1 –konsekvensändrat/normaliserat Nu är det första Maj, och nu blir det vår, sade Fredrik. –konsekvensändrat/normaliserat Hej och hopp, i dag ha vi skollof, min nya boll är längesedan färdig, han har ett hjerta i sin kropp, och det är af gummi elasticum. Flyg, du min boll, så högt som lärkan i skyn! Tag lyra, Marie, tag lyra, Marie!
2 Och Marie sträckte ut sina små händer att taga lyran, men klatsch, der slog bollen ned mellan hennes båda händer, föll till marken, studsade högt upp och trillade ned i en vattputt på gården.
3 –konsekvensändrat/normaliserat Jo, nu ser han hygglig ut, sade Fredrik och kramade missnöjd den våta bollen. Men Mariekonsekvensändrat/normaliserat hoppade på en fot kring gården och skrattade utan måtta. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad skrattar du åt? sade Fredrik förtretad.
4 –konsekvensändrat/normaliserat Jag skrattar åt att han har ett hjerta af gummi elasticum, sade Marie. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad skulle han annat än falla i putten?
5 Gamla morfar i den långa rocken och den hvita nattmössan hade satt sig på trappan i solskenet och hörde hvad barnen sade sinsemellan. –konsekvensändrat/normaliserat Kom hit, Fredrik! sade han. –konsekvensändrat/normaliserat Fredrik kom.
6 –konsekvensändrat/normaliserat Vet du hvad gummi elasticum är? sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Jo, sade Fredrik, det är kådan af ett träd och så spänstigt och mjukt, att man kan tänja ut det huru man vill och till hvad man vill, men sedan tager det gerna sin första skapnad tillbaka.
|103|
7 –konsekvensändrat/normaliserat Det är rätt, sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Förstår du nu hvarför alla, som ha ett hjerta af gummi elasticum, måste falla i putten?
8 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, det förstår jag icke, svarade Fredrik.
9 –konsekvensändrat/normaliserat Det skall jag säga dig, sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat En menniska måste vara något visst och älska något visst. Om han ena dagen är si och andra dagen så och låter tänja ut sig huru man vill och till hvad man vill, så är han en stackare, en mes, en pultron. Och då händer det honom som det händt bollen, var säker derpå!
10 Fredrik funderade en stund och visste ej hvad han skulle svara.
11 –konsekvensändrat/normaliserat Vill du blifva en duktig karl? sade morfar till honom. –konsekvensändrat/normaliserat Ja men, svarade Fredrik.
12 –konsekvensändrat/normaliserat Mins då hvad jag säger dig, återtog morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Lita ej på din egen klokhet, och var ej ett tjurhufvud, som envisas och stångas med andra, när han |243|ej vet någonting bättre. Men är du engång fullt öfvertygad om att något är rätt och godt, så låt icke narra dig derifrån. Låt icke tänja ut dig, min gosse!
13 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, morfar, sade Fredrik. Men han begrep ej hvad morfar menade.
14 –konsekvensändrat/normaliserat Adjö med dig nu, sade morfar.
15 –konsekvensändrat/normaliserat Nu gå vi ut till ängen, sade Marie. –konsekvensändrat/normaliserat Der äro alla gossar och flickor ute, att leka på första Maj.
16 Fredrik kom, och så bar det af. Det var så vackert, när majsolen sken och fåglarne qvittrade i skogen på andra sidan om landsvägen. Inga träd hade löf ännu, men den stolta granen stod der i sin oföränderliga gröna uniform, och den lilla spensliga videbusken hade tagit sig före att spricka ut i små fjun, som barnen samlade och kallade »kissor». Ängen var nästan torr, och de första gröna stråen tittade upp mellan det höstgamla vissnade gräset; men i dikena var ännu här och der litet snö, och grodorna hoppade med ett skutt från dikeskanterna.
