Januari

|1|[361]

1 Ephemeron
Z. Topelii Dagbok, Anteckningar m. m.
för år 1836.
6 årgången.

[362]|363|

2 Anmärkning. Allt detta skrifwet för eget nöje. – Upptecknadt utan förbehållsamhet, fritt såsom tanken sjelf. – Wille derföre icke att detta komme i obehöriga händer. – För 2 år sedan skulle jag ansett detta för en galenskap – icke tanken, icke känslan, men begges fria flyttning på ett papper, osäkert om detta ej lätt kan blifwa en förrädare.

3 Första och andra afdeln årgång. af min dagbok, woro, ofullständiga, häntydande på det närmaste minne. – 23 och 4:de åter fullständigare, mera utwecklande, men mycket upfyllda med obetydligheter. – Den 5 årg. (1835) Mera utförligt berättande, – antydande tankar som minst woro tullfria. – Den 6:te – –

4 Således steg för steg närmare yttringens frihet.

5 En dagbok kan icke lätt bilda ett sammanhängande helt; icke heller i stilen öfwerallt wara sig lik. – Ty ojemna såsom de födas uttrycka sig tankarne och på stilen måste alltid humeuret intrycka sin ombytliga pregel. –

6 Så träden då fram, brokiga bilder, taflor från hjertats verld, taflor af lifwet i dess nittonde år, vexlande såsom skyarna i Runebergs Källa, träden fram, för att en dag åter uplåsa porten till Minnets land. Dyrbara skatter hwilka ögonblicket med det ständiga formuläret: »förbi» hemförlofwar till en kommande dag.

|2|

1836. Januarii Månad.

7 Januarii. 1. Första Jan. 1836. Nyårsdag. Fredag.

8 Året inträdde med skarp köld. – Frusna kinder, näsor, öron, händer, – öfwerallt. – Det war en Nordisk winterhelsning. Firade årets inträde i kyrkan. Få woro de som sålunda med »Guds frid» helsade och helgade årets ingång. – Denna gång likwäl förlåtligt nog för köldens skuld. –

9 Nyårsvisiter.

10 Skulle efter gammal loflig sed icke försummas. – I småstäder äro dessa visiter icke så löjliga som i stora; – här ligger åtminstone mera upriktig wälmening i formuläret: »Jag har den äran önska farbror, Morbror, Moster et cet. ett godt nytt år.» – Eller: »ett godt nytt år, min gosse, min flicka, och på detta nya året önskar jag dig en hjertanskär.» –

11 Mina Visiter angingo 1:o Lithéns. Personal: Morbror Maths Lithén, fru Wilh:a L., fru Lisette Nordberg, Mad:lle Cousine Rosalie L., Mad:lle|364| Cousine Mathilda L., Mad:lle Charlotte Nordberg, 7 år, – Bokh. Albert Dyhr, och Monsieur Cousin. Franz Const. Lithén. –

12 2:do Calamniuses,: Personal: Morbror Joseph. Reinh Calamnius, fru Carolina C, Mad:lle Josephine C. och Mad:lle Johanna C. – (med kort.)

13 3:tio Turdins. Personal: Morbror Gustaf Turdin, fru Emelie T, Monsieur Hindrik Backman. – 4:to hos Bergers, 5:to hos Borgmästar Calamnius, och 6:to hos A. H. Backman (med kort.) – Alla dessa önskade jag mycket uprigtigt allt hwad jag sade. –

14 Dinée hos Turdins.

15 Redan i går anmodade att spisa middag hos Turdins. – Antogo bjudn. och infunno oss kl. ½ 2. – Sällskapet bestod, utom wi, af|3| Rederiets Sjöbefälscorps med dithörande fruar och anförwandter. Dessutom borgmästarn, doktorn Frosterus, etcet. circa 20 personer. – »Raljertes under måltiden med borgm. – som sade sig wara hugad att, flytta till Utsjoki, blott han finge fruntimmerssällskap.» –

16 E. m. – hemförlofwad på ett par timmar.

17 Caffe, the och Soupée, med dans, hos Turdins.

18 Bjudningen, som icke war allmän, innefattade Lithéns, Calamniuses, Bergers, Hammarins, I. Lindquist:s, m. fl. – En nätt samling af fruntimmer. Cavaljerer woro bland andra: Högdahl, och Jungen från Wasa, I. Swahn, med ombundet öra, Doct. Frosterus, I. Lybeck, Hindrik B., Albert D., Z.achris T. m. fl. – ochså – en nätt samling – eller hur? – Musiquen war något skral, – taktlös och disharmonisk, tills slutligen Morbror Calamniui stråke uphjelpte saken. –

19 Dansen börjades kl. 6 – litet mer – och slöts kl. 6 på morgonen. Först Wals, – sedan Quadriller, Francaiser, Potpourier, omwexlande. Aftonen war en af de roligaste. Alla ansigten glada, alla fötter i rörelse. – Hindrik B. missmodig i början, – sedan upspelad – Thilda L. – mycket road, mycket i tour – Lotta B. – höll sig rak för cousin Jung – Doctorn, mycket jemn – Jungen pratade persilja men spelade pianoforte fermt – Högdahl artig, icke fjeskig – Platen, på briljant humeur; sade sig hädanefter tänka dansa mera, – och höll ord. – Albert D. – icke till humeurs – före soupéen – Sophie B. raillante, – Moster K. Critik öfwer squaller. – Visavis mot Hindrik. – Intog soupée i slutet sällskap, neml. med T:a L., Sophie T:s, Emelie L:t, Marie H:n, Albert D:r, entt mycket trefligt sällskap inne i Turdins sängkammare. – Dansen fortsattes. 15 danser – H:k och jag, sittande under en quadrille, bekikade de söta flickornas ring. – Och der dansar »hon», sade Hindrik. – Sista walsen war stormande yr. Musiken|365| slöt och med högröda kinder och klappande bröst, satte sig de unga. – Men endast för en moment, – de gingo snart, warma och oförsigtiga. – Kl. war ungef. 6 på morgonen. – Afträdde snart derpå. Sådan war denna Nyårsdag, glad och rolig i åminnelse.

|4|

20 2. – Lördag. Blidare wäderlek. –

21 Skrifwit Ephemerer. Detta lilla fält för litterär öfning och werksamhet roar mig mycket. –

22 Visite hos Lithéns i sällskap med Syster Sophie. – Rosalie och Thilda helsade oss hjerteligen wälkomna. – Dansade några slag med unga M:ll Nordberg. – Proberade stålpennorne på Morbror L:s Contoir. – Flickorna med. – Erbjöds en hwass kyss, d. v. s. med nål i mund. – Briljant humeur; – men om det briljanta humeuret will jag icke tala; – jag will endast minnas det briljanta intryck som flickornas munterhet och ostyrighet gjorde. – Således: Åter en afton skrattat hos Lithéns. – Ja skrattat, – skrattat af själ och hjerta, men med själen af en gosse och hjertat af en flicka. –

23 3. Söndag. Hemma, d. v. s. försummat kyrkan. –

24 S. d.Samma dag e. m. Soire dansante hos Stenroths.

25 Sällskapet war icke bjudet, – endast öfverenskommelse på värdens vink. – Synnerligen godt war det om Cavaljerer. – Husets ungdom woro icke de minsta i tour. – Valser, Francaiser etcet. efter pianoforte Accompagneradt af lilla Marklunds fiol. – Ma damespråk: franska ond på mig quand je l’aurait negligée dans la danse. C’est que me flatte, mais ma faute je ne peu pas comprener.språk: franska – Emedlertid war den lilla händelsen ledsam nog och störde hela mitt nöje för afton. – Swäfwade ännu i en lycklig okunnighet, ty jag är af naturen godtrogen, – kanske för mycket. – Åtskildes klockan 12. –

26 4. Måndag. Temps a la Januariispråk: franska, – Januarii wäder. – Orimligt yrwäder och storm så att wägarne woro nästan ofarbara. – E. m. fruntimmerna hos Fonseliuses. – Ryckvisite hos Lithéns. – Nu trifdes jag ej lång stund, ty ma damesspråk: franska panna war såsom molnhöljd, såsom himmelen 2 timmar före ett åskwäder i Junii. –

|5|

27 Derefter på Aftonsällskap på Lill Ollas Capellansbahl.

28 Hör till saken att det fodrades hjeltemod att resa i detta wäglag. Sällskapet bestod af Stenroths, Calamniuses, Benzelstjernas, Wi, och Janne Lewelius. – Äfwen Kerrmans. – Och så funnos der i huset 3 hyggliga flickor. – Fonselius sjelf – alfwarsam men wänlig. – Wi roade oss med danslekar, – och andra uptåg .. – Deribland: –

|366|

Fria will Simon i Sälle,

fria will hederlige herre,

och fria will Södermänner alla.

