1 Topelius anhöll att till Rektors och Consistorii pröfning få hemställa följande förslag.
2 Consistorii ledamöter komma snart att åtskiljas, och innan de åter sammanträda, ha måhända förändringar af genomgripande vigt blifvit gjorda i universitetets statuter. En komité för dessa statuters omarbetning skall nedsättas på h. exc.Hans Excellens generalguvernörens föranstaltande. Det är väl möjligt och sannolikt, att Rektor inkallas i denna komité, för att närmast representera universitetets intressen, dmen derom finnes ingen visshet, lika litet som man känner komiténs sammansättning i öfrigt, eller om Consistorium Academicum blifver i denna fråga häördt. Under sådana förhållanden hemställer jag, huruvida det kan vara förenligt med Consistorii pligt mot att förtiga sin öfvertygelse och huruvida det icke snarare vore hopp, att denna öfvertygelse, frimodigt och hofsamt uttalad, skaulle hos Universitetets höge Kansler vinna ett nådigt afseende.
3 Jag vågar tro, att Consistorium, med sin närmare kännedom af studenternes seder och tänkesätt, icke bör underlåta|2||106| att inför Kansler belysa de förhållanden, som omordas i kanslersembetets skrifvelse af den 20 April/2 Maj detta år. Enär der säges, att ”studenterne söka tillvälla sig en politisk betydelse”, torde Consistorium böra upplysa, att, der sådant beklagligen skett, har det väsentligt härrört deraf, att styrelsen tillmätt allehanda utbrott af ungdomligt lättsinne, en betydelse, hvilka dessa i verkligheten icke ägt, och derigenom gifvit studenterne en anledning att sjelfve anse sig och sina handlingar äga en politisk vigt.
4 Enär der vidare säges, att statuterna skola omarbetas, för att ”för framtiden förekomma dylika oförlåtliga uppträden af politisk karakter”, torde Consistorium böra upplysa, att dylika uppträden skola för framtiden bäst förekommas derigenom att hvarje oskick ransakas och bestraffas af disciplinskommissionen, enligt nu gällande statuters, och med lagens hela stränghet, utan att agiterande utomordentliga åtgärder dervid tillgripas. Skulle detta icke befinnas tillräckligt, må man då hellre ställa studenterne, såsom andre|3||107| medborgare, under allmän lag och befria dem från en undantagsställning, som ömsom förhäfver, ömsom förödmjukar dem och som visat sig innebära en beständig och allvarsam fara för universitets bestånd.
5 Slutligen, när det skall åläggas Universitetslärarne som en pligt, att, ”oläsligt p.g.a. konservering/inbindningoberoende af undervisningen noggrannt vaka öfver ungdomens sedliga förhållande” torde Consistorium, i likhet med universitetsstyrelsen, böra intyga, att ungdomens sedliga förhållande öfverhufvud varit ganska godt, samt att tid efter annan inträffande undantag oftast varit föranledda deraf, att universitetslärare utom tjensten uppträdt som politiska personligheter.
6 Om det är sannt, att universitetet, som en vetenskaplig institution, trbör vara främmande för politiken, så måste det väl erkännas som den största inkonseqvens, att universitetslärare innehafva sådana, alldeles utom universitetets ändamål stående och aflönade befattningar, som äro af en politisk natur. Den oundvikliga följden häraf är, att desse lärare, i sitt förhållande till den studerande ungdomen, förlora vetenskapens aktningsbjudande neutralitet och framkalla hos ungdomen sympathier eller antipathier, som alldeles icke hafva något att skaffa med vetenskapliga studier.
|4||108|
7 Äro de dertill nog taktlösa, nog glömske af sin ställning som lärare och af de anspråk man bör ställa på deras mognare ålder, att da på ett utmanande sätt såra de fosterländska känslor, hvilka alltid måste vara heliga för ungdomen och alltid böra behandlas med stor varsamhet, äfven i deras förvillelser, − då hafva de derigenom icke allenast afsagt sig icke allt allt det inflytande en lärare bör utöfva på ungdomen, utan ock indragit universitetet i förvecklingar, för hvilka skulden i första hand faller på dem och som icke nog strängt kunna tadlas.
