Askungen
Kommentar
Kommentar
Leken publicerades i tre nummer av Nya Trollsländan 21/6–19/7 1890. Den utgår från den välkända folksagan om Askungen, som också dramatiserats på scen (se Lindvåg 1995, s. 122 f.).
Topelius läste förmodligen »Askungen» som den återges av P. O. Bäckström i Svenska folkböcker (1848). Versionen är närmast en översättning av Charles Perraults »Cendrillon» (i Contes de ma mère l’oie 1697) och stoffet i Topelius pjäs följer i stora drag den franska förlagan. Enskilda drag i Topelius verk liknar ändå den tyska versionen, som när styvsystrarna stympar sina fötter för att de ska passa skon, vilket också sker i bröderna Grimms »Aschenputtel» 1812 (Laurent 1947, s. 113, 115, 184 f.). Specifikt för Topelius drama är att sagostoffet förenas med kristen tro: Askungens gudmor är inte bara fe utan också hennes skyddsängel. Också de komiska karaktärerna Pimpe och Pumpa är Topelius egna och har med förvandlingsmotivet viss likhet med Shakespeares A Midsummer Night’s Dream (Laurent 1947, s. 116 f., 178, 275; Helander 1998, s. 37 f.).
Jfr motivet i dikten »Prestgårdsflickorna» (s. 611) samt hyllningsdikten till skådespelerskan Ida Aalberg, »Cendrillon» 1881 (i Ljung 1889) och kapitlet »Askungen» i romanen Planeternas skyddslingar (1889).
Klinge konstaterar att sagan bygger på kontraster som ofta uppträder hos Topelius: enkelheten mot glansen, den undergivna mot den högfärdiga, hovets och societetens narraktighet och tillgjordhet mot den enkla sedesamheten med naturlighetens ideal (2000, s. 212 f.; jfr Laurent 1947, s. 185, 209, 228 och Lehtonen 2003, s. 30 f.). Laurent understryker att handlingen är relativt knapp och att spänningen mellan motkrafterna sker på ett inre plan (1947, s. 295).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
tarflig enkel, nödtorftig.
3 betraktande sig i en liten handspegel af silfver Spegeln är ofta ett otyg och uttryck för fåfänga i Topelius barnlitteratur.
vasserra tri bevars; vasserra tri förvrängning av vars herra tre (trä), korset.
Linda, linda ullegarn/ Kring den blanka stickan! [...] Skall i dansen svänga,/ När jag får en känga. Visan är uppbyggd enligt samma mönster som ett tjugotal andra av Topelius vaggvisor i Läsning för barn (Maliniemi 1962, s. 115; jfr komm. till »Sanningens Perla», s. 1224).
Efter eftersom.
tåpig enfaldig.
vattig vattnig.
slaskeputt smutspöl.
kråkehagen hage som ligger avlägset, sämre betesmark.
askegris nedlåtande; SAOB har detta belägg av Topelius.
bässen baggen; dialektalt i finländsk svenska.
44 strofil stofil.
80 Arigi davolna [...] Salve, regina!/ Fix! nonsensramsa med latinska inslag, ungefär: Dina varda till intet, du kommer att ha blivit förändrad till kunglighet (el. dyl.)/ du kommer att ha förändrats/ var hälsad, drottning.
Mumma enligt Laurent kommer namnet från Heinrich Heines satiriska versepos Atta Troll. Ein Sommernachtstraum (1843; 1947, s. 180).
prinsarne Amundus och Florestan, prinsessorna Florinna och Törnrosa, riddaren Blåskägg, Lunkentus, med flera, som man gärna vill återse en rad kända sagokaraktärer såväl ur Topelius egen sagovärld som i folksagor.
trollsländor blinkning till trollsländan som sagoberättare i och med barntidningarna Trollsländan (1867–1873) och Nya Trollsländan (1885–1892).
133–135 Hvar har han sina sju hustrur? [...] Dem har han huggit hufvudet af. i Charles Perraults saga om Blåskägg (från 1697), har riddaren dödat sex av sina hustrur men den sjunde räddas.
139 Jag ser intet till Bumburrifex [...] också Mylly Matti, Lasse liten och Bullerbasius bli presenterade vid hofvet. intertext till Topelius sagokaraktärer i »Sanningens Perla», »Skyddsengeln», »Lasse liten» och »Bullerbasius».
lärospån lärdomsprov.
fjät spår.
hugsvalar tröstar.
Var han jude till natur?/ Har han lyckats pengar samla,/ Efter edra smycken skramla? Bilden av judar är ofta problematisk hos Topelius, t.ex. i »Simeon Levis resa till Finland» finns antisemitiska drag, bl.a. får det judiska kollektivet symbolisera Topelius motstånd mot penningens makt (se komm. till novellen, ZTS IV, s. 342 f.; Koponen 1998, s. 36).
Bli de båda ej ett par, [...] Och jag vill ej Pumpa heta. Laurent påpekar att vadet har en klang av folkvisa, som den presenteras t.ex. i »Velisurmaaja» i Kanteletar (1947, s. 117).
Sliddersladder struntprat.
en alnknappt 60 cm.
humlestång humlestör, stång av trä avsedd att stöda humlens stjälkar.
Toilettklädsel, frisyr m.m.
352 bogspröt eg. rundhult av trä, järn eller stål som sticker snett uppåt från fören på segelfartyg; SAOB har detta belägg av Topelius.
Rubrik Minä seisoon »Minä seisoin korkealla vuorella»; en av de mest kända finska folkvisorna, i Kanteletar med titeln »Kreivin sylissä istunut».
Bibliografi
Helander, Från Sagospel till barntragedi 1998, s. 37 ff.; Klinge, Idyll och hot 2000, s. 212 f.; Koponen, Topelius ja tulevaisuus 1998, s. 36; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 16, 108, 113 ff., 116 f., 178, 180, 184 f., 209, 275, 295; Lehtonen, »Puoli vuosisataa lastenkirjailijana – Zacharias Topelius», 2003, s. 30 f.; Lindvåg, Möte med barnteatern 1995, s. 122 f.; Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», 1962, s. 115; Paavolainen, »Genre, samhälle, metateater – reflektioner över Topelius dramatik», 2019, s. 214; Topelius, Noveller, ZTS IV 2012, komm. s. 342 f.; Topelius, Nya Blad och Ljung, ZTS II 2019, s. 279 ff.; Topelius, Planeternas skyddslingar, ZTS IX 2020, s. 296 ff.
Askungen.
(Sagolek i tre äfventyr.)
Första äfventyret.