30 Den gamla leken war mycket rolig. Slutades med: så wäfwa de wallman – (wad mal). – Skulle alltsammans warit mycket roligt om det icke warit mulet i Norr. –

31 Slutligen dansades ett potpouri efter sång. – detallje om flickorna F: – Carin, alfwarsam, begåfwad med ljust hufwud, godt minne och poetiska anlag; Augusta, den lifligaste och msvårtyttest öpna af dem alla, – Sophie, – mycket tycke af min syster; ochså alfwarsam. I öfrigt goda beskedliga flickor alla tre. – A.:a är wist icke förlofwad med Janne L.:s – Hans person genomskådas nu af alla. –

32 Reste hem på jemnare wäg än jag kommit. –

33 5. Tisdag. blidare wackrare wäderlek. –

34 Och så inträdde nu på andra himmels fästen, Tandem post umbras Jupiter serenus.språk: latin –

35 Anträffade flickorna. – I början ingen förhoppning. Sedan ledde stora syster saken till förklaring, efter förklaring försoningen, och i försoningen, – solsken och ren luft, – såsom efter åska. – – Allt har sin nytta, åskan i luften, ogräset i blomstersängen, twister mellan goda vänner. – Kunde blott alla så stämma sina själars strängar att de, lika store compositeurer, i sjelfwa sina dissonancer frambringa den bästa effect. – –

|6|

36 6. Januarii. Trettonde dag Jul. Onsdag.

37 Frequenterade kyrkan. På hemwägen vikande in till Lithéns, inviterades jag till middag, och antog bjudningen. – Främmande woro, utom jag, Doctor Frosterus och Capitainen Bergendahl. – Efter dineen satte wi oss i ett hörn och pratade. – Mycket roliga saker; Rosalie är road af att noga weta. – Efter caffét, – »mjuka tjenare» – nej ännu ett ord och åter ett ord. – Hwem war mer road än jag. – Under allt detta satt Frosterus och Converserte med Moster L. om Läsebibliotheket. – Kl. 3 aflägsnade mig. –

Stort Sällskap och Dans hos Hammarins.

38 Äfwen här war sällskapet samladt på en vink af värdsfolket. Samlingen war rätt stor, – alt skönt och elegant Ny Carleby har att upvisa. = Anlände medan första Françaisen redan war begynd, hwilket war en faute|367| ty jag hade till denna dans erhållit M:a L:ns hand. – – Ursäktade mig och erhöll skadeersättning =.

39 Efter denna digression är jag åter i dansen. Första Françaisen bortkrånglades litet af Isak Swahn. – Pianofortemusik. Dessutom Schales flöjt och Marklunds fiol; denne sednare gynnaren skulle på en bal som Mästerskapet tillställt hos Aspegrens, och tog efter många konster, sitt särdeles näsvisa afträde. Han skulle lära Mästerskapet Francaiser, men det misslyckades och pojken blef utvisad. –

40 Isak S. – på dåligt humeur, – med ombundet öra. – Johanna Swahn ofantligt i tour; – Marie H. likaså, fjäsad för sina år mer än godt gör. – – Värdsfolket muntra – Rosalie L. gaf mig några charmanta råd; »en karl, sade hon, bör icke wara förbehållsam; han bör öppet utmärka den han inom sig utmärker; – annat fall är det med en flicka; hon måste mer gifwa akt på sig sjelf – icke utmärka någon, visa sig till och med mera upmärksam mot en den hon icke tycker om, – etcet. – Ad notam hocspråk: latin,|7| tänkte jag, och lofwade följa hennes anvisning, hwilket jag ock gjort. – A:t D:r war i afton på bättre humeur. – Aftonen war rätt rolig, det synes deraf att wi höllo så länge ut, – kl. – ½ 5 circa, ty soupée bestods. – Schale gned sin fiol af alla krafter och i sista Potpouriet dansades 2 cottiljonger, samt sedan polska. – I polskan såg Janne L:ck så lycklig ut. – Han och J:a Svahn, – vi få se. –

41 Drypande af swett aflägsnade sig damerna. – –

42 Hwilka minnen hemför man icke från en sådan dans, – ? och hwilka tankar, vid nitton aderton år? – Walstakten sitter mig ännu i öronen, – ännu hör jag damernas skratt, – ser dem högröda inswepta i sina kappor nicka ännu ett farwäl, – ser oss sjelfwa, våta som hade wi plumsat i sjön, andfattiga, – och förtjusta – ack, hwilka tider hwilka roliga, roliga minnen! –

43 7. Thorsdag. Dagen efter en dans är vanligen så ledsam; man känner en tomhet, en saknad, en längtan; det är såsom behöfde hvarje f nöje ett bihang af ett följande tråk. – Men för att förskingraoriginal: förskringa denna tomhet och få öfwerlägga om gårdagens händelser, samla sig då gerna de unga. Då finnes så mycket att berätta, att anmärka, att gissa, – med ett ord – ämnen nog för skratt och munterhet. – I dag woro hos Benzelstjerna församlade Lithéns, C:iuses och Hammarins. Apothekarn skickade och bad mig komma och »curtisera damerna», troligen hade han sagt åt budet »konversera med damerna». –

44 – Der war ett muntert sällskap; skrattades mycket; speltes boston; B:a, artig wärd wille på allt sätt roa oss; – Frågor och swar, – en del|368| mycket impertinenta. Johanna C. fick: »Lägg korten bort, och skaffa dig en man!» – Sedan i det wackra månskenet ut att gå med flickorna som mycket skrattade, och midt på torget. – Östman, i negligée, släckte ljuset, just i lagom tid. – Wi skulle åkt, men flickorna L. fingo icke lof. – Albert Dyhr har rest till Kuopio marknad. –

|8|

45 8. Fredag. – E. m. Caffe doria hos Petter Lybeck, allmän fruntimmers bjudning, och derjemte några unga cavaljerer, hwilka ställde till några danser. – Skall warit rätt roligt. – Jag war då icke der – ty – jag blef efterskickad till Henrik B. Utom mig woro der Schale och Svante Svahn. – Wi musicerade, – och drucko win. – Philologisk dispute med Schale, – han yrkade på Silentiaspråk: latin, jag på Silentiumspråk: latin. – Wad om ett glas bischoff. Lindblom hämtades och jag befanns hafwa wunnit. – Spatserade hela sällskapet i månskenet. – In till Schale som bodde i f. d. myrtenkammarn. – Det war en underlig känsla, att nu se det trefliga rummet så förändradt. –

46 Åtskildes. Det söta winet bekom mig illa.

