Augusti

Augusta 1839.

På marken vistas fågeln blott,

och löfven skymma än;

Jag har ej gjort ett enda skott,

och det blir quäll igen.

– – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – –

Dock snart skall ripans spår sig te,

och hjerpens skygd förgå;

Men den som helst jag ville se,

skall jag ej se ändå.

Emellan oss är sjö, är fjäll,

är mo med furu på,

emellan oss är dag och quäll,

och kanske natt ochså.

Runeberg.

6 Sköna Augusta med dina blommor och bär – välkommen! Om vårt lynne är gladt eller mulet, det kan du ej rå före. – Skänk oss endast en blå himmel och en warm luft, fiskar i wår sjö och bär i wår skog, det är din sak. – Det öfriga må vi sköta om sjelfva. Du var mägta gråtmild sednast vi hade den äran, det var obeskedligt gjort af dig, ty hvad kan vara tråkigare att se än ett vackert ansigte som gråter och grinar alltjemt och skapar till sig så man vore frestad att gråta med om man ej hade bättre att göra? Men jag ser redan i andanom att du sätter till lipen ett tu tre, det är bra oförsvarligt gjort.

7 1. Thorsdag D. 1 – Reser Bolaget ut på äfventyr kl. 10 m. – till 9 a. – hamnar i grythålet, metar copieust, rensar och kokar det vi metat och anrättar den delicataste dinér i det gröna. – Kocken är jag, och har heder af det att jag gått i skola hos Lars von Platen, hvars oskyldigaste talent jag engång beundrat vid ett sådant här impromtu kök. – Se’n på köpet simma i Bassinen i samma grythål – 2 aln djup – jemn som ett badkar. Hela calaset är extrefligt – Och man sofver som på eider efter slikt.

8 2 Catharina – Cajsas dag tänkte jag på vår goda Mamma – hvilken Gud välsigne – derhemma. Här ha vi ochså ett par Cajsor – och snärtorna göra sig till och bjuda oss caffe med skorpor, hvarförutom dagen firas med thé under eken och promenader på Kitön.

9 Min lilla Kobbus – harabrack – har nu vuxit till sig obeskrifligt. Det är ett händigt kräk. I dag slapp ur min hand på gården och klipte af som en canalje – men var nog narr och kröp under bron, der jag knep honom. –

10 3 Maria Marias dag åter – åhå! jag mins väl ett solhvarf tillbaka och en rörlig dag på det lilla Kudnis. – Det var så, ja. Du spådde sannt, min Ryttmästare: »poesien har fallit plums i prosan ner».original: ner» Der står hon nu, fattigt kräk, insyltad öfver öronen och skriker efter hjelp. Men hon lär väl få skrika sig hes, den arma poesien. Det är långt efter fotfäste nu och prosan drar henne till botten. Stackars ljungblomma – – – !

11 Det kommer en skur på Marias dag. Kommer väl flere efter. – Men aftonen är vacker, och vi slå boll på lindan. Det är bra roligt och comiqut huru tåpigt man kan bära sig åt sen man ej på många herrans år varit pojke på alfvare.

12 4 – en Söndag, är klar och – simmas dugtigt och metas klent. Nu förtiden studerar jag Almroth – »sofver Chemie», som Odert säger, ty slikt händer understundom under eken i hettan och den bequäma ställningen ett tu tre.

13 5. Måndag – Fullständig Rötmån, skallarne unnantagna som ännu befinna sig vid lagom svalt menniskoförstånd. Rundt omkring grasserar rödsot – vi veta af den blott genom det onda ryktet. Sjelfva Choleran hade ju respekt för Löparö. Promenad till Sydligaste udden af ön – en scen från Otaheiti eller Americas vildmarker – 4 unge män »i hvita kjortlar» och ofvantill ej det en gång – vandrande rad i rad vid skogsbrynet med långa spön och fiskredskap på bara skullror ... rätt pikant – pittoreskt – och derpå hoppande burdus i sjön der vågorna kommo väldiga in från vidöpna hafvet – och gungande hufvuden med drypande lockar här och der än öfver än under vattnet klyfvande lustigt dent salta blå!

14 Söder om kalkbruket, öster om Långviken är grann vegetation. – Här uptäcka vi bland annat Asktelningar med sin reguliera skönhet i mängd. Men ett bra »ovåligt» folk är här, – bärja sina ängar högst vårdslöst.

15 6 Tisdag. Detta à la Otaheiti bekommer oss alla förträffligt, August undantagen. – I dag roa vi oss åt två haror – Bränhus Gusta har den tredje – min lilla Harabrack är ändå trefligast, folkar sig med hvar dag, men för ett fasligt regemente om nätterna, då han trummar på Reuters och Essens dörrar som han ville slå larm. I natt sofver han med mig och är högst comique.

