September (19.–)

|1||293|[190][191]

1 Oafbruten
DAGBOK.
Från och med den 19 September 1834 till och med Årets slut
Helsingfors den 27 Sept. 1834.
Zachris Topelius.

|2||294||192|

Allt har sin tid, och wi, tänkande tropp,

och wi skulle wårt klockslag ej weta.

Blott flit så dygd som lärdom gör!

»Barnslig är han, det måste jag säga,» – säger kanske

den som torde läsa min dagbok. Förlåt, förlåt käre

wän, det blir wäl bätre. Många barnsliga ideer

skola snart nötas bort, – men det barnsliga hjertat

ville jag ej för mycket mycket godt bortbyta.

|3||295||193|

September Månad 1834.

5 19. En Fredag. Nu wid början af detta häfte af min Dagbok befinner jag mig just stadd på min Fjerde resa till Helsingfors. Den sköna sommaren 1834 hade hastigt som en dröm flutit hän på tidens ström och i dess spår följde höst och saknad. Midt under glädjen ljöd pligtens röst i ynglingens öra och kallade honom åter ut i verlden och verksamheten för att på framtidens och förhoppningens osäkra fält utså kunskapernas, sanningens och det godas wälsignade skörd. Han följde utan knot, ty han viste att bedömma sin ställning. Men hwem undrar, hwem tadlar väl att saknaden, minnets wemodiga dotter, då och då hwiskade sin klagosång i hans själ? – Denna dag reste wi från Witala till Tulijoki, 13 mil.

6 20. Lördag. Wårt nattquarter war rätt godt; för detsamma och för några andra små förnödenheter begärde wärdinnan i sin gästfria enfald 3 ʄ; wi gåfvo henne 3 dubbelt. Resan fortgick bra och utan äfventyr. Sednare på aftonen reste wi i ett wackert månsken och jag som wid sådana månskensstunder ofta är så der litet hwad man kallar pöoetiskt stämd, jag fann det trefligt. Jag sjöng stycken utur Axel, mitt älsklingspoem och det föll mig dervid in om icke denna Romanse kunde bildas till ett slags musikaliskt dramatiskt sagospel. Jag skall närmare fundera derpå. – Wi hunno i dag 12½ mil och lågo på gästgifvargården Huutijerfvi uti Kangasala socken. Godt ställe nog.

7 21. Söndag. Wi foro i dag på förmiddagen genom en af det herrliga Finlands herrligaste trakter. Öfwerallt ljödo kyrkklockornas högtidliga ljud i wåra öron och stora skaror af kyrkfolk upfylde wägarne. Kl. 1, middagstiden ankommo wi till Tawastehus. Der hade nyss förut warit marknad, och nu, midt på söndagen war den så godt som i full gång allt ännu. – »Ack, das leben, das lebenspråk: tyska, utropade Herr Blank, wi hade bordt dröja här.»original: här. – »Jo jag betackar mig för ett sådant das lebenspråk: tyska, jag är glad att komma bort ju förr dess hellre.» Wi foro ochså genast. Nu hade vi 12 mil till H:fors. – Wi råkade i sällskap med 2 herrar från nyssnämnde stad. De körde på som ena små canaljer, och wi följde dem. Sålunda gick på somliga håll 1½ mil i timmen. Wi dröjde likvist länge på gästgifvargårdarne.oläsligt p.g.a. skada Det blef wackert månsken, natten inbröt och med den en rigtigt skarp köld. Här, tänkte jag, här håller ingen klen helsa ut. Mig bekom det ej illa, kanske blott litet snufva. Herrarne togo sig en knäpp då och då. Den ena war bekant med en gästgifvare. »Kom, sade han, du skalloläsligt p.g.a. skada få ta en sup». Den andre tackade ödmjukast, men då suparne|194| skulle betalas så räknades ej den gästg. druckit. Då kunde han som bjöd med rätta säga: ingenting att tacka före. Klockan war wid pass 3 om natten då wi wälbehållna anlände till Helsingfors. Nattens tystnad, det klara månskenet, och den owana anblicken af de stora husen och de breda gatorna och torgen gaf en wacker anblick. Wi fingo rigtigt wår nyckel af wår Madam och inträdde i wårt trefliga logis – Gudware lof att man är här.