47 9. Lördag. – Efter öfwerenskommelse inviterad till Schale på ett partie cucu. – Visite hos Lithéns, medförande Ephemerer. – Fruntimmerna suto kring sybordet i treflig ring. – Schale måste skicka mig bud, innan jag erinrade mig att det fanns kort och glas och lustiga bröder här i werlden. – Hos Schale woro församlade: H. B:n, Cederman, Logren, Calle Stenroth, Svante Swahn, Federley och Neuman. – Vi spelte som saggdt, Cucu. – Jag, mycket liknöjd och tranquile, satt i tour hela aftonen. – Lyckan följer den som minst bryr sig om henne. – Jag begriper knapt huru jag spelade, ty jag satt mest i andra tankar. Jag upkastade en jemförelse mellan wåra och fruntimmernas nöjen, – föranledd af rummet, – och karlarna wunno icke dervid. Dessutom skar det mig i öronen wid hwarje fritaligt ord som ohelgade det rum der minnet berättade om renare ädlare nöjen, renare tankar, renare hjertan, renare mund; – o, huru olika hwarandra äro icke menniskorna! »Barnslighet!» skulle mångaen säga, – »oerfarenhet,original: oerfarenhet, den tiden skall bortnöta!» Wälan, – så tänker mången, – icke jag. –

48 Hem klockan 10. – Några af de andra stannade längre. –

|9|

49 10. Söndag. Åkte med Mamma i kyrkan. – På återvägen ett främmande ansigte i L:ns fönster. – Apothekaren Liljedahl. – E. m. åter

|369|

Dans; den 4 klubben i NyCarleby.

»Se der dansar flickan» – Bellman

50 Lefwa wi verkeligen i det förr så tysta och danstoma NyCarleby? frågade Ephemererna. – O Miracle, – dans på dans –, i NyCarleby? – Ack ja, wi skrifwa ju 1836, och det är osäkert huru länge det bär sig med werlden. Således:

åter en dans, – en dans, en dans,

åter en blomma i nöjenas krans. –

Plocka, njut!

kanske snart

är det slut,

och en kart,

bitter ngog står af blomman quar –

Men det nöje som var

slumrar in uti

»förbi».

52 Men lemnom cupletterna och återvändom till piruetterna. Jag för min del har funnit alla klubberna mycket roliga, och dansat af hjertans lust, hwarenda dans. – Men tycket är olika, har jag hört. – I dag hände mig det sprattet att jag kom något sent och blef utan en sådan ständig vis a visspråk: franska, som man wanligen skaffar sig. – För att förekomma sådant framdeles slöto Hindrik B. och jag en »evig vis a visspråk: franska». – – Vis a vis mot Swahn som anförde första potpouriet. – Främmande woro flera oppe, bland andra Apoth. Liljedahl, med sin wackra fru. = Nämnde åt Rosalie om synen i deras fönster, och sade: »jag trodde redan det war någon spekulant.» – »De gossarna, sad hon, ja de äro så märkwärdiga, – och så quicka att tro orimligheter.» –

53 I quäll dansades många Francaiser, under anförande af Rector Wallenius|10| i jemförelse med hwilken wi andra, såsom danseurer måste betrakta oss mycket underordnade. –

54 Confect åt damerna. – Brydde Calle Stenroth och Logren. Den sednare satt bara och såg på E.:lie L:t: Swante Swahn, hwiskade mig ena gången efter den andra i örat: »kors hwad den E. L:t. är söt, – hwad hon är wacker; jag har alldrig förr wetat att hon war så wacker.» – »Nå|370| hwarför dansar du inte oftare med henne?» – »Nej ser du Schale har just abonnerat henne, tror jag. Men sista dansen måste jag få.» – Och sista Françaisen fick han ochså. – Det unnade jag honom af hjertat, och det unnar jag alla som äro varma om hjertat, – ty – det är, – ack det är »en oro ljuf att lida». –

55 Medan jag andra gången dansade med T:a L:n, insmög sig ett rykte om ett blifvande slädpartie – »korsoriginal: kors så roligt det skulle bli!» – »Åh ja.» – Dansen war i dag mycket liflig, ehuru anförarn Collander saknades. Och walsen war:

Lik en Vind öfver våg

som i flygtande tåg

twingar bölja att bölja

utan hwila förfölja. –

57 Ack, store Sanct Walsius, ärewördige St. Quadrillenklump, behändige St. Françenius, rolige St. Potpouriforus! I höge gudomligheter, på hwilkas altaren ungdomen i dag och många dagar med förtjusning offrat, – eder will jag prisa, till eder ära will jag en visa dikta, som skall gå på melodien af Sundquistens fiol och Wahlbergs stråke: Och deri beskrifwa huru:

Quadrillenklump hafver öste mig dam i ögat

Potpouriforus hafwer i swett mig lögat,

Francenius har mina stöflor pröfwat

ocMen Walsius han har mig anden röfwat.original: röfwat.” – etcet.

59 Och sedan, godnatt söta, söta flickor och dröm om den som drömmer om er. – Klockan ½ 4 bort. – Herrarna öfverenskommo om slädpartie. – Westerstråle gjorde bocksprång. – Hurra! och nu till drömmarnassvårtytt werld, för att der dansa tankarnas skönaste dans, der det heter: »midt under valsen kysser jag dej.» – –

|11|

60 11. – Måndag. – Bjuden till Rådman Ahlund på punsch och soupée. – Anledningen till denna festivité war ett löfte hwilket han i sista wårasen gjort att hålla calas, om hans brigg i sommar gjorde god tour. – – Jag twekade om jag skulle gå. – Afskedsvisite af bror Swante Svahn, som nu skulle resa till Wasa. – Hindrik B. öfvertalte mig att gå till Ahlund och följagteligen gick jag på vanlig tid. Kl. ½ 7. –

|371|

61 Punsch och Soupée hos Maths Ahlund.

62 Ochså en festivitet i sitt slag. – Mången värderar ett punschcalas mer än en dans. – D. v. s. de värdera vin mer än flickor. – Å, ja, hwad kan man annat wänta? – Sådana som alldrig känt sitt hjertas temperatur thermometer stiga öfver fryspunkten, – för dem strålar ingen sol i en flickas öga, ingen stjerna som leder deras lefnadsstig; – deras tröst är glaset, deras sol är dent matta irrljus som utgår ur egoismens brännpunkt, deras Jag, – och beräkning kallas den på det Svenska språket. – Men jag går för långt från Maths Ahlund och hans glas; således återvändom dit, dädan vi utgått. – Maths Ahlund bjöd till att roa sina gäster så mycket möjligt war; – och roligt nog hade jag, ty jag tänkte endast på den glada nyheten som i dag bekräftade sig, nemligen: Slädpartie. – Resonement derom. Stenroth wille icke gå med. – Och begge ungherrarna i hans hus woro illa till mods deröfwer. –

63 – Medan herrarna pratade och rökte och drucko som bäst, smög jag mig till Lithéns. – Der hade flickorna nyss åkt ut. – Väntade en stund och brände Carameller med Franz. – Tillbaka till Ahlund, »du är en äkta klippare», mente Hindrik.original: Hindrik.” – »Kan wara.» – – Derefter tillika med Schale wädjat till prosten Snellman, ang. en ny litterär fråga. Jag wille säga Chōrĕă, vals, och Schale sade Chŏrēă, – Det förefaller mitt öra, sade Sn., som borde det heta Chōrĕă; – Men i Lindblom stod Chŏrēă, och jag måste gifwa vika. –

|12|

64 – Ytterligare en obemärkt Visite hos Lithens. Allt under det jag låtsade wara i inre rummet hos Ahlunds. –

65 Nu träffade jag flickorna. –

66 »Jag har sökt er förut; – nu är jag här med en bön, – liten för er och stor för mig. – Jag ber att få åka M:a till slädpartiet.» –

67 (Rosalie) M:a:original: Ma Jag – – (Rosalie:)original: (Rosalie) »Ah,original: Ah, det war synd, – om du heldst hade kommit litet förr.»

