November

November 1834.

1 1. Now. Lördag. Ännu en otreflig men icke så owerksam dag. Förm. dels på Laboratorium, dels hemma wid Horatius. Om middagen hopp att snart se Morbror här. Linséns collegium på e: m: – Sedermera Skref jag Latinsk Ämne hwilket uptog nästan hela resten af dagen. För att minnas Flickornas Lithéns handskar, som jag skulle köpa, satt upreste jag Hr Blanks rakknifwar till en i ögonen fallande pyramid. Vips ramlade strunten öfwerända och skaftet spräcktes på en knif. Nu är en vecka slut, alldeles ej så bra som den förra; Farwäl me dej!

|18||310|

2 2:: Söndag: I dag renades luften ändteligen genom ruskwäder, nemligen genom sorgens molnhöljda himmel. – Jag sökte Runeberg förgäfwes. – Finska Gardets 2 compagnie hade waktparad på Senatstorget, hwarvid jag såg Calle Krabbe som gardist. – I kyrkan; jag hörde Lange predika, men det war mest söta phraser de der ingen kraft hade. – Morbror R.–pff war nu hemkommen och min stackars goda Moster förbereddes till detta slag som wäntade henne. »Wet du Z., sade hon, pappa är sjukare» – och det med en ton som rörde mig djupt. – Nyheten förtegs ej länge och jag såg en scen lik den i Uleåborg då Moster Marie emottog underrättelsen om Mormors död. Det war synd om Moster; hon gret häftigt men just detta är en wälgörande lindring och lugn följer desto snarare efter stormen. Äfwen Werfvings död gick Morbror mycket till hjertat. – E. m: en stund att sjunga. Sedan satt jag hemma hela aftonen och sysslade med kortlekar. Köpte handskar och skref hem –

|209|

3 3: Nov. Måndag. I Guds namn en ny arbetstid. Wanliga arbeten på f: m: intet på posten. Otta fäktade icke i dag till min förtret. – Heller Magazin. – Moster A: hade tandwerk och war wid ett ganska bedröfligt humeur. På Runebergs Morgonblad war en ganska treflig artickel om skolgosseuptåg att läsa. E: m: I sällskap med bror Staudinger hwilken för mig beskref sin resa i Sverige under sistledne sommar. – En sjöskums pipa söndrad. – Inlöste »Le philosophe amoureux», en slagdänga. Hos thejungfrun på visite. – Grekiska. Blott 3 timmars arbete denna dag.

4 4 Nov. Tisdag. Wanliga arbeten. Moster Augusta war i dag på bättre humeur, så att det war trefligt åter. Sorgflor på min mössa. Jag måste kl. 2 till Sjöström. På e. m. sysselsatt med Grekiska. – Jag hade fäktat i dag. 7 timmars arbete. I afton gaf en Dansk fleutblåsare Kuhrup, en Concert, men gick mycket i balance. Wädret är otrefligt, ty det synes att Nowemberslasket i år icke uteblifwer. Kl. 6 på Nationsmöte. Bergenklinga, den syltfoten, intogs väl i dag, men fick dervid sådana skarpa skrapor af Inspector att wi kunde wara belåtna dermed. Relegertes tillika på 1 år. – Stadgar uplästes för oss Österbotningar. Inspector bläddrade i Nations stora Matrickel, gick igenom de gamle gubbarnes namn, berättade detaljer om dem och roliga anecdoter, så att det war trefligt. 3 wälkända män af wår familje stodo i boken. Klockan war nära 9 då wi åtskiljdes efter en rolig afton.

|19||311|

5 5 Onsdag. Förmiddagen flitig. Att fäkta publice och sedan på Chemiska Laboratorium der Staudinger och jag förehade ett swårt præparat (svafv. s. baryt kopparoxid) det regnade och war slaskigt, men outtröttelige stodo vi flere timmar ute på gården och kokade ty det fick ej ske inne emedan ångorna woro giftiga. – Moster A. hade swår tandwerk. Jag satt och talte länge med Jeana B.; hon har litet ledsamt och det undrar jag ej på. – E: m: på bokauction der jag inropte en liten pjes om kung Carl XIV Johan. – Till Runeberg och uttog Latinskt Ämne. – Till Frenkell i slasket efter en entréebillett. – Kl. ½ 7 up på den första Musikaliska Soiréen som gafs på Academien. – Den var i mitt tycke bra nog. Icke många Fruntimmer woro uppe, kanske emedan äfven de nu måste betala 1 Rub.

