Smeden.

(Yrkesvisa 7.)

Puh!

Bälgen pustar med suck och nöd,

Luften frustar i ässjans glöd,

Elden äter det svarta kolet,

5Tången vänder det röda stålet.

Puh! Puh!

Gnistan springer i mörkret ut,

Syns en minut,

Bugtar för vind,

10Skämtar och brinner,

Slocknar, försvinner;

Natten stirrar i rymden blind.

Knack!

Der står smeden med blottad arm,

15Skjortan sotig och pannan varm.

Stålet gnistrar så hvitt på städet,

Sprakar stjernor som löf från trädet.

Knack! Snack!

Glöden kolnar och bälgen står,

20Släggan slår ...

Stål i min hand,

Hvad vill du heta?

Knif att arbeta?

Svärd att värna ett älskadt land?

25Ack!

Mästersmed, du med hurtigt mod,

Jag vill blifva en yxa god,

Fälla fura och gran på mossen,

Timra stuga åt mor och gossen ...

30Knack! Tack!

Stål, nu hafver du bett och klack,

Byxa och frack.

Yxa, blif snäll!

Fräs nu i vatten,

35Spotta som katten!

Mor hon väntar med gröt till qväll.