Personer:
THORAkonsekvensändrat/normaliserat ochkonsekvensändrat/normaliserat SUPERBAkonsekvensändrat/normaliserat, landsflyktiga prinsessor af Burgund.
TRILLAkonsekvensändrat/normaliserat, deras kammartärna.
DINAkonsekvensändrat/normaliserat, kallad Askungen, en fattig flicka, deras fostersyster.
BARBRAkonsekvensändrat/normaliserat, gåsvakterska.
En
tarflig
stuga med stor spis.
Thora och Superba kläda sig till bal. Trilla biträder dem. Dina sitter på spisen, stickande strumpa, barfota, i ovårdad grå blus och hufva.
3 THORA (
betraktande sig i en liten handspegel af silfver
).
Trilla, skall jag fästa smycket
|1027|Här på axeln eller håret?
Säg mig du, om du förstår ’et.
TRILLA.
Ja, se det beror på tycket,
Kanske här på axelstycket.
Vacker blir man ej för mycket.
THORA.
Tror du? Men är det för grant
Här på lockarna, ej sant?
TRILLA.
Ja, hvar det nu än må sitta,
Skola alla herrar titta.
En så fin och ståtlig fröken
Gör de andra rakt till spöken.
Den där minen, ja, den klär!
Litet öm och litet fjär,
Hufvudet på sned så här.
Skratta nu, låt läppen smalna!
Nu bli alla herrar galna.
(Thora gör miner framför spegeln, Superba upptager ur en klädkista brokiga tygstycken, hvilka hon profvar som skärp.)
SUPERBA.
Trilla!
TRILLA.
Strax på ögonblicket.
SUPERBA.
Hvad är modet nu och skicket?
Passar rödt på gredelint?
Kanske gult är mera fint?
Om jag det med guldtråd sydde? ...
Hvilken lycka, när vi flydde
|1028|Från vårt konungsliga fäste,
Där vår ovän allt förhärjat,
Hit till detta usla näste,
Att vi garderoben bergat!
TRILLA.
Guldtråd? Jo,
vasserra tri
,
Guld är just för en som ni.
|181|Högsta modet nu för tiden
Är att gå i guld och siden.
Frökens like finns ej till.
Ack, hvad fröken nu är vacker!
Damerna få nervattacker,
Prinsen, han blir yr och vill.
Törs jag råda, på min ära,
Näsan litet högre bära?
Så en drottning skall se ut;
Drottning blir ni visst till slut.
SUPERBA.
Ack, ja, Trilla. Hur tror du,
Att mig prinsen finner nu?
13 THORA (vid spegeln).
Kanske litet uppnäst bara.
15 SUPERBA (ond).
Uppnäst? Var så god förklara!
Du är sned, men jag är rak.
THORA.
Nå, det kommer an på smak;
Alltid tittar du i tak.
Jag är äldre och vet mera.
SUPERBA.
Äldre? Får man gratulera?
THORA.
Jag är kronprinsessa.
SUPERBA.
Åh!
Dina titlar! Mig förskona,
Kronprinsessa utan krona!
THORA.
Hvad nu felar kan man få.
SUPERBA.
Spetsar du dig på en prins?
Han är gammal nog att skilja
Mellan en utblommad lilja,
Och en ros, som välja finns.
THORA.
Oförskämda tossa, minns
Hvem jag är!
SUPERBA.
Gif hit min spegel!
THORA.
Nej, förlåt mig, han är min!
(Båda försöka rycka spegeln åt sig.)
26 TRILLA (för sig; sjunger).
När två träta, det är regel,
Tar den tredje fältet in.
28 DINA (sjunger).
Kring den blanka stickan!
Ullegarn är lindebarn,
Blir nog stora flickan,
|1030|Blir en strumpa åt min fot,
Trampar ej på kol och sot,
Skall i dansen svänga,
När jag får en känga.
SUPERBA.
Hvad är det hon piper, myggen?
Knäpp min klädning strax i ryggen!
(Dina knäpper Superbas klädning.)
THORA.
Skäms du ej i spisen latas,
När med andras bröd du matas?
Knyt mitt skoband!
(Dina knyter skobandet.)
Vet du, att i qväll är bal
Borta där i slottets sal,
Och nu åka vi till kungen!
Bjuda oss var han ju tvungen,
Så förnämt folk, som vi två.
SUPERBA.
Ja, och där är prinsen med!
TRILLA.
Och så tror sig folket veta,
Att han skall en brud sig leta,
Efter unga prinsars sed.
Men hvem annan kan han välja,
Om han ej sin rang vill sälja,
Än just våra fröknar, säg?
Lyckan springer ej sin väg.
Väljer han nu fröken Thora,
Skall Superba han förlora;
Väljer han Superba, ja,
Då kan han ej Thora ta’.
|1031|Därför, om nu jag får råda,
Skall han fria till dem båda.
SUPERBA.
Nej, jag tackar. Han har smak.
THORA.
Hör man på! Nå, håll dig rak!
DINA.
Får jag komma med på balen?
THORA.
Du, sotnäsa? Är du galen?
Hahaha! Nej, kära du,
Fråga själf min spegel nu!
(Håller spegeln framför henne.)
Nå, hvad månne spegeln svara?
Dum och
tåpig
...
SUPERBA.
Sned och ful,
Mager, vindögd, blek och gul ...
TRILLA.
Slamsig, sotig, som en mara,
Och så jämmerligen
vattig
,
Som en
slaskeputt
om jul.
DINA.
Spegeln svarar: fattig, fattig!
SUPERBA.
Thora, låt oss skynda fort
I galopp till kungens port.
Vagnen, af två åsnor dragen,
Väntar ren i
kråkehagen
,
Och snart får jag knip i magen
|1032|Af att fasta hela dagen.
Hvad gör man ej för behagen!
THORA.
Jag, jag åt en korf ändå
För att röda kinder få.
Trilla, hjälp mig med min kappa,
Och följ med till kungens trappa.
|185|Så, adjö, min
askegris
!
Roa dig på bästa vis
I din gamla, kära spis,
Eller håll en bal för
bässen
Med din Barbraoriginal: Barba och med gässen!
(Thora, Superba och Trilla gå. Dina ensam, ser sig försiktigt omkring, går till klädkistan, upptager och profvar systrarnas kläder, härmar deras miner, skrattar, dansar och sjunger:konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat
Och nu är jag så rik,
Och nu är jag på bal,
Och nu är här musik
Uti konungens sal.
Jag är fin, jag är grann,
Har också fästeman ...
Men så säg ... hvar är han?
(Hon dansar med en omålad trästol.)
