November

November.

Komma det skall en dag, då det heliga Ilion faller, Priamos sjelf och hans folk, den spjutbewäpnade drottens. Iliaden.

Divide et impera!språk: latin FornRomersk Statskonst.

En söt gubbe, den Kaufman! Almänheten.

Hwem är blommans moder? – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Upp till blåa ethern! der är morgon, evig morgon, – der är blommans hemland! d. 17 Nov. 1837.

Det almännas farkost i wågorna. ouverture till Ephemeris 1837, 2.

1 1. Onsdag. Deputation till Nervander för att framföra till honom afdelningens ogillande af den skandalösa voteringen på Hquist och Hjelm, och bedja honom åter träda i spetsen för oss. – Men han war obeveklig och anförde äfven det spridda resultatet af voteringen såsom ett prof på wårt ringa förtroende till honom och hans projecter. – Fåfängt öfvertygande honom om falskheten af denna hans åsigt, tackade wi honom för hans många och långa tjenster samt afträdde för att hos Inspektor anhålla om nytt curators wal.

2 Gubben Hm lät sig icke stort bekomma. »Jaså, adj. Ndr har afträdt, wi få då välja en ny curator.» – Precis som gubben Lilius vid nyheten om kejsar Alexanders död: »Jaså. Nå wi få wäl oss en ny kejsare då.»

3 S. d.Samma dag F. W. Alcenius: »du måste nödwändigt hämta hit dina ephemerer.»

4 2 Thorsdag Hällström läser akustik. Ett ganska intressant collegium om musiken. – Hos Staudingarne och Elfving. Man berättade att wår goda vän Westerholm gjort gubbarne i Carcer en proposition att befria dem med armkraft: »Håll’ er beredda, bara! Blir det brådtom, så knyck i oss!» –

5 3. Fredag. Opost. – Curators wal i Österbottniska Afdeln., hwilket med stor pluralitet föll på wår högt wärderade ehuru olika bedömde Joh. Wilh. Snellman. Nervander infann sig äfven, tigande länge och till ut|644|seendet nedstämd.original: nedstämd Oss genomilade då en känsla af sympathie och sorg. Wi ihågkommo tacksamt hans warma vänskap, hans lågande nit för nationen, hans det myckna goda han bland oss framkallat, och detn fria ande som han ingjöt i wåra bröst. – Tiderna hade motarbetat honom, tider af en öfverhandtagande egoism, och han afträdde när han såg sin oförmåga att lyfta afdelningen till dess fordna|164| moraliska höjd. – Det är sant att hans sednaste språk war nog diktatoriskt, hans upfattning af sista voteringen skef. – Men något bör man förlåta en regent som som måste ser sitt folk på samm, likt Rom i Augusti dagar, oförmöget af all egen kraft att styra sig sjelf. –

6 En förklaring af Nervander ang. skälen för sin afsägelse wederlades från flere håll, och Hällström tillade »att han ansåg afdelningens wal af censores utfallit fullkomligen tillfredsställande och på goda händer.» –

7 S. d.Samma dag Staudinger, Cederman, Elfving, Jurvelius, trädkarl och thé hos mig.

8 4. Lördag. Inropte på bokauction ouverturen till Othello. – Strömborg stämde mitt piano. Thunebergarne, Langensköld, Falck m. fl. boston hos oss. »Wie wasserspråk: tyska» sade Lsköld. – Men jag las Skandia. –

