Fågel Blå
Kommentar
Kommentar
»Fågel Blå» trycktes i tre nummer av Eos 1/11–1/12 1859 och omarbetades för Läsning för barn.
Topelius uppges ha skrivit pjäsen för Svenska fruntimmersskolans elever, som svar på deras förfrågan om han skrivit något nytt att uppföra. Den ska ha skrivits under en veckas tid (Lundström 1945, s. 220 f.).
Ramberättelsen återger en traditionell folksaga: en prins förvandlas till en fågel av en ond fe och prinsessans styvmor, men räddas till sist och återfår sin prinsessa. I Norden har den älskade i fågelskepnad kallats »den gröne riddaren». Skillingtrycket »En mycket eftertänksam historia om Blå fågel» (1794), efter madame d’Aulnoys omarbetning av folksagan (»L’oiseau bleu»), trycktes i många upplagor. På svenska ingår sagan t.ex. i Läse- och lärobok för ungdom (1830) och i Folksagor för gamla och unga (1842). Motivet ansluter till sagan om Askungen och folksagomotivet med de konkurrerande styvsystrarna.
Topelius knyter med sin tolkning av sagan an till en skämtsam sagospelstradition, en genre som utvecklades av romantikerna med avstamp i Shakespeare (Nolin 1996, s. 173). »Fågel Blå» hade tidigare bearbetats dramatiskt av P. D. A. Atterbom (1814) och Anders Lindeberg (1815). Karaktärerna i Topelius version har samma namn som hos Atterbom, som i sin tur utgår från madame d’Aulnoys omarbetning (förordet 1858; jfr Laurent 1947, s. 121, 174 f.). Humorn är till stor del verbal: hejdlösa överdrifter och komiska namn samsas med skrattretande hovmän och hovdamer (Lehtonen 2003, s. 29 f.; jfr Laurent 1947, s. 272). Också Paavolainen konstaterar att Topelius här i sin ordakrobatik är på sitt lekfullaste humör och driver med hovetiketten och Holofernes svada. Kammarjungfrurna Rosa och Lila kommenterar vad som tilldrar sig vid hovet. »Glädje, blandad med både vardag och magi, lyser genom helheten» (2019, s. 213).
Sagospelet har egenartade inslag av latin och latinska anspelningar, dels i namn som Amundus (amandus, ’älskvärd’) och Cyprinus, dels i häxan Sysis och trollkarlen Deoletus trollformler och i rumormästaren Holofernes tillgjorda hälsningsfras (Tjenarissime, tjenarissime). I pjäsen figurerar Topelius idealtyper som det snälla barnet som hjälper fattiga, respektive det friska, hurtiga och naturnära barnet (jfr flickidealet i »Till en Flicka», s. 173). Vasenius konstaterar att versmåttet i »Fågel Blå» är detsamma som i »Prinsessan af Cypern» (1881) och ser också likheter i miljö och persongalleri (V, s. 446). Lagus påpekar att metamorfostemat är besläktat med Topelius änglar i fågelskepnad (1918, s. 281 f.).
»Fågel Blå» är en av Topelius mest kända och spelade pjäser. Den har under 1900-talet satts upp ett fyrtiotal gånger på professionella teatrar i Finland, varav fem gånger på Svenska Teatern i Helsingfors (1921, 1926, 1943, 1959, 1982) och tre gånger på finska nationalteatern (1920, 1973, 1990). Ingmar Bergman satte upp pjäsen på Sagoteatern i Stockholm 1941 (se inledningen, s. LXVII). Pjäsen figurerar även i Carl Larssons målning »Lisbeth spelar den stygga prinsessan i Fågel Blå» (1906) och i Tove Janssons skildring i kapitlet »Teater» i Bildhuggarens dotter (1968, s. 85–90).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
GUIDO Den fiktiva karaktären har en historisk föregångare i Gui af Lusignan (d. 1195), konung av Jerusalem och Cypern och gift med Sibylla av Monferrato (d. 1189).
SIBYLLA AF MONTFERRAT Den fiktiva karaktären har en historisk föregångare i Sibylla av Monferrato (d. 1189).
MONTFERRAT Monferrato, historiskt landskap i Piemonte, Italien.
FLORINNA Styvsystrarnas namn allittererar: Florinna och Forella. Florinna är den blomstrande (jfr Florence) medan Forella är fisklik (jfr forell). – En prinsessan Florinna förekommer tillsammans med en prins Amundus också i Topelius bearbetning av »Askungen».
AMUNDUS En prins Amundus förekommer också i Topelius sagospel »Askungen». I sagan »Sanningens Perla» heter kungen Amundus den tjugonde, konung av Mesopotamien.
CYPRINUS Namnet Cyprinus kan anspela på Cypern; i slutet utropar kungen Cyprinus till general, alltså en representant för landet. Mindre betydande förefaller att namnet, liksom Forella, kan föra tankarna till en fisk. (Cyprinus är det vetenskapliga namnet på ett släkte karpfiskar med fem arter, bl.a. karp.)
HOLOFERNES Namnet Holofernes kan över Atterbom spåras till Shakespeare. I Shakespeares komedi Love’s Labour’s Lost (’Kärt besvär förgäves’) är Holofernes en komisk karaktär – svårförstådd p.g.a. sitt latiniserade språk. Denne Holofernes har ansetts ha en föregångare i Rabelais Dr Tubal Holofernes i Gargantua (Boyce 1990, s. 297). Namnet har också bibliska konnotationer. I »Judits bok» berättas om en judisk kvinna (Judit) som vilseleder och halshugger den assyriske fältherren Holofernes efter att han belägrat hennes hemstad. I Atterboms »Fågel Blå» är namnet Holofernes koppling till Bibeln uttalat; där säger Wulf (en karaktär som inte är med i Topelius sagospel) i en dialog med Holofernes: »Ett ståtligt namn. Blott akta dig för Judith!» – I Fältskärns berättelser försöker jesuitpatern Hieronymus få fröken Regina att mörda Gustav II Adolf så som Judit mördade Holofernes (Lehtonen, »Intertextualitet i Topelius’ berättelser» 1990, s. 57). Topelius anspelar dessutom på den gammaltestamentliga apokryfen i Hertiginnan af Finland när huvudpersonen Eva Merthen misstänks vara spion (ZTS V, s. 129).
rumormästare upptågsmakare, lustigkurre; även hovman med uppgift att hålla uppsikt över det lägre hovfolket.
hofmästare ämbetsman som har överinseende om hovets hushållning.
DEOLETUS Deoletus är som trollkarl besläktad med diktaren som har öga för det underbara, ett romantiskt tema (se inledningen, s. XXI ff.). I Atterboms sagospel lyder en av Deoletus repliker: »Och är ej Dikten den egentliga/ Naturen?» (Samlade dikter. Tredje bandet 1858, s. 55). Karl Warburg menar att Atterboms »Fågel Blå» innehåller en poetisk självkaraktäristik (Svensk litteraturhistoria i sammandrag 1904, s. 141) och hans Deoletus har tolkats som en bild av den romantiska diktaren (Nolin, »Atterbom as Poet and Playwright» 1996, s. 173).
ROSA och LILA Tjänarinnorna har liksom prinsessan Florinna namn som anspelar på blomster, en lilja och en ros.
snälla här: snabba, efter ty. schnell.
består bekostar.
våpig enfaldig, dum.
fjäsas kurtiseras, uppvaktas överdrivet.
vinfastaget vinfatet, här: fyllbulten.
20 allerunderdånigaste allra undernådigaste, överdrivet undergiven.
20 Amunduses folklig genitivform.
24 Serra tri bevars (utrop); jfr vasserra tri, förvrängning av vars herra tre (trä), korset.
28 hvaba eller hur; kortform av hvad behagas, vad för slags, hur sa?
32 nässelperla näspärla: näsvis, frispråkig ung kvinna, jfr nippertippa.
36 getingsbölla här: argbigga.
36 bespike eufemistisk svordom, trol. härledning från fastnagla eller besitta; i finländsk svenska.
