Maj

|34||60||412|

Maj.

1 Lärkorna: Wåren, ack wåren, ack wåren är här!

2 Solen: Wakna opp sjusofvare, gamla isiga Nord! Vakna opp och lyss: Wåren är här! – Känner du ej mina blickars brand genomtränga din winterbädd? – Och ni, menniskobarn, glada lyckliga barn, kännen Ioriginal: i ej strålen som värmer edert blod till lif och glädje och himmelsk fröjd!

3 Jorden. Hell dig, mlifsens källa, du gyllne sol, hell dig! Jag förspörjer i min barm dina blickars brand, och mitt hjerta börjar åter slå och mitt innersta darrar af wällust. – Hell solen!, hell solen ! lifvets källa och ljusets! hell wåren, solens son, den efterlängtade som mig förlossat har!

4 Menniskornaan. Hell solen! ljusets källa och lifvets. Hell våren, den efterlängtade, som mig förlossat har! Wäl känner jag i min barm, dina strålars eld, o gyllne sol! och i mitt öga speglar sig dina lockars guld. – Och min själ är glad ren såsom himlen och min panna är klar såsom du. – Ditt lof will jag sjunga evinnerligen.

5 Månen och Stjernorna: Nordbo, glömmer du oss, oss som i nattens lugn ledde din stig, när Decembernatten stod öfver jorden och Norrskenet rann öfver fästet; oss som med blekrödt sken skådade in i din boning när sömnen tyngde ditt ögas lock och fridens englar vakade vid din nattliga bädd. Oss jagar den kungliga solen från ljusets sitt midsommarrikes natt; men det kommer vandrar öfver verlden en dag och få dagar och åter throna wi på fästets blå. Och till dess lef väl son, du som älskar ljuset och icke hatar nattens frid!

6 Menniskan: Måne, du midnattslykta, silfverdrottning, och I, nattens stjernor alla, icke glömmer jag er! Men i dagens ljus will jag njuta mitt lifs fröjd, och när den bleka hösten andas öfver jorden, då will jag minnas er, och med innerlig längtans blick skåda till eder opp der I i evig ungdom wandren högt öfver förgängelsens verld. –

Fåglarna, blommorna, allt hwad lif och ande har:

7 Nu är dag, nu är wår lif, nu är frid, nu är fröjd, nu är högt haleluja i himmels höjd! Ty wåren, ty wåren, ty wåren är här; den sköna den leende wåren är här! Upp menska, opp blomma, ut fågel ur bur!

Ut! ut i Guds fria och glada Natur

att leka och dansa och sjunga!

---

|35||61||413|

1 Maj

9 1. Första Maj 1836. – Nå, vän, hur går det? – Alltid bra. »Hwad roar du dig med i dag? – – Jag dricker Mjöd och låter solen skina på mig. – Magra tractamenter! Kom wi skola åtminstone gå till Sparbanken eller till Thölö. – – Mjuka tjenare, det roar mig inte. – Lebe wohlspråk: tyska då – Item, mon frère!språk: franska» – [    ]Tomrum Wädret wackert som man kunde önska sig, och solen sken lusteliga; derföre woro ochså menniskorna i rörelse och det hwimlade hela dagen på gatorna. – Inwiterad af Blanken kl. 8 på morgonen tömde wi begge twå buteljer mjöd och åto strufwor. –

10 I kyrkan; jag skulle wäl tacka Gud för det han åter gaf oss sin sköna glada wälsignade wår igen. – Jusselius predikade, en stackare som med sin skorrande röst nästan förledde oss att önska oss ut i det fria igen. – Till råga på sin ömkliga debût, kom han ur concepterna vid kungörelserna.