9 5. Söndag. Okyrka. Aftonen: hos Thunebergs. Hilda Holm är nu ditflyttad; det är ett englalif – En skön blomma, den Hilda! – har i sina drag, något antikt, något sydlänskt, oändeligen hänförande vackert, – en form som erinrar om Greklands idealer. Och allt så regelbundet, så symmetriskt i hennes ansigte! Och hennes vext så smärt och lång, så vek och ändock så rundad! Och hennes hy så hwit, »så hwita kinder, kolsvarta himlar derofvan bo» (Ram.) Och hennes ögon barnsligt glada – men åter ack så sköna »när eld du kastar ur svarta solar» (Ram.) – Lycklig blir visst den på hwilken dessa ögon se med ett wisst slags blickar. – Jag önskar dig, flicka, en man som kan fylla ditt hjerta helt, och möta med eld din eld. – Icke gamle Justus Thg, som nu är så lycklig i sitt sälla hopp – nej, nej, ett ungt hjerta, en skön form – skön som din egen, flicka, en frisk själ, en nytänd, en flammande låge blott, skall kyssa dig, skall äga dig!

10 Flickorna woro glada – spelte, sjöngo mycket söta duetter. Hilda Holm har ingen stark, men en ganska ren och behaglig röst. Det war en charme att höra.

Digoriginal: »Dig blott jag älskar, dig jag blott tillber,

blomma från barndomens eden,

lemna, o lemna ej wandraren mer

ensam på ödsliga heden.original: heden.»

12 Ack litet wisste dessa twå ännu om någon ödslig hed på lifvets wäg! Man bad mig spela – wille naturligtvis undanbedja mig. – »Det är så tråkigt att låta be sig» – »Nå wäl, för att M:lle Hilda ej må finna mig tråkig»original: tråkig – – – och jag spelte – Blanken sjöng. – »Tackar ödmjukast.» »Åh det var blott ett litet obetydligt recept mot tråkighet.» – Widare försöktes med hårstrån hwem som hade ondt sinne. – Hildas ringlade sig starkt. Capten drog ochså hår ur sin peruk, som mycket roade flickorna. – Capten mycket lycklig, B. säger att flickan fattar tycke för honom. – Ma foi!språk: franska det är ej möjligt. – En mycket treflig afton –

13 6 Måndag. Den 6 Nov. 1837:

Österbotniska Afdelningens Klyfning.

14 Småningom hade Pippings planer för nedtryckandet af allt sjelfständigt sträfvande, af allt sannt Academiskt lif inom wårt universitet mognat. Han såg den i många små (mycket lämpligt kallade) afdelningar splittrade corpsen allt mer lossna, förslappas till sitt inre samband, han såg egoismen småningom epidemiskt utbreda sina läror och nedtysta med dagens lockande fördelar den högsinta anda som fordom predikade det enskildtas upofrande för det helas wäl. – Han såg huru allt mer de röster tystnade som med Franzén hade svurit »att för sanning stå och falla». – Alt syntes nära moget – en enda afdelning war farlig än, farlig genom sitt antal, sin sjelfständighet, sitt fria sträfvande, sitt hittils trånga samband sinsemellan. – Men äfven denna corps hade ej undgått dagens fina gift, och egoismen gnagde dess rötter och undergräfde dess på seklers minnen bygda grund. – En enda mägtig stöt, och den gamla falln stammen skulle falla, det visste man alltför wäl. – Men huru förekomma att icke »dess fall blefve stort» och störande för dagens lilla lugn?

15 Med list wille man öfverrumplad Österbottningarna, förekomma all sansning, allt betänkande wid fallet, binda wåra händer och sedan bequämligen inpassa oss i sina usla, eländiga, trångbröstade, fjettrande rekrytformer. – Skönt och faderligt, oh!

