– Säg, tappre riddare, är krig i landet? original: –
15Karl Otto skyllrar, som en sportsman kan det,
Och svarar: – Här skall komma stek till köket!
|176|
Han går till parken. Det är morgontimma,
Blå himmel, fågelsång, doft af violer,
Ett surr af bin med fjärlarskabrioler
20Och daggens perlor, som i gräset glimma.
|889|
Lägg ned geväret under ekens krona!
Här prisas Gud. Här beder all naturen
Frid öfver jorden, menskorna och djuren.
Var god, var lycklig, älska och förskona!
25Karl Otto är ej elak mer än andra,
Han andas med behag det friska lifvet,
Men Lefaucheux skall pröfvas, det är gifvet,
Och jagtens nöjen må ju ingen klandra.
Han spejar, spejar. Morgondaggen perlar.
30Finns ingen Nalle gömd der bakom granen?
Blod törstar Lefaucheux, och spänd är hanen,
Men icke kan Karl Otto skjuta fjärlar.
Dock ... hvad är det, som der i linden gungar?
En örn? ... Nej, blott en fattig liten hämpling,
35Som, utan aning om försåt och stämpling,
För mat till boet der åt fyra ungar.
Du stackare! Karl Otto blygs för listen,
Men Lefaucheux får ej gå bort med skammen.
Karl Otto smyger sakta fram till stammen
40Och lägger an, med bössan stödd mot qvisten.
Nu har han sigte ... Men i alla dagar,
Hvad nu? ... Två ögon glo, der löfven skymma;
Hu, dessa ögon, hvad de gnistra grymma!
Det är en annan jägare, som jagar.
|177|
45Hvad går åt Lefaucheux, den segervisse?
Än vänds hans mynning rakt mot fågelmamma,
Än mot de grymma ögonen, som flamma,
Och paff! ... der ligger gårdens gråa Misse!
Förskräckt flyr hämplingen till närmsta grenar.
50Karl Otto står bestört, som i en snara;
|890|
Hur skottet small, det kan han ej förklara;
Den fallna Misse allt hans blod förstenar.
Hon tycktes säga med ett bistert löje:
Blygs du ej, gosse, att mitt lif föröda?
55Om jag är grym, så är jag född att döda,
Men hvad är du, som dödar för ditt nöje?
Karl Otto kilar öfver gräsets mattor,
Som om han Misses klor i nacken känner.
O Lefaucheux, hvad du i handen bränner!
60Olycklige, hur kan du skjuta kattor?
Der stå små systrarna på vakt vid grinden.
– Vi hörde skottet; Otto, hvar är steken? original: –
Den stackars jägarn tiger, led åt leken;
Han kan ju icke svara: sök vid linden.
65Han går till sin förtrogne Matte, kusken:
– Matts, säg åt ingen, gå i mörka natten
Dit bort, tag spaden med, begraf du katten!
Hon ligger under linden död i busken.
– Hå, säger Matts, hvem har gjort Misse illa?
70– Ja, ser du, Misse haft en elak vana
Att lura, när små fåglar ondt ej ana,
Och sådan falskhet kan ju ingen gilla.original: gilal.
|178|
Matts gissar sakens sammanhang och nickar.
Karl Otto hänger Lefaucheux på spiken
75Och känner sig på jagten grymt besviken,
I nattens dröm förföljd af Misses blickar.
Godnatt, herr jägare! När morgon randas,
Står parken solbelyst i doft och krona.
Var god, var lycklig, älska och förskona!
80Guds kärlek strålar öfver allt, som andas.
Kommentar
Kommentar
Dikten publicerades i Bilder ur djurens lif för skolan och hemmet (1883) utgiven av prinsessan Eugénie. Paralleller kan dras till andra jaktberättelser av Topelius: i »Walters sjette äfventyr» avlivas gårdens tupp i misstag av Walter och i »Walters sjunde äfventyr» samt i leken »Krypskyttarne» upptas jaktmotivet.
Vasenius noterar att Topelius 1883 lånade några katter för att fånga råttor på Björkudden – på villkoret att skjuta katterna utan förbarmande om de gav sig på småfåglar (VI, s. 239; jfr Laurent 1947, s. 93).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
2 Lefaucheux jaktgevär eller revolver konstruerad av den franska vapenteknikern Casimir Lefaucheux (1802–1852).
5 lyceist elev vid lyceum.
15 skyllrar skyldrar: hälsar med vapen ställt lodrätt framför kroppen.