68 »Således för sent?» frågade jag, med förändrad min, ty en fattig stackare som på förhand upgjort planer för den syssla han sökt och plums får se sin motparts utnämning på tidningarne, kan icke bli mera förskräckt än jag. – »Ja det war illa, sade R:ie med en skrattfärdig min, som alldeles icke gjorde mig mera belåten. – Schale war här redan i morse, och T:a kunde intet annat swara än »ja jag tackar.» – Nog wet du hon welat åka med dig.»original: dig. – Moster sade det der; – då hon hörde att T:a war upbjuden, sade hon att du får wäl bjuda någon af de andra flickorna, eller åka er egen suflett, om du vill.

|372|

69 »Jag åker alldeles inte någon annan, – det är säkert. – Jag försäkrar, – Nu bryr jag mig alls inte om hela saken.» –

70 »Ja det war illa, det. – Men här finns ju andra, t. ex. Juthbackaflickorna.»original: Juthbackaflickorna.

71 »Nej, sade jag,» – och wille gå. –

72 Ännu en stund i stor förtrytelse. – Slutligen sade Rosalie: »men hwad skulle du säga om jag kunde ställa allt på rätt igen?»original: igen?

73 »Hwad!» sade jag misstrogen, – hwarföre narras, Rosalie? –

74 »Nu är det alfware, sade begge och skrattade, det förra war osanning altsammans. – Huru kunde du tro en sådan historia?»original: historia? –

75 »Således narri, sade jag, och dent blytunga missmodet smälte i hast. – – Twå saker tror man lätt, det man hoppas, och det man fruktar. – Men hwarföre narras och skämta så hårdt!» –

76 »Ja, jag tackar»,original: tackar, sade M:, neg och neg helt näpet.

77 Med lätt sinne wände jag om till Ahlunds. Men det grymma narrit och sedan, efter skuggan solskenet, gjorde ett underligt intryck.

|13|

78 Hos Ahlunds saknade mig ingen. Ingen viste huru mycket jag på den korta stunden af min bortowaro erfarit. – Calaset räckte länge. För att nu företaga oss något, fingo wi tag i en kortlek och spelte Gris. – Deruti excellerte Neuman, Doctorn m. fl. – Soupéen intogs i nedra wåningen och bestod af Cortletter med ärter, grisstek, bärsoppa och kalfstek. – Olyckan wille att det blef för trångt och flere fingo icke genast Plats. Brunström gjorde dervid underliga grimaser. – Klockan original: 1 war hela hopen, då wi recommenderade oss: Jag tror den war 1. – – Somnade med lätt sinne, och emedan mina tankar flögo öfwer till morgondagen onsdagen, drömde jag nu om dans, m. m. de skönaste saker. –

79 12. Tisdag. E. m. Sedan jag hos Lithéns gjort en misslyckad visite, vände jag mig Östanut och inträffade hos Calamniuses kl. 6 om aftonen. – Uti flickorna C:s. lilla trefliga kammare – warm som en bastu och med brinnande brasa – satt ett litet Quadruple cotterie – bägge Flickorna L. och bägge d:o Calamniuses. – Jag wet ej om jag störde deras öfwerläggningar; – de woro alltför beskedliga för att icke räkna mig ibland »wi flickor». – I salen bredvid bodde resande. – Doctor Ticklen. – Hos honom woro flere af stadens herrar samlade, och – med eller mot wår vilja – måste wi höra hwarjehanda, äfwen fritaliga, conversation. – Flickorna hade swårt att tygla sin skrattsjuka; – jag likaledes ibland. – – bud från Schale, som anhöll »det Mamsell Josephine wille wara god och åka med honom i morgon.» – Hon hade icke rätt lust. – Äfwen sade Morbror Calamnius|373| nej till hela färden, så att det såg mörkt ut för flickorna. – – Visite hos Schale för att utforska hans tankar. – Tillbaka till C:iuses. – Resonement om hwarjehanda roliga. »den Z., sade flickorna, wi anse honom just som en flicka. – Aldrig äro wi alls rädda om hwad vi säga när du hör på.» – Deras förtroende smickrar mig. – Åtminstone är jag ingen spefågel, och jag bjuder till att tänka deras tankar efter. –

80 Ut att åka med flickorna. 6 pers. på ett lass. – En så rolig afton. – än i morgon då?

|14|

81 13. Jan. 1836. Onsdag. Tjugonde dag Jul.

82 Blidt och wackert wäder. – Promenad till staden, strax på e. m. – Tecknat på subscriptionslista till

Slädpartie på Harald, d. 13 Jan.

83 Klockan ½ 5 e. m. afhämtade min dame, Mathilda Lithén. – Mitt equipage war så godt som mig möjligt warit att anskaffa. – Färden till Harald gick lyckligt både för oss, och andra stadsbor, – Ty wägarne woro de bästa man kunde önska. Minoriginal: ”Min dam sade sig lita på sin kusk, – i backen wid Harald blundade hon wäl ett ögonblick, men wisade sig i allmänhet rask och oförskräckt. »Jag tycker icke om de öfwerdådingar som ej tåla att fruntimmerna knysa ordet om de köra alldrig så»;original: så; – litet må de gerna skrika, äfwen med den säkraste kusk, ty det hör till saken. Detta gjorde emedlertid ej min dam.

84 »Wi kommo således rätt wälbehållna till ort och ställe. När jag för Morbror L. skröt deraf sade han: »nå nå, sednare delen återstår ännu.» Wid framkomsten intogs genast en warm kopp Caffe. –

85 = Post Scriptum.original: ”Post Scriptum. Subscribenterna till detta nöje woro: Maths Lithén, Fredr. Calamnius, Joseph. Reinh. C:ius, G:f Turdin, A. Hammarin, I: Lybeck, C. I. Berger, Benzelstjerna, L. von Platen, Baron Stromberg, H: Backman, Ekberg, Stud. Schale, I. H. Logren, C. N.:s Stenroth :junior, Z. Topelius, Ruthström, samt slutligen tillställarne: Doct. Frosterus och Isak Swahn. – Depencen på hwar och en utgjorde 8 Rd. 24 ʄ Rgds. – Herrskapet Kerrman gaf fria Rum, emot fri entrée för sig sjelfwa, och biträdde dessutom med råd och dåd, ganska hjelpsamt. = Bjudna woro alla damer, äfwen de der ingen karl fanns i huset. = För öfrigt anmärkes följande alliancer: Doct. Frosterus åkte Rosalie L.; – Isak Svahn och Johanna C., – Janne Lybeck och Johanna Swahn, – Schale och Josephine C., Logren och Sophie Stenroth, – Hindrik B. och Sophie Backman, Ruthström Z. T:s och Mathilda Lithén, – Ruthström och Amalia Herrlin. – Ruthström hade inalles bjudit 8 damer. –

|15||374|

86 Klockan 6 börjades balen med stor wals. – I det hela war walsen icke så stor, ty Cavaljererna woro nog få till antalet. – Sedan Swensk Quadrille, uti hwilken alla cavaljerernaoriginal: cavaljerna dansade med sin dame för dagen. – Sedan Francoise, – gick litet sönder, ty Isak Swahn mindes icke tourerna. – Sedan Potpouri, hwaruti alla Cavaljerer, efter öfverenskommelse, åter hade det nöjet dansa med sina utwalda. – Sedan följde en oräknelig rad af alla möjliga wackra och charmanta moderna danser. –

