Julvisa

Lästext

Julvisa.

Nu står jul vid snöig port,

Klappar på och myser:

Kära barn, släpp in mig fort!

Här står jag och fryser.

5Se, min korg är full och tung!

Båd’ åt gammal och åt ung

Har jag gåfvor rara:

Får jag hos dig vara?

– Ja, kom, kära jul!

|246|

10Jag för med mig tända ljus

Och en gran från skogen,

Frid och fröjd i hvarje hus,

Vänskap så förtrogen.

Fattig man skall ej bli glömd,

15Der han hungrar tyst och gömd,

Och hvar sorg, som gråter,

Skall bli tröstad åter.

– Ja, kom, kära jul!

Och jag löser upp allt tvång

20I de glada ringar,

Och jag hämtar himmelsk sång

Uppå englavingar.

Barnens ögon stråla då,

Liksom stjernor i det blå,

25Och de mörka, frusna

Hjertan åter ljusna.

– Ja, kom, kära jul!

|624|

Men hvad bäst jag gifver dig

Vill till sist jag spara:

30Jesusbarnet är med mig

Och din gäst vill vara.

Vill du hafva verldens ljus

I ditt hjerta och ditt hus?

Får han helga fröjden

35Med sin frid af höjden?

– Ja, kom, Herre Christ!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan på julaftonen 1870 med titeln »Julvisa 1870». Den tonsattes av Jean Sibelius 1913 (op. 1 no. 1, Fem julsånger).

    Topelius skrev otaliga dikter med julmotiv, bl.a. »Julgranen», s. 548, »Ny julvisa» i Läsning för barn 7, »Julvisa» i Nya blad 1870 och den genom tonsättningen av Jean Sibelius 1909 mest kända, »Julvisa» (»Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt») publicerad i Ljung 1889. I hemmet sjöngs Topelius julvisor av döttrarna på julaftonen (Vasenius VI, s. 192).

    Bibliografi

    Vasenius VI 1930, s. 192

    Faksimil