Augusti (–9.)

Augusta 1840.

1 1. Lördag. Hotande ser himmelen ut. Men mulna molnen motas af middagens vindar. Till Turholmen resa nu damerna ut – der är trefligt och gladt, och artiga värdinnan vill veta hwarföre jag ej kom.

2 Jag hade ej lust. Jag gick ut i sälskapsträdgården, dock utan sälskap. Mellan trädens gröna grenar, under lummiga lönnarnas skugga gick jag ensam med min tända cigarr. Skön Kothen gick der mellan kullarna och drack sitt thé vid Cajsaniemi. Mig rörde hon ringa. Jag roade mig med planer, jag tänkte framåt och war till sinnes såsom aspdunet när det irrar med vinden och icke wet hwar det skall gömma sitt frö i jorden för att gro och vexa som dess bestämmelse är.

3 Desförinnan wankade jag omkring i nya bibliotheket, – mig förekom det snarlikt ett gammalt spökande riddarslott med sina mörka hwalf och långa Corridorer. – Kl. ½ 11 a. mötte jag Thurholmarna vid stranden.

4 2 Söndag. Catharina. Blanken hemtar wackra Georginer åt Mamma. Jag gick med Gustaf till brunnssalongen. – Lifligt war der och roligt att wara. Man sitter så bequämt vid det tidningsbordet insupande på samma gång Caffedoft, Cigarrök och politik. – Deremellan är roligt i stora salongen. – Roligt, war dock ej rätta ordet, ty nu hålles bön och strax efter psalmen spelar musiken Cachutchan. Herrlig andagt!

5 Werfwing (m. fl.) dinerar hos Rpffs och helsar från abborarna – S. d.Samma dag Brunnsbalette – med stor gentiliesse. Doktor Wolff courtiserar Eva|1045| Bstråle, Sophie d. ä.original: ä kommer i grace hos en tungfotad och tjockhufvad provisor, Amalia Eg åter hos Lieutenant Löfström. »Kors, skall jag nu resa 1500 verst med den rysliga|120| bördan af er onåd på mitt samvete?» – Jaha, swarte Amalia –

6 3 Måndag Maria. Åter Brunnssalong; mjöd och billard med Victor Grönblad. Visite af Sophiorna – och Roberts helveteswals förgyller dissonancerna af mittn andeligen fattiga piano-orchester.

7 Damerna beundra Ryska kyrkan, bibliotheket och vakttornet.

8 S. d.Samma dag läses på St. Peterb. Zeit. en munter beskrifning på Jubelfesten.

9 4. Tisdag. Tråkigt resbestyr, men likväl oresa, ty himmelen grinade illa. Dock blef det beautempsspråk: franska. Flickorna besökte Amalia – jag satt hos Rpffs.

Min 12:te (24) resa från Helsingfors till NyCarleby.

10 5. Onsdag. Skedde så att jag kuskade lilla lätta Britschkan der Mamma och Sophie suto inne. – Kl. war 11 f. m. då vi sade atjé åt Hfors, af hvars praktfullaste sida wi nu sett nog, och der wi warit vitne till fester och scener, hwars minne sent skall dö ..... Atjé Hfors! Denna gång har jag mera än förr skänkt dig min nåd – Blif den ock hädanefter värd!

11 Bk följde oss till Helsinge. Resan gick bra. Wi kommo till Turckhauta.

12 6 Thorsdag. Mig väckte den glada Sophie med Caffe. Mamma ropade inne i kammarn sitt godmorgon. – Wi woro trefliga till sinnes och kommo sålunda lyckligen till Ponsa. Då hade sälskapet ökats, neml. med Doktor Wolff, den rödlurfwige, glupsk i åminnelse som började springa efter vagnen från Ilmoila. – Wolff fick han heta efter originalwolfen som utgjutit sina känslor i dagboken på Olkola, börjande: »Schent! Micke bra» o. s. v. – Sälskapet bestod således af 5 individaer – den femte war en liten strömrensare som Werfwing skickat med oss och som på Ponsa, der han skulle vakta vagnen om natten, behagade rensa wåra kringelknyten, hwarföre skrupens vankades på morgonquisten.

13 7 Fredag. Från Ponsa till Kanganpää – lyckligen och gladeligen genom backornas land. – Engång i en af de gemenaste backorna hände likwäl att wi snurrade på 2 hjul i kroken vid brådjupet, men wi knallade oss med Guds hjelp på alla 4 igen.

14 8 Lördag På Kanganpää sofvo wi i gamla gården, icke i den der kors stod på väggen. Wi kommo till Kahra vid middagstid, men – dumma öde! – ej till mitt Kahra, utan till granngården, der till på köpet ingen mer än ungarna fanns hemma, »isä ja äyti ont kaupungin lähtenytspråk: finska». »det quittar mig ochså lika, bara wi få middag.» »Haroriginal: Har ni ny-potäter?|1046| – Ei olespråk: finska – nå, om Mamma väntar litet, skall jag gå till granngården och höra åt der.»

