Kappseglingen i Sommarvik

Lästext

[289]

Kappseglingen i Sommarvik.

(Bref från landsorten.)*) *) Brefvet har seglat omkull på vägen och legat ett par veckor i marvatten.

1 Ändtligen, min goda Trollslända, har jag en vigtig händelse att omtala. Här har varit en kappsegling i Sommarvik. Denna nyhet skall förmodligen göra sin rund kring hela Europa och sätta verlden uti förvåning.

2 Det var en vacker Augustidag klockan 12 middagstiden. Solen sken, vinden var sakta nordost, och vikens små braxar tittade nyfikna upp öfver de krusiga vågorna. Alla skeppsvarf och båtbyggare i närheten hade länge varit i verksamhet natt och dag, för att utrusta en värdig flotta; som kunde göra den finska sjöfarten heder. Bark hade stigit betydligt i pris, näfver hade blifvit sällsynt, och sockertoppspapper samt brefkuverter, med och utan frimärken, begagnades mest af segelsömmarene. Till och med gamla|290| tidningar användes som vindfångare, men endast af fattigt folk, ty tryckpapper ansågs ej vara rätt gentilt.

3 Alla kappseglare profvades först, innan de fingo deltaga i taflan, för att se, om de kunde stå. Det var en mycket vigtig förberedelse. Der infunno sig oskapliga vidunder, som voro vana att segla med kölen i vädret, och smäckra, sprättiga båtar, som gjorde kullerbytta för minsta vindpust. Alla sådana blefvo med stränghet kasserade, eller sålda till turkiska flottan. Dagen derpå såg man många ligga mastlösa i ett potatisland.

4 Följande 23 dömdes värdige att deltaga i den stora striden: Great Eastern *)*) Bör läsas: Grät-Istern. – Amfion Nautilus – Louise – Hepsy – Klumpen – Trubbnos – Margrete – Ilma – Topsy – Anna – Ilo – Johanna – Kissingen – Toiwo – Missisippi – Mujkan – Muntan – Svalan – Sparfven – Snirp – Pytt – Pelle.

5 Bland dessa hade Great Eastern fått sitt namn af det engelska jättefartyget, derför att det ensamt var nästan så stort som alla de andra tillsammantagna och kunde bära en besättning af 500 myror med en torndyfvel till kapten och sex nyckelpigor till styrmän. Bland de öfrige voro Louise, Ilma och Hepsy mycket täcka båtar med den vackraste tackling och koketta små master samt nätt byggda med ruff, och alla hade bogspröt och flaggor från många nationer, men den blåhvita finska flaggan hade hedersplatsen. Det såg ståtligt ut, när alla lågo förtöjda vid bryggan: der fattades endast en fotograf som skulle ha afbildat dem och sålt taflan för en pumpernickel i boklådan. En ofantlig mängd åskådare af alla åldrar och stånd hade samlats på stränderna, och de praktfulla fregatterna Majken, Tärnan och Ainikki hade ditfört beundrare nästan från alla kända trakter af verlden kring Sommarvik.

6 Klockan 12 tyckte man sig höra ett kanonskott dåna mellan de skyhöga bergen, ehuru dess dunder dämpades af handklappningar och hurrarop. Detta var signalen, och i samma ögonblick styrde alla kappseglarne ut från stranden emot det böljande hafvet. Ögonblicket var högtidligt och betydelsefullt. Det gälde nu att uppnå den motsatta stranden af viken, der prisdomarne voro på sin post, och derpå berodde täflingens pris.

7 Snart var viken betäckt af hvita segel, somliga små som skumbläddror, andra som fiskmåsar, och Great Easterns jättesegel liknade bland dessa små hvita, gungande prickar en ma|291|jestätisk svan. Svalan, Sparfven, Muntan och Mujkan, som voro de minsta, roade sig att på alla sidor svärma kring jätten och trilla honom i vägen. Amfion kom ej ur fläcken, Louise hängde sig fast vid Hepsy, och Pytt, som ej hade roder, trillade af och an som en näfvertopp i blåsväder. Pelle hade ej heller roder och styrde sin egen kurs mot vinden så tappert, att alla förundrade sig.

8 Åskådarnes spända förväntan hade nått sin högsta höjd, när slutligen fyra syntes närma sig målet nästan på samma gång, nämligen Great Eastern, som tycktes sluka vinden, och Toiwo och Svalan och Missisippi. Förmodligen höllos nu höga vad om hvem der skulle blifva den främsta, men en oförutsedd omständighet gäckade alla beräkningar. Stranden var nämligen på flera ställen bevuxen med täta skogar af rövippor, och det gällde nu att lotsa sig fram.

9 Alla de fyra främsta tornade emot skogen och krånglade der en lång stund, ibland med fören, ibland med aktern, ibland med sidan förut. Missisippi, som var den oförvägnaste, kilade slutligen med sådan dumdristighet in mellan två röstrån, att han blef fastsittande och kom ej ur fläcken.

10 Undertiden hade lilla Mujkan, liksom på spe, gjort en lång kryss åt styrbordssida och tycktes ej alls vara angelägen om att hinna till målet. Men rätt som de öfriga kämpade och krånglade med röskogen, såg man, till allas förvåning och häpnad, Mujkan med ens ändra kurs och styra med fulla segel mot ett öppet ställe af stranden, der ingen skog var hinderlig för sjöfarten. Några minuter till, och snart förkunnade dånande hurrarop, förmodligen dämpade af kanonskott, att Mujkan hade vunnit det första priset i dagens hjeltemodiga strid.

11 Ändtligen hade också tre af de öfriga lyckats klarera skogen och uppnå målet, nämligen först Toiwo, dernäst Great Eastern och slutligen Svalan. Åskådarnes förtjusta handklappningar belönade hvar och en efter förtjenst.

12 När dagens segrar och nederlag på detta sätt voro afgjorda, skedde den högtidliga prisutdelningen. Mujkans lycklige redare Calle erhöll första priset, bestående af två karameller, prima vara ifrån Tiljander. Toiwos redarinna Clara hugnades med andra priset, utgörande en karamell med sinnrik devis. Engelska varfsbolaget fick tredje priset, bestående af en smakfull pepparkaka, för Great Eastern, och slutligen hugnades Georg med fjerde priset, bestående af ett väl konditioneradt saffransbröd, för sin slup Svalan.

|292|

13 De täflande voro sedan upptagne af omsorgen att hopsamla de irrande seglarne från Sommarvikens böljor, och derefter förenades deltagarne i en glad njutning af karameller och pepparkakor, dervid skålar tömdes i oskummad mjölk för den finska flaggans heder och framgång.

14 Sålunda slöt på ett angenämt sätt den märkvärdiga kappseglingen i Sommarvik, som länge skall lefva i dessa bygders gladeliga hågkomst.

15 Sommarvik 1 Sept. 1872.

16 Knut Sjövarg.

 

 

  1. *) *) Brefvet har seglat omkull på vägen och legat ett par veckor i marvatten.
  2. *)*) Bör läsas: Grät-Istern.

Kommentar

Kommentar

Berättelsen publicerades i Trollsländan 14/9 1872 under pseudonymen Knut Sjövarg, vilket var ovanligt för Topelius som för det mesta signerade bidragen med sina initialer. Se kommentar till »Georgs konungariken» (Läsning för barn, ZTS X:1).

Faksimil