Axel och Stina sitta åter en afton i kökskammaren. Axel har slutat sina lexor och är rådlös med sin tid. Stina härfvar garn.
2 AXEL. Kan du säga mig, Stina, hvad jag har framför mig på bordet?
4 STINA. Nog ser jag, att intet är det en tafla, och intet är det en bok, men det är fullt med streck, och der står något tryckt. Skall det föreställa ett hus?
6 AXEL. Hvad? Vet du intet, att det är en karta?
8 STINA. En karta? Hvad är det?
10 AXEL. Det skall jag säga dig. På en karta ritar man verldsdelar och länder och haf och strömmar och sjöar och berg. Ser du, här är ett stort haf, som kallas Atlantiska oceanen.
12 STINA. Skall det vara ett haf? Det är ju intet blått engång, och jag ser inga skepp och inga vågor. Intet lär det hafvet vara stort, som ryms på ett så litet|54| papper. Der synes icke en båt engång, långt mindre ett stort skepp.
14 AXEL. Jo, lita på det. Här är Europa. Vet du hvad Europa är?
16 STINA. Trollet må veta det. Nog kan jag ropa, när korna gå vilse i skogen, men europa, det kan jag då intet alls.
18 AXEL. Hör nu beskedligt på hvad jag säger dig. Nu är jag din magister. Var lydig och flitig, mitt lilla barn, så lär du dig och blir klok.
20 STINA. Nå, europa nu, så hör jag på.
22 AXEL. Ja, ser du, Europa är en verldsdel, och här kommer man genom Gibraltar sund in i Medelhafvet; der får man salt. Och här kommer man genom Dardanellerna och Bosforen in i Svarta hafvet ...
24 STINA. Jag tycker att det är hvitt.
26 AXEL. Här är Krim, och här är Turkiet ...
|361|
28 STINA. Nej se, bor turken der? Han har ett faseligt litet land. Derföre vill han väl ha mera land af de kristna. Nog känner jag turkiskt garn och turkiska bönor.
30 AXEL. Icke är det landet så litet, som det ser ut. Nu ha vi kommit i påsen, nu slippa vi ej längre sjövägen. Derföre tror jag vi fara landvägen tillbaka. Här komma vi in uti Ungern och sedan i Österrike. Här är Grekland, der vexa korinther, och här är Italien;|55| der plockar man appelsiner, liksom man här plockar rönnbär. Här är Schweiz, och här är Tyskland ...
32 STINA. Jaså, Tyskland? Der får man tysk såpa och tyska äpplen.
34 AXEL. Ja, och mycket annat, kära Stina. Här är Frankrike ...
36 STINA. Hvad säger Axel, är det Frankrike? Der får man franskt vin och franskt bröd och fransk konfekt och franska skorpor. Tycker Axel om franska skorpor?
38 AXEL. Ja, att doppa i kaffe. Här är Spanien. Der får man russin och krakmandel ...
40 STINA. Och spansk humle och spansk peppar och spanska rör och spanska flugor och spanska får. Man får mycket rara saker i Spanien.
42 AXEL. Nu tänker jag vi bege oss till sjöss igen. Rätt som det är, så komma vi till England. Är du rädd för engelsmännen, Stina?
44 STINA. Rädd är jag just intet, men det är besynnerligt, att de gå i röda byxor. Från deras land får man också mycket godt. Kaffe och socker ...
46 AXEL. Nej, min gumma lilla, kaffe och socker får man från Amerika, som ligger bortom det stora hafvet; men somliga taga det från England, dit det föres med skepp. I England får man ...
48 STINA. Vänta, låt mig säga. I England får man engelskt|56| garn, engelska strumpor, engelska synålar, engelskt salt och engelska sjukan. Den tackar man just ej mycket för.
50 AXEL. Jag vet intet rätt huru det är med engelska sjukan. Hon talas ej om i min geografi. Nu segla vi genom Kanalen. Här till höger ha vi Belgien och sedan Holland.
52 STINA. Der får man holländskt lärft.
54 AXEL. Ja, och holländskaoriginal: holländshadukater och holländsk ost. Der borta se vi Skottland och Irland och ännu längre borta Island.
56 STINA. Jag drack Islandsmossa en hel sommar, när jag hade ondt i bröstet.
58 AXEL. Nu komma vi in i Nordsjön; der fångar man lutfisk.
60 STINA. Hvad säger Axel? Nå, nu högg Axel med blanka yxen i sten, så magister han är. Lutfisk heter all torkad fisk, som man lägger i lut, och det kan vara både torsk och långor och andra sorter, till och med gäddor. Axel |362|är mig en lutfisk.