17 Nära vid gärdesgården satt en madam, som hade till salu kringlor och pepparkakor, smörgåsar och mjöd. Den som hade en slant att köpa, han köpte det som|104| smakade honom bäst, och den som ej hade någon slant, fick af de andra, och så hade alla lika. Men konrektoristerne slogo sig på att spendera och bjödo alla damerna mjöd.
18 –konsekvensändrat/normaliserat Nu slå vi boll, sade gossarne, och så delade sig alla i två partier, och Fredrik blef klockare. Det var ståtligt att se huru bollarna flögo som svalor i luften, och för hvar lyra som togs, och för hvar pojke som bollades, när han kastade sällträt ifrån sig och sprang öfver ängen till målet, blef hej och hurra, så att bönderna förundrade sig, der de körde i sakta mak sina lass på landsvägen.
19 Men flickorna ledsnade att se på och begynte att springa enklek vid grinden. Här tappade en sin sko, och här snafvade en annan på kängbandet, och somliga voro våta om fållarna, och somliga miste flätbanden, och somliga hade snufva och snöto sig, innan de ropade sista paret. Men allt var det lika roligt, och till slut fingo de några af gossarne med, och då blef det än roligare.
20 Det förtröt de andra gossarne, och när de sågo att en smalbent tredjeklassist gaf sig att springa med flickorna, sade de sinsemellan: han borde ha stryk. Och en af de starkaste gjorde ett löfte att verkställa domen.
21 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, sade en annan, –konsekvensändrat/normaliserat det är bättre att vi doppa honom i diket. Der är vatten och gyttja, och der får han tvätta sin nya tröja, som flickorna tycka så mycket om.
22 –konsekvensändrat/normaliserat Men icke går det an att vi gå sex emot en, sade Fredrik. –konsekvensändrat/normaliserat Det är orätt, och det är jag icke med om.
|244|
23 –konsekvensändrat/normaliserat Ack du din kruka, sade de andra, –konsekvensändrat/normaliserat nu är du rädd. Du törs icke, du!
24 –konsekvensändrat/normaliserat Nog törs jag, sade Fredrik, –konsekvensändrat/normaliserat men ...
25 –konsekvensändrat/normaliserat Men och men, skreko de andra, –konsekvensändrat/normaliserat jo du tänker, att när han får dig i luggen på tumanhand uti skolgränden, vankas det daskis.
26 –konsekvensändrat/normaliserat Jag skall visa att jag icke är rädd, sade Fredrik motvilligt ...
27 –konsekvensändrat/normaliserat Så stå ej och gräla nu, utan kom med, skreko alla|105| kamraterne, och så drogo de Fredrik med. När tredjeklassisten märkte hvad meningen var, tog han till fötter och stadnade slutligen vid ladan med ryggen mot väggen. Här slogs han tappert emot och lät icke fånga sig. Men en af de illparigaste bland pojkarne kröp oförmärkt fram och hängde sig fast vid hans ben, och så fingo de honom omkull och drogo honom allt närmare diket, för att doppa honom, som meningen var.
28 Nu begynte flickornaoriginal: fiickorna gråta, och Marie skrek allt hvad hon förmådde: låt bli honom, Fredrik, låt bli honom! Men Fredrik ropade: jag skall visa att jag icke är rädd.
29 I detsamma kommo två andra tredjeklassister gående på landsvägen och sågo huru deras kamrat blef illa medfaren. Genast hoppade de öfver gärdesgården och kommo honom till hjelp. –konsekvensändrat/normaliserat Sex mot en, det är ju skam! ropade de. Men när pojkarne sågo dem komma, togo de i sin tur till fötter allt hvad de kunde, och Fredrik med. De öfrige kommo undan, men Fredrik snafvade öfver en tufva och föll. Strax fingo de nya kamraterne honom i kragen. –konsekvensändrat/normaliserat Jaså, munsjör, sade de; –konsekvensändrat/normaliserat sex voren J mot en enda, för att doppa honom; derföre marsch i diket med dig! Så kullrades Fredrik i diket utan pardon. Och hur han såg ut, när han kom upp igen, det kan man begripa. konsekvensändrat/normaliserat Alla gossar och flickor skrattade, hela ängen skrattade, skogen skrattade, landsvägen och gärdesgården skrattade med, ja dess make till munterhet har man väl sällan hört.
