Ett rum. Det är afton, och två ljus brinna på bordet. I fonden en skärm, som i midten bildar en ram. En dörr, en byrå, en gungstol, en pall. Mormor med stickstrumpa i gungstolen. Lotta på pallen vid hennes fötter.
3 LOTTA. Tänk, en så märkvärdig dag, mormor! Din födelsedag! Mamma och pappa och alla kusinerna och allt tjenstefolket ha gratulerat dig, onkel Fritz har hållit tal, och vi ha sjungit en psalm till din ära.
5 MORMOR. Till Guds ära. Gud har burit mig på sina armar genom tidernas skiften och låtit mig upplefva många sorger, men långt mera nåd och mycken kärlek.
7 LOTTA. I dag skall jag hela dagen vara din tjenstepiga, i dag och alla dagar. Får jag det, mormor?
9 MORMOR. Ja, goda barn. Alla täfla ni om att göra mig glädje. Jag behöfver så litet. Jag vet ju, att ni hålla af mig.
|133|
11 LOTTA. Mormor behöfver klädas och kammas och sitta beqvämt och få riktigt trefligt och ljust och varmt omkring sig. Hundarna få ej skälla, och dörrarna få ej stå halföppna, så att här blir drag i rummet. Så behöfver du en, som läser högt för dig. Hvad är det du mest tycker om att höra? Jag tror att det är Davids 103:e psalm.
13 MORMOR. Ja, läs den till sist i afton. Läs om Guds nåd och förlåtande kärlek öfver hela mitt lif och dess sena qväll.
|1137|
15 LOTTA. Men är det verkligen sant, att du i dag fyllt sjuttiofem år?
17 MORMOR. Jo du, Gud låter den första siffran växa, men den andra kommer igen. Det var en tid, när också jag skref, som du, min ålder med ett och fem.
19 LOTTA. Nej, har mormor verkligen en gång varit femton år?
21 MORMOR. Hvarför anser du det så otroligt? Är det så omöjligt, att mina gula kinder en gång varit röda, min skrynkliga panna slät, mitt gråa hår brunt och mina vissnade händer mjuka?
23 LOTTA. Nej, men ... mormor har varit gammal så länge jag mins.
25 MORMOR. Sök i öfversta lådan af min byrå, så skall du finna en medaljong från min ungdom.
27 LOTTA (söker och finner i lådan en medaljong). Åh, se! Är den unga flickan du, mormor? Hvad hon ser god ut! Och hvad hon liknar min egen mamma! Jag ville vara i hennes ställe!
29 MORMOR. Om du vore hon då, så skulle du nu vara den gamla gumma, som du kallar din mormor. Du skulle förlora på bytet, Lotta lilla.
|134|
31 LOTTA.konsekvensändrat/normaliserat Nej, mormor! Se huru skälmsk och glad hon ser ut! Så vacker och god har jag aldrig varit. Byta vi?
33 MORMOR. Ja, hvad vågar man icke vid femton år! Kära barn, tänk på mina glasögon och mitt gråa hår; tänk dig ett långt lif med många pröfningar bakom dig och framför dig årens snö med dess aftonskymning! Ja, det är sant, att efter aftonen randas en ny morgon, en ny ungdom, som aldrig förgår.
35 LOTTA. Ju längre jag ser dig, när du var ung, desto mer igenkänner jag dig. Där är någonting ungt och varmt, som skiner igenom hvad du kallar årens snö. Det måste vara för att du är så hjertegod. Se, nu skrattar din bild i medaljongen! Du måste haft mycket roligt, när du var ung.
37 MORMOR. Åh ja, i den korta klädningen hoppar ju hela verlden kråka för oss. Man snafvar lättare i den långa klädningen.
39 LOTTA. Har du haft förtreter? Glöm dem, mormor! Mins blott det förtjusande glada att ha varit en så söt flicka, som du! Topp, så byta vi! Du låts vara jag, och jag låts vara du!
41 MORMOR. Nåväl, sök i samma låda, där du fann mitt porträtt! I venstra hörnet skall du finna ett etui och i etuiet en svartspegel, som jag en gång fick af en fattig gumma. När jag var vid din ålder, gick jag en dag i skogen att plocka bär och fann en gumma, som brutit sitt ben, liggande hjelplös i en myrstack. Jag bar henne hem, jag skötte henne tills hon blef frisk, och af tacksamhet gaf hon mig sin dyrbaraste skatt, en trollspegel, som elfvornas drottning tappat i morgondimman. Far varsamt med spegeln, barn, ty det |1138|finns blott en sådan i hela verlden! Man ser i den det för|135|flutna, nuvarande och tillkommande alldeles som skulle det lefva framför oss. Jag har gömt den för allas ögon, men du skall få se den, för att förstå hvad det betyder att byta år med sin mormor.