|4||296|

8 22 Sept. Måndag. Widtager nu åter det lilla lifwet midt ibland det så kallade stora. Jag upwaknade åter i den stora staden, det lefvande och dock döda, det muntra och likwäl tråkiga Helsingfors. Då man waknar i werkligheten kan man lätt framkalla den föreställningen att fantasielifvet warit en dröm. Sålunda wore jag nu frestad att inbilla mig sofvit ifrån d. 8 Junii detta år och nu först ganska förundrad gnugga mig i ögonen. Apropos om ögon: mina woro hela denna dag som om de ej hade sofvit på ett halft år. – Jag skref hem till min Goda Mamma, glad att så snart kunna lugna henne i afseende på oss. – Middagen war litet mager och intogs hemma. Derefter fann jag för godt att taga en lur hwilken rätt wäl behöfdes. Sednare på aftonen gjorde jag besök hos gamla thejungfrun, hwilken nu hade putsat up sig och enligt sägen skall låta kalla sig för Mamsell. Aftonen tillbragtes föröfrigt i sälskap med wännen August Essen, ming högt wärderade broder. I sällskap med Oscar Forsman, den roliga mannen, spatserade wi länge och wäl omkring. Jag lade mig till ett nätt piphufvud af oljekokadt så kalladt sjöskum. – Söta sömnen smakade bra.

9 23 Sept. Tisdag. Wåra upwaktningar blefwo upskjutna till i morgon. Wåra rum woro ännu ett chaos upfyldt med alla möjliga persedlar, hela förmiddagen åtgick innan jag kunde få dem något så när i ordning. Middagen spisade jag hos Morbror R–pffs jungfru, Mina, som på hans anmodan hade der erbjudit mig spisning lika som förr. Om aftonen till Moster Wikstedt, då wi under vägen mötte Rector hwilken wi ännu icke upwaktat. – Capten Wikstedt war för närwarande hemma; några hans bekanta woro der. Wi drucko the och Moster war treflig som förr. Efter wanligheten spisade wi sedan hemma och sålunda förflöt denna föga märkwärdiga dag.

10 24 Sept. Onsdag. Den war icke märkwärdig för något annat än att jag nu åter började mitt Academiska lif. I sällskap med Herr Bl. wandrade jag från den ene till den andra och bockade mig i professorernas förmak. Först woro wi hos Rector Magnificus, Pipping, sedan hos Österb. Inspec|195|tor, Hällström, så till sällskapets pro Fauna ordförande, Prof. Sahlberg, och sist war jag hos Prof. Sjöström för att anmäla mig till priwat collegium i Grekiskan. – Der war nu förmiddagen. E: m: samma dag, lemnade jag in Franzens skaldestycken in till Nationsbiblioth. och tackade derwid inom mig den store skalden för dent verkligt sköna lifliga intryck hans rena herrliga poesie gjort på mig. – Jag lånte den lustige Holbergs tokroliga komedier. I afton besökte jag åter thejungfrun, den dryga bekantskapen –

11 25. Sept. Thorsdag. Om morgonen war jag hos wår curator, magister Snellman och gjorde min upwaktning. Carpén, en gammal skolkamrat lemnade skoln 2 år före mig och kommer nu först in för att taga studentexamen. Han har warit wid gymnasium i Åbo. E: m: På Nationsmöte, ett wanligt sådant wi hwarje Thorsdag förena oss till. Der afhandlades vigtiga saker: se mitt protocoll deröfver. – Föröfrigt war det rätt roligt att åter träffa så många kamrater. – Jag läste på säng: Holbergs: Jeppe på berget.

|5||297|

12 26 Sept. Fredag. Herr Blank skref nu hem till Mamma. Jag föresatte mig att i dag wara så der smått flitig; afhörde fördenskull Professor Linsén uti Silius och sedan Sjöström uti Cyropædien. – Morbror R–pff wäntades först i morgon. E: m: jag studerade Silius Italicus flitigt nog oaktadt den war på sina ställen rätt swår. Broder August Essen satt hos mig en stund. – Bevistade kl. 6 en sällskapets pro Fauna et Flora Fennica sammankomst. Derifrån till thejungfrun och sedan med bror Essen ut att spatsera. Först gingo wi hem till honom och sedan i sällskap med Simelius, Wiegelius och O: Forsman åter ut. Derwid wille wi ock weta huru Estnäsbacken såg ut, ett quarter af staden der man har tillfälle att se menskligheten i sin förnedring och lasten i sin ohyggligaste gestalt. Det föreföll mig som om Satan med hånlöje wille ropa till oss: »menniska, du som engång war Guds afbild på jorden, späk ditt högmod och se ned till marken, – dessa woro äro dina likar.» – Med rysning lemnade wi dessa syndens förbannade hemwist, ty wi hade sett nog. – Herr B. tadlade mig; »man måste se lasten i dess sanna gestalt för att rätta fatta afsmak derför», sade jag.