30 Derpå begynte de andra leka igen, ochoriginal: ocb solen sken, och fåglarna sjöngo, och madamen sålde dubbelt så många pepparkakor på den herrliga, glada första Maj.
31 Men Fredrik smög skamflat sin kos.
32 –konsekvensändrat/normaliserat Nej hur du ser ut! sade gamla morfar, som ännu satt på trappan och betraktade myggornas dans i solskenet. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad fattas dig, Fredrik?
33 –konsekvensändrat/normaliserat Jo, sade Fredrik, –konsekvensändrat/normaliserat nu begriper jag hvad morfar sade i middags. Mitt hjerta har varit af gummi elasticum. Jag har låtit tänja ut mig, jag har gjort hvad jag visste vara orätt, och derföre, morfar, – derföre har jag kommit i putten!
Kommentar
Kommentar
Berättelsen publicerades i Eos 1/5 1854.
Vasenius tar fasta på den för Topelius viktiga solidariteten och vänskapen som han kopplar till en större medvetenhet om samverkan i samhället (jfr »Rinaldo Rinaldini», V, s. 535). Komponenter som återkommer i sagorna är barnens bollspel och den besjälade naturen (Laurent 1947, s. 78, 259).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
Rubrik gummi elasticum rågummi (kautschuk). Det experimenterades intensivt med gummi under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, Charles Goodyear upptäckte 1839 att svavel och värme påverkar gummimaterial så att det blir elastiskt, mindre klibbigt och formstabilt (vulkningsprocessen).
2 vattputt vattenpöl.
17 madam äldre kvinna som bedriver handel – jfr torgmadam.
17 konrektoristerne elever i konrektors klass. Konrektorn var rektorns ställföreträdare, vice-rektor.
18 klockare den som kastar upp bollen för den som skall slå, i bollspelen boboll och fyra mål.
18 bollades träffades med bollen, »brändes»; SAOB har detta belägg av Topelius.
18 sällträt slagträet.
19 springa enklek leka änkelek, »sista paret ut».
25 daskis dask, stryk (talspråkligt); i finländsk svenska.
27 illparigaste illistigaste.
29 munsjör här hånfullt, från fra. monsieur, min herre.
29 kullrades vältes eller rullades. SAOB har detta belägg av Topelius.
31 skamflat skamsen, förlägen.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 78, 259; Vasenius V 1927, s. 535
Hjertat af
gummi elasticum
.
1 –konsekvensändrat/normaliserat Nu är det första Maj, och nu blir det vår, sade Fredrik. –konsekvensändrat/normaliserat Hej och hopp, i dag ha vi skollof, min nya boll är längesedan färdig, han har ett hjerta i sin kropp, och det är af gummi elasticum. Flyg, du min boll, så högt som lärkan i skyn! Tag lyra, Marie, tag lyra, Marie!
2 Och Marie sträckte ut sina små händer att taga lyran, men klatsch, der slog bollen ned mellan hennes båda händer, föll till marken, studsade högt upp och trillade ned i en
vattputt
på gården.
3 –konsekvensändrat/normaliserat Jo, nu ser han hygglig ut, sade Fredrik och kramade missnöjd den våta bollen. Men Mariekonsekvensändrat/normaliserat hoppade på en fot kring gården och skrattade utan måtta. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad skrattar du åt? sade Fredrik förtretad.
4 –konsekvensändrat/normaliserat Jag skrattar åt att han har ett hjerta af gummi elasticum, sade Marie. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad skulle han annat än falla i putten?
5 Gamla morfar i den långa rocken och den hvita nattmössan hade satt sig på trappan i solskenet och hörde hvad barnen sade sinsemellan. –konsekvensändrat/normaliserat Kom hit, Fredrik! sade han. –konsekvensändrat/normaliserat Fredrik kom.