43 LOTTA (letande i byrån). En spegel? Här är en dosa med ringar och perlor ... här en sköldpaddskam, inlagd med guld ... hvad du är rik, mormor! ... Och här en medaljong med morfars porträtt. En så fin kavaljer! ... Nej se, här är en portfölj med bref och pressade blommor! Men hvar är spegeln?
45 MORMOR. Spegeln ligger i en ask af elfenben.
47 LOTTA. Här är asken. Så vackert arbetad! På locket en engel, som går på ett rullande klot.
49 MORMOR. Tiden och lyckan gå på rullande klot.
51 LOTTA. Mormor, jag är rädd! Jag törs intet öppna tidernas spegel.
53 MORMOR. Ja, låt den ligga orörd i sin gömma. Det kan vara nyttigt för oss att se tillbaka, men ej att se framåt.
55 LOTTA (tvekande).konsekvensändrat/normaliserat Att se tillbaka och på samma gång framåt! Se allt, som varit, och allt, som kommer! Mormor, öppna du spegeln, och jag tittar öfver din axel.
57 MORMOR (framtager en liten spegel ur asken). Nå, hvad vill du se?
59 LOTTA (tittande öfver hennes axel). Törs jag? Får jag? Jag vill se dig, mormor, när du var femton år.
61 MORMOR. Vissnade gamla, blif åter ung! Träd fram för din efterverld!
63 SPEGELBILD N:O I. (En ung flicka i kostym från 1830-talet och med långa hårflätor i nacken framträder i ramen.)
65 LOTTA. Porträttet! Hvad hon är förtjusande. Får jag tala till henne?
|136|
67 MORMOR. Se och tala får du, men intet vidröra henne, ty då flyter hon bort i luft.
69 LOTTA (förlägen). Hvad heter fröken?
71 BILDEN (nigande). Mitt namn är Beate Sophie Randers.
73 LOTTA (hviskande). Det är du, mormor. (Högt till bilden.) Känner fröken den gamla frun här i gungstolen?
75 BILDEN. Nej, jag har aldrig sett henne förr.
77 LOTTA (hviskande). Mormor, hon känner dig intet!
79 MORMOR. Huru vill du, att man vid femton år skall igenkänna sig sjelf vid sjuttiofem år?
81 LOTTA (till bilden). Min mormor hette också Beate Sophie Randers, förr än hon blef gift. Har fröken sett kapten Silfversparre?
83 BILDEN. Ja, han är kadett i Fredrikshamn. Jag dansade med honom i går |1139|på min födelsedag. Uniformen kläder honom, han valsar så bra, att man kan bli yr i hufvudet. Annars bruka vi flickor kalla honom kråkskrämman, för att han sköt bom på en kråka.
85 MORMOR. Ja, de flickorna! Vi gycklade den tiden ibland med Silfversparre.
87 LOTTA. Vet fröken, att kadetten Silfversparre blef sedan min morfar?
89 BILDEN. Gör intet narr af honom!
91 LOTTA. Han blef gift med min mormor, och fröken sjelf är min mormor.
93 BILDEN. Åh, så roligt! Mjukaste tjenarinna; jag gör mormor min compliment ... Säg, är du intet en af mina skolkamrater i friherrinnan Rosens pension? Förlåt, att jag intet strax kände igen dig. Vi äro så många.
95 LOTTA (lifligt). Aldrig har jag hört talas om Rosens pension. Men vi ha bestämdt dansat och lekt till|137|samman. Vi äro jämnåriga, vi säga du till hvarandra. Tycker du om att åka på velociped?
97 BILDEN. Hur var det? Velo ...
99 LOTTA. Velociped. Jag kan, jag; du skall snart lära dig. Du skall ofta helsa på oss. Bor du nära järnvägen?
101 BILDEN. Järnvägen? Hvad är det?
103 LOTTA. Å, det är en järnväg, förstås. Ha ni telefon, så att vi kunna språka ibland? Det blir för dyrt att telegrafera.
109 MORMOR. Det var det enda vi lärde i friherrinnan Rosens pension.
111 LOTTA (högt). Hvarför frågar du mig, om jag talar franska?
113 BILDEN. Du begagnar så många främmande ord. Jag skall helsa på dig. Hvar bor du?
115 LOTTA. Hvar jag bor? Här hemma naturligtvis.
117 BILDEN. Visa mig din märkduk. Jag har min på väggen i glas och ram.
119 LOTTA. Märkduk, hvad är det?
121 BILDEN. Det är en märkduk, förstås. Men förlåt mig, mamma väntar, vi skola nu baka julbröd och stöpa ljus.
123 LOTTA. Stöpa ljus?
125 MORMOR. Det lärde vi hemma.
127 LOTTA. Ja, se det kan intet jag! Men du är så snäll och glad, att jag måste dansa sju hvarf omkring med dig. (Springer fram, vidrör bilden och bilden försvinner.) Beate, hvart tog du vägen? ... Hon försvann, mormor!
|138|
129 MORMOR. Jag sade ju det! Tror du, att jag vid femton år hade någon aning om velociped, järnvägar, telegraf och telefon? Lika litet som du förstår |1140|att brodera märkdukar och stöpa ljus. Men du ville ju byta år med mig. Vill du nu se dig sjelf, när du är så gammal som jag?