87 Damernas krets war mycket egen – ogenerad – wacker – munter – etcet. med alla möjliga Gratiernas behag utrustad. –

88 Herrarna erkände det, – icke så att det högt uttalades, – likwäl icke i allmänhet icke med denna fina dunkla känsla som omärkbart kommer hjertat att klappa; – de woro ju till sto nästan alla redan wäl exercerade, – af alla war jag den yngsta. – Men punschen satte småningom lifsandarna i galopp, och inspirerade dansen alltmer. – När theet inbars gick allt sin afmätta ehuru muntra gång. – Sednare hade hade hofdamsminen nästan öfwerallt hos flickorna förswunnit, och på det öpna blomstrande ansigtet förföljde det ena löjet det andra, ungefär likasom solskenet, när man spatserar i skuggan af ett spolplank, oafbrutet vexlande, hwar secund framglimmar och strax åter bortskymmes, för att lika så snart med en annan solblick förvexlas. –

89 Men jag will wara kort. – Dansen fortgick, rolig, – liflig – mot slutet liknande en triumph öfwer Morpheus, – derföre mycket ogenerad. – Under tiden tilldrog sig hwarjehanda. – Calle Stenroth, på dåligt humeur hela aftonen, gjorde allarm mot flickorna som skulle skrattat åt honom, derföre att han tog orätt tour i en Française. – Kom ochså i krakel med Isak Swahn. – Sophie B:n blef sömnig, satte en halsduk öfwer ansigtet och nuckade i ett soffhörn. Kom så Morbror Gustaf T., lyfte duken så sakta, och stal en kyss inför hela sällskapet. – Allmänt skratt. –

|16|

90 – Satt midt i flickhopen och berättade. – Spelte pianoforte deroppe. – Calle St. kom till 3 af flickorna och bjöd ut ett sockerhjerta. – – Klockan circa 4 afreste större delen af fruarne. – Men ungdomen fortfor, efter intagen soupée, outtröttelig med dansen. – För att hålla sällskapet wakna bjöds emot slutet glödgadt vin åt damerna, och wals följde på wals. – Wakna woro wi ochså, det fick musiken kännas wid som fick quintilera den ena Cottiljongen efter den andra. – Bland de mäst ifriga danseurer ända till slutet må jag nämna Platen och Benzelstjerna. – Balen slutades med potpourie. Dansernas antal mins jag icke så noga. 4 hade jag haft lyckan dansa med min dame. – Sällskapet hwilade en momang; derpå skedde allmänt upbrott; damerna pelsade på sig, satte sig i sina voi|375|turer, – cavaljerernaoriginal: cavaljerna stoppade om dem så wäl som möjligt. – Jag wet icke att någon behöfde frukta att kusken med florshufwa förwarat sig mot kölden. – Färden gick bra, utom att engång selpinn föll för mig. – Om icke kölden hållit mig vaken skulle sällskapet ofelbart gjort det. – Jag hade önskat göra färden dubbelt längre om jag icke frugtat för min dams helsa. – Alla woro likwäl icke så lyckligt wakna som jag. Sophie B:n, t. ex. hade somnat på wägen. – Jag mins den åkningen likaså tydligt som i det ögonblick då min dam steg ur wid sin trappa och jag – till belöning för det jag haft så roligt – erhöll den warmaste kyss från hennes läppar. –

91 Då war klockan 7 på morgonen. –

92 Slädpartiet d. 13 Jan. 1836, egentligen det första jag bewistat, war kronan på alla wåra många glada Winternöjen.

93 Ack du alla dansers dans, hwad jag haft roligt. JagMan måste war 80 år och icke 18 för att icke wid minnet häraf känna sitt hjertas winterpels uptina som snödrifwan för solen i Maj. »Kom nu danshunger och dyr tid! – Här ser du ett Non plus Ultraspråk: latin, undantagande möjligen på min bröllopsdag. – – Derföre låt med gladt mod den ljufwa sömnens bildernas drag, allt dunklare och dunklare framblickande, vagga ditt warma hjerta till sömns. – Du drömmer sköna drömmar – jag wet om hwem!» –

|17|

94 14 Jan. 1836. Min 18:de födelsedag.

95 Waknade kl. 10, f. m., munter och glada efter den glada gårdagen. Min första blick föll på ett bord med blommor och werser, hwilket min goda Mamma och syster Sophie i sin wälmening tillredt. – Verserna voro af Sophie och börjades: »stig opp min adertonåriga herre.» –

96 Derefter gratulation och en hjertelig kyss af hwardera. – Måtte mitt nittonde år blifwa wälsignadt – arbetsamt – och gladt, och måtte samma Majsol som förr med sina rena strålar förklara alla lifwets brokiga bilder. – Gud ware tack för det förflutna – det war hade sina brister, men war annars i allone ett solskensår. –

97 Enligt föresats, i dag rakat mig för första gången. – Rakkyssar. – Jag längtar icke särdeles efter det manliga karavulna skägget. Heldre wille jag se min haka slät ännu några, och icke höra möjligen höra en flicka när hon tar mig om hakan, utropa: »fy hwad du är sträf.» –

98 Middagslur. – Visit af Schale och Hindrik B:n som gratulerte. – Visite på aftonquisten af Lithéns fruntimmer samteliga. – Jag presenterade mig nu med nerfälld skjortkrage. – Just en munter aftonquist. – Mest tal om gårdagen. – Allarmet om Francaisen ogillades. – Men en sak roade mig nu mest: nemligen en rakkyss af samteliga; hwilken oskattbara|376| och intressanta heders bevisning åt min skägg haka måste göra den mycket productiv, hwilket vid acten önskades. –

99 – Sedan en åkning så rolig. – flickorna i sufletten. – Och i min famn satt Mathilda – månne icke hjertat klappade mig högt i bröstet? – Rosali ville så och Thilda var så söt och lydde.original: lzdde. –uttolkad chifferskrift

100 War icke allt detta en mycket skön inledning till mitt nittonde år?

101 15. Fredag. Stort Yrwäder. –

102 E. m. hos Lithéns i sällskap med syster Sophie. – Rosalie höll på att städa sin låda. – De sade oss wälkommen. – Hos fruntimmerna inställde sig twenne ungherrar på visit, nemligen Capten på Wänskapen, Snellman, och Doct. Frosterus. – Moderato. – Jag hade min lyckliga plats bakom damernas stol. –|18| Besåg Lithéns piga som fallit så att hon yrade smått. – Med flickorna en snögig visit i Collanders boda. – Dans med lilla Lotta Nordberg. – hwarför skulle jag icke dansa när allt dansar omkring mig. – – Åkte med flickorna i sufflett. – de variis colloquium. Inter cetera etiam de viduis. An faciant recte quœ iterum nubunt; quod negabatur.språk: latin – »Skulle du gifta dig ånyo, om du blefve enklingesvårtytt?»original: enklingesvårtytt? – »Nej.» »Skulleoriginal: Skulle du alldrig gifta dig med någon enka?» – Det kan jag icke på förhand bestämma. – Menniskornas förhållanden äro så olika; den ena kan göra rätt i samma sak hwaruti en annan gör orätt. –

103 Jag vet icke om något låg under den frågan. –uttolkad chifferskrift

104 16. Lördag. Ett mägta stort Yrwäder, hwars make jag tillförene knapt sett. Man höll just knapt på benen, och mången blåste omkull. – Emot middagen lugnade stormen något. –