44 Se, du är min allrakäraste prins, med dig vill jag dansa. Skäms du intet att vara så träaktig och ha så knaggliga ben? Dansa, den som kan, med en sådan
strofil
! Är du en prins och kraflar på alla fyra? Gå, lär dig, gå, lär dig, prinsstackare, gör som jag, fastän jag aldrig har gått i någon skola! Så dum du kan vara! Stå i skamvrån du, ja, stå där och lipa! Vore jag prins, skulle jag draga mitt svärd och försvara alla fattiga, öfvergifna, som frysa och gråta. Men (skrattar) tala med den där! Uh, sådant träblock!
(Hon dansar åter ensam, trampar på spegeln, upptager den, betraktar sig tigande och förändrar uppsyn.)
45 Fattig, fattig, fattig och glömd!
(Hon nedkastar sig snyftande på spisen. Gåsvakterskan Barbra inträder och betraktar Askungen.)
|186||1033|BARBRA.
Se, hur på den hårda, kalla
Jorden många tårar falla!
Gud, som räknat har dem alla,
Nalkas, när de öfversvalla.
Ej förgäfves han oss gaf
Makt att torka tårar af.
(Hon går fram och vidrör Dina.)
47 Gråt icke, prinsessa af Burgund! Stå upp att söka din krona!
49 DINA (som vaknande ur en dröm). Är det du, Barbra? Förlåt, jag glömde, att jag ännu har en vän.
51 BARBRA. Det skulle du icke ha glömt, Dina. Gud har sändt mig att vara din skyddsengel. Jag har beskyddat din värnlösa barndom, jag har följt dig i landsflykten och blifvit en fattig gåsvakterska för att få vara dig nära och ständigt beskydda dig mot allt ondt till kropp och själ. Du har ärft af dina förfäder het blod och ett stolt hjärta. Jag har låtit dig uppväxa i stor fattigdom och mycken förödmjukelse, för att du skulle lära dig blifva god, ödmjuk och tålig. Nu vill jag pröfva dig. Jag vill se hvad du lärt.
53 DINA. Hvarför kallar du mig prinsessa? Du vet, att jag är ett fattigt fader- och moderlöst barn, som drottningen af Burgund fann utlagdt i skogen och lät uppfostra med sina döttrar.
55 BARBRA. Äro de goda mot dig?
57 DINA. Jag får mat med katten, jag behöfver icke sofva i skogen. Men jag vet ej hvarför jag ständigt fryser. Jag sitter helst i den varma spisen, och därför kalla de mig Askungen.
59 BARBRA. Du fryser af brist på kärlek. Thora och Superba ha sina skäl att bevaka dig som sin kattunge.|187| I dag fyller du femton år. Det är tid att säga dig hvem du är.
61 DINA. Hvem jag är?
63 BARBRA. Du är född i ett kungligt slott och har sofvit i en gyllene vagga. Din fader var Dietrik den andre, konung af Burgund, och din moder Heloisa, prinsessa af Austrasien. Din moder dog, när du var ett år gammal, och din fader gifte sig andra gången med den sköna och grymma enkan efter en röfvarehöfding, som han besegrat. Hon hade två döttrar, Thora och Superba, från sitt första gifte, men hennes äktenskap med din fader blef barnlöst. Då lät din styfmoder bortröfva dig, när du var liten, och sade åt din fader, att du blifvit uppäten af vargar. Han trodde henne och upptog hennes döttrar som sina egna. Du vårdades af en fattig herde, men |1034|när din fader stupat i kriget, tog din styfmoder dig till sig för att bättre bevaka dig. När hon dog, förmanade hon Thora och Superba att aldrig låta dig eller någon annan veta din härkomst. Hvad blefve det af röfvarens döttrar, om folket får veta, att du är den äkta konungadottern? Förstår du nu hvem du är?
65 DINA (sorgset nickande). Ja.
67 BARBRA. Förlåter du dina fostersystrar?
69 DINA. Ja, Barbra. De ha ju låtit mig lefva. Men jag fryser, jag fryser för att ingen håller af mig ... ingen annan än du.
71 BARBRA. Gud håller af dig för att du kan förlåta. Du har burit olyckan; nu vill Gud se, om du lika ödmjuk bär lyckan. Bered dig att resa till kungens bal!
73 DINA. Jag?konsekvensändrat/normaliserat ... Jag!
75 BARBRA. Du. Jag vill sörja för en passande drägt.
77 DINA. Nej, Barbra, det är omöjligt. Jag, som är så ful, så tåpig, så dum ...
|188|79 BARBRA. Var god, var ödmjuk, och jag skall lära dig resten. Stilla nu!
(Hon höjer ett trollspö.)
Miranda gidó,
Farenga chitona spumante adó.
Dina infima, mutaris in regiam!
Transfigurata fueris.
Salve, regina!
Fix!
(Vid ordet fix vidrör hon Dina med trollspöet. Den grå blusen och hufvan försvinna. Dina står i kunglig drägt med guldband kring pannan, men fortfarande barfota.)
82 BARBRA. Jag helsar dig, Dina, prinsessa af Burgund.
84 DINA (betraktar sin nya drägt och skrattar när hon ser sina fötter). Prinsessan barfot!
86 BARBRA. Sätt dig! Du skall icke behöfva blygas. (Hon påkläder Dina silkesstrumpor och hvita sidenskor.) Dina bara fötter äro minnen af din ringhet, och dessa skor förmana till ödmjukhet. Minns, att hvarje gång en högmodig tanke uppstiger i din själ eller ett ondt ord på dina läppar, skall jag varnande höja mitt finger. Rättar du dig genast, sker intet mer, men försmår du min varning, skall du första gången tappa din ena sko och andra gången stå barfota i din kungliga drägt.
88 DINA. Barbra, jag är så rädd, så rädd! Tro ej, att jag alltid är from och god, Barbra. Jag kan ibland vara så stygg i mitt hjärta, fastän jag ej törs visa det.
|1035|90 BARBRA. Jag vet det; just därför har jag låtit dig uppväxa i ringhet och fattigdom. Du är en flicka, du kan ej strida med svärd, men du kan strida med en hjältes mod emot alla fiender i ditt hjärta.
|189|92 DINA. Lär mig ett sådant hjältemod! Barbra, Barbra, jag skall dumma mig, jag är säker därpå. Men ... är du Barbra? Hvem är du?
94 BARBRA. Jag är fén Cheristane, din gudmor. Frukta intet, behåll ditt barnahjärta, var dig själf, var Askungen, som vuxit till bättre förstånd, var ullgarnet, som blifvit stora flickan och får dansa i egen känga. Jag skall följa dig. Du, men ingen annan, skall se mig. Kom!