16 Hällström hade sammankallat afdelningen, som wi trodde, angående curator ty Snellman hade afsagt sig. (Snellman såg följden och anmälte i dag hos Hm att han wille taga emot. – Hm sade honom att det war för sent, men förbjöd honom att tala om det.) – Vi woro talrikt samlade, men till all olycka woro de flesta äldre icke närv. i början. – Hm hostade och började med sin vanliga tranquila min »huru han nu i 27 år warit Östb. Afd:s inspektor»,original: inspektor, huru han alltid »hållit af herrarna» och mött samma|646| vänskap tillbaka. Nu hade han från flere håll hört frågas huru det kom sig att så ofta några excesser förspordes woro alltid Österbottningar hufvudmän. – Häraf insåg man att afdelningen war för stor, – men hade welat vänta tills han (Hm) skulle afträda. För att nu icke stå i wägen, ville han nu »ge med sig» och afträda såsom inspektor för hela Afdeln. men quarstå för endera af de nya afdelningarne. Vi skulle således delas, enligt Consistorii beslut och Rectors vilja. – »Och nu, gode herrar återstår då endast att upgöra en förteckning, så att en hwar upropas och, om han äger jus patrisspråk: latin eller jus libertatis nativitatisspråk: latin, väljer hwart han will höra.» – Hwad hjelpte nu att wi stodo och gapade med gränslös förvåning! Hade wi mangrant gått bort och lemnat den struntgubben quar, så hade det warit en skön sak. Men wi stodo som får vid slagtbänken och läto skrifva opp oss.|166| Småningom sansade vi oss, men för sent. – Dock fick Hällström höra hwarjehanda: »när herr Prof. tolererat oss i 27 år, nog kunde Herr Prof. tolerera oss ännu några år.» – »näroriginal: när har nånsin ännu divide et imperaspråk: latin systemet burit sig i längden?» – o. s. v. Men de djerfva rösterna voro få. – Hm gick helt belåten, – föga bekymrande sig derom att han på engång tillintetgjort ett helt långt lifs tjenster, afvändt från sig hundrade unga hjertans kärlek och åsamkat sig en börda af harm och hat, så tung, så tung!

17 Nu rådplägades, häftigt, stormande. – Här voro ock några träblock som förmente att man borde ta saken kallt. – De fingo ge vika. – På M. Castréns proposition beslöts en inlaga till Canceller. – – Bort kl. öfv. 10.

18 7 Tisdag. Harm och dåligt lynne, för gårdagens skull. – Hos Stenbäck att höra efter inlagan. Den blef ej af. – C. Essen spektaklade, – som förargade mig. – Hos M. Castrén; han svor i Hällström och Consistorium. – Det grämde oss nu att wi låtit öfverrumpla oss. – Man borde wara räf bland räfwar. Så mycket äro wi många öfverens om att hwar och en efter sin bästa förmåga söka motarbeta den hunden, Pippings listiga frihetsmördande planer. –

19 S. d.Samma dag Kaufmans Concert. En hygglig gubbe med fryntlig min. Underbart konstiga händers werk! – Symphonion det fullständigaste – Man trodde sig höra virtuoser spela. I så hög grad ägde alla dessa döda instrumenter en lefvande uttryckfull execution. – Trumpet automaten skall wara den konstigaste. – De andra woro Salpingion, Cordaulodion och Harmonichord, hwilket sista hade mycken likhet med Terpodion. – Omkr. 600 billetter sålda. –

20 8 Onsdag. Aftonen hos Aug. Essen och Oskar Forsman. Här förtäljdes nu historier, den ena galnare än den andra, mäst om Näsa-Hejko. Essen|647| imiterar Forsman icke illa, och när dessa begge utlade en sak war det något så mästerligt roligt att samtliga åhörare knapt höllos på stolen för skratt. –

21 9 Thorsdag. Ondt i hufwu’t. – E. m. Nord Österbotn. Afdeln. skulle wälja Inspektor. Hällström war quarblefven i spetsen för SydÖsterb. – I måndags hade jag varit i val och qual, hwart jag wille höra. – Gick då till SydÖsterb. – Sedan betänkte jag Uleåborg skola och att denna stad warit wår familjs stamsäte. Gick derföre till Hm och lät öfverflytta mig. – i SydÖsterb. afd. räknade nu 67 medlemmar, NordÖsterb. endast 33. – Wi 33 walde nu Inspektor. – Jag proponerade att inlemna blanka sedlar. – Men Nordström fick en röst och Tengström de öfriga. Jag kastade en blank lapp i hatten, hvilken gubben Hm mystiskt vände och besåg på begge sidor.