11 – Middag. Mjöd hos Rosenkampffs. – I dag, sade Moster, är det säkert främmande på prostgården i NyCarleby, och flickorna promenera ut i det gröna. – För tusende gången önskade jag mig Fortunati önskehatt för att i ett ögonblick kunna wara der. Ack hur skulle icke en strufwa der smaka bättre än hela verldens Schweizare här kunde anrätta dem. – Men lappris i strufworna. = Sedermera förnummit att intet kalas kunde bli af på prostegården af det skäl att husets cavaljer, Otto Snellman war illa sjuk. –

12 Aftonen. En promenad ut i Sällskapsträdgården, der mycket folk woro i rörelse. – Men kl. 7 vid pass började himlen mulna och hota med regn och åska. Detta skrämde alla menniskor under tak, mig ochså. – Hem. Tracterade jungfrurna i huset med en butelj mjöd. Tömde i sällskap med Blanken sjelf en annan. – Läste Klopstock. –

13 För fem år sedan då första maj var på söndag, war jag ut och red i Uleåborg. – För tio år sedan sprungo wi barn enklek på Storbron i Ny Carleby, och slogo boll på Klockbacken. – Med oss lekte då Alex. L. och Alex Kempe. – Klockorna ringde i tornet så att dess stengrund darrade.

|36||62|

14 2. Måndag. Wackert och warmt. – Med Staudinger hos Prof. Bonsdorff; anmälte oss till Analysers görande. –

15 Candidat Examen. Opost. – Visit hos thejungfrun.

16 S. d.Samma dag tilldrog sig den ohyggliga händelse att Collegii Medici Waktmästaren Lemberg, en fanatisk religionsswärmare, hade om natten förut, troligen under inflytande af spirituosa, skurit halsen först af sin 9åriga dotter och sedan af sig sjelf. – Allt i hustruns, i modrens närwaro. – Ett rysligt Psychologiskt phenomen. – Dock saknas icke exempel på sådana olyckliga förwillelser; – Såsom t: ex. guldsmedshustrun i Uleåborg som strypte twå af sina barn.

|414|

17 3. Tisdag. Hennes Majestäts Kejsarinnans namnsdag, i anledning hwaraf bal gafs på aftonen samt illumination och musik på torgen. – Balen war föga besökt; de förnäma hade, för att wisa sin patriotism utan att nödgas biwista en mera blandad societé, samlats på stort Caffé hos Geheime-Rådet Falck. – Promenad med kamrater på torget, afhörde den ömkliga musiken och besåg den variabla folkmassa som hwimlade på torget. Elfwings förtjusning och Staudingers träaktiga: »går an, går an.»

18 S. d.Samma dag Inträdde till mig Capten C. Synnerberg beledsagad af gubben Kantlin; medförde ett bref från Mamma, med bannor för trög correspondance, samt underrättelse om att alla må bra förutan Dahlstenskan som lagt sig och dö. – – Dessutom medförde Synnerbergoriginal: Synneberg mundtligen den nyheten att det wackra Harmonie lidit skeppsbrott på höjden af Gibraltar. Det war till all lycka högt assecureradt och skadan således måttelig. – Lastad med denna nyhet gjorde jag en kort visit på aftonquisten hos Rosenkampffs; träffade endast Jeana hem. – Tracterades med några små notiser som den roliga Sophie B. omtalat; – Frosteri courtoisie hos cousine Lovise K. – Bland annat skref Sophie B. – »M:a L. är ändå kronan bland wåra Ny Carleby flickor.» – Sedan hade hon den godheten tala godt om min goda syster. –

|37||63|

19 4. Onsdag. Åtog mig partes opponentis uti Staudingers i Lördag blifwande disputation för graden; naturligtvis i mitt tycke en högt vigtig sak. – Bokauction och sång på Theologiska Auditorium. Afhörde Sångsällskapets repititionoriginal: repition i Solennitetssalongen.

20 5. Thorsdag. Kall wäderlek, med litet snö. – Latinsk disputation med Staudinger för god öfnings skull.

21 Aftonen: musikalisk. Bivistade den 4 Musik. Soirée, hwarvid gafs ouwerturen till Preciosa samt 6 walda arior ur samma opera. Herrliga musik! Stora, mästerliga Weber! – Jag hade önska byta min plats åt Sophie. –

22 6. Fredag. – Afhörde Bonsdorff. – Flitiga tider. – Åter disputert Latin med Staudinger. Beredelse till morgondagens campanj, hwarföre jag satt hos B. till kl. 11 a., – och lade mig med godt courage.

23 7. Lördag.

Academisk Opposition.