6 6. Nov. 1834. Thorsdag. Den store Gustaf Adolphs dödsdag; den lefver i redliga Svenska och Finska hjertan! Lefwe äfwen hans minne evigt, evigt! – På morgonquisten p–ie. I korthet kan jag säga att vanliga arbeten uptogo denna dag, med blott 5 timmars avance, inberäknad en timme som förflöt på ett sångmöte. Professor Bonsdorf som nu herskar öfver Laboratorium tog mycken del i våra præparater, så att det gick med|210| drift tillväga under det skrapor regnade. Hos Thejungfrun. – Så gå wåra dagar här i Helsingfors under arbete fort nog och tiden förefaller mig alltid för otillräcklig. Framåt! är vår lösen, framåt till förädling, framåt! med hopp i wårt hjerta och drömmar om sällhet gycklande kring oss skynda vi framtiden till möte. Vi äro den kommande tidens riddare, och wi kunna med stolthet säga att vi äro fäderneslandets hopp. – Hurra, derföre, Vivat Academia! vivant studiosi et studiosa Libertas!språk: latin –

7 7. Nov. Fredag. En rätt flitig dag. Jag hann i dag 9 timmar något som förut sätter werksamhet. Det är roligt att det går och att jag har lust. – Intet bref på posten från det trögt skrifvande derhemma; jag hade annars väntat ett sådant af min förr flitiga bror Hindrik, men ursäktar väl hans försummelse. – Kl. ¼ till 3 skyndade jag från Rosenkampffs till Sjöström med ängslig brådska. – Homeri Ilias. – Kl. 6 e. m: på Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica sammankomst. Öfverst Leutn. Thuneberg satt en stund hos mig och han talte om det Militäriska lifwets utsigter. – Achates Th. är nu på Sallingres Apothek . P–ie och rent hjerta.

»Nöjd med den flygtade dag, med lugn uti själ och i hjerta

Väntar jag dig du drömrike gud, Morpheus med vallmon;

Du, de betrycktas vän, o skänk din frid åt mitt läger.»original: läger.

|20||312|

9 8 Lördag. På förmiddagen war gunsti’ herrn litet slarfrvagtig med läsningen och gjorde ej annat skäl för sig än titta in i Laboratorium och der koka en stund. Moster war i dag munter nog och Jeana B. likaså, så att det war just trefligt. E: m: afhörde wår wältalige Professor Linsens tolkning af Horatius hwilken nog litet antyder eloquence. – Bokauction: hwad bjudes, frågade man och upviste en charta? »hå, 2 kopek, må gå på sin hals». – Den stora summan bjöds af Staudinger som ock fick chartan. – Disputationsmöte på Nationsrummen. Lars Stenbäck förswarte sig manligen och hade äfven poesie bland sina theser. – Fullproppad med latinska glosor disputerade jag på detta språk med Staudinger, och skref sedan hemma. Ferdinand – Alma, äro likasom Herrman och Hilda, mina idealer, min inbillnings skapelser. Ack penna du, om du kunde sätta på papperet mina drömbilder!

10 9 Nov. Söndag. Har jag berättat huru hösten ser surmulen och tårögd på oss ned? – Nej minsann, det har jag glömt. Ser man uppåt så ser man en mörkgrå himmel som liknar en gammal käring i underkjol, och dervid förmärker man huruledes stormen som artig cavaljer swänger|211| om med sina våta damer, snöflingorna, under det hans tjutande musik accompagneras af vågornas enformiga orchester. Men min vän, se dej före, det kunde hända att, medan du betraktar assembléen deruppe, du toge ett steg i en hög gatgödsel eller plums öfver innemot till knä’t i en ohöflig rännsten. Nå, se nu är du på wår låga jord igen och sträfvar gatan fram, plisk, plask, så det står härliga till med galoscher och kapprocksfåll. O ve, Nordan, den styggan bjöd up din mössa till hoppvals och den följer lusteliga med i rännsten! Nej, vänd nu om, min vän, det är alldeles förblistradt. – – –