16 7 Men glädjen är aldrig lång här i verlden – lycka heldst om det vore fråga om haror blott. – Onsdagen meta Odert och jag vid Kitön – det är ett bra Romantiskt ställe, och längst inne i viken vid skogsbrynet bor den lilla Esthniska familjen och den vackra Eva Chaisa.|115| Det är dock visst och sannt: en vacker flicka förgyller allt, poetiserar allt – hon må då vara N:o 1 eller N:o 20, gå i siden eller hemväfd ull, – vara rosenderöd eller castaniebrun – ja till och med promenera i trädskor och heta Eva Chaisa, det gör litet eller intet till saken. Simsundet – Ingen må likväl vara så »näsavis» och beskylla oss för att meta Eva Chaisor i stället för abborar, det är ohemult, och osannt till på köpet. Saken är den att här finns fisk copieust, och vår unga vän visar sig sällan, på sin höjd med räfsan och söta bror, när höet skall bergas och Antoxantum odoratumspråk: latin ligger och luktar väl på ängen. – Då nicka vi en beskedlig godafton och Reuter torkar glasögonen, widare alls intet. Och solen sitter stor som en chrachan på himlens blån band.

17 Nu var det en sådan quäll, muntra voro vi till mods ty kassarne voro tunga på axeln. Det skymde starkt när wi kommo hem. Essen och Kobbus lågo. – Harorna syntes ej till, ej under sängen, ej bakom murn. Det såg misstänkt ut. Kobbus var halfvaken. Harhistorien. »Intet är det värdt att ni|904| söker harorna.» – »Nå, hurså? Har du släpt ut dem?» – »Som jag säger.» »Så?original: Så? – Då gjorde du något som var bra dumt.» – Så var det. – Jacob lemnade farstudörren upp – harabrackarna snusade frisk luft – Jacob tänkte: vill de löpa så få de. – Och det lät dete ej säga sigoriginal: sig sig mer än engång. – Min stackars putte! En tid derefter hittades lemningar af en harunge – hundarnes calas – Jag var illa förargad.

18 8 Thorsdag. Andra morgonen bröt det ut i moraler så godt jag kunde ... och Jacob tillstod att det var dumt. – Tanklöst, – begrep jag sedan. – Husbond puttrade han med, ty den andra haren skulle bli julstek .... Om några dar var hela harhistorien glömd, undant. en liten smälek som stackars Jacob fick lida i anledn. af sitt project »attoriginal: att göra en trädhare och practisera in mat uti den med pump.»

19 S. d.Samma dag besökte vi åter Kitön med våra spön, men utan framgång. Men der sågo wi i stället något bra vackert. Der stego svarta stormmoln i en hast och skiftade i kanterna af soligt guld och purpurrödt. – Och högt utöfver fjärden kryssade en flock mjällhvita svanor. Och när nu stormen dref dem hit och dit i granna cirkelbågar – ty de flögo högt – så glänste de i solen som klara hvita stjernor mot det mörka molnets grund. – Jag ville att Runeberg sett det. – Om natten blef sedan en öfvergående åska och stark storm.

20 9 Fredag. Emellertid har Rötmån varit öfvermåttan varm. – Wår lieberspråk: tyska August är nu assessorisk öfver simning och Otaheiteri – och hotar nu bli riktigt sjuk – hvarföre Odert reser till staden kl. 4 m. – och återkommer kl. 11 a. med Regime af Grönlund. Emellertid har jag läst Schillers Turandot högt för att förströ vår kranke vän.

21 10 Lördag. Lördagen är vår patiens impatiensspråk: latin sämre, otåligare, mera fintlig att oroa sig sjelf än någonsin förr. Nytt stadsbud och nya diagnoser i oändlighet. Odert och jag äro så godt som ovettiga af ren välmening, ty slika fantasier förvärra mycket. Jag rår ej för det, säger han.