131 LOTTA (häpen). Nej, mormor, nej, det törs jag visst intet. Jag kunde ju se mig sjelf försvinna!
133 MORMOR. Var du nöjd, Lotta lilla, med dina glada femton år. Kanske kan jag visa dig en annan liten flicka, i hvilken du har del. Kom än en gång hit och titta öfver min axel, så skall du få se din dotterdotter vid samma ålder som du.
135 LOTTA. Min dotterdotter! Får jag en dotterdotter?
137 MORMOR. Ja, en, som på sin tid skall kalla dig mormor.
139 LOTTA. Åh, mormor gör narr af mig!
141 MORMOR. Allt är möjligt. Min Lottas dotterdotter, träd fram!
(Lotta intager sin förra plats bakom gungstolen. Bild n:o 2, en ung flicka, framträder bakom skärmen, klädd i en fantastisk framtidskostym med rödt skärp, pince-nez, en kort pipa i munnen, kortklippt hår och en doktorshatt på hufvudet, läsande i en bok. Paus.)
143 MORMOR. Nå, frågar du intet?
145 LOTTA (hviskande). Hon ser spansk ut. Hon har fallit från månen. (Högt.) Hvad heter du?
147 BILDEN (stirrar upp från boken). Hvad befalls?
149 LOTTA. Jag frågar ditt namn.
(Bilden vänder henne ryggen.)
151 LOTTA. Jaså, förlåt! Hvad heter doktorinnan, om jag törs fråga?
|139|
153 BILDEN (vänder sig om). Magneta Hypothenusa Problem, doktorinna i socialdemokrati, till er tjenst.
155 LOTTA. Törs jag fråga hvad det är för en bok doktorinnan Magneta Hypothenusa Problem studerar så flitigt?
157 BILDEN. Det är 20:de seklets framsteg af författarinnan till 19:de seklets barbari.
159 LOTTA. Mycket uppbyggligt för doktorinnans förfäder. Skall doktorinnan snart taga studentexamen?
(Bilden vänder henne åter ryggen.)
161 LOTTA. Förlåt! I min tid gick man vid doktorinnans ålder ännu i skolan.
163 BILDEN (vänder sig om). I vår tid går skolan med elektricitet sextio kilometer i timmen.
165 LOTTA. Jaså. Lär man sig också röka i skolan?
167 BILDEN. Alla bildade flickor röka numera apelsinkärnor.
169 LOTTA. Jaså. Nå, hvad lär man sig mera i skolan? Kan doktorinnan hoppa kråka?
|1141|
171 BILDEN. Var god och uttryck sig mera vetenskapligt!
173 LOTTA. Jag skall försöka. Kan Magnetan vara ung, glad, öfverdådig? Kan Hypothenusan dansa? Förstår doktorinnan Problem ett skälmstycke? Kan hon skratta och gråta, som man skrattar och gråter vid femton år?
175 BILDEN (spotskt). Jag kan allt, utom att svara på opassande frågor.
177 LOTTA (ond). Hvad nu, fröken Naturkraft? Vet hon väl, att jag är hennes mormor?
179 BILDEN. Kråkans mormor är du och intet min ... antediluvian!
181 LOTTA (hviskande). Hvad betyder det, mormor? Antediluvian?
183 MORMOR. En, som är född före syndafloden.
|140|
185 LOTTA. Jaså. Vet Hypothenusan, att före syndafloden brukade en mormor ge sina ohöfliga barnbarn ris?
(Springer fram och griper bilden i skärpet. Bilden försvinner.)
187 LOTTA (med skärpet i handen). Att kalla sin mormor antediluvian! Min mamma har gifvit mig ris för mindre än så ... Men hvart tog Hypothenusan vägen?
189 MORMOR. Fråga en spegelbild! Se, du behöll skärpet i din hand! Tidens röda spöke är det enda, som återstår af framtidsfantomerna.
