|55|

Hunden.

Det var engång en herre, som i skogen

Blef mördad af en röfvare. En trogen

Bepröfvad hund var ensam med dervid.

Det såg allena Gud. Så gick en tid.

Då mötte hunden i den stora staden

En välklädd främling, som han högg i vaden.

Hut, hund! Förgäfves. Med till domaren

Drog honom hunden. Rädd blef främlingen.

Han måste tillstå det, som visst var värre.

Det var just han, som mördat hundens herre.

Så blef då röfvaren till döden dömd.

Den trogne hunden han blef vidt berömd.

Z. T.