(De gå. Slut på första äfventyret.)
|190|Andra äfventyret.
Personer:
LOTHARkonsekvensändrat/normaliserat, konung i Frankland.
BRUNHILDAkonsekvensändrat/normaliserat, hans drottning.
PRINS CHILDEBERTkonsekvensändrat/normaliserat, deras son.
GRIMkonsekvensändrat/normaliserat, hofmarskalk.
PIMPEkonsekvensändrat/normaliserat, konungens favoritdverg.
PUMPAkonsekvensändrat/normaliserat, drottningens dverginna.
EN TRUBADUR.konsekvensändrat/normaliserat
THORA, SUPERBAkonsekvensändrat/normaliserat och DINAkonsekvensändrat/normaliserat.
FÉN CHERISTANEkonsekvensändrat/normaliserat (Barbra), osynlig.
Stumma personer:konsekvensändrat/normaliserat Grefven och grefvinnan af Paris, furstinnan af Rom, fursten af Östersjön, furstinnan af Sahara,
prinsarne Amundus och Florestan, prinsessorna Florinna och Törnrosa, riddaren Blåskägg, Lunkentus, med flera, som man gärna vill återse
. Dessutom 
trollsländor
och lyktgubbar, som dansa, samt hofvet, som kan vara stort eller litet, blott icke för grant.
Slottets tronsal. Konungen och drottningen sittande på sina troner, mottagande gäster. Närmast dem prinsen och sedan hofvet. Grim och Mumma anmäla gästerna, som inträda när de uppropas, göra sin reverens för de kungliga och sedan stanna på sidan. Pimpe och Pumpa tassla högt i en vrå.
97 GRIM. Hans nåd grefven af Paris.
|1036|99 MUMMA. Hennes nåd grefvinnan af Paris.
101 GRIM. Hans höghet fursten af Östersjön.
103 MUMMA. Hennes höghet furstinnan af Rom.
105 PIMPE. Är hon ej kejserlig höghet?
107 PUMPA. Hon? Hennes far har pluggat latin i skolpojkar, och därför kallas hon furstinnan af Rom.
|191|109 MUMMA. Hennes höghet furstinnan af Sahara.
111 PIMPE. Sådan kamel!
113 PUMPA. Skäms du intet? Hon är lika rik, som hon är svart.
115 GRIM. Hans kungliga höghet prins Florestan.
117 PIMPE. Det var han, som högg väg till det förtrolladeoriginal: förtrolllade slottet.
119 MUMMA. Hennes kungliga höghet prinsessan Törnrosa.
121 PUMPA. Det var hon, som sof i hundra år.
123 GRIM. Hans kungliga höghet prins Amundus.
125 PIMPE. Det var han, som förvandlades till fågel blå.
127 MUMMA. Hennes kungliga höghet prinsessan Florinna.
129 PUMPA. Det var hon, som sjöng: min sköna fågel blå, till mig du flyga må.
131 GRIM. Välborne riddaren Blåskägg.
133 PIMPE. Nå, ingen skam!
Hvar har han sina sju hustrur?
135 PUMPA. Dem har han huggit hufvudet af.
137 GRIM. Hans manhaftighet snabblöparen Lunkentus.
139 PUMPA. Nej, nu börjar här komma bara simpelt folk.
Jag ser intet till Bumburrifex. Är lyckan god, skall man få se, att också Mylly Matti, Lasse liten och Bullerbasius bli presenterade vid hofvet.
141 PIMPE. Vänta litet, här komma två, som spricka af förnämhet och grannlåt.
143 Mumma. Hennes kungliga höghet prinsessan Thora af Burgund.
145 PIMPE. Den har krupit ut ur ett påfågelägg.
147 MUMMA. Hennes kunglig höghet prinsessan Superba af Burgund.
149 PUMPA. Och hon ur ett kalkonägg.
151 PIMPE. Komma här flera höns?
153 PUMPA. Nej, de öfriga presenteras i balsalongen.
|192|KUNGEN.
Sköna damer, ädle herrar,
Jag er tackar för den heder
Att få här mottaga eder.
Och nu ingen vägen spärrar
|1037|Till en snurredans i salen.
Grim, ledsaga våra gäster,
Gif signal åt vår orkester!
Mumma, bjud konfekt på balen!
(Herrarne bjuda armen åt damerna. Prinsen bjuder sin arm åt Thora, som triumferar, medan Superba ej kan dölja sin afund. Alla gå, utom kungen, drottningen, Pimpe och Pumpa. Musik.)
KUNGEN.
Nu, min drottning, skall vår son,
För att rikets väl bevaka,
Välja sig en värdig maka,
Det är prinsens
lärospån
.
Hvem af dessa damer alla
Vill du helst din dotter kalla?
DROTTNINGEN.
Om hans lycka är jag mån.
Älskligare än Florinna
Kan man ju ej någon finna,
Och en lyckligare lott,
Än den Törnerosa fått,
Kan ju ingen dödlig vinna.
KUNGEN.
Sant. Men deras saga redan
Slöts med bröllop länge sedan.
Hvad sägs om en romarinna?
DROTTNINGEN.
Fråga påfven!
KUNGEN.
Nej, madam!
Men furstinnan af Sahara,
Henne kan man ställa fram.
Mycket guldsand!
DROTTNINGEN.
Ökendamm!
Vara svart är ingen skam ...
KUNGEN.
Ja, då återstå knappt flera,
Än de två ifrån Burgund.
DROTTNINGEN.
De två tyckas mig i grund
Lärt sin konst att kokettera.
KUNGEN.
Döm för strängt ej deras sätt!
Kunglig börd fördrar ej lätt
Landsflykt, fattigdom, elände.
Deras fader var min frände;
En af dem, det är mitt val.
DROTTNINGEN.
Deras börd man rätt ej kände,
Och bland folket går ett tal ...
PUMPA.
Pimpe, säger du vid häcken
Åt en fjäril: denna blomma
Understå dig ej försumma;
Hon behagar mig?konsekvensändrat/normaliserat
PIMPE.
Åh, necken!
Mig så lyder ej den gäcken,
Själf han väljer en på fläcken.
DROTTNINGEN.
Hör min kung hvad de förtälja?
KUNGEN.
Ja ... Vår son skall själf få välja.
170 MUMMA (inrusande).
Aldrig såg man maken förr!
Oanmäld, okänd, objuden,
Träder genom salens dörr
En figur, helt visst ett troll,
Fast anständig nog är skruden.
Jag, som har om allt kontroll,
Ropar strax åt trollet: håll!