15 Jag kommer in i stugan. Der sitter en tandlös käring vid spisen, fan har sett sådana figurer förr på Kahra. »Onko teilä uusia perunia?» – Ej ole niitä wielä. – »Misä tälä tolonväkiä?» – nä menivet eilen kaupungin. – »Tiina ja Greta kans»? – Hä? – Minä kysyin misä nuori ementä on. – Ompi Tiina kotona, sielä näky olla.språk: finska – och dervid pekade käringnötet på åkern utanför fönstret, med litet långa ögon. – Der fann jag ochså menniskan, hon räfsade hö af renen. – Hywä päiwä, Tiina?! – »Nåh,original: Nåh, taas nyt Helsingistä tultiin?» – Taas – misä Greta on? – »Heinässä jo mennyt.» – etcet. – Greta nyt morsia jo.språk: finska – (Blixt i ett enda ord! sade Almquist. Här wore nu ställe för en tragisk effect, men jag sade med lätt lugn:) – Wai niin sanotiin! Iloisia sanomia se on. – Ja kenän morsia? – Hangolan pojan, toki se nyt on.språk: finska – (Hangola! hvilken musik i detta ord! Jag skänker Hangolas gosse, bara för namnet, min nåd) Hwad nu widare afhandlades på åkerrenen, det har jag nu glömt. Om ny-potates war det nu icke. – Mamma tyckte wäl med skäl att potäterna redan bort wara både köpta och kokta – just när jag klef öfver gärdsgården igen kom Mamma på gården att se efter mig och potäterna –

16 Wi måste dinera demförutan. Undertiden kom nuori ementäspråk: finska till grannas för att snaska sig till litet Helsingin murojaspråk: finska åt barnen. Det ochså lyckades. Millonka nyt teiän talossa hää pidättän? – Luulen mine, syksyn puolessa – pitääpi nyt wanha riari tulla häälläspråk: finska – Åt Helsingland med dig, men – ja! jos pääsätten wainspråk: finska – Och så reste wi af med ett: sano terwesia!språk: finska i flygten från kuskbocken. – Och derpå kommo wi till Lahti och lågo der. »Roska wäkiäspråk: finska», d. v. s. Landtmätare lågo i andra kammarn.

17 I Kuortane mötte wi Högdahl med fru åkande uppför en vacker skogsbacke. Dem helsade wi på. –

18 9. Söndag. Från Lahti begåfwo wi oss Söndagsmorgon, och nu började det lukta hem. Besökte så Kauhawa gamla, ruskiga 1668 upbygda kyrka, der Gudstjensten ännu ej war börjad och ett par timmar sednare Ala Härmä kyrka der Tuomas Calen just slutade sin predikan, som pressat stora svettdroppar ut på hans panna. Ofvanför dörren läste man årtalet 1700.

19 I Kauhawa märker man mycken pietism i klädernas snitt, i Härma deremot knappast någon – och Härma ligger dock emellan 2twå till en god del omvända församlingar. – Så mycket gör presten.

20 Hettan war stark vid middagstid. Genom den sköna gro tallparkens svala skugga wandrade wi fram till prestgården, dit Mamma och Sophie gingo|1047| in »för att begära dricka», medan jag väntade vid vagnen. Efter en stund kom der en halfvild unge ut som varsamt nalkades och klappade Doktor Wolff der han låg och flämtade med hängande tunga på ljungen vid vägen. – Det war gamla herrskapets fosterdotter.

21 Snart kom ochså det väntade budet: stig in! – Och jag steg. Der såg man nu en prästgård i landtlig enfald: sal, förmak och sängkammare. Ameublemangets beskrifning går jag förbi, dock kan jag omöjligt förgäta Kejsar Alexanders kroppsstora fast mindre lyckade bild i salen, och en i förmaket en modern rätt vacker bordstudsare, på hvilken likwäl flugorna warit nog oartiga. – Gumman Caléns ryktbara wälmening förtjenar wår tacksamhet men behöfver ej wåra loford. Wi woro ganska hemmastadda. – Så fogade nu ödet ochså att friherrinnan Stromberg med frökendotter woro hit bjudna till middagen. – Rätt agreabelt – dock torde fröken med skäl ha fasat för mitt långa, – wisst tumslånga skägg. –

22 Wi spisade alltså: fläsk och potates, ärtskidor, gäsmjölk, plättar – Derunder kom gubben Tuomas hem från kyrkan, helt echaufferad stackars man – Hans beskedlighet war i dag alls icke af det löjliga slaget. Mig behagade dock gubben i sin enfald; ochså när han slog upp den wälkända skänkklaffen och bjöd den beryktade snapsen – ochså det war wälmening, och wälmening är alldrig att förakta i denna egoistiska verld.|123| Tre koppar Caffe drucko wi efter måltiden, och sade derpå ettn uprigtig tacksägelse åt det beskedliga folket och foro wåra färde.

23 Klatsch, – hästarne fingo sträcka, och ett par timmar derefter i den herrligaste aftonsvalka sågo wi NyCarleby torn förgyllas af den sjunkande solens glada strålar. – Fram rullade wi då öfver bron, beundrande Bergerska husets plötsliga hvithet, skramlade öfver gatorna, finnande toma fönster, blott hos Bromans en mängd välkända physionomier, rullade ut genom tulln och in genom egen grind kl. 8½ a – och woro sålunda, efter mer än 5 veckors bortovaro, derunder wi rest hundra mil, och sett hundra präktiga saker, lyckligen komna till wårt lilla älskade Kudnis hem igen.

24 Här slutar ochså mitt häfte, som innehåller mer än något annat af mina snart 13åriga dagböckers många andra sidorika men intressefattiga, småpratiga och andligen skräpiga häften.

25 Hfors 27/10 1840.