Efter eftersom.
pulla flicka (i smeksamt tilltal).
rikssaln rikssalen, stor ceremoniell slottssal.
84 supérn supén.
84 jag tager min Matts ur skolan idiom: jag drar mig ur spelet.
86 (muggande) mumsande.
Slipper man tar man sig.
fiffa fiffa upp, göra fin.
symamsell ogift kvinna anställd som sömmerska eller lärarinna i sömnad.
Tjenarinna! till er tjänst; artighetsfras, jfr »ödmjuka tjänare».
står på lur (ligga) på lur, (ligga) i bakhåll.
167 gentil ståtlig.
173 spader kung här: nedsättande, jfr »spader pamp».
ge god dag struntar i.
pulle pulla, smeksamt tilltal för ung flicka.
Pia lilla flicka (provinsiellt).
tippa flicka.
206 Tjenarissime skämtsam förstärkning av hälsningen »tjänare»; formen issime lat. superlativ.
206 nektar och ambrosia i grekisk-romersk mytologi gudarnas mat och dryck, som ger dem odödlighet.
långt för detta långt tidigare.
grannlåtsdocka kvinna som intresserar sig enbart för kläder och nöjen.
gumor gudmor.
basilisk i Bibeln giftigt ormsläkte, även fabeldjur med tuppliknande huvud och ormkropp som dödar med sin blick och andedräkt samt skrämmer bort allt levande i sin närhet.
gräsbänk gräsbeklädd jordvall eller avsats avsedd som sittplats.
Rubrik »Tuoll on mun kultani» folkvisa, »Fjärran han dröjer». Visan ingår i Valituita suomalaisia kansan-lauluja. Första häftet 1854 med tonsättningar av Karl Collan.
för roskull för ro skull, för nöjes skull.
Månn’ månntro.
Soli Deo gloria! (lat.) Endast Gud tillhör äran! Jfr Vasenius III, s. 173, som citerar Topelius: »Soli Deo gloria, som fordom prydde slutet af deras [de finska lärde] academiska snilleprof, var mera än en tom hyllning åt sedvana och bruk. Ringa var likväl måttet af den världsliga lärdom som trängde ned till det egentliga folket; desto dyrbarare var därföre den heliga bibeln, alla böckers bok.»
»Minä seisoon korkialla waorella» Visan »Kreivin sylissä istunut» i Kanteletar (1840), Elias Lönnrots samling lyriska och episka folkdikter på den vanliga finska runometern, inleds med versen »Minä seisoin korkialla vuorella». Visan ingår i Valituita suomalaisia kansan-lauluja (1854) med arrangemang av Karl Collan. Fredrik Pacius (1809–1891) har arrangerat visan för Akademiska sång-sällskapet i Helsingfors, sedermera Akademiska sångföreningen.
Bibliografi
Atterbom, förord till »Fågel Blå», Samlade dikter 3 1858; Boyce, Shakespeare A to Z 1990; Helander, Från sagospel till barntragedi 1999, s. 23; ILONA, den finländska teaterns informationsbank ilona.tinfo.fi (2015); Ingmar Bergmans Arkiv, manuskript »Fågel Blå», www.ingmarbergmanarchives.se (2013); Jansson, Bildhuggarens dotter 1968, s. 85–90; Kanteletar 1840; Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. 357; Lagus, »Sagan om björken och stjärnan», 1918, s. 281 f.; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 119–122, 174 f., 177, 272; Lehtonen, »Intertextualitet i Topelius’ berättelser», 1990, s. 57; Lehtonen, »Puoli vuosisataa lastenkirjailijana – Zacharias Topelius», 2003, s. 29 f.; Lundström, »Historik», 1945, s. 220 f.; Nolin, »Atterbom as Poet and Playwright», 1996, s. 173; Paavolainen, »Genre, samhälle, metateater – reflektioner över Topelius dramatik», 2019, s. 212 f.; Svensson, »1800-talets ’farbror Sven’», 2011, s. 194 f.; Valituita suomalaisia kansan-lauluja 1854, s. 1, 4; ZT–Sofia Topelius 16/1 1860, Brev. Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2 2018; Topelius, Hertiginnan af Finland, ZTS V 2013, s. 129; Vasenius V 1927, s. 446; Warburg, Svensk litteraturhistoria i sammandrag 1904, s. 141
Fågel Blå.
Sagospel i tre akter.
Personerna:konsekvensändrat/normaliserat
PRINSESSAN
FLORINNA
,konsekvensändrat/normaliserat hans dotter med förra giftet.
PRINSESSAN FORELLA,konsekvensändrat/normaliserat drottningens dotter.
PRINS
AMUNDUS
,konsekvensändrat/normaliserat konung af Syrien.
PRINS
CYPRINUS
,original: CYPRINUS.konsekvensändrat/normaliserat hans vän.
MANGIPANI,konsekvensändrat/normaliserat drottningens
hofmästare
.
SYSIS,konsekvensändrat/normaliserat en hexa.
Dessutom soldater, hoffolk och vanligt folk, kattor, ugglor och tomtegubbar. Händelsen föregår på ön Cypern för 650 år sedan.
FÖRSTA AKTEN.
Ettkonsekvensändrat/normaliserat förmak i konung Guidos slott. Rosa och Lila sy på en brudklädning.konsekvensändrat/normaliserat
ROSA.
Usch, nu bröt jag af min nål,
Och han var af engelskt stål.
LILA.
Ha då ej så grufligt brådt!
Tråkigt arbete vi fått,
Med en klädning åt Forella ...
ROSA.
Skulle det Florinna gälla,
Ja, då vore vi nog
snälla
.
LILA.
Pytt! Så präktig klädning får
|100|Ej Florinna, stackars liten.
Hennes klädning är så sliten,
Och en ny man ej
består
.
ROSA.
Vår Forella deremot
Är så grann från topp till fot,
Ack du himmel, och så sjåpig!
LILA.
Lunsig, tossig, stygg och
våpig
,
Fast i mjölk hon alla dar
Tvättar sina kinders par.
ROSA.
Men Florinna badar gerna
I den svala källans brus
Och blir vacker som en stjerna
Och så ren som dagens ljus.
LILA.
Klockan tolf, så der omkring
Middagstid, Forella vaknar,
Skriker, när hon mamma saknar,
Gäspar och gör ingenting.
Sen så äter hon en torta
Med rätt mycket socker på,
Och är hallonsylten borta,
Hvad Forella skriker då!
Sen så klär hon sig, och sen
Somnar hon på nytt igen.
ROSA.
Men Florinna, liten tärna,
Frisk liksom en äppelkärna,
Bittida i parken är,
Vattnar sina blommor der.
Hon arbetar hela dagen,
|101|Och på qvällen går hon då,
Af sitt goda hjerta dragen,
Till en fattig eller två,
För att hjelpa dem också.
LILA.
Dock af drottningen beständigt
Snäsor ju Florinna får,
När Forella helt behändigt
Fri från alla bannor går.
ROSA.
Ser du, drottningen var enka,
Förrän hon blef kungens fru,
Och Forella är, kan tänka,
Hennes egen dotter ju.
Derför skall Florinna snäsas,
Derför skall Forella
fjäsas
,
Och vår kung, så kung han är,
Intet har att säga här.
LILA.
Men hvad kan väl det betyda?
ROSA.
Under toffeln lär man lyda.
Nu förlofvad är Forella
Med en ung och ståtlig prins,
Som skall hit sin kosa ställa,
Prins Amundus, som du mins.
LILA.
Underligt är prinsens tycke.
ROSA.
Ja, det passar bra i stycke,
Att han ej Forella sett,
Förrän han sitt löfte gett.
|102|(Tittar ut genom fönstret.)
Nej, hvad stoj på gatan, Lila!
Ryttare i sporrsträck ila ...
Der vid porten hvilken hop!
Hör du folkets hurrarop!
Kungen sjelf i ekipaget ...
Och det gamla
vinfastaget
Holofernes kommer hit ...
18 LILA (vid andra fönstret).
Rosa, Rosa, titta hit!
Det är säkert prinsen. Himmel,
Huru stolt han styr sin häst
Midt i folkets täta hvimmel!