22 Ifrån mötet kommo till mig begge Helandrarne och Mathlin. – Vi roade oss med att criticera böcker och gifwa dem Academiska witsord. –

23 10 Fredag. Deputation till prof. Tengström för att erbjuda honom Inspektoratet. Gubben blef helt perplex. – Hwa? Hwa? – Är afdelningen delad? (Consistorium war icke förberedt derpå. Pipping och Hm hade kokat ihop soppan på eget beråd.) – Emellertid tog Tm emot. Hans första fråga ang. afdeln. war: ha herrarna nationspojke?

24 – S. d.Samma dag Visite hos Palmquist att beställa en ny svart klädning. S. d.Samma dag såg Tyskarnas Lumpaci Vagabundus, galenskaper i Tysk folksmak till förmån för vVilde. Musiken icke oäfven. Huset war alldeles fullt. Vilde sade till tacksägelse: »da oben ists Loger voll, da unten parterre ists voll, und hier (hans hufvud) ists auch voll.språk: tyska» –

25 11 Lördag Cajan väckte fråga om en tidning inom afdeln. af Finsk tendens. – Ett godt project, endast det icke blir ensidigt upfattadt.

26 Quasimöte på Bibliothekstimman – för att öfverenskomma om almänna afairer. – Arg, – jag och mången annan – wi ha svårt att smälta det sednaste tilltaget. Afton: De kritiska snapphanarne drucko thé hos mig, samtalade om Litteratur och universitetspolitik. –

27 12. Söndag. Okyrka. Dagbok. – Lilla Olga hos Rpffs sjuk i tandplågor. –

28 E. m. thé. En stund hos Essen, d:o hos F. Alcenius som förundrade sig öfver »ovanliga visiter». – Man war nu sysselsatt att hopsmörja owett åt Hfors Tidn. – A:s gick ut. Piponius och jag väntade till 10 förgäfves.

29 13. Måndag. Opost. Hegel. – Litterärt nytt: Jäkyntilet och Morgonbladets groft tillyxade (af Burghausen) owett mot Hfors Tidn. –

30 S. d.Samma dag Syd Österb. möte. Jag närvar. »Det är SydÖsterb.», sade nationspojken med fin pik åt mig. – Hällström talade om Gensdarmhistorien:|648| »herrarna ser, det är risquabelt. Derföre, gode herrar, så snart herrarna ser någon vakt eller soldat – så spring! – spring, gode herrar, det är alltid säkrast.» – Och häraf upkom ett ασβεστος γελαςspråk: grekiska rundtomkring gubben. – En annan proposition war gjord att i en mustig inlaga till Consistorium utbedjas att få behålla namn af Österb. och icke af Wasenser och Ulaburgenser som warit ämnadt. – Gubben förbehöll sig att få modifiera ett och annat, – den gamla räfven!

31 14 Tisdag. Lilla Olga hos Rpffs farligt sjuk. Har fått 4 nya tänder på engång.

32 S. d.Samma dag Tengströms första möte med NordÖsterb. – Det war ängsligt att se våra glesa 20 personer i det stora rummet. – Han höll ett moraliserande Tal, säkert wälment och af hjertat, men af föga effect. – Derpå Curatorswal, som utföll till förmån för Mag. Aaron Borg. – Jag m. fl. såsom deputerade till Borgen. Han tog emot. Bjöd oss the, pipor – m. m. – Rökte och resonerade ända till kl. 9. –

33 15 Onsdag. – När jag om morgonen frågte efter lilla Olga, war moster mycket orolig. Faran kunde icke mera döljas. – Man väntade den lilla skulle dö. –