6 –konsekvensändrat/normaliserat Vet du hvad gummi elasticum är? sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Jo, sade Fredrik, det är kådan af ett träd och så spänstigt och mjukt, att man kan tänja ut det huru man vill och till hvad man vill, men sedan tager det gerna sin första skapnad tillbaka.
|103|7 –konsekvensändrat/normaliserat Det är rätt, sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Förstår du nu hvarför alla, som ha ett hjerta af gummi elasticum, måste falla i putten?
8 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, det förstår jag icke, svarade Fredrik.
9 –konsekvensändrat/normaliserat Det skall jag säga dig, sade morfar. –konsekvensändrat/normaliserat En menniska måste vara något visst och älska något visst. Om han ena dagen är si och andra dagen så och låter tänja ut sig huru man vill och till hvad man vill, så är han en stackare, en mes, en pultron. Och då händer det honom som det händt bollen, var säker derpå!
10 Fredrik funderade en stund och visste ej hvad han skulle svara.
11 –konsekvensändrat/normaliserat Vill du blifva en duktig karl? sade morfar till honom. –konsekvensändrat/normaliserat Ja men, svarade Fredrik.
12 –konsekvensändrat/normaliserat Mins då hvad jag säger dig, återtog morfar. –konsekvensändrat/normaliserat Lita ej på din egen klokhet, och var ej ett tjurhufvud, som envisas och stångas med andra, när han |243|ej vet någonting bättre. Men är du engång fullt öfvertygad om att något är rätt och godt, så låt icke narra dig derifrån. Låt icke tänja ut dig, min gosse!
13 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, morfar, sade Fredrik. Men han begrep ej hvad morfar menade.
14 –konsekvensändrat/normaliserat Adjö med dig nu, sade morfar.
15 –konsekvensändrat/normaliserat Nu gå vi ut till ängen, sade Marie. –konsekvensändrat/normaliserat Der äro alla gossar och flickor ute, att leka på första Maj.
16 Fredrik kom, och så bar det af. Det var så vackert, när majsolen sken och fåglarne qvittrade i skogen på andra sidan om landsvägen. Inga träd hade löf ännu, men den stolta granen stod der i sin oföränderliga gröna uniform, och den lilla spensliga videbusken hade tagit sig före att spricka ut i små fjun, som barnen samlade och kallade »kissor». Ängen var nästan torr, och de första gröna stråen tittade upp mellan det höstgamla vissnade gräset; men i dikena var ännu här och der litet snö, och grodorna hoppade med ett skutt från dikeskanterna.
17 Nära vid gärdesgården satt en
madam
, som hade till salu kringlor och pepparkakor, smörgåsar och mjöd. Den som hade en slant att köpa, han köpte det som|104| smakade honom bäst, och den som ej hade någon slant, fick af de andra, och så hade alla lika. Men 
konrektoristerne
slogo sig på att spendera och bjödo alla damerna mjöd.
18 –konsekvensändrat/normaliserat Nu slå vi boll, sade gossarne, och så delade sig alla i två partier, och Fredrik blef
klockare
. Det var ståtligt att se huru bollarna flögo som svalor i luften, och för hvar lyra som togs, och för hvar pojke som 
bollades
, när han kastade 
sällträt
ifrån sig och sprang öfver ängen till målet, blef hej och hurra, så att bönderna förundrade sig, der de körde i sakta mak sina lass på landsvägen.
19 Men flickorna ledsnade att se på och begynte att
springa enklek
vid grinden. Här tappade en sin sko, och här snafvade en annan på kängbandet, och somliga voro våta om fållarna, och somliga miste flätbanden, och somliga hade snufva och snöto sig, innan de ropade sista paret. Men allt var det lika roligt, och till slut fingo de några af gossarne med, och då blef det än roligare.