Drottningen tar mot sin gäst,
Och nu helsa de som bäst.
(Holofernes inkommer, fet, rödbrusig och litet pirum.)
20 HOLOFERNES. Ur vägen, säger jag, ur vägen, flickor, för hans majestäts vår allernådigste konungs allernådigste rumormästare, som kommer för att ställa i ordning de allernådigaste kungliga rummen för den stormäktige prins Amundus, hennes nådiga nåds fröken Forellas
allerunderdånigaste
fästman! Puh, jag har sprungit som en ekorre, jag har flugit som en läderlapp, från ceremonimästarn till hofmästarn, från hofmästarn till källarmästarn och från källarmästarn till munskänken, för att skaffa öl och vin åt det kungliga hofvet, till att dricka hans allernådigaste nåds prins 
Amunduses
välgångsskål.
22 ROSA. Jo, det syns att rumormästarn proberat vinet för säkerhets skull.
24 HOLOFERNES.
Serra tri
, det är min underdånigaste skyldighet. Nu skall här bli kalas, flickor, stor|157| bal på hofvet, må ni tro, och hans nåd prins Amundus skall börja balen med hennes nåd fröken Forella.
26 LILA. Men det ids hon inte, om han inte bär henne. Dertill är hon för lat.
28 HOLOFERNES. Håll man sin näbbiga mun, och tala med respekt om vår nådiga fröken. Jag skall säga henne en sak i förtroende. Kan hon tiga, lilla nippertippa,
hvaba
?
30 LILA. Som muren, (sakta) när någon står bakom muren och lyss.
32 HOLOFERNES. Nå, då skall jag säga henne, mitt socker, att drottningen hviskade mig i örat i dag: Holofernes, du är en förträfflig karl och en stor krigshjelte. (Flickorna skratta.) Hvad flinar man åt? Vid mitt skägg, så sade hon, och derföre, sade hon, skall du få Florinna till din fru, om du bara |103|kan tiga dermed. Kommer aldrig i fråga, sade jag. Hvad säger hon om det,
nässelperla
?
34 LILA. Jag säger, att rumormästarn är en narr.
36 HOLOFERNES. Säger hon det,
getingsbölla
? Jag skall, necken 
bespike
mig, lära henne ...
38 ROSA. Kom, Lila, jag är säker på att drottningen har något ondt i sinnet mot Florinna. Vi måste underrätta henne derom. (De gå.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
40 HOLOFERNES. Vänta hon, lilla klösgiriga kattunge! (Springer efter Lila.)
(Kung Guido, drottning Sibylla, prinsessan Forella, Mangipani och hoffolk uppträda.)
42 DROTTNINGEN (utdelar befallningar).
Prinsen tas emot med prakt.
Der vid dörren ställes vakt.
Vakten min befallning lyder,
Eller hur, ers majestät?
KUNGEN.
DROTTNINGEN.
Salen härinvid man pryder
Med all Cyperns blomsterskatt.
Der skall balen bli i natt.
För oss kungliga personer
Ställas fyra sammetsthroner:
En för kungen, en för mig,
Två för prinsen och Forella ...
46 KUNGEN (sakta).
Söta du, skall man ej ställa
En åt min Florinna?
48 DROTTNINGEN (sakta).
Tig!
Tycker du det passar sig?
(Högt.konsekvensändrat/normaliserat)
Fyra throner, hör ni det,
|104|Ty så vill hans majestät,
Och Florinna, stackars lilla,
Kan ej komma ... hon mår illa.
50 FLORINNA (inträder ödmjukt).
Jag ers nåds befallning väntar.
52 DROTTNINGEN (ond).konsekvensändrat/normaliserat
Hvad? Du här i dörren gläntar!
Lyssnar du på oss? Jo jo,
Fröken är ej sjuk, kan tro,
När en prins vårt hof besöker.
Lägg dig du, det är mitt råd.
FLORINNA.
Jag är ganska frisk, ers nåd.
DROTTNINGEN.
Hycklerska! Jag ser, du söker
Att bedraga mig.
KUNGEN.
Nej, nej,
Min Florinna ljuger ej.
Var ej ledsen nu, min
pulla
;
Gudskelof att du är rask.
Vill du ha dig litet snask,
(ger henne sockergryn)konsekvensändrat/normaliserat
Alla förklädsfickor fulla?
FLORINNA.
Jag ers nåds befallning lyder,
Till min kammare jag går.
58 KUNGEN (sakta till Drottningen).
Söta du, säg att hon får ...
DROTTNINGEN.
Jag förstår hvad det betyder;
Alltid vill du tvärtemot.
(Till Florinna.konsekvensändrat/normaliserat)
Nå, så kom på baln, det får du,
Men anständigt klädd, förstår du?
Annars visa ej din fot!
(Sakta till Mangipani.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
Har du gjort som jag befallt?
Låtit stjäla hennes kläder?
61 MANGIPANI (sakta).
Ja, jag har bestyrt om allt.
63 DROTTNINGEN (sakta).
Godt. Det mig af hjertat gläder.
65 FORELLA (till Florinna).
Hvad skall du på balen göra,
Du som inte kan dig föra?
Mamma sagt, att ingen ann
Än jag sjelf får vara grann.
67 DROTTNINGEN (sakta till Forella).
Vill du tiga? (Högt.konsekvensändrat/normaliserat) Nu för tiden
Kostar det att gå i siden,
Och då kungen ej har råd
Att uppmuntra öfverdåd,
Får Florinna nu sig nöja
Med sin gamla kjol och tröja.
FLORINNA.
Jag är nöjd och bjuder till
Vara som ers nåde vill.
70 DROTTNINGEN (snäft till Florinna).
Låt oss icke vänta på dig!
|106|(Florinna niger djupt och går.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
KUNGEN.
Prinsen väntas hvar minut.
DROTTNINGEN.
Gå, ers majestät, förut,
Att i
rikssaln
honom möta.
(Kungen, Mangipani och hofvet gå.)
74 DROTTNINGEN (till Forella).
Jo, du blir mig god att sköta.
Har du fallit ned från mån?
Du är ju så dum som spån.
FORELLA.
Mamma brukar alltid säga
Att jag är så rysligt qvick,
Jag har ju så ståtligt skick,
Och talenter skall jag äga,
Säger mamma, och en blick,
Ja en blick att hjertan vinna,
Mycket bättre än Florinna.
|161|Jag är vacker, jag är klok,
Jag kan tala som en bok,
Jag går klädd på högsta modet;
(Gråter.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
Allt det der har mamma sagt,
Det har jag på minnet lagt,
Och så måste jag väl tro det.
DROTTNINGEN.
Tro hvad du behagar, tossa,
Men för all del, säg det ej,
Tala icke om det.
FORELLA.
Nej,
Nu skall jag för prinsen låtsa
Som jag vore just ett våp.
DROTTNINGEN.
Jo, det vore skönt!
FORELLA.
Otroligt!
Då skall prinsen visst få roligt.original: roligt
DROTTNINGEN.
Du förtjent att stå i skåp.
(Går.)
82 FORELLA (ensam).
Se så der, nu träter mamma.
Det kan vara just detsamma.
Jag är hungrig, det är allt;
Ack, hvar skall jag få en palt?
(Går.)
84 HOLOFERNES (uppslår dörrarna till salen och bugar, ännu lite pirum). Jag är deras allerunderdånigaste majestäters och nåders allernådigste tjenare. Behaga deras höga nåder göra mig den nåden att svalka sig litet här ute i förmaket? Jaså. Deras högfurstliga, kung|162|liga och prinsliga nåder behaga ännu svettas? Var’ då så nådiga och svettas som deras nåder behaga. (För sig.konsekvensändrat/normaliserat) Bara det inte blir allt för långt till
supérn
, eller rättare till skålarna. Se så der, nu kommer hennes nåd drottningen, högst onådig. Nu blir här duskväder. Det är så godt att 
jag tager min Matts ur skolan
; jag känner mig högst obegripligt törstig.