34 S. d.Samma dag Såg: Die Lichtensteinerspråk: tyska, dramatiserade efter van der Veldes Roman. Slutscen der Hurka träffas af blixten är af förvånande effect. –

35 S. d.Samma dag ankom Lundmark, medförande bref från Mamma och Sophie.

36 16 Thorsdag. † Spisade middag hos Christéns för att ej genera Rpffs. – Lilla Olga hade gifwit mycket hopp ännu på f. m. – men snart dukade den späda engeln under för sin egen starkt arbetande natur och dog kl. 5 e. m. utan märkbar plåga.*Den första snön bredde i detsamma sitt hwita täcke öfver hennes graf. – – Hon hade warit ett älskwärdt barn, – glad, liflig i hög grad och med stark physik. Denna utvecklade sig för häftigt och hastigt wid tandbildningen och förstörde sig sjelf efter wåldsam strid. – Här war således ingen oförsigtighet vållande, ingen mensklig hand bröt denna lilla knopp; försynen ensam bestämde dess mål. – Man kunde kalla lilla Olga wacker, – i synnerhet de sednaste dagar, när feberns glödande brand glänste i hennes ögon, på hennes kinder, och tillika gaf hennes ansigte ett mildt lidande uttryck, långt öfver hennes år. – Ännu der hon för alltid sof på sin lilla bädd, hade ej engeln flytt från hennes ansigte. – Ögonen woro slutna, kring munnen slumrade ett melancholiskt leende; – hennes kinder woro bleka, men fylliga och runda; den späda blomman hade icke vissnat, hon hade brutits. – Den lilla sköna engeln! – Aldrig war den mörka dödens bild mindre skrämmande än|649| här, aldrig mera förvillande lik den lugnaste sömn, aldrig mera påminnande om himlens lån till stoftet, om evigheten som förklarad böjer sig ned och bortkysser den skymmande tåren från menniskans öga; – – då svinner jordlifvet bort som en dröm, himlarna klarna och allt är ljus!

37 Jag gick till Rpffs kl. 6. Moster badade i tårar. Baron sade blott: »ah! den lilla Olga! den lilla goda engeln!» – men jag wet, han kände det djupt. Melart, fru Cedervald, Stjernwall och frun woro här för att trösta. – Trösten war wäl ringa, men äfven deltagandet gör den bedröfvade godt.

38 17. Fredag. – Kl. 10 visite hos Rpff der jag visade det bref hwari jag underrättade Mamma om Olgas död. – Äfven baron skref till Mamma. – Tillopp af folkoriginal: fok som beklagade sorgen. Ett beswärligt bruk! –

39 E. m. kl. 5 visite hos Lundmark som talade om Emelies musik, om Stein m. m.

40 S. d.Samma dag kl. ½ 7 På bröllopp. – Dygdeädla jungfru Lisette vigdes med Senatseldaren Wahlström – Rosenkampffs kunde och wille ej komma, endast deras jungfrur klädde bruden och voro premier damer. – Ståndspersoner woro (utom B. och jag!) Assessor Stark, Statsrådet Ehrnström, Generalskan Fridberg|169| och hennes wackra fröken dotter. – För resten en talrik samling af hwitklädda damer, bourgeosie, och styfwa betjenter och waktmästare, m. m. – Bruden war välklädd, vacker och munter, – talte med Statsrådet och med generalskan aldeles ogeneradt. – Bland flickorna war Lotta Grönros, en 15 årig syster till Sophie, – den vackraste, – rigtigt vacker!

41 Afhörde vigseln, drucko thé, väntade en stund på dansen, men när den dröjde, gingo wi kl. 8. – Blank skulle på stor soupér till Hilda Holms pappa. – Jag satt den öfriga quälln hos Rpffs, i sälskap med fruarne Cedervald och Stjernwall. –

42 18 Lördag. Snö. – Friherrinnan i bestyr om svepning för lillan.