105 E. m. Kort visite af Josephine C:ius. – Visite af Franz Lithén och Lotta Nordberg. Vi bjödo till att roa dem så godt wi kunde. Med taflor, med små böcker, med muntra blindbocks lekar och sluteligen med dans efter Sophies pianoforte. – Midt i potpouriet – (som utgjordes af twå par, Franz och Jetta Brunström, Lotta och Jag,) – kom musiken af sig. – Wi sågo oss om, och se då hade wi åskådare bakom oss; – flickorna L. hwilka, väder och vind till trots, kommo voro så beskedliga och kommo efter de unga tu, Fransiscus och Lotta. »Fru Wallmoros med – » – – En aftonquist framför brasan. Sedan oacktadt det grymma vädret följt flickorna till tulln och spatserat tillbaka. – Roliga tider, det här. Warma wåren midt i den kalla Januarii. –

106 Grälat på drängarna för wårdslöshet med elden. –

107 17. Söndag. Okyrka, d. v. s. för sent. När jag wid tulln mötte folk som kommo ur kyrkan, så tog jag mitt partie. – Gick derföre Östra gatan, men|377| vek af i en gränd, – kom sedan i Lybecks gränd och på stora gatan. – Då kom jag naturligtwis från kyrkan och gick in till Lithéns för att wärma mig, – det war ju så kallt. – »Hwem predikade?» – »Holmen», – ty det fick jag weta på wägen. – Jag yppade likwäl snart min osanning. – Hos flickorna satt Capten Snellman och converserade.|19| ϰουϱαι αγαϑυμιαιspråk: grekiska– Kl. 6 i afton. – Goda menniskor. Conversation i flickornas kammare. – Om favoritämnen, till hwilka Rosalie alltid leder talet. – såsom om framtida planer, m. m. – »Jag säger dig till, sitt inte och bygg några luftslott här!» – Hwarför är jag icke en annan Pervonte, en annan Fortunatus att jag blott behöfde önska – och äga. – Men, – det är sant, – då gåfves intet hopp och ingen längtan mer, – Jag will icke wara Pervonte. –

108 Önskade herrskapet lycka till godt nöje; – ty

109 E. m. woro Lithens (flickorna) m. fl. bjudna på Caffe till Munsala prestgård, der Styrman Snellman och M:lle Herrlin firade sin förlofning. – Der war ett litet nätt sällskap församladt. – Dansades tappert. – Isak Sv. och Jungen objudne. – Janne L. Cabrioler på styf lina. – Kl. 3 om natten kommo stadsbona uthungriga hem. Det är att märkas att kölden war 29 grader under noll. –

110 Under allt detta: Visite hos Brunströms, med Mamma och syster. Der woro Capten Runström med fru och små. – Spelte Trädkarl, och – underligt nog – med klingande tour, oacktadt jag ej alltid tänkte på molla och trumf. – – Ömkade Munsalabona för köldens skull. – Ty det sprakade i knutarna. –

111 18. Måndag. Ephemerer. Särdeles kallt. –

112 E. m. Skulle till staden, – gick ut, – kom in och blef surprinerad. – Thilda hos oss. – Ryckwisite. Berättade om Munsala och Glasberget. –

113 Åter Visite hos Brunströms. – Lilla Guson mådde bra; war en feter trinder pojke. Hos B:ns woro Lithéns fruntimmer och Juthbacka flickor. – Flickornas skål. – Väsende om ett sockergryn (?) som flickorna sade sig ha fällt, men icke för all del wille visa åt mig. Låtsade som jag skulle funnit det, och fick hela skocken omkring mig. »Bara det intet exploderar.» –

114 – Nickade farwäl, trippade hem, och åt kokt korf till afton. –

115 19. Tisdag. Sanct Henriks Messa, och derföre kl. 7 for att gratulera Hindrik.

116 Marknad i NyCarleby.

117 War icke mycket besökt, ty wäderleken war något sträng. Främmande köpmän woro här likwäl några, men de klagade öfwer dålig förtjenst. – På torget woro 5 eller 6 stånd oppslagna, der herrar alnriddare stodo och stampade med röda näsor. –

|20||378|

118 E. m. hos Lithéns, der fruntimmerna sutto och sydde i fruns kammare. – – Tog naturligtvis dersammastädes min plats. – Raljeri om kringlor, hwilka jag erbjöd mig gå och köpa; men afstod derifrån på en vink af somliga. i afton har du varit beskedlig. – = En ryckvisite hos Turdins. Der war Ungdomen från Karkas församlad. – Spelte billard och pianoforte. Anmälan af Lotta B:n.: »att i morgon komma wi till er.» – Olägligt = Skyndade tillbaka, ehuru sent. – Sade godnatt. »Akta dig nu för hästbytare», sade moster. »Och för annat sällskap med», tillade morbror.original: morbror.” »Ja morbror för de ena som för de andra». – Jag kom ochså lyckligt hem, ehuru det såg osäkert ut på gatorna. Men fridsamt folk skololäsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandea alltid passera. –

119 Jag glömde nämna en knäck-kokning i f. m:s som misslyckades. –

120 20. Onsdag. Andra marknadsdagen. – Mycket kallt. –

121 f. m. kokade knäckor som lyckades förträffligt. – Mamma och Sophie hade åkit till staden och när de kommo hem befanns Sophies näsa frusen. – Den gneds genast med snö och smörjdes sedan med svingalla, hwarefter den frisknade. Till marknaden utåkande. In till L:ns för att wärma mig. Tracterade herrskapet med knäckor, hwilka haden den lyckan vinna deras bifall. – Som klockan war tolf när jag kom, blef det snart sent. Antog derföre en invite att spisa middag. – Proberat kölden 26 gr. under noll. – I denna Temperatur afreste Franz L. till Orisberg. – hans goda systrar woro bekymrade om honom. – E. m. till Kudnis tillbaka. – I Westerstråles boda. – Mamma bakade kringlor. – Wäntade förgäfwes på Lotta Backman. – – Då reste jag med Sophie kl. 6 ut till Lithéns, efter löfte. – i fruns kammare. Rolig och odygdig med söm etcet. – Snellman (C:nCapten) et Berger. – »Sitter jag inte bra, morbror Berger?» – I afton har du warit odygdig. – Flickorna åkte oss hem, så kallt det war. – Den andra kyssen på skulden. –uttolkad chifferskrift

|21|

122 21. Thorsdag. f. m. 29 graders köld, som på e. m. slog sig till blida. – Tante Emelie Turdin häftigt insjuknad. – Grekiska. –

123 E. m. Lithéns samteliga fruntimmer hos oss, mycket wälkomna. – i sängkammaren. – framtog stamträdet, hwilket noga skärskådades. Derjemte portefeuillen. – Arvid Gyllenstjernas far. –

124 Spelte pianoforte med Thilda quatre mains. Nemligen 4 stycken, hwaribland »spring min snälla ren» och »du blickar och jag glömmer» etcet. – Herrskapet åto hos oss quällsward. Fick vid bordet af Rosalie damer att wälja och walde oppåt wäggarne. – Åkte med flickorna till tulls och spatserade sedan hem. – Rolig quäll. –

|379|

125 22 Fredag. – Lotta Backman på morgonen hos oss, för att dröja hela dagen. – Sophie på Juthbacka. – Märkte kragor. – Skref Ephemerer. – Converserte med Lotta. – E. m. till staden på ärender. I skymningen hos Lithéns. – En rolig timma. – Collander war hemkommen från Petersburg; hade mycket att berätta om Nyårsbalen etcet. – full skymning. – Med flickorna om favoritämnen. – »Bosättning i NyCarleby.»original: NyCarleby. – Rosalie wore nöjd att flytta, Thilda wille icke i döden bort härifrån. – Jag sade: »nogoriginal: nog kommer jag att bo här om jag will, men det beror på omständigheter.» – Det är roligt, sade Rosalie, att ha så god tro som du. –