(Under tiden har Forella inkommit från andra sidan med en stor korf och satt sig i en vrå att äta.)
86 FORELLA (ätande). I tre dagar har mamma satt mig på svältkur, för att jag skulle bli rätt smal, tills prinsen kommer. Inte blir man fetare för det man äter en korf. Kantänka
(muggande)
en sådan prinsstackare! Nej, då vet jag hvad som är bättre, och det är korfven.
|108|88 DROTTNINGEN (inrusar, utan att se Forella).
Kom, Forella! Min Forella,
Prinsen frågar efter dig.
(Går sökande bort.)
90 PRINS AMUNDUS (som följer strax efter drottningen).
Hvarför längre er förställa?
Hvarför, sköna, fly för mig?
(Blirkonsekvensändrat/normaliserat varse den ätande Forella.konsekvensändrat/normaliserat)
Kan du säga, bastupiga,
Du som är så hungrig der,
Hvar din sköna fröken är?
92 FORELLA (sakta).
Skall jag stiga upp och niga?
Nej, det ids jag inte. (Högt.konsekvensändrat/normaliserat) Säj,
Är han prinsen eller ej?
PRINSEN.
Prins Amundus, det är jag.
FORELLA.
Jaså. Nå, så kom och tag
Mig i famnen.
PRINSEN.
Är du tokig?
FORELLA.
När man sitter så här krokig,
Kom och pussa mig på mund!
PRINSEN.
Dig, din tossa? Hvem är du?
FORELLA.
Det är jag, som blir din fru.
PRINSEN.
Hvad? Är du – är du Forella!
101 FORELLA (mumsande).
Ja, så brukar man mig skälla.
PRINSEN.
Himmel, man bedragit mig!
104 FORELLA (som förut).
Nå, vill han ej skynda sig?
Efter han är så förlägen,
Måste jag gå halfva vägen.
(Stiger ovigt upp, närmar sig prinsen och torkar sig om munnen.)
Se så der, nu är jag snygg.
Nu kan du mig pussa trygg.
(Prinsen vill fly. Drottningen inrusar och rycker korfven af Forella.)
106 DROTTNINGEN (högst förlägen).
Eders nåd, min lilla flicka,
Hon så barnslig är ännu,
Kan sig än ej riktigt skicka ...
FORELLA.
Strunt, jag skall ju bli hans fru.
109 DROTTNINGEN (sakta).
Vill du tiga!
111 FORELLA (högt).
Skall jag tiga?
(Gråter.konsekvensändrat/normaliserat)
Alltid säger mamma så.
Kan ej presten re’n oss viga?
PRINSEN.
Har ers nåd ej döttrar två?
|110|En jag hörde länge prisas
Som ett mönster af behag.
114 DROTTNINGEN (sakta).
Allt mitt blod af fruktan isas.
(Högt.konsekvensändrat/normaliserat)
Tvenne döttrar äger jag.
Men den andra är en gås,
Som ej kan till folkvett fås.
Nu med flit hon sig fördöljer.
116 LILA (instörtande).
Ack, ers nåd, Florinna följer
Mig hitupp i hvardagsdrägt,
Skygg, förlägen och förskräckt.
Man har stulit hennes kläder!
DROTTNINGEN.
Hvad du pratar nu i väder!
LILA.
Fråga henne sjelf. Se der!
(Florinna inkommer ödmjuk och i sin förra hvardagsklädning.)
|165|DROTTNINGEN.
Oförskämda! Hvad, du vågar
Visa dig på baln så här?
(Sakta.konsekvensändrat/normaliserat)
Utaf raseri jag lågar.
FLORINNA.
Jag har lydt ers nåds befallning.
DROTTNINGEN.
Bort, på ögonblicket, fort!
(Sakta.konsekvensändrat/normaliserat)
Allt mitt blod är uti svallning.
123 PRINSEN (som med glädje betraktat Florinna).
Hon har ju ej illa gjort.
(Räcker Florinna handen. Man hör musik.)
Sköna fröken, vågar jag
Be er om en dans i dag?
Utan siden, utan guld,
Är en flicka skön och huld,
När hon bär i anletsdragen
Dygden, vettet och behagen.
(Han leder Florinna bort till danssalen.)
FORELLA.
Mamma, han gick bort med henne!
126 DROTTNINGEN (bittert).
Ja, jag ser det, kära du.
FORELLA.
Mamma, skall hon bli hans fru?
DROTTNINGEN.
Om den saken bli vi tvenne.
(konsekvensändrat/normaliseratSlut på Första Akten.)konsekvensändrat/normaliserat
|166|ANDRA AKTEN.
Sammakonsekvensändrat/normaliserat förmak i konungens slott.konsekvensändrat/normaliserat Rosakonsekvensändrat/normaliserat och Lila sitta åter vid sitt arbete.konsekvensändrat/normaliserat
ROSA.
Ja, här sitta vi nu åter
Och brodera, kära Lila.
Drottningen minsann ej låter
Sina stackars tärnor hvila.
LILA.
Liksom förra klädningen
Inte vore grann tillräckligt!
|112|Här skall sys en ny igen
Åt Forella, också den,
Dubbelt grann.
ROSA.
Det är förskräckligt.
Men hur hon sig
fiffa
må,
Prinsen får hon ej ändå.
LILA.
Pytt! Såg du i går på balen
Hur han dansade beständigt
Med Florinna der i salen?
ROSA.
Rätt behagligt, rätt behändigt
Såg det ut, och drottningen
Tycktes som hon ville spricka.
LILA.
Derför nu på morgonen
Fick Florinna, stackars flicka,
|167|Stänga sig i kammaren
Och som fågeln ensam qvittra
Uti buren med sin cittra.
ROSA.
Tyst, der kommer prinsens vän,
Prins Cyprinus. Kanske han
Vår Florinna hjelpa kan.
(Cyprinus inträder.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
CYPRINUS.
Skön god afton, snälla tärnor,
Cyperns glada morgonstjernor,
Vackra som den ljusa dag!
138 ROSA (nigande).
Nådig herre, alltför granna
Ord är’ blott till hälften sanna.
Derför hälften återtag!
140 LILA (nigande).
Ja, vårt stånd vi ej förtiga.
Jag är bara kammarpiga,
Och min vän är
symamsell
.
142 CYPRINUS (skrattar).
Nå, så rätt och slätt: god qväll,
Kära flickor! – om det duger.
ROSA.
Ja, med det man sällan ljuger.
LILA.
Tjenarinna!
CYPRINUS.
Säg mig, huru mår Florinna?
ROSA.
Som en lärka uti bur,
När som höken
står på lur
.
LILA.
Som en löja uti viken,
När en gädda kommer sniken.
CYPRINUS.
Hvem är gäddan? Hvem är höken
För den stackars unga fröken?
ROSA.
Gissa!
CYPRINUS.
Drottningen?
LILA.
Precis.
ROSA.
Höken är på sätt och vis
Holofernes.
CYPRINUS.
Är det möjligt?
LILA.
Ja, säg, är det inte löjligt?
Förr må jag bli gift med katten,
Än med den der gamla tratten.
CYPRINUS.
Blir hon Holofernes’ fru?
ROSA.
Så vill drottningen det ställa.
LILA.
Och Amundus får Forella.
CYPRINUS.
Saken jag begriper nu;
Men så tokigt skall ej hända.
Innan dagen är till ända,
Skall man något roligt se.
Vänta bara, mina vänner,
Jag en präktig trollkarl känner;
Han skall hindra det att ske,
Jag till honom går på fläcken.
(Går.)
|115|ROSA.
Tack, herr prins!
LILA.
Nå, det var bra.
Hvad vi skola roligt ha!
ROSA.
Tyst! Der är den gamla säcken.
(Holofernes inkommer, blomsterbeprydd.)
163 HOLOFERNES. Hoppsan, flickor, i dag skall här ställas till ett ståtligt bröllopp. Kan ni gissa hvem bruden är? Jo, Florinna, den lilla, snälla, allernådigaste fröken Florinna är det. Och kan ni gissa hvem brudgummen är?