11 Bror Elfving här på f. m. Wi sjöngo en trio med Monsieur Blank. – I kyrkan en stund, men jag kom, illa nog, medan presten war på predikstolen. Det war Öhman. Herr Bl. och Westling jemte några andra woro bjudna på middag till R.pffs. – Guitarrklang: Westling spelte och sedan sjöng och spelte Jeana. – Ack du herrliga Axel! Hela afton satt jag (de andra hade gått) hos Moster och Jeana, drack the hade trefligt och spelte myllymats deri min stackars Moster ej skonades. Efter en liten soupé hem kl. 10 om afton.original: afton

12 10. Nov. Måndag. Beswärades af sjuk fot. Utom en lection i fäkta blef ingenting egentligt på f. m. uträttadt; jag läste Franska revolutions historia. E: m: försökte jag på Laboratorium reparera skadan. – Till thejungfrun. När jag sedan efter fulländadt dagsarbete, med en kopp the upmuntrad, sitter med min penna vid min pulpet så tycker jag mig ha rätt trefligt; I dag skref jag litet för Ephemererna hwilka, om Gud ger lif, lycka och hälsa, skola i Jul åter vakna. – Eja, snart flyger tiden till dess sin kos.

|21||313|

13 11. Nov. Tisdag. Brottom med Grekiska på f: m: – Kl. 2 e. m. måste jag från R–pffs skynda mig till prof. Sjöström. – Hemkommen derifrån fann jag hos mig bror Staudinger med hwilken ett partie piquet företogs, ett spel som jag ej spelt sedan den 12 September. Wi spelte på the och han wann af mig en kopp, så att jag ser: non fovet me fortuna inter sociosspråk: latin, lyckan gynnar mig ej i spel med kamrater. Du lustiga spådom, må bara du slå in så vill jag tappa enormt hwar gång jag spelar. På Nationsmöte, som war just trefligt. Se mitt protocoll. – –

14 Ack du trefliga piquet jag mins dig så väl. Mathildas kortlek bevarar jag och ingen annan får röra den ty hon sade ju hsjelf: »låtoriginal: låt ingen gosse spela med den», nej nej det får vist ingen göra. –uttolkad chifferskrift

15 12. Onsdag. Hwad kan jag wäl om denna dag förtälja? Derom är jag twehågse, af det skäl att den liknade alla andra dagar. – »Knapt hwälfver sig månen en gång kring vår jord – Förrn flyttfågeln skyndar tillbaka till|212| Nordoriginal: Nord” – TillI trofasta vännernas väntande famn, – Till hemmets i stormen skyddande hamn, – Med rodnande kinder, med klappande bröst, – han följer den lockande hemlängtans röst.» – O si fiat!språk: latin Så, vän lilla, har du, din flyttfågel, inte mer än en månad quar – I dag skrefs ett Latinskt ämne. – Afhörde Linsén. – Bokauction – Plan att besöka Moster Wikstedt omintetgjord. – Gymnasticerade en timme för Otta, hwilket bekom förträffligt. – Klockan omkring ½ 7 om aftonen spatserade jag af och an på det stora salutorget beläget invid sjön. Det var skarp köld nog, månan stod i strålande klarhet på fästet och i dess sken glänste den lugna dystra vattenytan långt utåt fjärden. – Dessa omgifningar stämde mig helt poetiskt och jag önskade något äfventyr för att kring detsamma inpassa bilden af denna Novemberquäll som en vacker ram. Men aldrig kom det något äfwentyr fastän jag befann mig i en romantisk enslighet på den vida p nu nästan oföfverskådliga platsen, förutom några hedersgubbar som i sina fårskinnspelsar inswepta hade occuperat ett gathörn – Sen gick jag fredligt hem.

