täckt skogsparti till höger samt vägen vid kanalens sida i förgrunden äro det enda man ser af landskapet, ty kanalens blå linie åt norr skymmes af bron. De många älskvärda villorna, som pryda kanal-linien och fägna de resandes blickar, synas icke på denna tafla. Ångbåten frambär vår helsning till dem och skall måhända under sin trygga, behagliga resa mottaga mången återhelsning af vinkande näsdukar.