165 ROSA. Hvem kan det vara annan än prins Amundus?
167 HOLOFERNES. Bättre opp, min sockersnärta, bättre opp. Det är jag sjelf, ser hon, jag, den stormäktige, tappre och snillrike riddar Holofernes, drottningens högstegenhändiga rumormästare, etcetera, etcetera. Ha ni nånsin sett en så vördnadsbjudande brudgum? Man kan äta upp mig, så söt är jag. Och sådana blommor, hvad befalls? Är jag inte
gentil
?
|170|169 LILA. Ja, som en kullfallen gärdsgård, der törnrosor sticka fram mellan de murkna störarna.
171 HOLOFERNES. Och min nya frack, var så god och se noga på den. Hvad tycks?
173 ROSA. Ja, han liknar fullkomligt
spader kung
.
175 HOLOFERNES. Kunglig ser jag ut, det är visst. Jag väntar just nu det höga herrskapet här, och den visa fru Sysis har också lofvat att infinna sig på bröllopet. Men jag är så törstig, så det är skam. Adjö, små gräshoppor! Jag är strax tillbaka igen.
(Går.)
177 ROSA. Kom, Lila, låt oss se hvad de nu ämna företaga sig. (De gå.)
(Drottningen och Sysis inträda.)
DROTTNINGEN.
Alltså, nådigaste fru,
Skulle ni det möjligt hålla,
Att man kan Amundus trolla?
180 SYSIS (räknar på fingrarna).
Låt mig räkna: fem, sex, sju,
|116|Nitton, tretton, sexton, åtta,
Mixtum, pixtum, hixtum, skrotta,
Pinsidarjum, pumperill!
Jo, det kan jag, om ni vill.
DROTTNINGEN.
Präktigt! Nekar han nu till
Det förslag, som här afhandlas ...
SYSIS.
Till ett djur skall han förvandlas.
Men ett vilkor är dock billigt:
Han skall sjelf, och det frivilligt,
På Forellas finger trycka
En förlofningsring.
DROTTNINGEN.
Hvad lycka,
Att jag redan tänkt derpå!
SYSIS.
Annars kan jag aldrig få
Någon makt med denna hjelte.
DROTTNINGEN.
Om han sjutton gånger smälte
Af förtret, så skall han ringen
Ge Forella, eller ingen.
Han i qväll skall henne finna
I Florinnas kappa klädd
Och skall tro hon är Florinna.
SYSIS.
Blott för en sak är jag rädd.
Kanske någon kan berätta
För herr Deoletus detta.
Han är lika vis som jag.
DROTTNINGEN.
Åh, vi honom
ge god dag
.
(Sysis går.)
189 KUNGEN (inkommer).
Himmel hvad är det jag hör?
Man vill gifta bort Florinna.
DROTTNINGEN.
Kan du det så sällsamt finna?
Det är ju allt som sig bör.
KUNGEN.
Men med Holofernes!
DROTTNINGEN.
Nå?
Kan hon bättre fästman få?
Tapper, ståtlig, rik och präktig ...
KUNGEN.
När ej punschen är för mäktig.
Nej, min käraste Sibylla,
Hur du saken må förgylla,
Men en karl, som går i fylla
Ifrån morgon och till qväll
Som ett vidbrändt refbensspjäll,
Nej, det kan jag aldrig gilla.
DROTTNINGEN.
Kan du icke? Det var illa.
Men jag har beslutat det,
Och när nu ers majestät
Är till sin natur så fredlig,
Eftergifven och beskedlig,
Tänker jag att hvad jag vill,
Det ger han sitt bifall till.
KUNGEN.
Sötaste Sibylla ...
DROTTNINGEN.
Stilla!
Här så kommer just vår lilla.
(Florinna inträder, bevakad af Mangipani.)
FLORINNA.
Eders majestät befallt ...
DROTTNINGEN.
Ja, min söta vän. Kom nära!
Dig i qväll skall ske stor ära:
Du blir Holofernes’ fru.
Nig och tacka vackert nu!
FLORINNA.
Holofernes? Himlamakt!
KUNGEN.
Gråt ej nu, min lilla
pulle
!
Ser du, lilla, söta gulle,
Och om du är mycket snäll,
Skall du få en karamell.
FLORINNA.
Pappa, pappa, låt mig slippa!
KUNGEN.
Nej, det törs jag ej, min
tippa
.
Drottningen är grufligt sträng.
FLORINNA.
Vore jag ett gräs på äng!
Vore jag ett löf på linden!
|119|Vore jag en rök i vinden!
Vore jag det minsta strå!
Vore jag en fågel blå!
Ack, det vore bättre då.
DROTTNINGEN.
Fågeln faller lätt i snaran.
Men – der kommer bröllopsskaran.
(Musik och dans. Forella med sina tärnor och hofvet. De dansa in och ställa sig i rader.)
Hvar är brudgummen? Se der!
Håll! Hvad nu? Hvad är det här?
(Holofernes kommer indansande mycket glad och märker icke att Deoletus trollat åt honom ett par åsneöron och en förskräckligt lång näsa. Cyprinus och Deoletus titta skrattande i dörren.)
206 HOLOFERNES. Allerödmjukaste tjenare, mitt allernådigaste herrskap!
Tjenarissime
, tjenarissime. Nu|174| är jag färdig, som hon ser, min lilla sockersnipa; tycker hon inte att jag är gentil? Nu skall hon bli min lilla brud, och jag skall bli hennes allrasötaste brudgum. Och så skola vi må som ett par turturdufvor, och lefva af 
nektar och ambrosia
, plättar till frukost, pannkaka till middagen, våfflor till qvällen och ett glas vin på saken emellanåt ... (stöterkonsekvensändrat/normaliserat sin näsa) au! au!
(Alla skratta och springa undan den långa näsan.)
208 DROTTNINGEN (ond).
Du, ditt spöke! Du, din best!
Du, din åsna! Du, din häst!
Kommer du och oss förskräcker?
Ut så långt som vägen räcker!
(Hon jagar bort Holofernes, som skrikande springer sin väg.)
210 ROSA och LILA (i dörren).
Trolleri! Hu, trolleri!
(Alla springa skrattande bort.)
|120|212 DROTTNINGEN (harmfullt).
Brölloppet, det är förbi.
Mangipani, stadna qvar!
Prinsen kommer hit. Berätta
Hvad jag sagt dig
långt för detta
.
(Går.)
214 MANGIPANI (ensam).
Jag till bättre kunde duga,
Än att nu stå här och ljuga.
Men, gudnås, när jag var liten,
Ljög jag mig till sockerbiten.
Nu, när jag är man i staten,
Får jag ljuga mig till maten.
Fy! Så här på tumanhand
|175|Med mig sjelf, är det ibland
Just som skäms jag litet grand.
216 AMUNDUS (inkommer).
Ack, Florinna! Ack, Florinna,
Du min gladaste väninna,
Hvar skall jag dig återfinna!
Jag vill fråga denna man,
Kanske han mig svara kan.
(Till Mangipani.konsekvensändrat/normaliserat)
Har min herre dessa dagar
Sett prinsessan?
MANGIPANI.
Ja, hon är
Hemma. Om ers nåd behagar,
Kan ni vänta henne här.
AMUNDUS.
Här i rummet!
MANGIPANI.
Ja, på stunden.
Ack, hon är visst mycket bunden,original: bundcn,
|121|Men hon nu sig hit beger,
Blott för att få träffa er.
AMUNDUS.
Är det möjligt?
MANGIPANI.
Vänta bara.
I sin blåa kappa klädd,
Kommer hon helt tyst och rädd
Att sin vänskap er förklara,
Och ett litet vänligt minne
Vore just för hennes sinne,
Till exempel denna ring ...
223 AMUNDUS (pekar på sin ring).
Denna ring?
MANGIPANI.
Som ni behagar.
Jag, – jag säger ingenting.
(Går.)
226 AMUNDUS (ensam).
Han Florinnas lott beklagar.
Stackars lilla snälla flicka!
(Forella inkommer i blå kappa och slöja för ansigtet.)
Tyst, der är hon, liten vän.