Men hvad tycks? Förtjust, bedraget
Af det spökande behaget,
Hela hofvet står betaget.
Prinsen själf, som mistat sansen,
Bjuder trollet upp till dansen.
Jag tar eld af raseri,
O, jag dör ... det är förbi!
KUNGEN.
Pimpe, häll en skopa vatten
Öfver gumman!
(Pimpe häller en karafin vatten öfver Mumma, som svimmat.)
173 MUMMA (hoppar upp).
Au! Hvad katten?
KUNGEN.
Bra. Nog slocknar hon till natten.
Låt oss se den nya skatten!
(Dörrarna uppslås. Dina inträder vid prinsens arm. Efter dem hofvet, gästerna och fén Cheristane, osynlig för alla, utom för Dina och åskådarne. Dina niger för de kungliga.)
KUNGEN.
Var välkommen, sköna fröken,
|1040|Bland de ärade besöken
I vårt kungliga palats!
För allt ädelt finns här plats.
177 MUMMA (argt).
Får man nåden presentera
Titel, rang och namn med mera?
DINA.
Tillåt, eders majestät,
Att ett grässtrå jag får kallas,
Trampadt af er fot och allas,
Men som kysser edra
fjät
!
Kalla mig den morgonvind,
Som, okänd från fjärran dalar,
Nattens tysta sorg
hugsvalar
Och bär svalka åt er kind!
179 (Sakta till Cheristane:konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Var det rätt, gudmor? (Cheristane nickar.)
KUNGEN.
Ädelboret språk ni talar,
Det är nog i dessa salar.
182 PRINSEN (till drottningen).
O, min mor, jag ser mig blind,
Hör mig döf. Jag ingen, ingen
Mer än henne ser och hör!
MUMMA.
Ja, förstås, man gör honnör.
|196|Var så god och lyfta vingen,
Ty ett troll ju flyga bör!
(Dina vänder henne ryggen. Cheristane hotar med fingret.)
185 DINA (till Mumma).
Oerfaren är jag visst
Och förstår ej hofvets seder.
|1041|Jag skall mycket tacka eder,
Om ni rätta vill min brist.
186 (Sakta:konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Var det bra så, gudmor? (Cheristane nickar.)
188 THORA (till Dina).
Fröken okänd, eller hur,
Var er far en trubadur?
SUPERBA.
Har han lyckats pengar samla,
Efter edra smycken skramla?
Är’ de nya eller gamla?
Kanske de satts in på pant?
191 DINA (häftigt).
Hvilket yrke än han öfvat,
Aldrig har min fader röfvat.
THORA.
Hör på trollet!
SUPERBA.
Komediant!
PIMPE.
Ser du, Pumpa, hur de klösa
Ögonen ur prinsens tös?
196 DINA (som ser Cheristane hota).
Ack, förlåt en faderlös,
Om hon sårat faderlösa!
|197|Finns ej från er faders borg
Någon qvar, som vet er sorg?
197 (Sakta:konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Var det rätt nu, gudmor? (Cheristane nickar.)
|1042|SUPERBA.
Det angår er ej, min sköna.
THORA.
Jo, en liten sotig höna
Krafsar aska i vår spis.
Vacker är hon ej precis
Och rätt dum naturligtvis.
KUNGEN.
Låt oss höra sång och cittra.
Grim, låt glada strängar qvittra,
Kalla hit från skogens stubbar
Mina muntra lyktegubbar,
Låt oss se i silfverglans
Mina sländors myggedans!
(En trubadur framträder och sjunger vid cittran. De öfriga falla in i slutstroferna. Under sången dansa små trollsländor och lyktgubbar.)
Sländornas dans.
Här är sagans kung. Hans rike är så stort.
Nu så öppnar han sin himmelshöga port.
Nattens gula måne ser från molnet ned,
Tusen stjärnor gnistra öfver ljungahed,
Morgonstrimman lyser röd i dimman.
Bistra jättar grina grymt ur töcknen fram.
Svarta drakar jaga silfverhvita lamm.
Här är sagans kung! Hans rike är så stort.
Nu så öppnar han sin himmelshöga port.
|198|Nattens gula måne ser från molnet ned,
Tusen stjärnor gnistra öfver ljungahed,
Morgonstrimman lyser röd i dimman.
Upp, min lätta slända, blinka guld för oss!
Upp, min lyktegubbe, sväng ditt blanka bloss!
Vackra elfvor dansa med i månskensqväll,
Ljusa féer slunga spjut mot drakens fjäll,
|1043|Och Guds englar skydda fattig hydda.
Kom, min saga, kom med barnets glada mod!
Lifvet är så skönt, och Gud han är så god.
Upp, min lätta slända, blinka guld för oss!
Upp, min lyktegubbe, sväng ditt blanka bloss!
Vackra elfvor dansa med i månskensqväll,
Ljusa féer slunga spjut mot drakens fjäll,
Och Guds englar skydda fattig hydda.
KUNGEN.
Bra, mitt fågelqvitter. Här
Tag en lön för ditt besvär!
(Han lägger en guldkedja kring trubadurens hals.)
Och se här ett korn för myggen,
När hon dansat af sig ryggen.
(Han utströr konfekt, som sländor och lyktgubbar begärligt uppsnappa.)
Min gemål, låt oss i salen
Nu en stund betrakta balen.
(De kungliga och alla, utom Cheristane, Pimpe och Pumpa, gå. Dina vid prinsens arm.)
205 PUMPA (med en blick på prinsen och Dina).konsekvensändrat/normaliserat
Kan ej flaggan vinden veta,
Kan ej katten råttan leta,
Höken aldrig dufvan tar,
Och jag vill ej Pumpa heta.
PIMPE.
Bli de par, de båda där,
Då blir guld af solskensglitter
Och latin af fågelqvitter,
Blåskägg blir i Mumma kär,
Och med krona Pimpe sitter.
PUMPA.
Slå vi vad?
PIMPE.
Får gå. Om hvad?konsekvensändrat/normaliserat
PUMPA.
Om din näsa. Om de tvenne
Bli ett par och han får henne,
Skall din näsa högst befängd
Växa minst
en aln
i längd.
PIMPE.
Topp! Men då kan du ej klandra,
Att, om ej de få hvarandra,
Skall din näsa växa lång
Som en lagom
humlestång
Och jag får förutan tvång
Med min gamla näsa vandra.
PUMPA.
Vare sagdt. Men hvem slår af?
(De räcka hvarandra händerna. Cheristane, osynlig, slår af vadet.)
PIMPE.
Hvem var det, som smällen gaf?