191 LOTTA. Jag mormor åt en sådan krokodil! Nej, mormor, jag gifter mig aldrig!
193 MORMOR. Aldrig ... vid femton år.
195 LOTTA (betraktar skärpet). Hvad vill det säga? Allt annat är villa, men skärpet flyter ej bort i luft, skärpet är ett verkligt rödt sidenskärp, som jag sett någonstädes förut. Skulle Constance och Louise ha klädt ut sig för att gyckla med mig? Men mina goda kusiner äro ej luft, de hålla att taga i. Skall jag bränna upp skärpet? Åh nej. (Knyter skärpet kring sitt lif.) Det nyaste modet är ju att vara klädd som man kläder sig femtio år härefter. Men gif mig spegeln, mormor, nu skall jag taga högsta vitsordet i historien. Hvad bryr jag mig om de kommande seklerna? De må sköta sig sjelfva. Jag skall se Semiramis’ hängande trädgårdar, Cæsars intåg i Rom och Columbus, när han upptäckte Amerika. Jag skall låta din mormors mor stiga fram och niga för dig. Jag skall låta min farfars far gå i Nigarmaja och draga efter sig hela släpet af sina förfäder, ända till Adam. Gif mig spegeln, mormor, jag vill se Eva i paradiset!
197 MORMOR. Sakta, sakta, far varligt med spegeln! Man skall aldrig lita på trolltyg! Det fanns en orm i paradiset.
|141|
199 LOTTA (tager spegeln och svänger den jublande). Jag skall plocka ett körsbär från lifvets träd och ett äpple från kunskapens träd. Jag skall dela |1142|det med dig och med mamma och pappa och alla menniskor. Mormor Eva, träd fram och låt mig se paradiset!
201 BILD N:O 3. (Ett långt, hvitt spöke, omlindadt af en stor orm, träder fram från skärmen.)
203 MORMOR. Akta dig, barn!
205 LOTTA. Hu ... Ormen! Han ringlar sig framåt! Mormor, försvara mig!
(Hon flyr, snafvar och faller. Bilden försvinner.)
207 MORMOR. Farväl, Semiramis, Cæsar, Columbus, Eva och paradiset! Barn, barn, du har slagit verldshistorien i bitar!
209 LOTTA (reser sig häpen). Är ormen borta? Hu, hvad han skrämde mig! Men ... jag tror spegeln gått sönder! (Plockar hop bitarna.) Kan han ej zinkas, mormor? Det finns ett sorts kitt, som kallas Gråt intet!
211 MORMOR. Zinka skuggorna! Intet kitt gör de förgångna tider hela igen. De ha varit och gått för alltid.
213 LOTTA (på pallen snyftande emot mormors knä). Jag har slagit ihjäl verldshistorien ... Jag har mördat framtiden ... och det på min egen mormors födelsedag!
215 MORMOR. Trösta dig, barn. Du har söndrat minnets sköra glas; gör dig en ny spegel för framtidens hopp. Hela söndrade menniskohjertan! Många önska läsa i framtiden och bäfva likväl för dess okända fjerran. Gif dem en bättre spegel, som aldrig faller i bitar. Gif dem Guds försyn, som gör oss visa af det framfarna och trygga för det kommande! ... Vill du ännu byta år med mig?
217 LOTTA (ser frågande upp). Vill mormor byta med mig?
|142|
219 MORMOR. Nej, mitt barn. En ny tid behöfver en ny kraft, och hvarje tid har sin gräns. Lyckliga vi, om vi förmått lösa vår tids uppgift. Lef för det bästa i din tid, såsom jag lefvat för min!
221 LOTTA. Hvad du är god, mormor!
(Ridån faller.)
Kommentar
Kommentar
Lehtonen konstaterar att Topelius i pjäsen behandlar tiden som en dynamisk rörelse som enligt romantikernas synsätt omfattar förändring och förnyelse. Hon klassar pjäsen som en »time fantasy» präglad av humor och lek med tidsperspektiv (1987, s. 365 f.). Topelius konkretiserar tidsförloppet genom omisskännliga tidsmarkörer – att brodera märkduk och stöpa ljus mot velocipeden, järnvägen, telefonen och telegrafen – och fabulerar om framtidens akademiska och manhaftiga kvinnliga attribut.
I äldre litteratur kunde ordet »spegel» i titeln indikera att verket är undervisning för unga, och den fostrande litteraturen eller exempellitteratur var ofta betitlad med ordet (Paulin 2011, s. 42; Klingberg 1964, s. 33). Den magiska spegeln figurerade dessutom i samtidslitteraturen, förmodligen mest känd i bröderna Grimms »Schneewittchen» (1812) men en »sanningens spegel» finns t.ex. också i August Blanches lustspel »1846 och 1946» (Theaterstycken VIII 1847, s. 19). – Jfr motiven i »Gamla stugan» där mormodern också benämns »Beate Sophie».
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
11 Davids 103:e psalm Ps. 103: Lovprisning till Herren för hans godhet (»Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är»).
39 låts låtsas.
41 svartspegel magisk spegel; SAOB har detta belägg av Topelius.
43 sköldpaddskam kam av det hornlager som täcker buk- och ryggpansaret hos (vissa) sköldpaddor.
81 förr än innan.