62 AXEL. Jag får säga dig, Stina, det är oanständigt att tilltala sin lärare som du gör, när man går i skolan. Gå och ställ dig i skamvrån der borta vid kakelugnen.
64 STINA. Se så, min snälle magister, var intet ond nu mera. Aldrig i verlden skall jag mera kalla honom lutfisk.
66 AXEL. Det får vara för denna gång; du kan slippa med|57|en föreställning. Hvar stadnade vi? Jo, i Nordsjön. Här segla vi in genom flera sund. Först genom Kattegatt ...
68 STINA. Katte ... hur var det?
70 AXEL. Kattegatt.
72 STINA. Det skall jag komma ihåg, när jag nästa gång ger namn åt en katt.
74 AXEL. Stilla! Har du redan glömt skamvrån? Först genom Kattegatt, sedan genom Skagerack, sedan genom Öresund, ifall vi ej hellre fara genom Stora eller Lilla Bält. Här ha vi till venster Norge ...
76 STINA. Derifrån får man norsk sill. När jag riktigt vill traktera vår bästa ko, så ger jag åt henne norsk sill.
78 AXEL. Och till höger ha vi Danmark.
80 STINA. Vi ha fyra danska hönor i hönshuset, och de värpa bäst af hela kodiljen.
82 AXEL. Danmark är ett litet godt land, Stina. Der bor »den tappre landssoldat». – Se hit, det stora landet här i norr är Sverige.
84 STINA. Hvad han säger! Alltid har jag trott att Sverige vore mycket större, än en sådan liten papperslapp.
86 AXEL. Både du och jag rymmas der, Stina, och några flera ännu. Kan du säga mig hvad man får i Sverige?
|58|
88 STINA. Stångjern och pannor och grytor och visböcker och katkeser och taflor på väggen och gesäller och skånska bässar ...
90 AXEL. Nej, håll, du skall hafva respekt för Sverige, det är ett bra land och ett duktigt folk.
92 STINA. Det må jag veta. Derifrån får man Norrlandslärft.
94 AXEL. Vet du något annat om Sverige?
96 STINA. Der bor kungen.
98 AXEL. Kära du, det finns många kungar. Nu komma vi in i Östersjön. Der borta är Preussen, och ännu längre borta är Polen. Sen komma vi till Ryssland. Hvad vet du om Ryssland?
100 STINA. Der bor kejsaren.
102 AXEL. Och derifrån får man hvad?
|363|
104 STINA. Derifrån får man hampa och talg och lin och kaviar och pränikor, ryssläder, silfverrublar, mjölmattor, laukkuryssar, soldater, kossacker ...
106 AXEL.konsekvensändrat/normaliserat Det är bra, Stina, du börjar stå på dig. Kan du säga mig hvad detta är för ett land här längre i norr?
108 STINA. Nej, trollet tage mig, om jag det kan.
|59|
110 AXEL. Jo, ser du, det är Finland.
112 STINA. Nej, gå nu till skogs! Den lilla papperslappen skulle vara Finland? Åhå, hvad Axel kan prata tok.
114 AXEL. Stina, om du skrattar åt Finland, får du stryk. Ingen får skratta åt Finland.
116 STINA. Det är åt Axel jag skrattar. Tänk nu en smula efter, kära Axel. Gården här utanföre är i Helsingfors, Helsingfors är i Finland. Derföre måste väl Finland vara större änoriginal: är både gården och Helsingfors. Men nu är Axels karta mycket mindre än gården och ännu mycket mindre än Åbo. Så kan ju Axels karta intet vara Finland.
118 AXEL. Aldrig har jag trott, Stina, att du skulle vara så dum. Begriper du intet, att kartan är i förminskad skala?
120 STINA. Jag förstår mig intet på att skala annat än potäter och rofvor, men det förstår jag, att om jag tager den minsta kalf ifrån ladugården, ryms han ej att stå uppå Axels karta, och ändå vill Axels karta vara ett så stort land. Det förstår en kalf, att det är omöjligt.
122 AXEL. Du är en kalf.
124 STINA. Det ha vi alla varit, när vi voro så stora som Axel. Men lär mig huru det är.
126 AXEL. Jag har ju redan lärt dig, men du vill ej begripa. Du är det värsta pundhufvud jag haft att göra med.
|60|
128 STINA. Jag skall säga honom en sak, som han kan lägga på minnet. När han vill lära de okunniga, skall han ha tålamod att tala efter deras förstånd. Ingen häller lärdom i menniskor, som man häller mjölk i en kruka.