16 13 – Nov. 1834 Thorsdag. Om mina läseöfningar är i dag intet att förtälja, ty de gingo sin wanliga gång. Moster Augusta hade swår tandwerk; Jeana treflig, som alltid. Wi talte mycket om Stockholm och dess invånare. – Efter några timmars arbete på Laboratorium recreerade jag mig med en varm kopp the hos thejungfrun, som påstod att rökelse satt i kläderna sedan laboratorium. – Sångmöte, men der j hade jag i dag ingenting att beställa, ty man sjöng blott stycken för nästa soirée. – – Hemkommen visade jag för Herr Blank större delen af min plånboks innehåll. – Jag anar ditt ideal, sade han. – Två små stycken såg han ej. De voro verser om Mathilda, mitt hulda ideal. –uttolkad chifferskrift

|22||314|

17 14 Nov. Fredag. Ännu ingen rad hemifrån; det war visserligen bra ledsamt. Will jag arbeta ordentligt så har jag nu jemn sysselsättning från kl. 9–1original: 9–till 1. på f. m.original: m och 2 eller 3–6 eller 7 på e. m. – Arbetslusten är Gudskelof vaknad, och behöfwes ock för att reparera försummelser och oerfarenhetens misstag. Priwat Collegium hos Sjöström. Homeri Iliad börjar gå. Aftonen tillbragte Herr Blank och underskrifwen hos Fruntimmerna hos R–pffs. Morbror war utgången. Der war just trefligt, heldst det smakade af Ny Carleby (om jag så törs säga) att blifwa ansatt för tycke och smak. »Å, sade Jeana, jag måste säga att du har en förträfflig smak.» – Sedan reviderades Monsieurs smak. Alldenstund aftonen presenterade wackert månsken så gjorde fruntimmerna under vår escort en promenad uppåt Ulrikasborg. Jeana såg de dunkelt synbara|213| conturerna af Sweaborg med ett deltagande som jag förstod. – Det war skarp kyla så att ett ovaraktigtoriginal: ovararaktigt täcke af is lade sig öfver hamnen, snart åter förswinnande. Efter slutad promenad åter till R–pffs der vi dröjde till kl. 10 då vi efter intagen soupé återvände hem efter en glad afton.

18 Anmärkning. 1. Smak? – Det skall här betyda tycke. – Besynnerlig bemärkelse!

19 Anm. 2: Hwarföre inflyter numera så litet chiffer i Dagboken? – Till en del emedan ämnen fattas, men förnämligast emedan jag lärt mig skrifwa öppet språk i hwarjehanda, och icke så försigtigt som förr höljer mig med förbehållsamhetens slöja.

20 15. Nov. Lördag. En stunds stötande och bultande på Laboratorium. Till kl. 3 i dag eftermiddagen war ett allmänt studentmöte sammankalladt af skäl som följa: på sista piquenick kom en student i oenighet med en af directeurerne, Alftan, hvilken sednare klagade för Rector som åter war färdig med sina straff och förbjöd studenten att framdeles gå up på dessa picknicker; – en sträng orättvis åtgärd. Sedan hade äfwen nämnde Alftan yttrat smädliga ord om studenternas corps, som i godt minne af oss skall förwaras, ty ännu aldrig har wår corps fördragit slikt bemötande. I thy fall är wårt fasta walspråk: En för alla och alla för en. – På mötet hwilket bivistades af öfver 300 personer afgjordes till en början att ingen student må gå up på picknicken i morgon. – – Linsens Collegium. – Om aftonen bivistade jag den andra Musikaliska Soiréen i termin, som war bra nog. Sången endast litet oöfwad.

21 Anmärkning 1. Ack, annorlunda sinnad war staden Åbo för studenterna, dess gamle vänner. – Du lågtänkta, förryskade, gemena Helsingfors, du förbannade näste der gammal frihet trampas under fötterna, der den krypande lågheten hyllas och sanningensoriginal: sanninges vänner tystas med magtspråk! Blodet gäser i mig då jag betänker huru wi här som värre än skolpoikar behandlas, då jag jemför dig med hwad jag hört berättas om det gamla Auras gästfria stad. Det faller sig tungt, rätt tungt för en frihets älskande själ att böja sitt hufwud under oket. Derföre, redlige Franzen, derföre högaktar jag dig än mer, att du war för ädel och frisinnad för att, lik wåra smidiga herrar förmän, tåla de wanhedrande bojor som binda sanning och rätt.