83 kadett här: elev vid den finska officersutbildningen i Fredrikshamn.
117 märkduk duk för övning i att brodera och sy korsstygn.
pince-nez pincené; glasögon utan skalmar som hålls på plats av en fjädrande klämma över näsryggen.
169 hoppa kråka lek där man hoppar jämfota i nedhukad ställning.
173 skälmstycke spratt, skurkstreck.
195 gå i Nigarmaja dansa vissa danser där nigandet är kännetecknande; SAOB har detta belägg av Topelius.
197 far varligt med far varligt fram med; handskas varligt med.
199 Jag skall plocka ett körsbär från lifvets träd och ett äpple från kunskapens träd. Se 1 Mos. 3.
209 zinkas sinkas; hopfogas.
Bibliografi
Blanche, »1846 och 1946», 1847, s. 19; Klingberg, Svensk barn- och ungdomslitteratur 1591–1839 1964, s. 33; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 141, 289; Lehtonen, »’Tidens rätta väsende är evig ungdom.’ Om tiden i Topelius’ berättelser», 1987, s. 365 f.; Paulin, »’Thet vnger lärer han gammal håller’: strövtåg i den äldre barnlitteraturens historia», 2011, s. 42
Tidernas spegel.
Personer:
MORMORkonsekvensändrat/normaliserat (75 år).
LOTTAkonsekvensändrat/normaliserat (15 år).
SPEGELBILDER.konsekvensändrat/normaliserat
Ett rum. Det är afton, och två ljus brinna på bordet. I fonden en skärm, som i midten bildar en ram. En dörr, en byrå, en gungstol, en pall. Mormor med stickstrumpa i gungstolen. Lotta på pallen vid hennes fötter.
3 LOTTA. Tänk, en så märkvärdig dag, mormor! Din födelsedag! Mamma och pappa och alla kusinerna och allt tjenstefolket ha gratulerat dig, onkel Fritz har hållit tal, och vi ha sjungit en psalm till din ära.
5 MORMOR. Till Guds ära. Gud har burit mig på sina armar genom tidernas skiften och låtit mig upplefva många sorger, men långt mera nåd och mycken kärlek.
7 LOTTA. I dag skall jag hela dagen vara din tjenstepiga, i dag och alla dagar. Får jag det, mormor?
9 MORMOR. Ja, goda barn. Alla täfla ni om att göra mig glädje. Jag behöfver så litet. Jag vet ju, att ni hålla af mig.
|133|11 LOTTA. Mormor behöfver klädas och kammas och sitta beqvämt och få riktigt trefligt och ljust och varmt omkring sig. Hundarna få ej skälla, och dörrarna få ej stå halföppna, så att här blir drag i rummet. Så behöfver du en, som läser högt för dig. Hvad är det du mest tycker om att höra? Jag tror att det är
Davids 103:e psalm
.
13 MORMOR. Ja, läs den till sist i afton. Läs om Guds nåd och förlåtande kärlek öfver hela mitt lif och dess sena qväll.
|1137|15 LOTTA. Men är det verkligen sant, att du i dag fyllt sjuttiofem år?
17 MORMOR. Jo du, Gud låter den första siffran växa, men den andra kommer igen. Det var en tid, när också jag skref, som du, min ålder med ett och fem.
19 LOTTA. Nej, har mormor verkligen en gång varit femton år?
21 MORMOR. Hvarför anser du det så otroligt? Är det så omöjligt, att mina gula kinder en gång varit röda, min skrynkliga panna slät, mitt gråa hår brunt och mina vissnade händer mjuka?
23 LOTTA. Nej, men ... mormor har varit gammal så länge jag mins.
25 MORMOR. Sök i öfversta lådan af min byrå, så skall du finna en medaljong från min ungdom.
27 LOTTA (söker och finner i lådan en medaljong). Åh, se! Är den unga flickan du, mormor? Hvad hon ser god ut! Och hvad hon liknar min egen mamma! Jag ville vara i hennes ställe!
29 MORMOR. Om du vore hon då, så skulle du nu vara den gamla gumma, som du kallar din mormor. Du skulle förlora på bytet, Lotta lilla.
|134|31 LOTTA.konsekvensändrat/normaliserat Nej, mormor! Se huru skälmsk och glad hon ser ut! Så vacker och god har jag aldrig varit. Byta vi?
33 MORMOR. Ja, hvad vågar man icke vid femton år! Kära barn, tänk på mina glasögon och mitt gråa hår; tänk dig ett långt lif med många pröfningar bakom dig och framför dig årens snö med dess aftonskymning! Ja, det är sant, att efter aftonen randas en ny morgon, en ny ungdom, som aldrig förgår.
35 LOTTA. Ju längre jag ser dig, när du var ung, desto mer igenkänner jag dig. Där är någonting ungt och varmt, som skiner igenom hvad du kallar årens snö. Det måste vara för att du är så hjertegod. Se, nu skrattar din bild i medaljongen! Du måste haft mycket roligt, när du var ung.