24 Börjades kl. 9 f. m. med en god frukost på hôtel du Nord, under Præsidium af Professor Sahlberg. Wärdar woro Staud. och A. Wacklin; öfrige deltagande opponenter woro Mag. Wirzen, U. Cygnæus, Cajan. –

|415|

25 Kl. ¼ till 11 wandrade sällskapet af till Academien; Uno Cygnæus framträdde först mot Staudinger och höll ut till kl. ½ 12. Staud. slog sig bättre ut än jag förmodat. – Kl. ½ 12 steg jag fram; auditorium war mer än vanligt befolkat. – Med godt courage började jag: »Celeb. Dom. Professor. – Has mihi suscipiens partes oppositorias, imperitiæ meæ non nescius sum quam propter præstantiam operis tui quam luculentissime perspexi. Neque tamen mihi ignota est ea tua qua in tirones nos imperitosque semper usus es benevolentia.språk: latin» – och så i fortsättning. – Med moderation och ständigt erkännande af imperitia measpråk: latin slog jag mig bättre ut än jag vågat hoppas, och genom Sahlberg humana widlyftighet räckte mina|37||64| 4 oppositioner till kl. ¼ öfwer 12, hwarefter, då jag slöt med ett: »quod tanta patientia excepisti oppositiones meas agnovi humanitatem tuam»original: tuamspråk: latin, etc. – gubben hade efter vanlighet den godheten säga mig: Quod hodie tecum primum institui colloquium, gratum mihil fuit, eoque gratius quod in hocce diligentiam tuam agnovi scientiarumque naturæ amorem. – etc.språk: latin – Allt det der klingade som Musik i mina öron, synnerligen som det war slutharangen till detta mintt första upträdande i det offentliga, hwilket wisserligen war – nec splendoris alicujus neque revera ullius fuit momentispråk: latin. – Men det war allt hwad jag billigtvis vågade vänta.

---

26 Sedan denna vigtiga actusspråk: latin war fullbordat, återvände sällskapet till en föga mindre vigtig ansedd sak, nemligen middagen på hôtel du Nord, som serverades kl. ½ 2–3. – Det begrips att der sparades hwarken wått eller torrt. – Sahlberg war högst treflig, berättade anecdoter om Paykull m. m. –

27 För syns skull visade wi som officierat på f. m., oss på eftermiddagens disputation, vände snart ytterligare om och tömde ytterligare en butelj portvin. – Sutto och converserade etc. till kl. 6 då wi skildes åt olika håll. – Så hade den dagens mandater en ände.

---

28 Men från hôtel du Nord gick jag på bokauction, derifrån med Jacob Wegelius en liten promenad åt Ulricasborg, och slutligen hem der jag disputerade med Blanken (på ren Svenska) om en regel i Latinska Syntaxen.

29 Sof godt på mina lagrar.

---

|416|

30 8. Söndag. Kallt.

31 9. Måndag. Couvert. Subscriberat till Majkalas och repiterat sångöfningar till det samma. E. m. Couvertet hade ochså innehåll.original: innefåll.uttolkad chifferskrift

32 10. Tisdag. Fortfarande kallt. Sångsällskapets sammankomst hos brodren Petterson. – Der voro Ehrström, Elfwing m. fl. – Sjöngs: låt oss i mörka lunden gå, m. fl. = Deliberationer om Majkalaset och tillställarnes galna idee att wilja fira Majfest när icke ett löf war fullt utslaget ännu. – Promenad en corpsspråk: franska. –

|38||65|

33 11. Onsdag. Kallt wäder, mulet och ruskigt. Alla menniskor undrade på tillställarnes galenskap att just i dag arrangera wårt

Majfest 1836.