20 Det förtröt de andra gossarne, och när de sågo att en smalbent tredjeklassist gaf sig att springa med flickorna, sade de sinsemellan: han borde ha stryk. Och en af de starkaste gjorde ett löfte att verkställa domen.
21 –konsekvensändrat/normaliserat Nej, sade en annan, –konsekvensändrat/normaliserat det är bättre att vi doppa honom i diket. Der är vatten och gyttja, och der får han tvätta sin nya tröja, som flickorna tycka så mycket om.
22 –konsekvensändrat/normaliserat Men icke går det an att vi gå sex emot en, sade Fredrik. –konsekvensändrat/normaliserat Det är orätt, och det är jag icke med om.
|244|23 –konsekvensändrat/normaliserat Ack du din kruka, sade de andra, –konsekvensändrat/normaliserat nu är du rädd. Du törs icke, du!
24 –konsekvensändrat/normaliserat Nog törs jag, sade Fredrik, –konsekvensändrat/normaliserat men ...
25 –konsekvensändrat/normaliserat Men och men, skreko de andra, –konsekvensändrat/normaliserat jo du tänker, att när han får dig i luggen på tumanhand uti skolgränden, vankas det
daskis
.
26 –konsekvensändrat/normaliserat Jag skall visa att jag icke är rädd, sade Fredrik motvilligt ...
27 –konsekvensändrat/normaliserat Så stå ej och gräla nu, utan kom med, skreko alla|105| kamraterne, och så drogo de Fredrik med. När tredjeklassisten märkte hvad meningen var, tog han till fötter och stadnade slutligen vid ladan med ryggen mot väggen. Här slogs han tappert emot och lät icke fånga sig. Men en af de
illparigaste
bland pojkarne kröp oförmärkt fram och hängde sig fast vid hans ben, och så fingo de honom omkull och drogo honom allt närmare diket, för att doppa honom, som meningen var.
28 Nu begynte flickornaoriginal: fiickorna gråta, och Marie skrek allt hvad hon förmådde: låt bli honom, Fredrik, låt bli honom! Men Fredrik ropade: jag skall visa att jag icke är rädd.
29 I detsamma kommo två andra tredjeklassister gående på landsvägen och sågo huru deras kamrat blef illa medfaren. Genast hoppade de öfver gärdesgården och kommo honom till hjelp. –konsekvensändrat/normaliserat Sex mot en, det är ju skam! ropade de. Men när pojkarne sågo dem komma, togo de i sin tur till fötter allt hvad de kunde, och Fredrik med. De öfrige kommo undan, men Fredrik snafvade öfver en tufva och föll. Strax fingo de nya kamraterne honom i kragen. –konsekvensändrat/normaliserat Jaså,
munsjör
, sade de; –konsekvensändrat/normaliserat sex voren J mot en enda, för att doppa honom; derföre marsch i diket med dig! Så 
kullrades
Fredrik i diket utan pardon. Och hur han såg ut, när han kom upp igen, det kan man begripa. 
konsekvensändrat/normaliserat Alla gossar och flickor skrattade, hela ängen skrattade, skogen skrattade, landsvägen och gärdesgården skrattade med, ja dess make till munterhet har man väl sällan hört.
30 Derpå begynte de andra leka igen, ochoriginal: ocb solen sken, och fåglarna sjöngo, och madamen sålde dubbelt så många pepparkakor på den herrliga, glada första Maj.
31 Men Fredrik smög
skamflat
sin kos.
32 –konsekvensändrat/normaliserat Nej hur du ser ut! sade gamla morfar, som ännu satt på trappan och betraktade myggornas dans i solskenet. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad fattas dig, Fredrik?
33 –konsekvensändrat/normaliserat Jo, sade Fredrik, –konsekvensändrat/normaliserat nu begriper jag hvad morfar sade i middags. Mitt hjerta har varit af gummi elasticum. Jag har låtit tänja ut mig, jag har gjort hvad jag visste vara orätt, och derföre, morfar, – derföre har jag kommit i putten!