37 MORMOR. Åh ja, i den korta klädningen hoppar ju hela verlden kråka för oss. Man snafvar lättare i den långa klädningen.
39 LOTTA. Har du haft förtreter? Glöm dem, mormor! Mins blott det förtjusande glada att ha varit en så söt flicka, som du! Topp, så byta vi! Du
låts
vara jag, och jag låts vara du!
41 MORMOR. Nåväl, sök i samma låda, där du fann mitt porträtt! I venstra hörnet skall du finna ett etui och i etuiet en
svartspegel
, som jag en gång fick af en fattig gumma. När jag var vid din ålder, gick jag en dag i skogen att plocka bär och fann en gumma, som brutit sitt ben, liggande hjelplös i en myrstack. Jag bar henne hem, jag skötte henne tills hon blef frisk, och af tacksamhet gaf hon mig sin dyrbaraste skatt, en trollspegel, som elfvornas drottning tappat i morgondimman. Far varsamt med spegeln, barn, ty det |1138|finns blott en sådan i hela verlden! Man ser i den det för|135|flutna, nuvarande och tillkommande alldeles som skulle det lefva framför oss. Jag har gömt den för allas ögon, men du skall få se den, för att förstå hvad det betyder att byta år med sin mormor.
43 LOTTA (letande i byrån). En spegel? Här är en dosa med ringar och perlor ... här en
sköldpaddskam
, inlagd med guld ... hvad du är rik, mormor! ... Och här en medaljong med morfars porträtt. En så fin kavaljer! ... Nej se, här är en portfölj med bref och pressade blommor! Men hvar är spegeln?
45 MORMOR. Spegeln ligger i en ask af elfenben.
47 LOTTA. Här är asken. Så vackert arbetad! På locket en engel, som går på ett rullande klot.
49 MORMOR. Tiden och lyckan gå på rullande klot.
51 LOTTA. Mormor, jag är rädd! Jag törs intet öppna tidernas spegel.
53 MORMOR. Ja, låt den ligga orörd i sin gömma. Det kan vara nyttigt för oss att se tillbaka, men ej att se framåt.
55 LOTTA (tvekande).konsekvensändrat/normaliserat Att se tillbaka och på samma gång framåt! Se allt, som varit, och allt, som kommer! Mormor, öppna du spegeln, och jag tittar öfver din axel.
57 MORMOR (framtager en liten spegel ur asken). Nå, hvad vill du se?
59 LOTTA (tittande öfver hennes axel). Törs jag? Får jag? Jag vill se dig, mormor, när du var femton år.
61 MORMOR. Vissnade gamla, blif åter ung! Träd fram för din efterverld!
63 SPEGELBILD N:O I. (En ung flicka i kostym från 1830-talet och med långa hårflätor i nacken framträder i ramen.)
65 LOTTA. Porträttet! Hvad hon är förtjusande. Får jag tala till henne?
|136|67 MORMOR. Se och tala får du, men intet vidröra henne, ty då flyter hon bort i luft.
69 LOTTA (förlägen). Hvad heter fröken?
71 BILDEN (nigande). Mitt namn är Beate Sophie Randers.
73 LOTTA (hviskande). Det är du, mormor. (Högt till bilden.) Känner fröken den gamla frun här i gungstolen?
75 BILDEN. Nej, jag har aldrig sett henne förr.
77 LOTTA (hviskande). Mormor, hon känner dig intet!
79 MORMOR. Huru vill du, att man vid femton år skall igenkänna sig sjelf vid sjuttiofem år?
81 LOTTA (till bilden). Min mormor hette också Beate Sophie Randers,
förr än
hon blef gift. Har fröken sett kapten Silfversparre?
83 BILDEN. Ja, han är
kadett
i Fredrikshamn. Jag dansade med honom i går |1139|på min födelsedag. Uniformen kläder honom, han valsar så bra, att man kan bli yr i hufvudet. Annars bruka vi flickor kalla honom kråkskrämman, för att han sköt bom på en kråka.
85 MORMOR. Ja, de flickorna! Vi gycklade den tiden ibland med Silfversparre.
87 LOTTA. Vet fröken, att kadetten Silfversparre blef sedan min morfar?
89 BILDEN. Gör intet narr af honom!
91 LOTTA. Han blef gift med min mormor, och fröken sjelf är min mormor.
93 BILDEN. Åh, så roligt! Mjukaste tjenarinna; jag gör mormor min
compliment
... Säg, är du intet en af mina skolkamrater i friherrinnan Rosens pension? Förlåt, att jag intet strax kände igen dig. Vi äro så många.