34 Klockan 3 e. m. wandrade herrar studiosi en corpsspråk: franska, med flygande fanor och klingande spel, till Majfältet, som war ½ mil utanför staden i Granskapet af Gumtäckt. – Der, – på en lågsluttande äng nedanför ett granbewuxet berg med utsigt åt landswägen och sjön – der hade man nu arrangerat fanor och tält och kanoner, etc. men och (det vigtigaste) de långa punschborden. – Oacktadt kölden, blef det snart muntert och rörligt bland den stora skaran, synnerligen sedan en hwar helsa med en wärmare helsat wår glada fest. – (Och wisserligen kunde man hela quällen betrakta punschborden somåsom kakelugnar i lekamlig och andelig måtto. Och mången wärmde sig der tills han somnade af hettan.) – Men detta i parenthes. – Man slog nu boll under det Musiken spelade och glasen klingade. – Canceller och Rector blefwo, hwar för sig, wid deras ankomst uphurrade, och mössorna flögo dervid i luften. – Denna del af quällen, den mest sansade, war kanske den mest roliga, medan alla ännu ägde förmåga att känna den rätta glädjen, och innan ögat stöttes af af njutningens öfwermått. Men – sådan är ungdomen – en sednare stund, då glägdjens och punschens ångor mildrat det torra i mången lärd physiognomie, då mången bister mund drog sig till löje och mången stel och alfwarsam man friskt rörde sig bland ungdomens hwimmel, – denna stundens glädje war wisst icke förkastelig. – Menniskan, ungdomen, och i synnerhet wår stela tröga ungdom, smidd i detn evigt enahanda anderiktande men kroppsödande studiernas verld, måste understundom slita sig lös derifrån och, med hela den sparsamt njutna domnade och återvaknade ungdomsfröjdensglädjens yrsla, kasta sig öfwer stundens fröjd, och i den hwi finna en själens hwila men ett sinnenas vaknande till ett fullare lefnadsfriskare lif.

|417|

35 Derföre – – eho som äger ett warmt hjerta i sin barm, det tänkandet icke förstelnat och njutningen icke förslöat, han skall visserligen med glädje såsom med måtta, här tömma sitt glas och deltaga i wår Ungdomsfest.

|39||66|

36 Men jag glömmer wår fest. – Nu trädde en stor ring tillsamman; Mag. Schauman, talare för dagen, proponerade hans Majestät Keisarens skål, omnämnande »det skydd hwarmed han hägnade wettenskaperna inom sitt land, på hwilket de af honom stiftade 300 skolor och instituter äro ett talande bevis.» uUnder hurrarop och kanonskott dracks denna skål helgad af punschens patriotism. – Efter denna den första och underdånigaste följde en mängd andra för wederbörande, kejsarinnan, samtliga Cancellerer et cet. – i skyldig ordning och med skyldigt hurra för hwarje. – Wid denna tid, sedan glasen länge klingat rundt kring det fullsatta dryckesbordet, blef det mera stojande mera rörligt än förr och här och der lägrade sig en hjelte på nedtyngd af sina våta lagrar. Men, för att draga en slöja öfwer små förwillelser, i allmänhet gick det rätt hyggligt till, ehuru kanske mindre måttligt än på de 2 Majkalas jag förut öfwervarat. – Men sådant öfwersågs lätt i den allmänna glädjen, heldst när äfwen högmögende samtliga utbytt sina doktorsminer mot längesedan aflagda studentafasoner. – T. ex. Pacius, sjöng med i en skrålande chör i ett af tälten, kammarrådet B. brottades med Consulen W. och tumlade muntert om i gräset, dansarrangeurn Gripenberg dansade med i en förvirrad Stöfvelfrançoise et cet. – Glädjen fortfor tills punschen war slut, hwilket inträffad klockan circa ½ 11, då alla, nästan en corpsspråk: franska aftågade under musik och lemnade platsen åt en mängd slödder som skockat sig deromkring för att komma åt både vått och torrt. – Sällskapet anlände i munter ordning (t. ex. 9 på en droscka) till staden, förde litet bud på senatstorget, läto musiken spela opp, och skingrades slutligen hwar till sitt. –

37 Facit: En rolig eftermiddag.

---

38 För min lilla person, war jag med öfverallt der glädjen war bäst och störst, kom för sent för att wandra med stora hopen ut; wandrade efter, och fick fri skjuts med bror Janson. – Hem wandrade jag med stora hopen och närmast i sällskap med Zimmerman. Trött af det myckna springet men skäligen lätt i hufwudet somnade jag godt.

39 Facit för mig: Roligt för 5 Rd. 12 ʄ Rgds.

---

|40||67||418|

Christi Himmelsfärdsdag.

40 12. Thorsdag. När jag, frisk och munter upstånden, andra dagen såg på mina kläder, befunnos de temligen bortskämda, stora punschfläckar som icke hade kunnat undvikas i hwimlet, och sedan dammet på hemwägen woro förderfliga saker.