Hon är rädd för drottningen,
Törs ej tala, bara nicka ...
Skön god afton, min prinsessa!
Tack, ers höghet, för i går.
Hoppas dock att väl ni mår
Efter danser såsom dessa?
(Forella nickar.)
På mitt finger glömde jag
Här en ring, som tillhör eder.
Ack, Florinna, jag er beder,
Hvad er tillhör återtag!
|122|(Trycker ringen på Forellas finger. Hon nickar.)
Måtte denna ring, Florinna,
Er hvar dag om mig påminna.
228 FORELLA (afkastar slöjan och kappan).
Hvad är det han pratar der?
Icke jag Florinna är,
Men det är precis detsamma,
Ringen kan jag väl annamma,
Till förlofning, säger mamma.
AMUNDUS.
Hvad? Forella, är det du?
FORELLA.
Nej, så dumt han frågar nu!
Titta bara; nog ändå
Håller jag att se uppå.
AMUNDUS.
Men jag är ju grymt bedragen!
FORELLA.
Skall han väsnas hela dagen
För en liten fattig ring?
Vet han, när allt går omkring,
Har jag många bättre ringar.
(Skramlarkonsekvensändrat/normaliserat med sin guldked.konsekvensändrat/normaliserat)
Hör han bara hur det klingar!
Se, den här bär jag på baler,
Han har kostat hundra daler,
Klär han inte bra min hals?
Örringarna, hvad befalls?
Är’ tvåhundra daler värda,
Och han låts ej se dem alls?
AMUNDUS.
Nej, jag kan ej mer uthärda.
235 FORELLA (vänder sig kring för att visa sin grannlåt).
Jag är präktig, jag är grann,
Och jag tycker jag går an.
Pussa mig! Var artig! Bocka!
Hvarför vill han inte ha mig?
AMUNDUS.
För det jag ej kan fördra dig.
Tror du att en
grannlåtsdocka
Nånsin kan mitt hjerta locka?
Nej, en flickas sanna värde,
Det är oskuld och behag,
|178|Enkelt som Guds rena dag.
Det var allt hvad jag begärde,
Och Florinna älskar jag.
(Drottningen och Sysis inträda.)
DROTTNINGEN.
Hvad är det jag hör, min prins!
Ni er ring Forella gifvit,
Ni alltså förlofvad blifvit,
Och ert löfte ni ej mins.
AMUNDUS.
Blott ett missförstånd var det.
Intet löfte har jag gett.
FORELLA.
Nej, han tog mig för Florinna ...
DROTTNINGEN.
Tig! – Vill ni Forella vinna?
Cypern ni i hemgift får.
AMUNDUS.
Jag Florinna ej kan svika.
DROTTNINGEN.
Tunnor guld får ni tillika.
AMUNDUS.
Guld gör inga hjertan rika.
DROTTNINGEN.
Jag till döden kan er döma.
AMUNDUS.
Ej Florinna kan jag glömma.
DROTTNINGEN.
Visa Sysis, ni det hör,
Intet skäl hans hjerta rör.
Gör med honom hvad ni bör.
(Sysis ritar på golfvet en ring kring Amundus, som förgäfves söker gå öfver ringen.)
SYSIS.
Mirabola banda
Sintra maranda!
(Rummet mörknar.)
Rigi digi ala mala urfa da ho!
Untra ba muri pex
Dolga la churi fex!
Orra dorra ixta pixta rexa fi lo!
AMUNDUS.
Släpp mig, släpp mig, grymma qvinna!
DROTTNINGEN.
Vill du öfverge Florinna?
AMUNDUS.
Aldrig!
DROTTNINGEN.
Sysis, gör er pligt!
253 SYSIS (allt häftigare).
Arigi bi dan!
Damura falan!
Farona dasintra
Chimona saban!
(Allt fortare.konsekvensändrat/normaliserat)
Arigida rigida igida gida!
Miraho! Iraho! Aho!
(Tecknar med händerna att något stort förminskas till litet.)
Amundus! Mundus! Undus! Ndus! Dus!
Us! S.
(Under de sista ljuden af besvärjelsen sjunker Amundus allt vanmäktigare ned, först på knä, sedan|180| till golfvet. Ugglor flyga och tomtegubbar trippa öfver scenen.)
DROTTNINGEN.
Är han död?
SYSIS.
Nej, blott i dvala.
Han skall nu, som ni befallt,
I en främmande gestalt
Sin förmätenhet betala.
FORELLA.
Fy, att
gumor
är så stygg!
SYSIS.
Skall han bli en mask, en mygg?
Lejon, apa, flundra, fluga,
Zebra eller
basilisk
,
Däggdjur, fågel eller fisk?
FORELLA.
Fågel tycker jag kan duga.
DROTTNINGEN.
Fågel, fågel önska vi.
SYSIS.
Fågel må han också bli.
(Besvärjelse, i det Sysis utbreder Forellas kappa öfver Amundus.)
Roba ax! Roba flax!
Cara mia dora kax!
Unde via, ia, ia,
Liru montra bumberax!
Are vare, vare, vare,
Vare flix! Vare knix!original: knix l
Pix, pix, pix, pix!
Fågel blå! Fågel blå!
|181|Flyga, trippa, springa, gå
Uti vida verlden då,
Fågel blå! Fågel blå!
(En blå fågel flyger sakta öfver scenen.)
Flyg i ett! Flyg i två!
Flyg i tre, fyra, fem,
Sex, sju
År nu!
Flyg och hitta aldrig hem!
(Fågeln flyger bort.)
(konsekvensändrat/normaliseratSlut på Andra Akten.)konsekvensändrat/normaliserat
TREDJE AKTEN.
Enkonsekvensändrat/normaliserat grön park invid kungliga slottet. Till venster synes det torn, i hvilket Florinna hålles fången. Midt emot står en ek. Under eken en
gräsbänk
.konsekvensändrat/normaliserat
Florinnakonsekvensändrat/normaliserat sjunger i tornfönstret.konsekvensändrat/normaliserat
Florinnas sång (med ackompagnement af cittra på melodien af:
»Tuoll on mun kultani»konsekvensändrat/normaliserat
).konsekvensändrat/normaliserat
Rosorna dofta och fåglarna sjunga,
Sommarens vindar i grenarna gunga.
|127|Ack du min fågel,
Min klara guldfågel,
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
|182|Fågeln han flyger på fladdrande vingar,
Högt öfver molnet hans stämma förklingar.
Ack du min fågel,
Min klara guldfågel,
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
(Drottningen och Mangipani gömma sig bakom eken.)
265 DROTTNINGEN (sakta). Hör du hur vackert den styggan sjunger? Det är obegripligt. Jag har tre gånger låtit borttaga hennes cittra, och beständigt har hon en cittra ändå.
267 MANGIPANI. Det går öfver mitt förstånd. Men obegripeligt vackert sjunger hon. Förlåt, ers nåd, det gör mig ondt om den stackars flickan.
269 DROTTNINGEN. Tyst, nu börjar hon åter.
(Florinna sjunger:)konsekvensändrat/normaliserat
Solen hon skiner på tufvor och grenar,
Liten blomma vissnar förglömd och allena.
Ack du min fågel,
Min klara guldfågel,
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
Kommer du ej snart, skall ej blomman du finna.
Ensam i tornet förvissnar Florinna.
Ack du min fågel,
Min klara guldfågel,
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
(Florinna drar sig tillbaka och synes ej mera.)
274 DROTTNINGEN (träder fram). Om jag kunde förstå hvad hon menar med sin eviga fågel blå, fågel blå! Det är nu snart ett år sedan prins Amundus blef förvandlad till en fågel, och sedan den tiden har man ej hört något af honom.
|183||128|276 MANGIPANI. Min nådiga drottning kan vara lugn. Höken har säkert längesedan tagit honom, ifall ej någon katt ätit upp honom.
278 DROTTNINGEN. Jag önskar att du gissat rätt, min kära Mangipani. Annars kunde man tro att det är om honom Florinna beständigt sjunger. Det är alldeles obegripligt att hon kan vara så frisk och sjunga hela dagen så gladt.