130 AXEL. Menar du? Du kan ha rätt. Men efter du tagit examen, måste du få ett betyg. Mycket berömligt kan du intet begära.
132 STINA. Nå, tyga nu till mig, så får jag se.
134 AXEL (skrifver).
135 Examensbetyg.
136 Ladugårdsdejan välbetrodda Christina Höqvist har hos mig undergått vederbörligt förhör i Europas geografi, och har hon dervid, jemte försvarligt uppförande, ådagalagt nöjaktig flit, ganska nöjaktiga framsteg, oförsvarlig|364|underbyggnad och obegripelig fattningsgåfva; som henne till bevis meddelas.
137 Helsingfors den 15 Oktober 1854.
138 Axel Berling,
139 Phil. Mag.
Kommentar
Kommentar
Dialogen publicerades i Eos 15/11 1854 som det första av de tre samtalen och omarbetades för Läsning för barn. Den tillkom under Krimkriget (1853–1856) som avspeglar sig i flera samtida verk av Topelius (se kommentar till »Fästningen Hjelteborg»). Tiitta noterar att Topelius i Rousseaus fotspår vägleder läsarna att läsa kartan på rätt sätt (1994, s. 105 f.).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
rådlös med sin tid uttråkad.
härfvar reder ut.
28 Derföre vill han väl ha mera land af de kristna. Dialogen publicerades i Eos under pågående Krimkrig.
30 Nu ha vi kommit i påsen nu sitter vi fast.
40 rara förträffliga, ypperliga.
44 röda byxor Under 1700- och 1800-talen bar brittiska soldater röd uniform.
48 engelska sjukan rakit, sjukdom orsakad av D-vitaminbrist.
54 dukater mynt med hög guldhalt.
56 Islandsmossa islandslav.
66 en föreställning en förebråelse.
80 kodiljen följet, högen.
82 »den tappre landssoldat» »Den tapre landsoldat», Danmarks nationalsång under danska kriget 1848–1850; skriven av Peter Faber, tonsatt av Emil Horneman.
88 katkeser katekeser, d.v.s. läroböcker i kristendomen.
88 bässar baggar; dialektalt i finländsk svenska.
92 Norrlandslärft lärft från Norrland, känt för sin goda kvalitet.
104 pränikor pränikor, jfr (ry.) prjanik, ryska pepparkakor; i finländsk svenska.
104 ryssläder juftläder.
104 silfverrublar ryska mynt, ursprungligen i form av en silverbarr med olika vikt och värde.
104 mjölmattor fyrkantiga mjölbalar, hårt packade i säckväv.
104 laukkuryssar gårdfarihandlare med östkarelskt eller ryskt ursprung; laukku (fi.) syftar på ryggsäcken i läder som handelsmännen bar med sig.
120 potäter Topelius använder så gott som genomgående denna formvariant (uppfattades som provinsiell 1850, Dalin) av potatisar.
130 efter eftersom.
136 Ladugårdsdejan ladugårdspigan.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 171; Tiitta, Harmaakiven maa 1994, s. 105 f.
Andra samtalet.original: Samtalet.
Europas karta.
Axel och Stina sitta åter en afton i kökskammaren. Axel har slutat sina lexor och är
rådlös med sin tid
. Stina 
härfvar
garn.
2 AXEL. Kan du säga mig, Stina, hvad jag har framför mig på bordet?
4 STINA. Nog ser jag, att intet är det en tafla, och intet är det en bok, men det är fullt med streck, och der står något tryckt. Skall det föreställa ett hus?
6 AXEL. Hvad? Vet du intet, att det är en karta?
8 STINA. En karta? Hvad är det?
10 AXEL. Det skall jag säga dig. På en karta ritar man verldsdelar och länder och haf och strömmar och sjöar och berg. Ser du, här är ett stort haf, som kallas Atlantiska oceanen.
12 STINA. Skall det vara ett haf? Det är ju intet blått engång, och jag ser inga skepp och inga vågor. Intet lär det hafvet vara stort, som ryms på ett så litet|54| papper. Der synes icke en båt engång, långt mindre ett stort skepp.