41 – Skref hem; Läste Otto af Danmark, af Ingeman; – bra. –

---

42 Octavospråk: latin: Det är fullkomnadt. Det frö som menniskorna hafwa trampat under sina fötter det gror för all evighet och är vordet en himmelrikets frugt. Ur förgängelse har det upstått, och se det gror till oförgänglighet. Och såningsmannen, den gode herden han tär gången till sin fader. Och hans fader har honom gifwit ett namn det öfwer all namn är, och hans lof warar evinnerligen. – Men dädan skall han igenkomma för att dömma lefwande och döda – och då är den stora Himmelsfärdens dag. locospråk: latin.

---

43 13. Fredag. Piponius Candid. med 20 röster, J. Wegelius med 8, A. Montin med 8. – Jag hörde en stund på deras examen.

44 Bonsdorff nu verkligen sjuk. Derföre sade wi det gick med honom som med der junge Ochs i Stridsbergs läsebok. – Disputation i Seminarium; – passablementspråk: franska i min opposition mot Collan. –

45 Sällskapet pro Fauna, bivistade dess sammanträde. Mannerheims insecter.

46 14. Lördag. Sjöng för Ehrström. Promenad med luntor under armen från Meyers auction.

47 15. Söndag. Sophiedag. Gudsigne Sophiorna der hemma. – Wackert klart och warmt wäder. Promenad med B. ut åt Lappwiken för att söka insekter; måttlig fångst.

48 Munck hos Rpff. – Solförmörkelse kl. 5 e. m., hwilken wi betraktade genom watten och sotiga glas. – Hos B Den gynnades af den klaraste himmel, och war intressant emedan den war den första jag sett.

49 Hos B. – Hörde Bohrn beskrifwa scener ur sin Italienska resa.

50 Sednare kl. [ ]Tomrum Promenad med Jeana och B. åt Sällskapsträdgården.

51 16. Måndag. Latin, Grekiska, Chemie, Algebra. – Kall wäderlek. –

52 Munter conversation med Logren och C. Stenroth, hwilken nu såsom mest alltid vände sig kring Ny Carleby damerna. Min förklaring war att jag de äro mina väninnororiginal: vänninor allesamman; icke är jag då missbytt.

|41||68||419|

53 17. Tisdag. Candidater: Thuring med 13 röster, de begge andra obekanta. Omöte på e. m. och promenad med bror Zimmerman.

54 18. Onsdag. Från thejungfrun hem med Lindfors som rökte hos mig en pipa. Sedan Staudinger. – B Promenad med St. åt Lappviken, der wi nötte wåra stöflor temligen onödigtvis. – Hittade en Stophylin i en död katt. Weko in till Senibruchoff och drucko en butelj uselt öl. – Apropos om dricka, så drack jag på f. m. en butelj mjöd hos gubbarne Stenroth & Logren.

55 19. Thorsdag. Allen på Sjöströms Collegium, och gick efter en stunds conversation. Buktalare Concert. – Joseph Binnes med syster. Den förra sjöng med mycken konst; den sednare en rigtig kanalje med sina mundkonster. Lät höra sig som näktergal, canariefågel, domherre, hundwalp, häst, anka fluga, och som »den lille gris» så naturligt att alla swin bland sällskapet råkade alldeles i extas. – En knäfwel till karl! Jag ångrade ej mina 2 Rubel.

56 20. Fredag. Fortfarande kall wäderlek. Candid. Boxström & Companie. Åter det wanliga quällscollegium med Logren och Stenroth.

57 21. Lördag. Inlemnade ett ämne: Ars longa, vita brevisspråk: latin – det mest systemathiska ämne jag någonsin skrifwit. Ksvårtytt18.

58 22. Söndag. Pingstdag. Mulet wäder, hwilket dock klarnade midt på dagen. Hemma på f. m. – besök af brodren Rahm åt hwilken jag lånade Ephemererna. Middag. Tillika med Rpffs fruntimmer i aftonsången för att höra Melart predika i Stadskyrkan. The hos Rpffs, dit Kantlins voro bjudna. – Vid hemwägen mötte en vansinnig flicka som gick och kråmade sig. Arma flicka! hon sades hafwa blifwit galen af kärlek till Melart.