22 (Pipping)

|23||315|

23 16. Nov. Söndag. Wäderleken war åter skarp nog och treflig för Nordboerna. – Afhörde gudstjensten i Herrans hus. Melart predikte kraftigt och bra såsom en Guds tjenare höfwes. – Fruntimmerna från R–pffs hörde honom äfwen. – Efter middagen speltes myllymats med Morbror och|214| Werfving. – Jag och Monsieur Bl. bjudne till Nils Werfvings begrafning i morgon. – Ifrån klockan 4 war jag hela den öfriga delen af dagen ensam på mina rum, sökt af ingen kamrat och sökande ingen. – Hwad mer? Med pennan i min hand och tankarna i min själ trifs jag rätt wäl ensam. – Bön och läsning af Nya Testamentet. Det gjorde mig ondt att på så lång tid ej fått bref hemifrån af Mamma och bror Hindrik – af andra wäntar jag dem icke! – Men äfwen jag har, i afvaktan på swar ej på länge skrifwit. – Jag skref småsaker för och icke för Ephemererna. Så war hade jag uti mig sjelf ett rätt muntert och trefligt sällskap; kl. war öfver 10 då hufvudet lutade till hvila.

24 17 Nov. Måndag. Läste Pappenheimarne på förmiddagen och förgat för dem till och med min fäkttimma. Klockan ½ 34 på eftermiddagen wandrade wi till societetshuset derifrån snart derefter en procession tågade ut hwilken, åkande till begrafningsplatsen beviste Werfving den sista hedern under 3 gevärssalfvor af en afdelning garde. Återkomna till samlingsstället tracterades gästerna med bischoff, vin, punsch, confect, the och slutligen fick en hwar en väldig grafölskringla. Det var den aflidnes broder som höll detta graföl. – Kl. ½ 8 hem – Kort – (Intet bref? Jo ett från Mamma.)

25 18 Nov. Tisdag. Arbetsamhet. Hos R–pffs underrättelse att Morbror i Fredag ämnar resa till Ny Carleby. – På sista picknicken i Söndags woro endast 2 studenter upp hwilka sedan illa behandlades af kamraterna och sedermera klagat för Rector, hwilken sednare egenteligen är skuld till hela owäsendet och derigenom än vidare minskat sin förut ej alltför gynnande popularitet bland studenterna. – På Nationsmöte. Der diskuterades om tillägg till afdelningens stadgar och beramades nytt möte till Thorsdagen.

26 19. Nov. Onsdag. Laboratorium, Horatius och flere dylika vanliga tingestar på f. m. – Jeana B. höll på med Lycksalighetens ö och hade samma smak som flickorna L. nemligen beklaga Svanhwit, tadla Astolf och tycka om Zephyr, den fruntimmers gunstlingen. E: m: klockan 4 hos Runeberg som var treflig och munter. Wi inlemnade Latinska Ämnen. Hos thejungfrun och sedan hos farbror Elfving hos hwilken jag träffade några andra gubbar. Wi gingo ut att spatsera och sjöngo i chorus på gatorna till trots för det gemena förbud som förbjuder studenterna detta oskyldiga nöje. Tre kamrater, Staudinger, Cederman och Mellin spelte sedan hos mig en trädkarl. Jag wille gerna ha Cederman till ressällskap, ty han har en treflig kursläda, men han kan ännu icke bestämma sig.

|24||316||215|

27 20. Nov. Thorsdag. Bref till Mamma. Slaskig wåt wäderlek. – Hos R–pffs Myllymats. – Föga läst i dag. Broder August Essen hos mig. På nationsrummen der deputerade waldes för wår nation för att öfverlägga om den gemensamma studentæ-affären och instructioner förelades dem. – Jag upbar en subscription för Sandelin och Sabelli i afsigt att förhjelpa dem derifrån. – Warma blod! varma hjerta! jag märker att Ioriginal: i ej ären likgiltiga för kamraters missöden! –

28 21. Nov. Fredag. Bref till Mamma och broder Hindrik med min friherrliga morbror Rosenkampff som klockan 11 f. m. afreste till NyCarleby. Föret war dåligt nära staden, men redan andra hållet härifrån war slädföre. Efter en bastant frukost wid sagde tid på dagen spisade jag ingen middag, utan besökte i dess ställe thejungfrun. På Reins publika Collegium; han läste Finlands historia under medeltiden, ett intressant ämne. Föröfrigt uträttades i dag ingenting ty en förargelig tröghet ledde i dag min vilja.