43 Afton: Nordmöte, hwarest Borgen anmälte sin afsägelse af curatelet. – Orsaken härtill war ett nytt wrångt tilltag af Consistorium som med 9 röst. mot 9 (Pipping decisiv.), beslutit fråntaga afdelningarna rättigheten attoriginal: af afgifwa betyg åt afgående kamrater, hkenhvilken rättigh. för framtiden updrages åt inspektorerna. – Härigenom war nu afd.:nes vackraste sida tillintetgjord, curatelet bl nedsatt till ettn blott police upsigt, – wi factiskt (äfven mundtligen af Tengström?) förklarade sedligt omyndiga. – Är detta en kärleksfull, en faderlig wård om blomman af landets ungdom, om källan för landets bildning? – Denna källa, Academien, är ingen|650| machin den är en lefvande andlig organism. Hwarje bemödande att nedtrycka dess andliga, sjelfständiga lif, att machinisera den, måste med oberäkneliga följder ingripa i hela landets framtid. – Efterverlden skall dömma Pipping och fördömma honom. Efterverlden skall icke misskänna hans goda sidor, hans consequence, hans idéefasthet, hans förtjenster om universitetets financer; – men för hans planer för quäfvandet af all sjelfständig andlig utveckling, för hans bemöd. att af studerande corpsen göra en sedligt omyndig, militäriskt krypande hop, för den stadiga grund han derigenom lagt för den Ryska friheten – Derföre skall det Finska folket en dag, då det känner följderna hans af Pippings verk, förbanna hans namn, och fädernas fria andar ropa ve! öfver honom. –

44 Tengström förmanade oss uptaga saken som ett faderligt och välment beslut. – Men wi woro ytterligt upretade, walde ingen ny curator, sade att det numera war oss alldeles likgiltigt hwem vi fingo m. m. – Tm war förlägen – förtjenar ingen skoning ty han var med om beslutet. –

45 19 Söndag. Snö. Okyrka. – Rahm förmiddags visite – Ochså han full af harm; sade sig misströsta om wår Academ. framtid. Bäst wore att resa till Upsala. – Ja verkeligen, jag är mycket böjd för samma mening!

46 S. d.Samma dag war begrafning hos Rosenkampffs. Endast omkr. 20 pers., hwaribl. några få fruar, bjudna. – I sorgvagnen satt baron, Aug. Munk och jag. – Grafven war hwit af den nya friska snön. – Gästerna trakterades med punsch, stora kringlor m. m. – herrarne talte om Poudrettebolaget m. m. – Kl. 8 war sorghuset åter tomt.

47 20 Måndag. Collegium i Logiken för Snellman, mycket intressant.

48 S. d.Samma dag Syd möte. – Hällström sökte trösta landsmännen. »Herrarna ge sig nu tillfreds, inte ä dä så farligt go’ herrar!»

49 Det är förb. farligt min gubbe! Till dig ha wi nu alla ett horn i sidan.

50 Sedn: Aug. Essen och yngsta Ehrström en pipa hos mig. –

51 21. Tisdag. E. m. kl. 5 hos Rahm. Om dåliga aspecter för framtiden. – Stackare är den som icke står och faller för sin öfvertygelse! – Men tiderna äro sådana att man kan falla förr än man det förmodar.

52 Kritiska Snapphanarne thé hos mig. Wi fortforo att kriticera allt hwad wi kunde påminna oss i den sköna litteraturen.

53 22. Onsdag. Storligen väntat morbror GWTurdin som skulle resa strax efter Lundmark. – Nordmöte, enkom för att välja curator, – men theraf blef intet. Tengström försökte öfvertala, men hade icke lyckats om han än varit större mästare deri än han är. – Wi woro och förblefvo således hufvudlösa.