13 27 Sept. Lördag. Wädret war mulet och utbröt snart i ett häftigt regn som dock icke warade länge. Calle Heikell här som hastigast. Läste Silius Italicus. – Morbror hade ej kommit i dag. E: m: köpte åter litet äppel; de äro så billiga att man gerna kan bestå sig ibland af denna Guds gåfva. Jag anmälte mig hos Otta till Gymnastique och gjorde äfven derwid ett skutt på trädhästen som såg besatt ut; man får annars|196| se många sådan lustiga exerciser vid gymnastiquen. – Sedan på det extra nationsmöte som till dag war utskrifwit. Wi woro mycket talrikt församlade, så der närmare 70 stycken. En rensning af nation företogs: bland 6 anklagade relegertes 3, 2 skulle få näpst och en ännu upskof. Se föröfrigt protocollet. – Besluten skedde med wotering. Jag röstade efter rätt och samweter och så tror jag enhwar gjorde ty det war ej om småsaker.

14 28. Sept. Söndag. I förmodan aftt min morbror R– skulle wara hemkommen gick jag dit i sällskap med Herr Blank; han war dock ännu icke kommen. – I stadens Lutherska kyrka, äfvenledes med Herr Blank. Pastor Chrons predikte som en hedersman.original: hedersman Ewangelium handlade om de tu yppersta buden i lagen; pred. uppehöll sig wid budet om kärleken till wår nästa och förklarade den sanna rätta kärleken, alldeles på sitt ställe. – Det war nattwardsgång och den mägtiga orgeln höll taffelmusiken om jag så får säga. Men i menniskans själ ljuder en återklang af änglarnes Hosianna och de saligas lofsång. Ja saligt är det hjerta som fromt wågar blicka up till den eviga kärlekens Gud! – E: m: bror August Essen hos mig. Wi gingo ut att spatsera och voro dervid in hos kamraten Sjöberg. Carl Eberhard von Schanz wår wälbekanta fruntimmersgunstling hade warit här för en par dagar sedan; han skulle gå in wid militären men hade här fällt bort sina documenter. – Hem till Essen. Der satt jag en god stund och rökte i sällskap med kamraterna. – Hemkommen, spisade jag min tarfliga måltid och gick till hwila. Jag läste på säng: De Christnas tro, af Harms, en skön skänk af Bror Fr. Toppelius.

|6||298|

15 29 Sept. 1834, Måndag. Skref bref hem till Mamma och uppehölls dervid af en kamrat, bror W–s, som wille låna d’argentspråk: franska. – På posten och fick derifrån ut det första brefwet från hemorten. Det war ifrån brororiginal: brorl Albert Dyhr, och innehöll tillägg till Mathildas commision jemte helsningar »så jag frugtar för lacket, ty nog spränger en sådan mängd något». – Morbror skulle komma i Onsdag sade Werfwing. E: m: Wi hade köpt en kappe sköna äplen och roade oss med dem. Silius Italicus. – Det är ledsamt att Academien skall wara stängd. Jag slog mig litet på att skrifwa Latin. – Hem är dock hem och Mathilda är dock Mathilda, det känner jag hvarje gång jag hör nyheter hemifrån.uttolkad chifferskrift – Läste Harms åter på säng och drömde godt.

16 30 Sept. Tisdag. Månadens afskedsdag. Den war alldeles icke märkwärdig för ett eller annat om ej för att Morbror kom hem. – Wi satte i dag in dubbla fönsterna och nossade dermed mäst hela förmiddagen. Just då jag åt middag hos Jungfru Mina, kom Morbror hem, det|197| war rätt roligt att se honom åter, han war så god och glad såsom alltid. – E: m: Cajus Silius Italicus. Holbergs tokiga Comedier narrade mig att slarfwa med tiden. Om aftonen wille jag taga litet frisk luft och spatserade derföre till thejungfrun hos hwilken jag på tidningarna läste om den allmänna fredsstiftaren, en den mest fruktanswärda krigsmaschine. – Spelte Fortepiano hos Westling; detta är vist roligkt men på långt när ej så som om jag wore ogenerad. Jag saknar Fortepianot mycket mycket. Harms åter på säng; det är en skön lecture. – Nu är således äfven September slut. Äfven den har skänkt mig många goda glada dagar; farwäl, derföre och wandra dit dina företrädare wandrat – i det förflutnas skugga. Måtte jag se dig åter, med lika gladt mod, under lyckliga auspicier.

---