126 Efter allt detta åter hem kl. 5 e. m. = Bjöd till att underhålla conversation. – Lotta souperade hos oss. – Under soupéen, som skedde kl. 8, satt jag på nålar, ty mig lekte i hågen en öfverenskommelse att åka ut vid pass kl. 8. – Just som wi stego opp kom L:ns kur på gården, med innehåll af 2 damer. – Wår släda spändes före och dit satte sig Sophie och Lotta, men jag walde heldre det andra voituret. – för bequämlighetens skull? – Åkte mycket och wida omkring, under det slädan följde. – Tal om M:lle Holm i Helsingfors, för hwilken jag bryddes. – »Nej»,original: ”Nej, sade jag alfwarsamt. »Nå men hwarför icke det?» – Nej, sade jag half ond. – Och hwad i herrans namn skola de plåga mig med den ungen för det jag tyckte hon war wacker. – »Tro mig»,original: mig, sade jag när vi skildes. »Mamsell Holm!» – sade den ena. »Jag tror dig», sade den andra. –

|22|

127 – Ytterligare samma quäll in till Turdins för att se efter tante Emelie. – hon måddeoriginal: Mådde illa. – Hindrik, bekymrad. – Brydde mig. – Jag swarte Ja ja till allt. – – Lotta B. gjorde alarm. »Så du burit dig åt! Först farit af till staden, och warit borta så länge han tordes. Sedan mycket oartigt åkt bort från Sophie och mig. – Fy jag är ond på dig.» – »Nå nå, söta Lotta, jag försäkrar att jag åter är icke det ringaste ond på dig. Vi äro säkert de bästa vänner i verlden, derom är jag öfvertygad.» –

128 23. Lördag. – f. m. – Till Lithéns på ärende till Morbror. Satt några minuter hos fruntimmerna. – »Hwarför är Z. så alfwarsam?» –

129 – Alfwarsam war jag emedan wi i dag på e. m. gingo

Till Skrift.

130 Nya presten war den som predikade. Han liknade menniskan vid den förlorade sonen. – – Sist gick jag till nattwarden d. 20 Julii 1834. –

131 Icke förgäfwes är den menniskan medfödd, denna mägtiga längtan efter ett högre och renare lif, som ofelbart stundom måste ropa till|380| henne: »kommer till mig – jag är vägen, sanningen och lifwet, – jag är ljuset som lyser i mörkret och det mörkret icke kunde begripa.original: begripa.” Jag är den som mägtar fylla eders själs längtan, den intet eder törst efter salighet, den werlden icke gifwa kan. – Salige äro de som höra mitt ord och gömma det.» Derföre – sedan hon länge tumlat bland verldens willor, sedan hon njutit dess fröjder och sorger, och ingenstädes funnit det mål hon sökte, – då vaknar i hennes själ en onämnbar längtan, – »Öfwergif mig icke i bedröfwelsen, herre du min tillförsigt. – Jag är allen, jag är allen, står icke du mig när. – Till Jag ser till dig, Gud, till dig, min enda del!» – Salige ären I som hungren och törsten efter rättfärdighet, ty Ioriginal: i skolen mättas.

132 = Dagens sednare del tillbragtes i stillhet, i andakt och eftertanka. Ute hwirflade stormen uprorisk; – den är en egen känsla af lugnt förakt, – när, under elementernas upror, fridens lugn upfyller hjertats werld. – Det är en känsla af menniskoandens storhet i jemförelse med den sinneverld som omgifwer henne. – 5:te årsdagen af Pappas död. –

|23|

133 24. Söndag. Kl. 11 f. m. Gick tilloriginal: tills Herrans Nattward, åtföljd af Mamma och syster. – Andra gången i mitt lif. –

134 Wid återkomsten från kyrkan läste böner högt, samt predikningar. – Från Franz T. i Orisberg anlände bref deri han, såsom hade han wetat dagens vigt, omtalte en wacker wers:

Duc me! Nec sine me sine te, Deus optime, duci,

Nam duce me pereo, te duce tutus ero. –

136 Dagen tillbringades hemma i stillhet. – Till Sophie kom Emelie Lindquist på visite. – Fru Brunström och Mormor Wacklin. – Mathildas näsduk, – Mathilda i kyrkan. –uttolkad chifferskrift – Ändligen – för att återkomma till werlden och hennes bekymmer – började jag mera lägga min stundande resa på sinnet. – Till Elfvingen hade jag skrifwit om kamratskap och icke fått swar. – Logren och C. Stenroth resa i morgon, – erbjödo mig sällskap, – men just då erhöll jag bref af Justus Staudinger i Kronoby med anbud om reskamratskap. – Antogs med nöje och beswarades jakande. –

137 25. Måndag. – Nu med samma glada lekande sinne som förr till den lilla roliga återstoden af min vistelse på hemorten.

138 Yrwäder. f. m. Ärender med bref etcet. – Tante Emelie T. illa sjuk. – E. m. Misslyckad visite hos Lithéns, och derefter med Collander hos|381| Calamniuses. Der woro Lithéns, församlade. Sedermera visite af Isak Swahn. – Treflig krets i flickornas lilla kammare. – Omtaltes slädpartier m. m. – Bror Albert D. hemkommen från Kuopio, – sade sig mycket förlorat. – Midt i en allmän silentium brast bandet i min vest. – Allmänt skratt. Jag war twungen aftt förklara anledningen. – Erbjöds damer af R:ie och walde lika galet som förra gången. – Collander bjöds ochså damer. Som han satt och hæsiterade så brast stolen under honom sönder, – han pladask i golfwet, och ett löje upkom som alldrig wille ta slut. Flickorna skreko rigtigt. –

139 Dent trefliga sällskapet gjorde sedan en widlyftig promenad i månskenet.

140 Denna skrattsoiree kommer jag att länge minnas.

|24|

141 26. Tisdag. Blid wacker wäderlek. –

142 E. m. Visite af Calamniuses fruntimmer samteliga. Skickade bud efter Lithéns hwilka inwände: »att de warit så ofta hos oss.» – De kommo likwäl. – Bostonpartie; deri jag gjorde några fauter. – Ett annat sällskap firade brasa inne i sängkammaren. – Berättelser om Amouretter. – »Jag förwånas»,original: förwånas, sade Rosalie. – »Hwad hör jag?»,original: jag?, sade Mamma. –

143 Tårar. – Vid sällskapets aflägsnande, medföljde Sophie och Jag, åkande med flickorna, många på en häst. – En rolig färd. »Se de der!» sade folket i gathörnen, när wi åkte förbi. – De söta flickorna. –

144 27. Onsdag. Bref till Staudinger med Moster Calamnius. Bestämde mig färdig, såsom till i morgon. – E. m. Efterskickad af Morbror Gustaf Turdin, i anledning af angelägna papper dem jag skulle till Hfors medtaga. – – Afskedsvisite hos Tante Emelie, som nu befann sig bättre och utom all fara. – Der kom man sig till en kyss af Lotta Backman. –

145 E. m. till Doctor Frosterus, angående wår dräng Johan, hwilken i fm.:s kom under wedlasset och illa skadade sitt bröst. – Ordin. åderlåtning och stillande medel. Sedan till Lithéns. Ett slags afskedsvisit. Fann fruntimmerna som wanligt trägna kring sybordet. – Sysselsatta med ett hemligt lås, hwilket Mathilda fått till present af Collander. – »Jag skall försöka taga opp det.» – »Du? – alldrig får du det opp.»original: opp. – »Är det då så omöjligt?» – »Ja, om du får opp det låset lofwar jag dig hwad som heldst.» – »Topp på det, – hwad som heldst.» – »Ja hwad som heldst, det törs jag visst lofwa.» – Ja det törs hon, sade de andra. – Jag tänkte: är konsten stor så är löftet ändå större, och började fundera och räkna och åter räkna. – Så satt jag länge. »Lägg bort låset, och prata, sade de andra.» – »Nej, jag har godt tålamod.» – Länge försökte jag; list ledde mig på spåren. – Jag|382| såg åt huru Mathilda wred det. – Gissade till resten, och med ett utrop af förwåning uplät sig låset i min hand. – Alla undrade, jag gladdes åt löftet storligen. – Det skall skrifwas bakom öra. – Jag tänkte så mycket på det stora löftet att jag ej ens bedröfwades då jag fick bannor för min »Tolfskilling» som blifvit expedierad. –

