Strö blommor!

Lästext

[73]

Strö blommor!

(Nyåret 1869.)

Det ringer, det ringer

Till midnatt i tornet,

Och väktaren springer

Att blåsa i hornet,

5Och klockan hon slår:

God natt, gamla år!

God dag, nya framtid, som ljusnar till vår!

God natt, du som låtit

Oss tigga vid stafvar!

10God natt, du som gråtit

Vid tusende grafvar!

God natt, du som bjöd

Båd’ hunger och bröd

Och Guds, den barmhertiges, hjelp i vår nöd!

|499|

15Med dig har förfärligt

Guds gissel oss agat;

Med dig har så kärligt

Gud sorgen förjagat,

På det att vår själ,

20Båd’ sorgsen och säll,

Må prisa vår Fader i ve och i väl.

Men du, som nu glöder

I morgonens skyar

|74|

Och ljuset oss föder

25Och hoppet förnyar,

God dag, nya år!

God dag, nya vår!

Gud signe till lycka och frid dina spår!

Knäpp nu dina kära,

30Oskyldiga händer,

Mitt barn, till Guds ära,

När nyår sig tänder,

Och tacka nu, böjd,

Med brinnande fröjd

35Din evige Fader i himmelens höjd!

Strö blommor på alla

De snöiga grafvar,

Der sorgen de kalla

Isrunorna stafvar!

40Gjut lemma startmenlöskommentar en tår

Från barndomens vår

Som helande balsam på blödande sår!

Strö rosor från kinden

I nyårets sköte,

45Som kommer vid grinden

Dig vänligt till möte!

Sträck hoppfull din famn

|500|

Mot framtidens hamn!

Vex stark i din Guds och din Frälsares namn!

50Och knyt lemma starteternellerkommentar

Af kärlek och lycka,

Dem stormen ej fäller

Och drifvor ej trycka,

Kring hela vårt land,

55Den älskade strand,

Åt hvilken du svurit ditt hjerta, din hand!

|75|

Så vilja vi börja,

Så vilja vi sluta,

Så vilja vi sörja,

60Så vilja vi njuta

Med Gud i all tid

Vårt lefvernes strid.

Guds helige Ande oss gifve sin frid!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Dikten, en av Topelius nyårsdikter, publicerades i Trollsländan 5/1 1869 (jfr komm. till föregående »Nyåret 1868»).

    Diktjagets dystra upplevelser av det gångna årets hungersnöd och död kontrasteras mot det hopp som nästkommande år väcker. Titeln varierar på ett konkret sätt det romantiska motivet med barndomens vår som en pånyttfödelse initierad av barnets och i förlängningen Guds godhet. Dikten byggs upp av kontraster mellan det gamla och det nya året (natt–dag, vinter–vår, död–födelse, mörker–ljus).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    40 menlös oskuldsfull.

    50 eterneller evighetsblommor; blommor som behåller sin form även som torkade.

    Bibliografi

    Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 252, 322 f.

    Faksimil