59 23. Måndag och Annandag Pingst. – Samma dag sista året gungade wi i bottenhafwet. – Nu: skandalöst! Tulindberg tog mig på säng kl. 7 om morgonen. – Wackert och warmt wäder med solskensvuer. Med Staudinger, Elfwing och Jurvelius en promenad ut genom Esbo tull. Först slogo wi oss ned wid Stålhanes villa och tömde der en butelj mjöd. Derifrån wände E. och J. om igen, men St. och jag fortsatte promenaden ändäa till 7 verst från Hfors der wi spisade middag i en bondgård, färskt bröd, dito smör, dito mjölk och dito ägg och fingo derpå en kopp caffe. Wår mening war egentligen att samla insekter och wi fingo ochså invånare i våra flaskor. – Wärden i huset der vi åto, Mild, en skomakare till profession och mycket hygglig karl ledsagade oss och visade goda ställen. – Hem kl. 7 på quälln. Veko åter in till villan och drucko en butelj mjöd. Der war mycket folk och fru Schulz med sin pedalharpa.

|42||69||420|

60 24. Tisdag. Wäderleken warm; uttog dubbla fönsterna. Project på det glesa Nationsmötet om Nationens delning under 10 curatorer, walda bland afdelningen, hwilka 10 åter skulle utgöra ett helt, den odelade Österbottniska Nation. Derom skall nästa Termin debatteras; och helsosam samt af behofwet påkallad torde en sådan fördelning under nationsandansoriginal: nationsandas nuwar. förfall wisserligen wara. – Promenad med L. Östring.

61 25. Onsdag. Rewision af Nations Bibliotheket.

62 26. Thorsdag. Afhörde den högst intressante Rein hwilken nu läste om sista kriget. – Rein en af mina faworiter.

63 27. Fredag. Bref af Hindrik B., tokroligheter, galnskaper som wanligt. – Candidatexamen: Berg, Courander, Brander. Skrala chemister alla, så att Bonsdorffs blef något arg. Br. wisste ej hwad syra och salt war, och likwäl hade han fått Approbatur.

64 28. J Maji 1836, Lördag, skulle enligt någras utsago wara den märkwärdiga dag på hwilken det tusenåriga riket skulle taga sin början. – Men se! den kom och intet under skedde! – Så gick det med denna prophetia, och så har werlden öfwerlefwat tusende sådan prophetior förut.

65 Wackert wäder. – Hos Gylden. – Rahm hos mig, lemnade mig Ossians Fingal, samt några sina egna små stycken. Öller, Zimmerman, Rambach hos mig. Carleni farligt sjuk. –

66 29. Söndagen. Hela dagen från 7 om morgonen till 8 om aftonen tillbragte jag hos Carleni som sjukwaktare. Han hade bröstinflammation, hade i natt warit mycket dålig, åt ännu mysk, men war dock redan på bättring. Föröfrigt icke mycket kinkig. Middag åt jag deremellan hos Rpffs. – Junelius kommen till staden.

67 30. Måndag. – Visite af Postiljonen Sahlberg från N:by. Medförde bref från Ekberg, med commissioner. »Föröfrigt, sade han, skulle de wäl skrifwit mer, men ingen viste jag skulle resa; likwäl bad alla helsa.» –