14 AXEL. Jo, lita på det. Här är Europa. Vet du hvad Europa är?
16 STINA. Trollet må veta det. Nog kan jag ropa, när korna gå vilse i skogen, men europa, det kan jag då intet alls.
18 AXEL. Hör nu beskedligt på hvad jag säger dig. Nu är jag din magister. Var lydig och flitig, mitt lilla barn, så lär du dig och blir klok.
20 STINA. Nå, europa nu, så hör jag på.
22 AXEL. Ja, ser du, Europa är en verldsdel, och här kommer man genom Gibraltar sund in i Medelhafvet; der får man salt. Och här kommer man genom Dardanellerna och Bosforen in i Svarta hafvet ...
24 STINA. Jag tycker att det är hvitt.
26 AXEL. Här är Krim, och här är Turkiet ...
|361|28 STINA. Nej se, bor turken der? Han har ett faseligt litet land.
Derföre vill han väl ha mera land af de kristna.
Nog känner jag turkiskt garn och turkiska bönor.
30 AXEL. Icke är det landet så litet, som det ser ut.
Nu ha vi kommit i påsen
, nu slippa vi ej längre sjövägen. Derföre tror jag vi fara landvägen tillbaka. Här komma vi in uti Ungern och sedan i Österrike. Här är Grekland, der vexa korinther, och här är Italien;|55| der plockar man appelsiner, liksom man här plockar rönnbär. Här är Schweiz, och här är Tyskland ...
32 STINA. Jaså, Tyskland? Der får man tysk såpa och tyska äpplen.
34 AXEL. Ja, och mycket annat, kära Stina. Här är Frankrike ...
36 STINA. Hvad säger Axel, är det Frankrike? Der får man franskt vin och franskt bröd och fransk konfekt och franska skorpor. Tycker Axel om franska skorpor?
38 AXEL. Ja, att doppa i kaffe. Här är Spanien. Der får man russin och krakmandel ...
40 STINA. Och spansk humle och spansk peppar och spanska rör och spanska flugor och spanska får. Man får mycket
rara
saker i Spanien.
42 AXEL. Nu tänker jag vi bege oss till sjöss igen. Rätt som det är, så komma vi till England. Är du rädd för engelsmännen, Stina?
44 STINA. Rädd är jag just intet, men det är besynnerligt, att de gå i
röda byxor
. Från deras land får man också mycket godt. Kaffe och socker ...
46 AXEL. Nej, min gumma lilla, kaffe och socker får man från Amerika, som ligger bortom det stora hafvet; men somliga taga det från England, dit det föres med skepp. I England får man ...
48 STINA. Vänta, låt mig säga. I England får man engelskt|56| garn, engelska strumpor, engelska synålar, engelskt salt och
engelska sjukan
. Den tackar man just ej mycket för.
50 AXEL. Jag vet intet rätt huru det är med engelska sjukan. Hon talas ej om i min geografi. Nu segla vi genom Kanalen. Här till höger ha vi Belgien och sedan Holland.
52 STINA. Der får man holländskt lärft.
54 AXEL. Ja, och holländskaoriginal: holländsha
dukater
och holländsk ost. Der borta se vi Skottland och Irland och ännu längre borta Island.
56 STINA. Jag drack
Islandsmossa
en hel sommar, när jag hade ondt i bröstet.
58 AXEL. Nu komma vi in i Nordsjön; der fångar man lutfisk.
60 STINA. Hvad säger Axel? Nå, nu högg Axel med blanka yxen i sten, så magister han är. Lutfisk heter all torkad fisk, som man lägger i lut, och det kan vara både torsk och långor och andra sorter, till och med gäddor. Axel |362|är mig en lutfisk.
62 AXEL. Jag får säga dig, Stina, det är oanständigt att tilltala sin lärare som du gör, när man går i skolan. Gå och ställ dig i skamvrån der borta vid kakelugnen.
64 STINA. Se så, min snälle magister, var intet ond nu mera. Aldrig i verlden skall jag mera kalla honom lutfisk.
66 AXEL. Det får vara för denna gång; du kan slippa med|57|
en föreställning
. Hvar stadnade vi? Jo, i Nordsjön. Här segla vi in genom flera sund. Först genom Kattegatt ...
68 STINA. Katte ... hur var det?
70 AXEL. Kattegatt.
72 STINA. Det skall jag komma ihåg, när jag nästa gång ger namn åt en katt.
74 AXEL. Stilla! Har du redan glömt skamvrån? Först genom Kattegatt, sedan genom Skagerack, sedan genom Öresund, ifall vi ej hellre fara genom Stora eller Lilla Bält. Här ha vi till venster Norge ...