CHERISTANE.
Den, som sörjer för, att vadet
Fylles upp, som du vill ha det.
PIMPE.
Huj, här spökar!
PUMPA.
Det blir krig!konsekvensändrat/normaliserat
217 DINA (instörtar flyende med venstra foten utan sko).
Gudmor, gudmor, rädda mig!
CHERISTANE.konsekvensändrat/normaliserat
Kom!konsekvensändrat/normaliserat
(De försvinna genom väggen.)
PIMPE.
Se på trollet! Klippt och skurenkonsekvensändrat/normaliserat
Till att flyga genom muren.
PUMPA.
Hvart i världen tog hon väg?
Såg du henne flyga? Säg!
PIMPE.
Ja, visst flög hon som en kråka.
Pumpa, börjar näsan bråka?
(Prinsen rusar in med en hvit sidensko i sin hand. Efter honom gäster och hof.)
PRINSEN.
Hvart försvann du, o, prinsessa?
Se, din sko du glömde qvar!
Finns väl ett par skor som dessa?
Se hur liten foten var!
(Kysser skon.)
Sko, den vackra fot dig bar,
Den tillhör min herskarinna!
Men hvar skall jag henne finna?
(Vid dessa ord bortsmussla alla ogifta damer i tysthet sin venstra sko. Kungen och drottningen inträda.)
KUNGEN.
Hvarför springer här mitt hof
|1046|Som en fårskock, med förlof?
Har hon flytt? Nå, det var skada;
Hon var snäll, den lilla glada.
Har hon tappat ena skon
Som en pant för sin person?
Nå, så sök dess egarinna!
Hvem vill hundra guldmynt vinna?
MUMMA.
Hvem vill rida qvast i natt,
Att få en trollpacka fatt?
PRINSEN.
Sko, hvar skall din fot jag fånga?
227 DROTTNINGEN (sakta till kungen).
Min gemål, se blott hur många
Sköna här i strumpfot gå!
229 KUNGEN (till Grim).
Sök hvem skon kan passa på!
(Grim profvar skon på de strumpfotade.)
PIMPE.
Pumpa, Pumpa, titta då
Hur de knipa hop sin tå!
PUMPA.
Skada, skada, att för många
Äro naglarne för långa!
GRIM.
Ingen fot i skon kan stå;
Fötter finnas ej så små.
KUNGEN.
Låt oss söka. Vi kungöra,
|1047|Att vårt rike må det höra:
Mått skall tagas utan knot
Af hvar ungmös venstra fot.
Grim skall mäta oförtruten,
Och den mö, hvars fot som gjuten
Passar in i denna skon,
Blir vår sons gemål, och hon
Ärfver, liksom han, vår tron.
Grim, kungör det på minuten!
MUMMA.
Men om hon är fattighjon,
Torpardotter?
236 GRIM (sakta till Mumma).
Åh, håll truten!konsekvensändrat/normaliserat
KUNGEN.
Guld och rang är bjällerklang,
Som så mången narr förleder.
Utan hjärta, tro och heder
Är man fattig, men med dem
Är man rik i fattigt hem.
ALLA.
Lefve kungen!
SUPERBA.
Kan man tänka!konsekvensändrat/normaliserat
Vill han oss prinsessor kränka?
241 PRINSEN (böjer knä för kungen).
O, min konung, o, min far,
Sant och vist du talat har!
|203|Kan du i mitt hjärta läsa?
Där står hon, som skall bli min.
PIMPE.
Pumpa, huru mår din näsa?
PUMPA.
Säg mig hellre, hur mår din?
(Slut på andra äfventyret.)
|204|Tredje äfventyret.
Personer:
PRINSENkonsekvensändrat/normaliserat, GRIMkonsekvensändrat/normaliserat, TRUBADURENkonsekvensändrat/normaliserat, THORAkonsekvensändrat/normaliserat, SUPERBAkonsekvensändrat/normaliserat, DINAkonsekvensändrat/normaliserat, TRILLAkonsekvensändrat/normaliserat, BARBRAkonsekvensändrat/normaliserat (Cheristane)konsekvensändrat/normaliserat, PIMPEkonsekvensändrat/normaliserat, hoffolk och vaktkonsekvensändrat/normaliserat.
246 DINA (blåser på ett kol och sjunger).
Liten gnista, svag och arm
I den svarta härden,
När skall du bli ljus och varm
Att upplysa världen?
Dig så känner ingen nu,
Ingen är så glömd som du.
Skall du, lilla gnista,
Tyst i natten brista?
(Hon uppstår eftersinnande.)
Mina systrar sofva än,
Morgonstädningen skall skötas,
Annars får jag nog för den
Stränga bannor, när vi mötas.
(Sopar golfvet, stannar och sopar åter.)
Hur man drömmer underbart!
Såg jag ej alldeles klart
Slottet ... kungen ... hofvet ... salen,
Ja, och prinsen med på balen?
Var jag ej prinsessa då?
Bjöd ej prinsen själf mig armen,
|1049|Och han höll ju af mig så! ...
|205|Mina systrar sågo på,
Och de snäste mig i harmen ...
Men då blef jag ledsen, jo,
Och så miste jag min sko,
Och så var jag åter hemma ...
Drömmar tjusa, drömmar skrämma;
Sopa, sopa fattigt bo,
Drömmar skall man aldrig tro.
(Sopar och finner en hvit sidensko.)
Hvad är det? En sko af siden!
Undrar om min fot ryms i den ...
(Profvar skon.)
Ja, den passar. Hvar är maken?
(Söker.)
Maken? ... Är det den jag mist?
248 BARBRA (inträder).
Flitig dag är tidigt vaken.
DINA.
Barbra, ... säg mig sant och visst ...
Är du fé?
BARBRA.
Jag må väl le.
Vakta gäss och vara fé!
DINA.
Nej, det är då intet troligt.
Jag har drömt ... men det var roligt!
Du var fé och jag prinsessa,
Thora mig i armen grep,
Och Superba hårdt mig knep.
Då, i stället att processa,
Slog jag med solfjädern dem,
Miste skon och kom så hem ...
Hvems är denna sko? Förklara!
BARBRA.
Thoras måtte den väl vara.
(För sig.)
Om nu prinsen henne glömt,
Må hon tro, att hon har drömt.
DINA.
Thoras? Ack så dum jag är!
Thora glömt i natt den här.
Alltid slarfvar hon med kläder.
(Thora inträder omornad, gäspande, trött, med papiljotter i håret. Efter henne Superba lika bedröflig.)
THORA.
Hvad är det i dag för väder?
