[17]

Stora, klara stjernor.

(Af Z. T.)

1 Guds herrlighet uppenbarar sig för oss under alla årstider och i alla former af hans omätliga skapelse. Men för oss, som bo här i norden, utbreda sig verldsalltets under tydligast och praktfullast under årets mörkaste tid. Guds vittnen sakna vi aldrig: vi beundra hans sköna jord i sommarens fägring, och vi tillbedja under vintern hans allmakt i stjernhimmelens glans.

2 Låt oss gå ut i det fria en klar, lugn, frostig vinterafton, när inga moln eller töcken skymma himmelens härskaror, de tindrande stjernorna. Hvilken högtidlig, tillbedjande tystnad i hela naturen! Hvilken prakt! Hvilken skönhet! Hvilken oändlig blick in i djupen af evigheten! Huru stor är ej Gud!

3 Alla dessa stjernor äro verldar, såsom vår jord, eller rättare såsom vår sol med sina planeter, men många bland dem äro mycket större och mycket rikare. Ingen mensklig siffra kan räkna deras tal, men vill du göra dig en föreställning derom, må du minnas, att astronomerne fördela dem i 16 klasser efter deras för oss synliga storlek och glans. Goda ögon kunna utan kikare se stjernor af de första 6 klasserna, men svagare ögon endast af 4. Ju starkare kikare eller teleskoper man använder, desto flera upptäcker man der, hvarest blotta ögat ser endast ljusdimmor eller tomrum. Och de första klassernas stjernor äro blott få till antalet i jemförelse med de efterföljande klasserna, så att för hvar klass af de mindre synliga tredubblas antalet. När man nu med blotta ögat kan åtskilja vidpass 6,000 stjernor från första till sjette storleken, så räknar man redan i 7:de klassen omkring 18,000, i åttonde klassen omkring 54,000, i nionde klassen omkring 162,000, i tionde klassen omkring 486,000 och så allt vidare, tilldess att man för 16 klassen kommer till en ziffra af vidpass 324 millioner 294,000 stjernor. Men långt innan man kommer dit, har all säker räkning upphört, och det är alldeles visst, att bortom dessa 16 stjernklasser fin|18|nas ännu otaliga andra, hvilka de starkaste teleskoper ej kunna upptäcka. Det säges, att man kunnat räkna 43 millioner.

4 Att några stjernor synas för oss större än andra, kommer antingen deraf att de verkligen äro större, eller deraf, att de äro oss närmare. Den närmaste fixstjerna, hvars afstånd man kunnat uträkna, är stjernan a i Centauren. Ljuset går 28,700 geografiska mil i sekunden och behöfver likväl 3 år och 8 månader för att hinna till oss från denna stjerna. Räkna då först ut huru många sekunder gå på 3 år 8 månader, och multiplicera sedan detta tal med 28,700, så kan du säga oss huru många mil det är till denna vår närmaste granne bland fixstjernorna. Tycker du att denna räkning är alltför besvärlig, så kan jag berätta dig summan: hon utgör 3 billioner, 9,000 millioner mil, hvilket tal skrifves med 13 ziffror. Emedan nu stjernan a i Centauren ej synes större, än den praktfulla Vega i stjernbilden Lyran, från hvilken ljuset behöfver 21 år för att hinna till oss, förstå vi deraf, att samma stjerna a måste vara mindre än Vega. Vega är en så ofanteligt stor sol, att hon, på samma afstånd som vår sol, skulle sprida 300 gånger mera ljus än denna och alltså måste vara 300 gånger större eller starkare, än vår sol. Likväl öfverträffas Vega i glans af Sirius, från hvilket ljuset behöfver 72 år för att hinna till oss. Huru stor och stark är då denna ofantliga sol?

5 Ingen stjerna af första storleken sänder till oss sitt ljus på mindre, än tre år. De minsta stjernor, som teleskopet kan upptäcka, behöfva dertill 2,700 år, och man tror att ljuset från aflägsna stjerntöcken eller nebulosor behöfver mer än 10,000 år för att hinna till oss. Räkna ut detta i mil, om du kan! Den Sirius, som vi nu se, är icke Sirius för i dag, utan Sirius för 72 år sedan, och om en af de små stjernorna i dag skulle slockna, skulle vi ännu i tusen år se henne tindra på aftonhimmelen.