76 STINA. Derifrån får man norsk sill. När jag riktigt vill traktera vår bästa ko, så ger jag åt henne norsk sill.
78 AXEL. Och till höger ha vi Danmark.
80 STINA. Vi ha fyra danska hönor i hönshuset, och de värpa bäst af hela
kodiljen
.
82 AXEL. Danmark är ett litet godt land, Stina. Der bor
»den tappre landssoldat»
. – Se hit, det stora landet här i norr är Sverige.
84 STINA. Hvad han säger! Alltid har jag trott att Sverige vore mycket större, än en sådan liten papperslapp.
86 AXEL. Både du och jag rymmas der, Stina, och några flera ännu. Kan du säga mig hvad man får i Sverige?
|58|88 STINA. Stångjern och pannor och grytor och visböcker och
katkeser
och taflor på väggen och gesäller och skånska 
bässar
...
90 AXEL. Nej, håll, du skall hafva respekt för Sverige, det är ett bra land och ett duktigt folk.
92 STINA. Det må jag veta. Derifrån får man
Norrlandslärft
.
94 AXEL. Vet du något annat om Sverige?
96 STINA. Der bor kungen.
98 AXEL. Kära du, det finns många kungar. Nu komma vi in i Östersjön. Der borta är Preussen, och ännu längre borta är Polen. Sen komma vi till Ryssland. Hvad vet du om Ryssland?
100 STINA. Der bor kejsaren.
102 AXEL. Och derifrån får man hvad?
|363|104 STINA. Derifrån får man hampa och talg och lin och kaviar och
pränikor
, 
ryssläder
, 
silfverrublar
, 
mjölmattor
, 
laukkuryssar
, soldater, kossacker ...
106 AXEL.konsekvensändrat/normaliserat Det är bra, Stina, du börjar stå på dig. Kan du säga mig hvad detta är för ett land här längre i norr?
108 STINA. Nej, trollet tage mig, om jag det kan.
|59|110 AXEL. Jo, ser du, det är Finland.
112 STINA. Nej, gå nu till skogs! Den lilla papperslappen skulle vara Finland? Åhå, hvad Axel kan prata tok.
114 AXEL. Stina, om du skrattar åt Finland, får du stryk. Ingen får skratta åt Finland.
116 STINA. Det är åt Axel jag skrattar. Tänk nu en smula efter, kära Axel. Gården här utanföre är i Helsingfors, Helsingfors är i Finland. Derföre måste väl Finland vara större änoriginal: är både gården och Helsingfors. Men nu är Axels karta mycket mindre än gården och ännu mycket mindre än Åbo. Så kan ju Axels karta intet vara Finland.
118 AXEL. Aldrig har jag trott, Stina, att du skulle vara så dum. Begriper du intet, att kartan är i förminskad skala?
120 STINA. Jag förstår mig intet på att skala annat än
potäter
och rofvor, men det förstår jag, att om jag tager den minsta kalf ifrån ladugården, ryms han ej att stå uppå Axels karta, och ändå vill Axels karta vara ett så stort land. Det förstår en kalf, att det är omöjligt.
122 AXEL. Du är en kalf.
124 STINA. Det ha vi alla varit, när vi voro så stora som Axel. Men lär mig huru det är.
126 AXEL. Jag har ju redan lärt dig, men du vill ej begripa. Du är det värsta pundhufvud jag haft att göra med.
|60|128 STINA. Jag skall säga honom en sak, som han kan lägga på minnet. När han vill lära de okunniga, skall han ha tålamod att tala efter deras förstånd. Ingen häller lärdom i menniskor, som man häller mjölk i en kruka.
130 AXEL. Menar du? Du kan ha rätt. Men
efter
du tagit examen, måste du få ett betyg. Mycket berömligt kan du intet begära.
132 STINA. Nå, tyga nu till mig, så får jag se.
134 AXEL (skrifver).
135 Examensbetyg.
136
Ladugårdsdejan
välbetrodda Christina Höqvist har hos mig undergått vederbörligt förhör i Europas geografi, och har hon dervid, jemte försvarligt uppförande, ådagalagt nöjaktig flit, ganska nöjaktiga framsteg, oförsvarlig |364|underbyggnad och obegripelig fattningsgåfva; som henne till bevis meddelas.
137 Helsingfors den 15 Oktober 1854.
138 Axel Berling,
139 Phil. Mag.