SUPERBA.
Barbra, koka thé på fläder!
Med krusmynta! Hur må gässen?
(Barbra går.)
THORA.
Hade ni stor bal för bässen? ...
Mig bjöd prinsen själf sin arm.
SUPERBA.
Nå, kantänka. Var han varm,
Ej var det för dig, min söta.
THORA.
Mig han artigt sågs bemöta,
Då med ens till allmän harm,
Kom en okänd listig hexa ...
SUPERBA.
Trasig som en gammal pjexa,
|1051|Ful och tråkig som en lexa,
|207|Sned, som sprucken stolekarm
Och så styf som en gendarm.
261 DINA (vid spisen).
Jag har drömt ...
THORA.
Där blef alarm!konsekvensändrat/normaliserat
Och så tappade hon skorna
Och gick barfota som korna ...
DINA.
Tappade hon ena skon?
THORA.
Venstra, ja ...
SUPERBA.
Låt mig berätta!konsekvensändrat/normaliserat
Tänk hvad väsen för allt detta!
Det var som en dans på äggen,
Herrarne sig grep’ om skäggen,
Hexan, hon flög genom väggen.
THORA.
Prinsen kom med ena skon ...
(Härmar.)
Hvar är maken? Hvar är hon?
Efterlys en qvinnsperson! ...
Sådan prins må trollet taga.
SUPERBA.
Mig skall han då ej bedraga!
DINA.
Hur såg skon ut?
THORA.
Hvit ... af siden.konsekvensändrat/normaliserat
DINA.
Jag har icke drömt ändå.
SUPERBA.
Fyra fötter rymdes i den,
Sådana vi oss bestå.
DINA.
Jag har drömt.
THORA.
Men hvar är Trilla?konsekvensändrat/normaliserat
275 TRILLA (hastigt in).
Kam i håret, fröken lilla!
Fort pomada!
Toilett
!
Himlens dagar, har man sett
Två, som äro nummer ett,
Så befängdt sin tid förspilla,
När allt är som stekt på spett!
Här är väsen, skall man tro,
Man blir döf att höra skriket.
Prinsen ger sig ingen ro,
Förrän han fått fatt en sko,
Och nu springer han kring riket
Med sin Grim och tager mått
Af hvar fot, båd’ stort och smått.
Sådant går ej af för stickor.
Det berättas, att sex flickor
Huggit af sin stora tå,
Fyra minst sin häl också,
|209|För att skon må passa på.
Hvar minut han här kan stå.
Ack, skall han min fot anamma?
277 THORA (brådt).original: ,
Askeungen, kamma, kamma!
(Dina kammar Thoras hår.)
SUPERBA.
Sök en yxa, lata tossa,
Och mät upp min fot med samma!
Jag är prinsens rätta flamma,
Om min halfva fot skall lossa.
(Det klappar på dörren. Häpnad, brådska.)
TRILLA.
Hvem där?
281 GRIM (utanför).
I kungensoriginal: kungen namn.konsekvensändrat/normaliserat
TRILLA.
Var så god ... ett ögonblick!
Låset är ej rätt i skick.
(Sakta.)
Skynda, skynda!
THORA.
Mina skor!konsekvensändrat/normaliserat
285 DINA (räcker skon).
Här är en af dem, jag tror.
287 THORA (kastar henne skon i ansiktet).
Har jag tid med tossor, höna?
Mina balskor äro gröna.
DINA.
Jag har icke drömt.
(Dörren stöts upp, Grim inträder med vakt och en hofherre, som bär en pall. Tablå.)
GRIM.
Kronans bud ej vänta bör.
Konungens befallning hör!
Hvarje mö skall utan träta
Låta venstra foten mäta
Här på denna kronans pall,
Och den mö, som fyller måttet,
Strax skall föras upp till slottet.
Marsch!
THORA.
Jag darrar ... Strax ... Befall!konsekvensändrat/normaliserat
292 GRIM (mäter Thoras fot med prinsens sko).
Gåsfot ... Ni kan gå. Hit, flera!
SUPERBA.
Tror ni väl, att kungligt blod
Lyder sådant öfvermod?
GRIM.
Foten! Intet resonera!
(Superba stretar emot och mätes.)
Kråkfot ... Så. Ni kan marschera.
Nästa fot!
TRILLA.
Ack, månn jag passar?konsekvensändrat/normaliserat
297 GRIM (mäter).
Kattfot ... Bort med klo och tassar!
Nästa fot förmodligen
Blir en grisfot. Hit med den!
DINA.
Här. (Foten mätes.)
GRIM.
Hvad nu? Stå litet stilla!konsekvensändrat/normaliserat
THORA, SUPERBA och TRILLA.
Grisfot, grisfot, stå dig väl!
GRIM.
Låt mig mäta om dig, lilla!
Längd ... och bredd ... och tå och häl.
Allt som gjutet! Är det villa?
SUPERBA.
Man kan skratta sig i hjäl.
Askeungen, hör du, Trilla,
Hon, som aldrig egt en känga,
Vill i prinsens sko sig svänga!
THORA.
Passar skon, bör hon ha maken,
Det tycks mig är hufvudsaken.
305 DINA (framräcker sin hittade sko).
Här är den!
(För sig.)
Jag var dock vaken.
(Prinsen inträder med trubaduren och några af hofvet.)
TRILLA.
Himmel, prinsen! (Tablå.)
PRINSEN.
Grim, hvad nytt?konsekvensändrat/normaliserat
Jag min längtan ej kan styra
Har du funnit, säg, den dyra,
Eller har
original: har hon evigt flytt?
GRIM.
Här är hon, ers höghet.
310 PRINSEN (fattar Dinas hand).
Sammakonsekvensändrat/normaliserat
Hand och samma ögas flamma!
Fattig ... och ändå så rik ...
Aldrig mer ifrån mig vik!
DINA.
Nej, hvad han min dröm är lik!
Gudmor! Gudmor!
(Barbra står bakom Dina som fé.)
313 CHERISTANE. Prins Childebert af Frankland, helsa din trolofvade, prinsessan Dina af Burgund! Hennes fattigdom är endast en pröfning. Hon är dig värdig; hennes enda felsteg var att besvara en förolämpning. Detta fel har blifvit straffadt och förlåtet. Hon skall återtaga sin rätta gestalt, men till minne och varning skall hon gå barfota ända till bröllopsdagen.
(Hon afkläder Dinas blus och hufva. Dina står i sin kungliga drägt, men barfota.)
PRINSEN.
Ja, jag känner dig. Det bästa
Af mig själf, det är ju du.