54 23. Thorsdag. Ämne och bref. – Almänna upmärksamheten inom oss Academici är nu rigtad på ett nytt collegium »om den Academiska friheten», hwilket Snellman frimodigt intimerat att börjas i Måndag. – Härtill inbjudes gratis hela studerande corpsen, hkenhvilken säkert icke underlåter att infinna sig. – Det är ett djerft men vackert företag i dessa tider, då begreppet om Acad. är inom stud. corpsen antingen glömdt eller hos mången missförstådt. Snellmans frimodighet å ena och sans å andra sidan, försäkra oss att denna föreläsning skall hwarken under- eller öfverstiga sina gränser.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning – Emellertid är Pipping i faslig nöd, har på allt sätt velat förmå honom att afstå derifrån, – och torde väl ändå tillslut förbjuda alltsammans.original: alltsammas.

55 24. Fredag. Stor post med Lundmark som reste. – Sydmöte för att välja curator emed. Hällstén afsagt sig. – Hällström hade warit förlägen och stått som om han varit besvärad af loppor. –

56 Såg: Gustaf Adolph in München od. Löwe des Schwedens und Adler des Oestreichs.oläsligt p.g.a. konservering/inbindningspråk: tyska En utmärkt vacker pjes, synnerligen i ans. till stilen, – verserna m. m.

57 25 Lördag. – Satacunda Nation har i dag bevist mycken raskhet. Curator, Törnroth, hade afsagt sig. Inspektor, Sahlberg, wille forcera dem att wälja en ny. Men fåfängt lät han upropa en och en i sender, börjande från den yngsta. – Endast 3 röster walde, derib. Filius Sahlberg. – Dessutom war stark dispute. Törnegrén höll ett mustigt tal, som fördes till protocolls, – man skildes föga fredligt stämda åt.

58 S. d.Samma dag – Talade wi högt om afairerna hos CaffeM. – Många hörde. –

59 26 Söndag. Ändtligen war morbror GWTurdin kommen, inrest hos Rpffs och medför, ett kort bref af Mamma. – Tnska firmans afairer stå på kinkiga fötter. Till Rpffs kl. 10 f. m. – kort kyrka, der Schauman predikte.

60 Genast efter middagen börjades ett bostonpartie, le baronspråk: franska, la baronne, Turdin och Blank. – La baronnespråk: franska otålig. – Trädkarl hemma hos mig. +66.

61 27. Måndag. Linsenskt ämne. – Morbror G. hos oss, Porter.

62 S. d.Samma dag bjuden af morbror G. att se: Robert der Teufelspråk: tyska. Pjesens inneh. förut bekant. – Men Weylandts spel hänförande wackert, djerft, passioneradt – hans figur, synnerligen i röfvardrägt med sin väldiga björnhud öfver axlarne, högst ädel, stark, hjeltelik. Bravo!

63 28 Tisdag. Boston hos Rpffs redan på f. m. – Werfwing. – hem kl. 4. Ämne. Åter hos Caffe M. Tal om det almänna. Helander, jag och ett par andra sjöngo friskt ut wår mening och ovettades på Pipping af hjertans grund.

64 29 Onsdag. Visite hos Lars Stenbäck och ifrig dispute om poësien, hwilken han förklarade wara ett fint gift för anden. – En rysligt wriden och ensidig åsigt!

65 S. d.Samma dag Rosenkampff, Turdin, Grosshandl. Bull, m. fl. thé, thoddy och boston hos oss. Wåra små rum woro fulla af rök. – Sedan soupér, så godt wårt fattiga hus förmådde. –

66 30 Thorsdag. F. m. Turdin hos oss; Afton: Olof Helander. – Berättelser om Lehmo, starka funderingar om de omvända, och om sanningen och djupet af deras omvändelse. – Deraf om philosophie och dess användande i lifwet. Det är en öppen själ, den Olof, en själ i hkenhvilken reflexionen nyligen börjat bortrycka villornas vackra flor – Derföre utbreder sig nu i djupet af hans bröst ett skymmande dunkel; – derutinnan sympathisera wi nu. –