Nyårsgåfvor.

Åt Axel en båge, åt Arthur en häst,

Åt Clara en muff och åt Ludvig en vest,

Åt Carl ett par skridskor, åt Wilhelm ett spjut,

Åt Thilda ett dockskåp, åt Anna en strut,

Åt Gustaf en kälke, åt Franz en kanon,

Åt Fanny ett spänne att fästa i skon,

Åt Henrik en sabel, åt Atte en Turk,

Åt Selma en blomma, åt Mina en burk,

Åt Fredrik en snurra, åt Georg en kamm,

Åt Aina en fågel, åt Toini ett lamm,

Åt Klas ett par vantar, en piska åt Knut,

Åt Jenny en släde att sen åka ut,

Åt Adolf en klocka,

Åt Julius en lyra,

Åt Nanny en docka,

Åt Julia fyra,

Och sen åt Theres’

En sprittny katkes,

Af socker en bulla

Åt Emma och Ulla,

Och Misse, jag tror,

Får strumpor och skor,

Och Moppe, vår hund,

Får grimma på mund,

Och Brunte vid häcken

Får präktiga täcken,

Och Necken i bäcken

Får krypa i säcken ...

Och så få vi lofva

Åt alla en gåfva,

Och trollet allen

Det får icke en ....

Men om, mina små,

Jag kunde bestå

|2|

Det bästa, det bästa, som finnes ändå,

Hvad skulle ni få?

Gudsfruktan, och kärlek,

Och lydnad, och endrägt,

Och flit, och förtröstan,

Och sanning, och dygd,

Och trohet mot pligt och mot fädernebygd.

Så låtom oss be,

Att Gud måtte ge

Dertill sin milda välsignelse.

Z. T.