Ödmjuk, som jag ser dig nu,
Vill jag dig i minnet fästa,
När min stolthet vill mig fresta.
DINA.
Ja, jag vet. När jag dig ser,
Ser jag gnistan, som mitt frusna
Hjärta såg i askan ljusna.
Nu skall jag ej frysa mer.
317 SUPERBA. Prins, man bedrager dig. Denna trollpacka är vår gamla gåsvakterska, Barbra, och denna trasunge ha vi prinsessor af barmhertighet upptagit från skogen.
|213|319 THORA. Nu belönar hon vår godhet med att objuden smyga sig till kungens bal och innästla sig i höga personers ynnest. Är det ej sant, Trilla?
|1057|321 TRILLA. Ja, jag kan intyga, att alla kallat henne Askungen. (Sakta till Dina.) Låt mig blifva din kammartärna, så skall jag vittna, att dina systrar låtit dig äta med katten.
323 CHERISTANE. Röfvarens enka stal konungens dotter ur vaggan. Röfvarens döttrar, som kalla sig prinsessor, stulo från konungadottern hennes faders arf och hans rikes krona. Deras tid är förbi, deras straff kommer. Thora, du är högmodig och fåfäng: jag förvandlar dig till en påfågel. Superba, du är icke allenast högmodig och fåfäng, du är äfven lögnaktig och afundsjuk: jag förvandlar dig till en korp. Och du, Trilla, är den falskaste och trolösaste af eder alla, ty du förråder dem, hvilkas bröd du äter; jag förvandlar dig till en pladdrande skata.
(Höjer trollspöet.)
Arigi davolna,
Farenga gidó ...
326 DINA (på knä). Nåd! Nåd för mina fostersystrar! De ha låtit mig lefva ...
328 SUPERBA. Ja, det är Thoras fel och blir nu vår ofärd.
330 CHERISTANE. Det blir eder räddning. För eder fostersysters skull må ni behålla eder menskliga gestalt och tjena för daglön i främmande land. Men eder förvandling har redan börjat. Jag kan icke mera hjälpa, att ni få bära fågelklor på edra fingrar så länge ni lefva.
(Thora, Superba och Trilla betrakta sina fingrar, från hvilka långa fågelklor framsticka.)
332 SUPERBA. Så ha vi något att klösa dig med!
334 TRILLA. Ja, lita på att vi klösa!
336 THORA (gråtande). Förlåt mig, Askunge! Vårt straff|214| är rättvist. Jag har varit hård mot dig, men tro mig, du var alltid mitt sjuka samvete.
338 DINA (omfamnar Thora). Ja, jag förlåter dig, jag förlåter eder alla. Du, Thora, var stundom vänlig mot mig. Du skall bo hos mig och alltid vara min syster, och hvar morgon skall jag klippa de fula klorna, så att ingen kan märka dem.
340 THORA. Tack! Du har lärt mer i askan, än jag i purpurn.
342 SUPERBA. Låt oss gå, Trilla! Hvarför gaf ej hexan oss vingar med klorna? Jag önskar vi vore drakar. Ännu finns väl en saga qvar, där vi kunna uppsluka dumma prinsessor.
344 TRILLA. Ja, kom! Men det säger jag dig: din piga vill jag ej mera vara; vi äro nu lika goda.
346 SUPERBA. Vill du icke? Jag skall klösa dig! (Trilla flyr, Superba efter henne, och så springa de bort.)
348 PRINSEN. Låt oss nu skynda till slottet. Kungen och drottningen vänta |1058|otåligt sin återfunna dotter. Men hvad är det jag ser? Pimpe! Och hur han ser ut!
(Pimpe inträder med en ofantligt lång näsa och skriker hvar gång han stöter den mot folk eller väggar.)
350 PIMPE. Sexhundrafemtiosju fötter äro mätta, och ingen har passat i skon. Baltrollet – au! – har flugit sin väg eller klämt ihjäl sig i väggen. Jag har vunnit vadet. Himmelselement – au! – hvad Pumpas näsa nu måtte vara lång! Har någon sett henne, – au, au! – att jag får skratta åt henne?
352 GRIM. Pumpa behåller sin lilla trubbnäsa, men din tyckes ha vuxit ut till ett riktigt
bogspröt
.
354 PIMPE. Hvad för något? Min egenhändiga kungliga näsa! Au, hvem understår sig att puffa i kungens Pimpe? Min näsa? Au! ... (Känner på näsan och finner ej dess ände.)|215| Men hon räcker ju härifrån till Paris! Jo, jag är skön, jag kan visas för pengar, kungen får goda inkomster! Bogspröt, säger han – au! – Jag seglar, jag seglar. Nu återstår för mig intet annat – au! – än att upptäcka Amerika. (Springer bort.)
356 PRINSEN (till Dina).
Kom! Oss tillhör denna stund.
Jag är svartsjuk på min lycka,
Och jag fruktar hvar sekund,
Att en okänd makt skall rycka
Dig på nytt från vårt förbund.
DINA.
Än en pligt mig återstår.
O, mitt lifs beskyddarinna,
Löna dig jag ej förmår,
Men du skall mig tacksam finna.
(Hon kysser Cheristanes hand.)
CHERISTANE.
Låt din tack till Honom hinna,
Som kan hela hjärtats sår,
Som kan torka sorgens tår
Och såg dina tårar rinna!
DINA.
Ja ... Men än en sak jag minns!
Säg mig nu, min dyre prins,
Har jag icke drömt? Och drömmer
Jag ej än, fast jag det glömmer?
Har jag verkligt funnit dig?
Älskar du då verkligt mig?
Skall jag ej i morgon vakna
Frusen qvar i askan än,
Ensam, fattig, utan vän,
Och ha lärt mig blott att sakna?
PRINSEN.
Fråga ej om lyckans drömmar,
Fråga mer om hjärtats tro!
Där är lyckans fasta bo,
Medan allt omkring oss strömmar.
Låt oss lefva i vår saga!
Långt är då till lifvets slut.
Dig skall ej din dröm bedraga.
Trubadur, sjung sagan ut!
Slutsången. (»
Minä seisoon
».)
Nu så glimmar det som soleguld i askeglöd,
När en morgon på rutan ser,
Och nu blommar den blekaste kind så röd,
Och nu fryser här ingen mer.
Och nu dansar fattigt ullegarn i sidensko,
Och nu är blott den goda rik.
Och nu slocknar en saga i lycklig ro,
Som en qvällssoloriginal: qvällsol i spegelvik.
(Grupp. Cheristane i fédrägt håller en myrtenkrona öfver prinsen och Dina.)
363 SLUT.