280 MANGIPANI. Ja, är det inte otroligt? Och ers nåd har hela tiden ej låtit ge henne annat än vattsoppa, utan ett enda russin i. Hon har inte på hela året fått så mycket som en smörgås och ett glas mjölk.
282 DROTTNINGEN. Säg, Mangipani, hvarifrån har hon fått alla de vackra sakerna, som jag sett henne roa sig med, när jag tittat igenom nyckelhålet? Hvar dag har hon de allra vackraste blommor, och de allra raraste frukter, och de allra sötaste dockor, och bilderböcker sedan, nej så sköna bilderböcker har du aldrig sett, Mangipani! Hvar natt låter jag stjäla bort alltsammans, när hon sofver, och likväl får hon beständigt nya leksaker. Hur är det möjligt?
284 MANGIPANI. Det stöter på trolleri. Jag har hört talas om elfvor och tomtegubbar, som hemta allt vackert i verlden åt goda barn.
286 DROTTNINGEN. Det vore märkvärdigt. Men låt oss åter gömma oss här bakom trädet, för att spionera på henne. (De gömma sig.)
(Florinna synes åter i fönstret.)
FLORINNA.
Min sköna fågel blå!
(Man hör en fågel qvittra.)
289 FLORINNA (klappar händernakonsekvensändrat/normaliserat).konsekvensändrat/normaliserat
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
(Fågel blå flyger öfver scenen och in genom fönstret. Man hör ett gladt qvitter. Florinna synes ej mera.)
291 DROTTNINGEN. Såg du något?
293 MANGIPANI. Jo ackurat, jag såg en fågel flyga in till Florinna i tornet.
295 DROTTNINGEN. Det var Amundus, jag är säker derpå. Skynda dig, Mangipani, tag så många saxar, knifvar och liar, som du i hast kan finna, och häng dem här uti ekens grenar. När fågeln sätter sig att hvila på grenarna, skär han vingar och fötter af sig.
297 MANGIPANI. Det skall ske, ers nåd. (Sakta, i det han går.konsekvensändrat/normaliserat) Bror Mangipani, |129|jag måste medgifva att du är en temligen stor skurk, men tänk att drottning Sibylla är ändå hvassare!
299 DROTTNINGEN. Nu begriper jag hvem som hämtat de rara sakerna åt Florinna. Det har fågel blå gjort, och det är Amundus sjelf. (Man hör ett qvitter i tornet.) Ja, qvittra du, qvittra du, blå fågel! Vi få väl se hvem som qvittrar bäst. (Går.)
(Rosa och Lila inträda med blomsterkorgar.)
ROSA.
Här i tornet är hon fången,
Stackars liten rosenknopp.
Låt oss nu, som förra gången,
Kasta blommorna ditopp.
(De kasta blommor mot fönstret. Man hör fågelqvitter och citterspel. Under tiden smyger sig Mangipani till eken och hänger saxar m. m. uti dess grenar.)
LILA.
Hör! Hon spelar på sin cittra!
ROSA.
Hör du ej en fågel qvittra?
LILA.
Hennes fågel blå det är,
Som Florinna har så kär.
ROSA.
Hvem kan väl den fågeln vara?
LILA.
Hvem? En fågel som en ann.
ROSA.
Pytt! Att du det tänka kan!
Har du icke hört de rykten,
Som i staden allmänt gå?
prins Amundus tog till flykten,
|130|Hette det på hofvet då.
Men i staden hviska alla
(Hemlighetsfullt.konsekvensändrat/normaliserat)
Att fru Sysis –
308 LILA (förskräckt).
Tyst! Du vet,
Att det är en hemlighet.
ROSA.
De må hvad som helst det kalla,
Men så mycket veta vi,
Att det var förräderi.
Ingen hört det minsta sedan
Om Amundus. Men hans vän
Prins Cyprinus hoppas än.
Deoletus säges redan
Åtta gånger rest omkring
Hela denna jordens ring,
För att prinsen återfinna,
Och har funnit ingenting.
Nu så säges, att Florinna ...
LILA.
Tyst, för all del, kära du!
Någon kan oss höra nu.
Kom! Hur vi mot fönstret blicke,
Ack, Florinna ser oss icke!
(De gå.)
312 FLORINNA (öppnar fönstret).
Min sköna fågel blå,
Du från mig flyga må.
I eken kan du hvila
Och sedan till mig ila,
Att ingen ser dig då.
(Fågeln qvittrar och flyger till eken. Strax derpå hör man honom pipa och klaga.)
|131|MANGIPANI.
Skönt! Det lyckades för väl.
Fågel blå skar sig ihjäl.
Nu går jag att underrätta
Hennes majestät om detta.
(Går.)
(Cyprinus och Deoletus inträda. Fågel blå ligger sårad bakom eken.)
CYPRINUS.
Träffas vi nu här igen,
Du min vidtbereste vän?
Ack, förgäfves har jag stretat,
Hela Cypern genomletat;
Vår Amundus fann jag ej.
DEOLETUS.
Ja, förtrollad är visst han.
Åtta gånger har jag farit
Vida verlden rundtomkring,
Upp till månen har jag varit,
Flugit öfver solens ring.
Men det var förgäfves. Nej,
Vår Amundus fann jag ej.
CYPRINUS.
Men ditt horn, det underbara,
Har du ropat deruti?
Största lejon, minsta bi,
Örnen, dufvan, kolibri,
Alla måste hornet svara;
Hornet nu försöka vi.
318 DEOLETUS (framtager ett jagthornkonsekvensändrat/normaliserat).konsekvensändrat/normaliserat
Gerna må vi pröfva det,
Fast det ren förgäfves skett.
(Han blåser i hornet. Man hör fågel blå pipa vid eken.)
|132|CYPRINUS.
Hvem var det, som pep här nära?
Här en knif och der en skära
Man på ekens grenar hängt.
Skäran är helt blodbestänkt,
Och en liten fågel blå,
Ligger sårad der helt illa.
DEOLETUS.
Låt
för roskull
mig den lilla
Sårade blå fågel få.
322 CYPRINUS (ger honom fågeln).
324 DEOLETUS (glad).
Ack, Amundus! Ack, min prins!
Har jag dig nu återfunnit?
CYPRINUS.
Hvem? Amundus?
DEOLETUS.
Som försvunnit!
Denna lilla fågel här
prins Amundus sjelf det är;
I hans ögon står det skrifvet.
CYPRINUS.
Skall han evigt fågel bli?
DEOLETUS.
Nej, min vän, nu skola vi
Återge Amundus lifvet.
(Kastar fågel blå bakom eken och ritar en cirkel kring eken.)
Sof, du lilla fågel blå,
För att skönare uppstå!
(Högtidligt.konsekvensändrat/normaliserat)
|133|Mirabola bex rex,
Mirabanda, mirabo,
Viadara, allaho,
Viaho, fågel blå!
Undamora, ekbatana,
Liadora, undamana.
Vana, vana, miramo!
330 CYPRINUS (sakta).
Himmel, må han lyckas nu
Att förtrollningen upphäfva!
Alla mina leder bäfva.
Och der kommer Sysis nu!
(Sysis rusar in med hastiga steg.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
332 SYSIS (häftigt).
Nona, nona, nona rix!
Nona pix! nona flax!
Bua, dolga! wolga! wolga!
Jerwa lux! pux, fux!
334 DEOLETUS (korsar sitt trollspö med hennes).
Fuge, ax, rix, rex!
Bolla bua, spina pex!
CYPRINUS.
Af förskräckelse jag dör
Himmel, Deoletus hör!
337 SYSIS (allt häftigare).
Ecce murra! Burra, burra!
Vada, vida, voda, ve!
Cintra mala! Cintra manna!
CYPRINUS.
Svetten dryper från min panna!
DEOLETUS.
Sola, luna, stella, lux!
Terra nox, terra alma!
CYPRINUS.
Skall jag springa? Skall jag stanna?
SYSIS.
Arskriala!
DEOLETUS.
Mora, bona! Fuge, mala!
344 SYSIS (med raseri).
Moria!