19 fjärlars fjärilars; parallellform.
19 kabrioler kaprioler, luftsprång; ’bocksprång’.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 93; Vasenius VI 1931, s. 239
Jägarens första byte.
Karl Otto, femton år, har fått en bössa,
En
Lefaucheux
! Nu är han man och hjelte.
Der fattas Karl den tolftes svärd i bälte,
Men fjäder bär han redan i sin mössa.
5Han är en
lyceist
, mån om sin ära,
Föraktar pysen med hans pil och trumma.
Karl Otto helst vill höra björnen brumma;
Ett lejon skulle ej hans mod förfära.
Gevär på axel! Lefaucheux skall pröfvas.
10Hvad det ser bra ut! Men hvad skall han jaga?
Kanhända tager han en örn af daga,
I fall ej hjortstek bättre kan behöfvas.
Tre glada systrar undra på försöket:
– Säg, tappre riddare, är krig i landet?
original: –
15Karl Otto
skyllrar
, som en sportsman kan det,
Och svarar: – Här skall komma stek till köket!
|176|Han går till parken. Det är morgontimma,
Blå himmel, fågelsång, doft af violer,
Ett surr af bin med
fjärlars
kabrioler
20Och daggens perlor, som i gräset glimma.
|889|Lägg ned geväret under ekens krona!
Här prisas Gud. Här beder all naturen
Frid öfver jorden, menskorna och djuren.
Var god, var lycklig, älska och förskona!
25Karl Otto är ej elak mer än andra,
Han andas med behag det friska lifvet,
Men Lefaucheux skall pröfvas, det är gifvet,
Och jagtens nöjen må ju ingen klandra.
Han spejar, spejar. Morgondaggen perlar.
30Finns ingen Nalle gömd der bakom granen?
Blod törstar Lefaucheux, och spänd är hanen,
Men icke kan Karl Otto skjuta fjärlar.
Dock ... hvad är det, som der i linden gungar?
En örn? ... Nej, blott en fattig liten hämpling,
35Som, utan aning om försåt och stämpling,
För mat till boet der åt fyra ungar.
Du stackare! Karl Otto blygs för listen,
Men Lefaucheux får ej gå bort med skammen.
Karl Otto smyger sakta fram till stammen
40Och lägger an, med bössan stödd mot qvisten.
Nu har han sigte ... Men i alla dagar,
Hvad nu? ... Två ögon glo, der löfven skymma;
Hu, dessa ögon, hvad de gnistra grymma!
Det är en annan jägare, som jagar.
|177|45Hvad går åt Lefaucheux, den segervisse?
Än vänds hans mynning rakt mot fågelmamma,
Än mot de grymma ögonen, som flamma,
Och paff! ... der ligger gårdens gråa Misse!
Förskräckt flyr hämplingen till närmsta grenar.
50Karl Otto står bestört, som i en snara;
|890|Hur skottet small, det kan han ej förklara;
Den fallna Misse allt hans blod förstenar.
Hon tycktes säga med ett bistert löje:
Blygs du ej, gosse, att mitt lif föröda?
55Om jag är grym, så är jag född att döda,
Men hvad är du, som dödar för ditt nöje?
Karl Otto kilar öfver gräsets mattor,
Som om han Misses klor i nacken känner.
O Lefaucheux, hvad du i handen bränner!
60Olycklige, hur kan du skjuta kattor?
Der stå små systrarna på vakt vid grinden.
– Vi hörde skottet; Otto, hvar är steken?
original: –
Den stackars jägarn tiger, led åt leken;
Han kan ju icke svara: sök vid linden.
65Han går till sin förtrogne Matte, kusken:
– Matts, säg åt ingen, gå i mörka natten
Dit bort, tag spaden med, begraf du katten!
Hon ligger under linden död i busken.
– Hå, säger Matts, hvem har gjort Misse illa?
70– Ja, ser du, Misse haft en elak vana
Att lura, när små fåglar ondt ej ana,
Och sådan falskhet kan ju ingen gilla.original: gilal.
|178|Matts gissar sakens sammanhang och nickar.
Karl Otto hänger Lefaucheux på spiken
75Och känner sig på jagten grymt besviken,
I nattens dröm förföljd af Misses blickar.
Godnatt, herr jägare! När morgon randas,
Står parken solbelyst i doft och krona.
Var god, var lycklig, älska och förskona!
80Guds kärlek strålar öfver allt, som andas.