146 Åkte med flickorna i det charmanta månskenet. – Alb. kuskade. – Behöll ej magt öfver sig sjelf. – flickorna ledsna, och likwäl förekommande goda. –

|25|

147 28. Thorsdag. Snart äro sötebröds dagarna slut och den långa fastan stundar, derföre will jag ochså frossa allt hwad frossas kan och göra mig lustig så länge tills resan sätter p. för hela calaset. –

148 Men just samma resa började sätta unga herrn och öfriga wederbörande litet myror i hufwudet. – På en exprès den wi skickade till Staudinger följde det swar: han war nu bortrest, och skulle komma igen så derom Tisdag, etcet. – Jagoriginal: ”Jag blef ond, och med Mammas bifall skickade jag ytterligare en billet att jag ej kunde wänta och reser som i morgon Lördag. Deröfwer war nu Mamma nog bekymrad.

149 Jag kuskade af till Juthas, såg i dagboken efter kamrater, ingen utsigt. Jag wek in till C:n på Forsbacka, wille promt ha honom med; – förgäfwes. Dertill kom att jag hade emottagit af Nyman angelägna papper, som skulle nödwändigt wara på ort och ställe inom en wecka. Således fördömt mörka utsigter. –

150 E. m. Visite hos Doktor F. rörande wår dräng, Johan, som i dag fallit under wedlasset och skadat sitt bröst. Ordinerades åderlåtning. Derefter, efter många vigileringar, Med Mamma och syster till Lithéns. Här war jag nu i den der lilla roliga kretsen igen. parallel d. 24 Sept 1832. Tal kors och twärs om låset. – Collander. H. B:n inne hos A:t. War skygg och tordes icke in. –

151 Afskedswisite hos Bergers. Träffade Janne L., lexade opp honom för hans förhållande mot Rpff. »Söta du, sade han, jag försäkrar jag har nu för tillfället inte penningar, men skall skicka med första post.»original: post. »Pytt», tänkte jag, och så gick det, som den blinde kunde förutse. – – Återkommen till L:ns, war herrskapet nära på stående fot. Wi promenerade samteliga i det klara blida månskenet. Rasade med flickorna af hjertans lust och plumsade i de djupa drifworna. – Retour a la ville.språk: franska –

152 Rosali sade hur vi skulle gå. Sjelf ville hon gå med Collander och så blefvo Thilda och jag det andra paret. – Du goda Rosali du söta Thilda! – Afskedskyss.uttolkad chifferskrift

|26||383|

153 29. Fredag. Allt ännu swäfwar planen för resan mellan himmel och jord. Men jag är wid godt mod. Lyckan har mer än engång förut låtit utsigterna klarna åt det håll man minst wäntar. – Nu skall jag emellertid ta afsked; det är sant, det är wäl för tredje gången ren tror jag, men, – fast 4:ra, ty afsked det rödögda surmulna afskedet har leder esin litenlla klarögd och ljufliga dotter, afskedskyssen wid handen. – Åh ja, man behöfwer någon tröst, stackars gosse, wid skilsmässan från Mammas smörgåsar och cousinernas danslekar. – Håhå, – »åhoriginal: åh din suckrymmare, din lilla bandit hwarför skulle du så der hogendrogen stjäla dig ut.» –

154 Hemma på Kudnis suto Mamma och Mormor Wacklin och stickade mitt täcke. – När skymningen kom skulle jag ut och ta afsked. – Då begaf det sig så att jag först bockade mig hos bror Ekberg, gick sedan till bror Hindrik. – Quatre tete a tetespråk: franska i fönstret hos Turdins, nemligen Johanna C, Lotta B., Hindrik B., och jag. »han kan ha orsak.» – Hwad knäfweln för orsak? nå, nå sjukdomen, tror jag, är mer inbillad än werklig. –

155 Promenad m. fl. Norrut. – Nu wisste wi alla rätt wäl, att Lithéns m. fl. woro hos Synnerbergs; gissa då hwarföre det bar åt det wäderstrecket. Wi roade oss med att se och betrakta herrskapets derinne högtidliga ansigten; – man måste wäl ta kyrkmin på, – man spelte boston. –

156 Wid det laget då sällskapet efter ändlösa kyssar och nigningar wandrade sina färde så följde wi dem i hälarne och atackerade arriergardet och afskuro det från hufwudstyrkan som kröpo i sina winterquarter, medan wi, de unga, promenerade wida omkring. Åter ett rasande och plumsande i drifworna, så wi woro helt hwita.

|27|

157 30. Lördag. Reste jag således i dag? – Nej, gjorde jag inte så. Ty wäder och windar och min egen goda lycka sade: attendez!språk: franska Det uphof sig ett urwäder, grymmare än nånsin ett Januarii wäder war, argare och ursinnigare än hin sjelf. – Josephina C och Hindrik B. kommo resande de till Kudnis, ne tilltygade som hade kommit i ett bas resande från Nova Zembla. – »Wi ska ta afsked af dig.» – Nå ja, nog kan jag ta afsked, och behöfwer inte resa för det. – Jag wandrade beskedligt på e. m. till staden; hade ärende till morbrororiginal: morbror, L., nemligen att wexla skjutspenningar. – Der woro resande främlingar. – »Ah,original: Ah, hwad ser jag, min bror och dansskolskamrat, häradshöfding Schybergson!» – Serviteur, mon frerespråk: franska, du har ochså blifwit en man i staten, sedan wi sist träffades. – Schybergson och Thölberg wore på en resa från Wasa norrut, och woro bjudna till L:ns till middag och afton. T:g höll mig sig med gamla herrarna, S:n underhöll med damerna en liflig conversation. Collander jaloux. – Bonne fille. – S’excousoit pour ses|384| reproches, de la douziemessvårtyttspråk: franska. – Mamma och Sophie der, men foro hem förut, – Soupée. – T:g berättade en osmaklig anecdote om en bondpoikes quickhet i ett läsförhör. – Herrarne aflägsnade sig. – Förmaningar af Morbror L., den goda beskedliga gubben. – La dernier adieu.språk: franska –

158 Mamma orolig öfwer min resa. – Men ödet, eller min goda lycka wille annorlunda, ty den

159 31 Jan. Söndag. Kl. 7 på morgonquisten togs jag på säng af sielfwer min gode broder Justus Staudinger, min förut betingade reskamrat, som nu kom genom natten för att få tag i mig. – Nå godt och wäl, det war en förträfflig sak. – Mest war jag nöjd för Mammas skull som nu slapp att bekymra sig för min resa. – Snart war allt i ordning. – Ännu en visite till staden med Staudinger som hade ärende till L:ns. – Det förstås att jag war in. – Encore la dernier.språk: franska – Frukost middag. Afreste kl. 1210 middag. Mamma och Sophie följde till Karkaus. – Inne på Karkaus och der afsked af Mamma och syster. – Så bar det af i Guds namn. – Gifwe mig den gode Guden en fröjdefull återkomst. –

160 Nattquarter på Lassila i Lappo. –