29 22 Nov. Lördag. I dag war det blida och slask. På Laboratorium. Afhörde Linsen. – Det war tomt men ändock trefligt hos R–pffs. – Snöbollswäder om aftonen. Jag satt i dag en stund hos Cederman och Schale, twenne rätt flitiga kamrater. – Sedan ut att spatsera med den förre; wår kosa ställdes slutligen till Mamsell Björkströms spisquarter der wi mojade oss med biffstek och risgrynsgröt. Det war en månljus wacker Novemberquäll. – En vecka slut. »Och vecka på vecka så hasteligig far och snar, – som timglasets sandkorn, till tiderna far. – Men anden af fordom till himmelen for – der tidernas Gud i det eviga bor.» – Deficit af 5 timmar denna vecka

30 23 Nov. Söndag. Det war något slaskigt i dag, men slädor nytjades ändock. Westling inne hos oss. Klockan war öfver 11 då jag gick i kyrkan så att presten redan war på predikstolen, en försummelse af mig; jag måste stå på gången men det war det samma. Föröfrigt war jag i dag religiöst stämd; det är något så herrligt att menniskotanken kan lyfta sig ända up till Gud och tänka sig fri från stoftets boja. – Om aftonen skulle jag gå på nationsrummen för att sjunga. Då jag kom ut såg jag himmelen glödande i mörkröda purpurflammor åt vester. Naturens skönhet grep mig, jag wille ha fritt synfält och spatserade i vester utom staden med ej förspild möda. – På nationsrummen en stund. – Mycket folk war åkande eller spatserande i dag i rörelse. Jag roade mig hemma med pennan i hand.

31 Anmärkning. Jag tycker det är bra absurdt att upläsa från predikstolen allt möjligt strunt, ty, utom att det är en förargelse att slösa sin tid på gamla skor och lumpor och dylikt auctionskram, så blandas man|216| oförswarligen bort. I synnerhet är det ledsamt vid nattvardsgång. forts. nästa gång.

|25||317|

32 24. Nov. Måndag. På förmiddagen uträttades icke mycket – Bref af bror Albert Dyhr med swar på några lustigheter. – Laboratorium quarhöll mig sednare på dagen, ända till klockan öfver 7 på afton och hade gerna kunnat göra det ännu längre ty hos Monsieur Blank satt ett litet trädkarls sällskap som hade den egenskapen att wara innerligen tråkigt – Junelius, min gamle bekante, han som war orsaken till det långa långa chiffret i min gamla dagbok, war på ett skutt här i staden och tog nu afsked af mig; hans vägwisarinna war honom kär. – Jag läste i Beckers Werldshistoria om franska rewolution, mensklighetens och Fransmännens outplånliga skamfläck. – Klockan 11 gingo trädkarlarna efter en på deras vis rolig afton.

33 25. Nov. Tisdag. Denna dagen kan jag kalla en grekisk dag, ty detta språk uptog min tid. – Ingenting nytt wet jag berätta. Fändricken Enbom gjorde oss den äran och tittade på oss. Trädkarls bordet stod ännu oppslagit och plötsligen hade det så när blifvit ett spelpartie af, men det gick om inte till icke särdeles stor ledsnad för mig. – På Nationsmöte der inga vigtigare saker i dag förehades. Tidningen war intressant.

34 26. Nov. Onsdag. Skref Latinskt ämne för att lemna in till Runeberg. Wackert wäder. Linsens collegium. Klockan omkring 5 e. m. förde jag mitt ämne till Runeberg, som war ensam. Han bad mig sitta ned och wi resonnerade om Academiska oroligheterna dessa tider. Derunder gick han längre in i saken och utredde för mig charaktern af Lagen och dess förhållande till individen. Det war trefligt. Det war trefligt och i hög grad intressant att höra en sådan man utveckla sina åsigter. – Och den Runeberg han är nu en sådan redbar högsinnad man. – – Sedan till thejungfrun uti hwilkens björnamat min debet växer. – Hemkommen uptecknade jag Runebergs yttranden för att de ej skulle falla ur minnet.