8 Det är tid att engång göra slut på den olycksbringande inblandning i politiska frågor, för hvilkaen universitetet så länge varit utsatt och som gör landets välfärdupplysning beroende af några ynglingars hugskott. Jag Skall detta förekommas, så torde Consistorium böra uttala som princip, att en universitetslärares ställning sosvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandem sådan är oförenlig med en aflönad, för universitetet främmande aflönad befattning som gör läraren till enaf politisk person,natur. samt att,sSålänge detta tillåteslärarekallet kan förenas med politiska befattningar, kan heller ingen annan lärare göras ansvarig för ungdomens politiska förvillelser.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning
9 Är detta, såsom jag tror, Consistorii öfvertygelseen väl konstaterad erfarenhet torde Consistorium icke kunna undandraga sig att på laga väg, i en underdånig adress inför Kansler framställa den rätta belysningen af sednaste beklagliga uppträden. I sådan händelse skulle då ett redaktionsutskott nedsättas och dess förslag före terminens utgång underställas Consistorii granskning. Men skulle Consistorium icke finna lämpligt att som korporation ingå med en sådan adress, hvilket jag dock för min del anser såsom det riktiga, torde det icke förmenas dem bland Consistorii ledamöter, hvilka, i likhet med mig, anse sig dertill manade af sin pligt, att såsom enskilde universitetsmedlemmar få inför Kansler i underdånighet uttala deras välgrundade öfvertygelse.
Kommentaari
Kommentar
Texten är ett förslag till universitetets rektor och konsistoriet om att utarbeta en adress till kanslern Alexander II. I bakgrunden låg de studentoroligheter våren 1871 som hade föranletts av en skrivelse i Finlands Allmänna Tidning 8/4 1871 av professor A. F. Nordqvist, som av regeringsmakten hade fått uppdraget att redogöra för dess inställning till minneskulturen kring 1808–09 års krig. Förutom professor var Nordqvist redaktör för nämnda tidning; landets officiella organ. Den opinion som Nordqvists artikel frammanade var inte enbart riktad mot honom personligen, utan mot bristen på politisk frihet i allmänhet. För att visa sitt missnöje ställde studenterna till med en katsenjammer utanför Nordqvists hem, vilket hade som konsekvens att kontrollen över studentavdelningarna skärptes och studentkåren indrogs.
Consist. Academ. d. 16 Maj 1871.
1 Topelius anhöll att till Rektors och Consistorii pröfning få hemställa följande förslag.
2 Consistorii ledamöter komma snart att åtskiljas, och innan de åter sammanträda, ha måhända förändringar af genomgripande vigt blifvit gjorda i universitetets statuter. En komité för dessa statuters omarbetning skall nedsättas på h. exc.Hans Excellens generalguvernörens föranstaltande. Det är väl möjligt och sannolikt, att Rektor inkallas i denna komité, för att närmast representera universitetets intressen, dmen derom finnes ingen visshet, lika litet som man känner komiténs sammansättning i öfrigt, eller om Consistorium Academicum blifver i denna fråga häördt. Under sådana förhållanden hemställer jag, huruvida det kan vara förenligt med Consistorii pligt mot att förtiga sin öfvertygelse och huruvida det icke snarare vore hopp, att denna öfvertygelse, frimodigt och hofsamt uttalad, skaulle hos Universitetets höge Kansler vinna ett nådigt afseende.
3 Jag vågar tro, att Consistorium, med sin närmare kännedom af studenternes seder och tänkesätt, icke bör underlåta|2||106| att inför Kansler belysa de förhållanden, som omordas i kanslersembetets skrifvelse af den 20 April/2 Maj detta år. Enär der säges, att ”studenterne söka tillvälla sig en politisk betydelse”, torde Consistorium böra upplysa, att, der sådant beklagligen skett, har det väsentligt härrört deraf, att styrelsen tillmätt allehanda utbrott af ungdomligt lättsinne, en betydelse, hvilka dessa i verkligheten icke ägt, och derigenom gifvit studenterne en anledning att sjelfve anse sig och sina handlingar äga en politisk vigt.