|43||70|

68 Företog mig att sluta Iliaden. Uti dessa sista tiderna, då Terminen likasom öfwerlefwat sig sielf, måste man se sig om efter arbeten dem man förut upskjutit. – Ett annat studium hade jag, eller rättare ett nöje, ty det war det mest intressanta Collegium jag någonsin hört, Reins om sista Finska kriget. Tårarna wille mången gång komma mig i ögonen när han beskref Finska arméens tapperhet, och sluteligen Sveaborgs skändliga upgift. – Min trosbekännelse har jag för mig, den att, lika med Franzen och Arvidson, Det sista krigets tid war den ärorikaste, men tillika den olyckligaste i hela Finska historien. – Alla lidanden wårt fädernesland fordom utstått; sjelfwa den förskräckliga tid som i början af det förflutna|421| seklet gjorde landet till en ödemark och i århundraden lefwer i folkets minne, – allt detta war i jemförelse med det sista kriget entt lätt öfwergående moln. Ty då war det tröstande hoppet quar, som midt under vredenes tid icke lätt folket förtwifla, hoppet att fäderneslandet lefde ännu oacktadt dess hjerta blödde, dess söner voro voro mördade plundrade, röfwade, skingrade, dess kojor och städer lagda i aska, dess fällt förhärjade dess genius nära till döden. – Och se! Wedermödan hade dock en ända, wredenes tid gick öfwer, dess söner vände tillbaka, dess hyddor bygdes åter opp, dess fällt odlades, landet drog djupt efter anden och det wardt räddadt. Då upgick en ny sol öfwer Suomis land; – den nya tiden grydde från fjerran och utgjöt öfwer landet sitt ymnighetshorn. Fridens och frihetens genier lekte på Suomis fält och lofwade folket en lång tid af wälsignelse.

69 Men se! det war en konung öfwer Svea land stolt och oböjlig som den tolfte Carl utan att äga hans mod och hans fältherreblick. Han retade den starke jätten i Öster till strid, och we Finland för hans obetänksamhets nyck skull!

70 Och åter hwirflade trumman, bajonetter blänkte i solskenet och från berg till berg och från dal till dal uprepade skogarnes echo det olycksbådande ropet: fiender! fiender!

71 De tappres lilla här samlade sig; mägtig war fiendens magt, men mägtigare war fosterlandskärleken i deras bröst.|44||71| Hör! nu talar kanonen, kulorna hwina, swärdet flyger ur slidan och faller tungt som hatet på arffiendens hufwud! Hell sönerna af Suomis land! – Fiendens linier vika, de vika som dimman om för morgonens vind, – Seger! seger! seger! Suomi har segrat och fäderneslandet lefwer ännu. – Men på slagfältet har döden lägrat sig drypande af blod, hemsk till sin blick; – tusende fiender har han famnat och hundrade af dem som kämpade för sitt fädernesland.

72 På Sveas borg hwilar Suomis hopp. Fasta som troheten stå dess murar, förfärligt såsom åskan tala dess malmrörs tungor; fienden kommer; borgen står trygg som klippan i hafwet när vågorna mot dess grund slå sina hufwuden sönder. – Stå dock icke så säker, du Finlands hopp! Trohet swiken och halfsekels gammal ära bär lögn på pannan; Ve! den starka borgen faller, faller för icke för stål, icke för tapperhet, faller för fienders guld, för vänners feghet, för vänners svek! – Ve! Suomis land! – Svea flygtar gråtande från Ehrenswärds graf, och fädernas andar sucka öfwer sina söners brott.

|422|

73 Åter kommer fienden, såsom störtsjön när en jätte öpnar dammen och säger till vågornaen: håf fram dina floder; detta land här nedanföre skall du öfverswämma, du bskall bortjaga dess rätte besittare och i dina böljor fördränka den frihetens blomma som, mig förhatelig, spirade på dess gröna wall. Hör! Åter talar kanonen, wildare, ursinnigare är dess dån än förr. Ha! det är den Finska ärans swanesång! – Adlercreuz flyger från led till led; likt ljungelden blixtrar hans swärd; hör! striden rasar på Orawais fält! Suomis tappre, Suomis korade tropp, fosterlandet skådar på dig med beundran och bäfwan. Sårad är din arm, blodig din panna, ditt swärd är brutet mot fiendens bröst. Döden skördar i dina leder, – det war dödssting i landets hjerta – den tappre fallera till jorden såsom när stormen rasar på i Suomis skog och furorna störta med brak till jorden.

74 Ha! den mägtige har segrat! – Nej, icke segrat, – den tappre har segrat öfver lifwet och kransen knytes honom original: honom i historiens bok.

75 Tappre och ädle Finske män, värdige söner af Suomis land, hård war eder kamp, skön var eder död, odödelig är eder ära!

---

|45||72|

76 31. Tisdag. – Visite af brodren Junelius. – Studerade Ilias. Drack the hemma – allena. Likt den store vise, förekommer det mig som vore jag minst utan sällskap då jag är allena. –