6 De stora stjernorna, de som man räknar till första klassen, äro till antalet endast 18, och af dem synas endast 12 här på norra halfklotets himmel. Dessa äro, räknade i rang efter deras ljusstyrka, följande:

7 1. Sirius i stjernbilden Stora Hunden;

2. Arcturus i Bootes;

3. Rigel i Orion;

4. Capella i kusken, vid randen af vintergatan.

5. Vega i Lyran;

6. Procyon i Lilla Hunden;

7. Betelgeuze i Orion;

8. Aldebaran i Oxen;

9. Antares i Skorpionen;

10. Spica i Jungfrun;

11. Regulus i Lejonet;

12. Atair i Örnen*Några räkna i denna stjernas ställe Alphard i Vattenormen.

8

9 Af andra storleken räknar man 55 stjernor, af den tredje 170. Här må endast nämnas Alamak i Andromeda, Algenib och Markab i Pegasus, Apollo och Herkules i Tvillingarne, Gemma i Norra kronan, Mirak i Andromeda, Castor och Pollux samt slutligen Polstjernan, som räknas till andra klassen.

10 De sju stjernorna i Carlavagnen hafva följande namn i ordning från öfre tvärstrecket i den omvända femman: Dubhe, Merak, Phekda, D (Delta), Alioth, Mizar, Benetnash och tillhöra dels andra, dels tredje klassen. Till andra klassen höra äfven de tre lätt igenkända stjernorna i Orions bälte, hvilket af några kallas Jakobs staf. Profeten Esaias (40: 25) säger: »Herren för höjdens här efter tal. Han kallar dem alla vid namn». – Araberne gåfvo fordom namn åt vidpass 50 eller 60 stjernor. Astronomerne i våra dagar beteckna på sina kartor stjernorna med grekiska bokstäfver, hvar och en i dess stjernbild.

11 För att få en bättre öfversigt af stjernornas mångfald har man på himmelskartan indelat dem i vissa konstellationer eller stjernbilder, åt hvilka man gifvit namn och figur efter olika föremål, såsom du mins t. ex. af Djurkretsens tecken i almanackan. Väduren, Oxen, Tvillingarne o. s. v. Vill du nu uppsöka någon viss stjerna, så finner du henne på kartan i hennes stjernbild. Men du kan äfven uppsöka henne på aftonhimmelen ute i det fria, om du blott minnes, att alla, utom polstjernan, flyttar sitt läge efter årets och dygnets tider.

|19|

12 Tag t. ex. Carlavagnen till landkänning och utgångspunkt i det stora stjernhafvet. Utdrag en linie mellan första och fjerde stjernan åt venster (nedåt), så är den första stora stjerna, som linien möter, Arcturus; men drager du linien åt höger, kommer du till Capella. Drager du samma linie uppåt (mot norr) och kröker litet åt höger, så finner du Polstjernan. Drager du åter samma linie längre bort och kröker litet till venster, finner du Vega.

13 På samma sätt kan du välja Orions bälte till utgångspunkt. Drager du en linie mellan dess tre strålande stjernor åt venster (nedåt), så kan du ej misstaga dig om den praktfulla Sirius, men denna stora sol är stundom så nära horizonten, att hon skymmes af töcken. Drager du samma linie åt höger (uppåt), men kröker sedan något åt venster, är den första stora stjerna du möter Aldebaran. Drager du åter din linie i något sned vinkel genom midtersta stjernan ensam, kommer du uppåt (norrut) till Betelgeuze och nedåt (söderut) till Rigel. Efterhand kan du sjelf på stjernkartan öfva dig att med linier från de bekanta stjernorna leta dig fram till de obekanta.

14 Detta är mycket nöjsamt, ty om man också ej känner mycket mer om de stora solarne i verldsrymden, än deras namn och deras läge på himmelen, så känner man sig redan mera förtrogen med dem. Och det må man väl kalla ett högt och förnämt sällskap, att vara bekant med verldsalltets solar. Det är ju som att umgås med skapelsen och skapelsens Herre. Icke blir man högmodig af ett så högt och majestätiskt umgänge, mot hvilket alla högheter på jorden äro att akta som sandkorn. Tvärtom, man måste ju känna sig sjelf försvinnande liten, öga mot öga med det oändliga. Men se, det är dock något stort och gladt att stå inför Herren Gud med den 19:de psalmens ord: »Himlarne förtälja din ära, och fästet förkunnar dina händers verk!»

 

 

1. *Några räkna i denna stjernas ställe Alphard i Vattenormen.