35 27 Nov. Thorsdag. Herr Westling war på morgonquisten inne, hwarvid sjöngs: a säger a. o. s. v. – Laboratorium och professor Rein i Finska historien. Under en tid af 600:de år stå Finlands minnen i nära förening med Sveriges och visar en räcka af ärofulla bedrifter. Trogna Finland, hwi blef du så grymt slitit från din syster Sveas hjerta?! – – Arbete till klockan nära 8 om aftonen.

36 28. Nov. Fredag. I dag war ett grannt wäder och himmelen stod så molnfri och glad. – I dag rådgjorde disciplinscommissionen om de anklagade och en mängd vitnen voro instämda. Rector gjorde bara struntfrågor|217| och förargelsen war ibland oss allmän. De kunde gerna låta bli med sådant. – Linsen och Sjöström. I Tisdag skall en stor högtidlighet tillställas till åminnelse af framledne biskoppen Tengström. – Om aftonen med herr Blank hos Rosenkampffs. Der musicerades mest, med guitarr och Fortepiano. – Herr B. gnolade på Alörsmelodien: »hör ännu, hör» – »Från detta slott»original: slott – Underrättelse att Tante E. Turdin nedkommit med en dotter; det är fägnesamt. Det var en glad afton, och Alörn, Alörn, hvem af oss skulle ej minnas dig då Jeana sjunger sitt: »se dit åt klippans branter». – Soupée och hem kl. ½ 11 i stjernklar quäll.

|26||318|

37 29. Nov. Lördag.oläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande Lördagen war sina kamrater lik båd in och ut. Laboratorium, hwarest jag i dag hade att göra med en ädel metall, nemligen silfver. På Herr Professorensoriginal: Professosrenss Linséns collegium hände sig att twenne af glasen öfver lamporna spräcktes sönder och sprättade omkring så att gubben lät sin förwåning utbryta i ett »Nåh» hwilket naturligtvis skulle stå inom parenthes i förhållande till hans granna förklaringar öfver Horatius. Om aftonen war Musikalisk soirée i Solennitets salen och jag begaf mig dit i sällskap med fruntimmerna från Rosenkampffs. »Källan» af Runeberg, till hwilken Ehrström satt musiken är ett enkelt men wackert stycke. Äfven Echochoren ur Preciosa som i afton afsjöngs let rätt bra. – Mina damer woro förskräckta för hästarna vid utgåendet. – Enkel soupé hos R–pffs. Jeana war, såsom alltid, rätt treflig.

38 30. Nov. Söndag. Snart, November, är din tid förbi. I kyrkan uppe på prästernas läcktare. Öhman predikte, kort men bra. Ett nytt kyrkoår inträdde med denna sabbath. Kantlin, den dugtige gubben åt middag hos Ros–pff hwarest husets damer afhört Melart i stadskyrkan. – Promenad, och det förgäfwes, till Nationsrummen. – En afton efter mitt tycke och min wana, d. v. s. jag satt allena hemma och skref.

39 Anmärkning: Jag sade i mina dagbok förre sista söndagen att det war en kyrkoförargelse att höra allt möjligt strunt läsas up från predikstolen. Nåwäl! det se wi beständigt och det säger förnuftet. Ty kan det wara en likgiltig sak att midt under sin gudstjenst nödgas derifrån vända sin upmärksamhet på sådana jemförelsevis högst usla saker. Är det rätt att det lägsta småsaker skola leda wår upmärksamhet från det högsta oss i tiden erbjudes, att dyrka wår Gud. Det är ett härligt afbrott!!! »I kunnen ej på en gång tjena Gudi och Mammon», säger skriften; – visserligen om bör detta ock gälla om den yttre Gudstjensten. Och skulle wår frälsare vistas i menniskoskepnad ibland oss, han skulle helt säkert rensa sina tempel, likasom han fordom ifrån Herrans tempel i Jerusalem utdref|218| ockrare och procentare med deras skräp. – Dixispråk: latin, och om Gud förunnar mig helsa och förmåga så skall jag framdeles icke tiga med hwad jag tänker.

40 Farwäl November, November, November! Deus adsit gratia sua!språk: latin –

Cito inter studia fugax nos affluit tempus.språk: latin

---