4 Enär der vidare säges, att statuterna skola omarbetas, för att ”för framtiden förekomma dylika oförlåtliga uppträden af politisk karakter”, torde Consistorium böra upplysa, att dylika uppträden skola för framtiden bäst förekommas derigenom att hvarje oskick ransakas och bestraffas af disciplinskommissionen, enligt nu gällande statuters, och med lagens hela stränghet, utan att agiterande utomordentliga åtgärder dervid tillgripas. Skulle detta icke befinnas tillräckligt, må man då hellre ställa studenterne, såsom andre|3||107| medborgare, under allmän lag och befria dem från en undantagsställning, som ömsom förhäfver, ömsom förödmjukar dem och som visat sig innebära en beständig och allvarsam fara för universitets bestånd.
5 Slutligen, när det skall åläggas Universitetslärarne som en pligt, att, ”oläsligt p.g.a. konservering/inbindningoberoende af undervisningen noggrannt vaka öfver ungdomens sedliga förhållande” torde Consistorium, i likhet med universitetsstyrelsen, böra intyga, att ungdomens sedliga förhållande öfverhufvud varit ganska godt, samt att tid efter annan inträffande undantag oftast varit föranledda deraf, att universitetslärare utom tjensten uppträdt som politiska personligheter.
6 Om det är sannt, att universitetet, som en vetenskaplig institution, trbör vara främmande för politiken, så måste det väl erkännas som den största inkonseqvens, att universitetslärare innehafva sådana, alldeles utom universitetets ändamål stående och aflönade befattningar, som äro af en politisk natur. Den oundvikliga följden häraf är, att desse lärare, i sitt förhållande till den studerande ungdomen, förlora vetenskapens aktningsbjudande neutralitet och framkalla hos ungdomen sympathier eller antipathier, som alldeles icke hafva något att skaffa med vetenskapliga studier.
|4||108|7 Äro de dertill nog taktlösa, nog glömske af sin ställning som lärare och af de anspråk man bör ställa på deras mognare ålder, att da på ett utmanande sätt såra de fosterländska känslor, hvilka alltid måste vara heliga för ungdomen och alltid böra behandlas med stor varsamhet, äfven i deras förvillelser, − då hafva de derigenom icke allenast afsagt sig icke allt allt det inflytande en lärare bör utöfva på ungdomen, utan ock indragit universitetet i förvecklingar, för hvilka skulden i första hand faller på dem och som icke nog strängt kunna tadlas.
8 Det är tid att engång göra slut på den olycksbringande inblandning i politiska frågor, för hvilkaen universitetet så länge varit utsatt och som gör landets välfärdupplysning beroende af några ynglingars hugskott. Jag Skall detta förekommas, så torde Consistorium böra uttala som princip, att en universitetslärares ställning sosvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandem sådan är oförenlig med en aflönad, för universitetet främmande aflönad befattning som gör läraren till enaf politisk person,natur. samt att, sSålänge detta tillåteslärarekallet kan förenas med politiska befattningar, kan heller ingen annan lärare göras ansvarig för ungdomens politiska förvillelser.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning
9 Är detta, såsom jag tror, Consistorii öfvertygelseen väl konstaterad erfarenhet torde Consistorium icke kunna undandraga sig att på laga väg, i en underdånig adress inför Kansler framställa den rätta belysningen af sednaste beklagliga uppträden. I sådan händelse skulle då ett redaktionsutskott nedsättas och dess förslag före terminens utgång underställas Consistorii granskning. Men skulle Consistorium icke finna lämpligt att som korporation ingå med en sådan adress, hvilket jag dock för min del anser såsom det riktiga, torde det icke förmenas dem bland Consistorii ledamöter, hvilka, i likhet med mig, anse sig dertill manade af sin pligt, att såsom enskilde universitetsmedlemmar få inför Kansler i underdånighet uttala deras välgrundade öfvertygelse.