95 LOTTA (lifligt). Aldrig har jag hört talas om Rosens pension. Men vi ha bestämdt dansat och lekt till|137|samman. Vi äro jämnåriga, vi säga du till hvarandra. Tycker du om att åka på velociped?
97 BILDEN. Hur var det? Velo ...
99 LOTTA. Velociped. Jag kan, jag; du skall snart lära dig. Du skall ofta helsa på oss. Bor du nära järnvägen?
101 BILDEN. Järnvägen? Hvad är det?
103 LOTTA. Å, det är en järnväg, förstås. Ha ni telefon, så att vi kunna språka ibland? Det blir för dyrt att telegrafera.
105 BILDEN. Tele ...? Tele ...?
Parlez vous français, mademoiselle?språk: franska
107 LOTTA (hviskande). Mormor, hon talar franska!
109 MORMOR. Det var det enda vi lärde i friherrinnan Rosens pension.
111 LOTTA (högt). Hvarför frågar du mig, om jag talar franska?
113 BILDEN. Du begagnar så många främmande ord. Jag skall helsa på dig. Hvar bor du?
115 LOTTA. Hvar jag bor? Här hemma naturligtvis.
117 BILDEN. Visa mig din
märkduk
. Jag har min på väggen i glas och ram.
119 LOTTA. Märkduk, hvad är det?
121 BILDEN. Det är en märkduk, förstås. Men förlåt mig, mamma väntar, vi skola nu baka julbröd och stöpa ljus.
123 LOTTA. Stöpa ljus?
125 MORMOR. Det lärde vi hemma.
127 LOTTA. Ja, se det kan intet jag! Men du är så snäll och glad, att jag måste dansa sju hvarf omkring med dig. (Springer fram, vidrör bilden och bilden försvinner.) Beate, hvart tog du vägen? ... Hon försvann, mormor!
|138|129 MORMOR. Jag sade ju det! Tror du, att jag vid femton år hade någon aning om velociped, järnvägar, telegraf och telefon? Lika litet som du förstår |1140|att brodera märkdukar och stöpa ljus. Men du ville ju byta år med mig. Vill du nu se dig sjelf, när du är så gammal som jag?
131 LOTTA (häpen). Nej, mormor, nej, det törs jag visst intet. Jag kunde ju se mig sjelf försvinna!
133 MORMOR. Var du nöjd, Lotta lilla, med dina glada femton år. Kanske kan jag visa dig en annan liten flicka, i hvilken du har del. Kom än en gång hit och titta öfver min axel, så skall du få se din dotterdotter vid samma ålder som du.
135 LOTTA. Min dotterdotter! Får jag en dotterdotter?
137 MORMOR. Ja, en, som på sin tid skall kalla dig mormor.
139 LOTTA. Åh, mormor gör narr af mig!
141 MORMOR. Allt är möjligt. Min Lottas dotterdotter, träd fram!
(Lotta intager sin förra plats bakom gungstolen. Bild n:o 2, en ung flicka, framträder bakom skärmen, klädd i en fantastisk framtidskostym med rödt skärp,
pince-nez
, en kort pipa i munnen, kortklippt hår och en doktorshatt på hufvudet, läsande i en bok. Paus.)
143 MORMOR. Nå, frågar du intet?
145 LOTTA (hviskande). Hon ser spansk ut. Hon har fallit från månen. (Högt.) Hvad heter du?
147 BILDEN (stirrar upp från boken). Hvad befalls?
149 LOTTA. Jag frågar ditt namn.
(Bilden vänder henne ryggen.)
151 LOTTA. Jaså, förlåt! Hvad heter doktorinnan, om jag törs fråga?
|139|153 BILDEN (vänder sig om). Magneta Hypothenusa Problem, doktorinna i socialdemokrati, till er tjenst.
155 LOTTA. Törs jag fråga hvad det är för en bok doktorinnan Magneta Hypothenusa Problem studerar så flitigt?
157 BILDEN. Det är 20:de seklets framsteg af författarinnan till 19:de seklets barbari.
159 LOTTA. Mycket uppbyggligt för doktorinnans förfäder. Skall doktorinnan snart taga studentexamen?
(Bilden vänder henne åter ryggen.)
161 LOTTA. Förlåt! I min tid gick man vid doktorinnans ålder ännu i skolan.
163 BILDEN (vänder sig om). I vår tid går skolan med elektricitet sextio kilometer i timmen.
165 LOTTA. Jaså. Lär man sig också röka i skolan?
167 BILDEN. Alla bildade flickor röka numera apelsinkärnor.
169 LOTTA. Jaså. Nå, hvad lär man sig mera i skolan? Kan doktorinnan
hoppa kråka
?
|1141|171 BILDEN. Var god och uttryck sig mera vetenskapligt!
173 LOTTA. Jag skall försöka. Kan Magnetan vara ung, glad, öfverdådig? Kan Hypothenusan dansa? Förstår doktorinnan Problem ett
skälmstycke
? Kan hon skratta och gråta, som man skrattar och gråter vid femton år?