DEOLETUS.
(Sysis söker skrikande att fly.)
CYPRINUS.
Om hon flyr, skall ondt hon stifta.
Och ditt verk på nytt förgifta.
DEOLETUS.
Derför skall hon utan nåd
Straffas för sitt svarta dåd.
|190|(Vidrör Sysis med sitt trollspö.)
Maledicta, maledicta,
Mox mutata et relicta,
Diminuta esto, Sysis!
Esto ysis! Esto sis!
Esto is! Esto s!
Esto felis unguipes!
(Sysis nedfaller bakom eken och försvinner.)
|135|CYPRINUS.
Deoletus segrat har!
DEOLETUS.
Men det värsta än är qvar.
(Fortsätter.konsekvensändrat/normaliserat)
Bona Dea, o natura,
Juva nos!
Juva, numen!
Juva, lumen!
Voco vos,
Terra ignis, aër, unda!
O profunda
Aura vitae, juva nos!
(Tecknar med händerna att något litet vexeroriginal: växer till stort.)
S-us-dus-ndus-undus-mundus-Amundus.
(Prins Amundus framträder bakom trädet.)
AMUNDUS
(gnuggar sig i ögonen och sträcker ut armarna).
Jag är frisk och fri och lätt.
Jag vill flyga, jag vill sjunga,
Jag vill högt i grenen gunga!
Men o himmel, hvad är det?
Jag är ju vid jorden bunden,
Ingen vinge mer mig bär!
DEOLETUS.
Fågel var du nyss på stunden.
CYPRINUS.
Nu du åter menska är.
AMUNDUS.
Menska? Menska! Ja, jag mins:
Fordom var jag ju en prins ...
Min prinsessa var Florinna ...
CYPRINUS.
Du skall henne återfinna.
AMUNDUS.
Jag är menska! O hvad fröjd!
Också menskans ande svingar
Sig på tankens lätta vingar
Upp till Gud i himmelshöjd.
Stora, sköna, underbara
Fröjd att dock en menska vara
Och som menska älskad bli!
CYPRINUS.
Till Florinna skynda vi.
FLORINNA
(i fönstret).
Min sköna fågel blå,
Du till mig flyga må!
AMUNDUS.
Hade jag nu mina vingar!
(De skynda till tornet.)
(Drottningen och Mangipani inkomma.)
DROTTNINGEN.
Säg, hvad budskap du mig bringar?
MANGIPANI.
Eders nåd kan lita på!
Det är slut med fågel blå.
DROTTNINGEN.
Men hvar är hans lilla kropp?
MANGIPANI.
Katten åt visst honom opp.
DROTTNINGEN.konsekvensändrat/normaliserat
Nu så skola vi få roligt,
Jag skall ljuga rätt otroligt ...
Kungen der jag komma ser.
(Kungen, Forella, Rosa, Lila och hofvet inträda. Sedan Florinna, Amundus,original: Amundus. Deoletus, Cyprinus, Holofernes och en svart katt.)
DROTTNINGEN.
Lila, bed Florinna ner!
(Lilaoriginal: Lilla går.)
Har ers majestät i natt
Sofvit godt och vaknat gladt?
KUNGEN.
Jag har sofvit ganska illa.
Jag har drömt att, dessa dar,
prins Amundus mördad var.
DROTTNINGEN.
Det var en för sällsam villa.
Jag har drömt att han just här
Af Florinna dödad är
Med en hårnål i hans hjerta,
När han sof vid denna ek.
368 ROSA (afsides).
Kan man så en menska svärta.
KUNGEN.
Kan man tänka sådant svek!
ROSA.
Hade han fått mig till fru,
Skulle han visst lefva nu.
DROTTNINGEN.
Mangipani har det sett.
MANGIPANI.
Ja, det skedde klockan ett.
KUNGEN.
Det skall man ej mig inbilla.
(Florinna inkommer.konsekvensändrat/normaliserat)
Kom, Florinna, kom min lilla!
Kan du hämta än i dag,
prins Amundus hit i lunden
Lefvande, så lofvar jag,
Att du blir hans fru på stunden.
FLORINNA.
Är det säkert?
DROTTNINGEN.
Vare sagdt!
Men hvad straff skall den få lida,
Som försåt mot honom lagt?
KUNGEN.
Säg det sjelf!
DROTTNINGEN.
Den skall man smida
Här vid detta tornet fast,
Ställa i dess hand en qvast,
|194|På dess hals en schawl af bast,
Och en stock kring foten klämma,
Att hon blir en fågelskrämma.
379 AMUNDUS (inträder).
Rätt har du, o drottning dömt;
Men en sak har du förglömt:
Att din egen dom du fällde.
DROTTNINGEN.
Himmel, det Amundus är!
AMUNDUS.
Ja, Amundus sjelf står här.
Att förkrossa nu ditt välde.
Grymt och listigt har du handlat,
Till en fågel mig förvandlat,
Och mitt lif du ville taga.
Kungen ville du bedraga.
Och Florinna, liten tärna,
Cyperns sköna morgonstjerna,
Henne ville grymt du fläcka,
Plåga, fängsla, döda, gäcka.
Men en rättvis himmel ser
Straffande på brottet ner
Och beskyddar dem som lida.
KUNGEN.
Dig skall man vid tornet smida.
Men Florinna skall i dag
Stå vid prins Amundus’ sida
Som hans brud, ty det vill jag.
DROTTNINGEN.
Jag vill ej bli smidd och fången!
Kungen ger ej lof dertill.
KUNGEN.
Nej, Sibylla, första gången
Vill jag det som du ej vill.
386 FLORINNA (knäfaller).
Nåd, min fader! Längesedan
Jag förlåtit henne redan.
AMUNDUS.
Då förlåter jag också.
KUNGEN.
På er bön hon nåd skall få,
Men för alltid landförvisas.
ALLA.
Högt skall kungens vishet prisas!
DROTTNINGEN.
Jag till Sysis mig beger,
Sysis skall förderfva er!
392 DEOLETUS (frambärande en svart katt).
Var så god, se denna katt!
Kan ni väl förmoda, att
Denna misse, som jag bär,
Sjelfvaste fru Sysis är?
ROSA.
Se hur hennes ögon gnistra
Gröna, glänsande och bistra!
LILA.
Fräser du, min misse lilla?
Den som gör i verlden illa
Blir till slut så der befängd.
(Drottningen går och katten följer henne.)
KUNGEN.
Mangipani!
MANGIPANI.
Nådig herre!
KUNGEN.
Du var en ibland de värre:
Du, min gosse, skall bli hängd.
ALLA.
Lefve kungen!
KUNGEN.
Du, Forella,
Önskade ju att bli fru.
Der, tag Holofernes nu,
Måtte ni bli mycket sälla!
(Förenar deras händer.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
401 FORELLA (till Holofernes).
Men då måste du mig lofva
Att jag äta får och sofva
Och se’n göra ingenting.
HOLOFERNES.
Tag till pant derpå min ring!
När du äter, kära flicka,
Så skall jag i stället dricka.
KUNGEN.
Deoletus blir minister
Och Cyprinus general.
Intet i vår lycka brister;
Nu blir bröllopp här och bal.
Se’n till kung och drottning kröna
Vi Amundus och hans sköna,
Unga fästmö, båda två,
Och så slutas Fågel Blå.
(Sångkonsekvensändrat/normaliserat på melodin af:
»Minä seisoon korkialla waorella»
.)konsekvensändrat/normaliserat
FLORINNA.
Du min skönaste guldfågel, du min fågel blå,
Du till mig flyga må!
Guldhjerta och guldkrona jag
Vill gifva dig i dag.
ALLA.
Och ett troget hjerta och en liten vän så huld
Är förmer än det rödaste guld.
Och ingen krona i verlden är
Så skön, som den oskuld bär.
Nu så sjunga vi, nu dansa vi, en afton sval,
Uti Cyperns blomsterdal.
Och högt öfver löf och blommor små
Der sjunger en fågel blå.
(Förhänget faller.konsekvensändrat/normaliserat)
[198]