175 BILDEN (spotskt). Jag kan allt, utom att svara på opassande frågor.
177 LOTTA (ond). Hvad nu, fröken Naturkraft? Vet hon väl, att jag är hennes mormor?
179 BILDEN. Kråkans mormor är du och intet min ... antediluvian!
181 LOTTA (hviskande). Hvad betyder det, mormor? Antediluvian?
183 MORMOR. En, som är född före syndafloden.
|140|185 LOTTA. Jaså. Vet Hypothenusan, att före syndafloden brukade en mormor ge sina ohöfliga barnbarn ris?
(Springer fram och griper bilden i skärpet. Bilden försvinner.)
187 LOTTA (med skärpet i handen). Att kalla sin mormor antediluvian! Min mamma har gifvit mig ris för mindre än så ... Men hvart tog Hypothenusan vägen?
189 MORMOR. Fråga en spegelbild! Se, du behöll skärpet i din hand! Tidens röda spöke är det enda, som återstår af framtidsfantomerna.
191 LOTTA. Jag mormor åt en sådan krokodil! Nej, mormor, jag gifter mig aldrig!
193 MORMOR. Aldrig ... vid femton år.
195 LOTTA (betraktar skärpet). Hvad vill det säga? Allt annat är villa, men skärpet flyter ej bort i luft, skärpet är ett verkligt rödt sidenskärp, som jag sett någonstädes förut. Skulle Constance och Louise ha klädt ut sig för att gyckla med mig? Men mina goda kusiner äro ej luft, de hålla att taga i. Skall jag bränna upp skärpet? Åh nej. (Knyter skärpet kring sitt lif.) Det nyaste modet är ju att vara klädd som man kläder sig femtio år härefter. Men gif mig spegeln, mormor, nu skall jag taga högsta vitsordet i historien. Hvad bryr jag mig om de kommande seklerna? De må sköta sig sjelfva. Jag skall se Semiramis’ hängande trädgårdar, Cæsars intåg i Rom och Columbus, när han upptäckte Amerika. Jag skall låta din mormors mor stiga fram och niga för dig. Jag skall låta min farfars far
gå i Nigarmaja
och draga efter sig hela släpet af sina förfäder, ända till Adam. Gif mig spegeln, mormor, jag vill se Eva i paradiset!
197 MORMOR. Sakta, sakta,
far varligt med
spegeln! Man skall aldrig lita på trolltyg! Det fanns en orm i paradiset.
|141|199 LOTTA (tager spegeln och svänger den jublande).
Jag skall plocka ett körsbär från lifvets träd och ett äpple från kunskapens träd.
Jag skall dela |1142|det med dig och med mamma och pappa och alla menniskor. Mormor Eva, träd fram och låt mig se paradiset!
201 BILD N:O 3. (Ett långt, hvitt spöke, omlindadt af en stor orm, träder fram från skärmen.)
203 MORMOR. Akta dig, barn!
205 LOTTA. Hu ... Ormen! Han ringlar sig framåt! Mormor, försvara mig!
(Hon flyr, snafvar och faller. Bilden försvinner.)
207 MORMOR. Farväl, Semiramis, Cæsar, Columbus, Eva och paradiset! Barn, barn, du har slagit verldshistorien i bitar!
209 LOTTA (reser sig häpen). Är ormen borta? Hu, hvad han skrämde mig! Men ... jag tror spegeln gått sönder! (Plockar hop bitarna.) Kan han ej
zinkas
, mormor? Det finns ett sorts kitt, som kallas Gråt intet!
211 MORMOR. Zinka skuggorna! Intet kitt gör de förgångna tider hela igen. De ha varit och gått för alltid.
213 LOTTA (på pallen snyftande emot mormors knä). Jag har slagit ihjäl verldshistorien ... Jag har mördat framtiden ... och det på min egen mormors födelsedag!
215 MORMOR. Trösta dig, barn. Du har söndrat minnets sköra glas; gör dig en ny spegel för framtidens hopp. Hela söndrade menniskohjertan! Många önska läsa i framtiden och bäfva likväl för dess okända fjerran. Gif dem en bättre spegel, som aldrig faller i bitar. Gif dem Guds försyn, som gör oss visa af det framfarna och trygga för det kommande! ... Vill du ännu byta år med mig?
217 LOTTA (ser frågande upp). Vill mormor byta med mig?
|142|219 MORMOR. Nej, mitt barn. En ny tid behöfver en ny kraft, och hvarje tid har sin gräns. Lyckliga vi, om vi förmått lösa vår tids uppgift. Lef för det bästa i din tid, såsom jag lefvat för min!
221 LOTTA. Hvad du är god, mormor!
(Ridån faller.)