22 Om aft. upkommer stark röklukt – man anar eld i skogen – Långa Hindrik, Jacob och jag (Odert måste hålla A. sälskap) marschera ut med yxor på axeln – i mörka skogen – till Snättviken – ro öfver till Snättviksholmen – en skyhög klippa är insvept i rök och lågor – stormen drifver dem upåt långs den torra mossan. Lyckligtvis kom förleden natt regn. – Det är ett grannt, ett trefligt spektakel, så länge egentlig fara ej är å färde. Skogselden. Elden sleker klippan i ormlika tungor. Höga furur braka och spraka nere i klyftan. Det är lust och glädje – att midt in i tjockaste röken, der eld på alla kanter flammar upp försåtligt under mossan, med hugg på|905| hugg fälla väldiga trän och släpa dem bort. – Vi arbetade så att svetten dröp; om en quart timma hade jag blåsor i händerna och förargades öfver att ha klemat bort dem med handskar. – Ur stånd att släcka lemnade vi klippan åt sitt öde, och mötte på hemvägen det öfriga folket som ej gjorde särdeles afaire af saken. Men flickorna som promenerat barfota i den tjufglödande mossan, rosade ej marknaden. – Ytterligare ut kl. 12 – de andra kommo tillbaka, och berättade om Träskman, (smedenoriginal: smeden och åderlåtarn) som istället tagit miste om skogselden, gått och pratat med hästarne och simmat i utfallsdiket.

23 11 Söndag Söndagen är August bättre. – Varmt och vackert – simma åter – promenerar med Odert till skogselden – den har stannat uppe på klippan – så mycket uträttade vi ändå i går. – Sedan till Divikskyrka, en stor håla eller klyfta i berget, der väl 50 man bequämt kunnat sitta under tak. En ofantelig klippmassa bildade taket – »och föll den ner nu, så blef det ej annat än en våt fläck efter oss.» – Stället ser hemskt ut – förmodligen har här fordomdags bott troll – men förgäfves höjer jag min röst, ropar på manes, maniumspråk: latin, – och besvärjer andarne på alla möjliga språk att visa sig – tron var väl för svag. Ej ens de mustigaste Latinska och Finska formler hjelpa – A: ofångst efter Läderlappar.

24 12 Måndag – Smörja oss med hallon, och meta vid Sundmynningen. Vid Lindsudden dra vi upp tunga canailler, så att spöet stod som i en båge. Sara Maja pajar om Essen.

25 13. Tisdag. – Kl. 3 på morgon anlända Nylander och Gusta Appelberg, medförande bref från Blank och Hejko. – Värdinnan berättar för August när hon kommer med Caffe: »derute är en gambel å kort Bĭsĭn som di kallar ti Gusta».

26 Nu botaniseras och skräpas orimligt. »Det syns att Nylander är här», säger August. A: dricks thé – göres en utfart till skogselden som ännu lågar upp här och der. – Jacob, i mening att släcka, breder torf öfver – och om ett par minuter slår lågan upp tio gånger värre än förut. Så går det väl med mången annan släckningsmethod här i verlden.

27 14 Onsdag. – Dålig målskjutning – dålig fångst i Näfvas bäcken, dit vi reste i mening att kräfta – dåligt väder, regn mellan verserna – Dåligt skytte – bom på en vacker orre – dåligt humeur och d:o helsa – neml. Fredrik som har Tandverk och grälar orimligt. Med ett ord, en riktig Tycho Brahedag i smått.

28 Och det på den enochsamma 14:de Augusti! O skickelse! – Dagar som flytt – villor af hopp – bubblor af lycka som bländande grytt! – kom|906| åter, o kom – och förgyll för en stund detta haf af prosa. – Och måla mig åter en dag af mitt unga lif, då »vi voro förtjusta i hvarandra, i oss sjelfva och i hela verlden».

29 Men ack »farväl, du ljufva ömma, Om dig skall jag så ofta drömma» – Och tänka ofta hur

Du sjönk uti vågen som skummande svällde,

men lugnet tog åter sitt saliga välde,

och vågen flöt bort – men, o älskade vän,

du kom ej igen!

31 15. Onsdag Det är dock gladt när solen skiner, och den fria vågen slår melodiskt mot stranden – Gusta är stor metare. Wi upbjuda nu all vår talent i denna ädla konst, och lyckas åter bra vid Kitön och Simsundet, der stora huggare gingo i värsta blåsten.

32 Om aftonen slås boll – Gusta är mycket comique, och när han i brådskan misstog sig om ut och in, skrattade vi andra så att vi föllo omkull.

33 16 Thorsdag. – Deremot är Thorsdagen regnig och kulen – Nu tyckes Augusta bli gråtmild igen. Spelas Myllymaths och trädkarl hela dagen. – Om afton stor 4dubbel improvisation: Gusta, August, Jacob – jag – improvisera, tourvis förande ordet under det att de andra accompagnera – lyckades bra – och maken till Concert har man ej hört förr på Löparö, än nu af 1 fiol, 2 fleuter och 1 pianoforte. – Thermom: −10, Celsius. –

34 Sednare firas brasa – värdinnan få vi ändtligen på traven att berätta spökhistorier; om en gammal Bisin som fan förde från H:dahl till Gumtäckt, en annan som Bergtrollet en fot så han kröp in i berget, och en tredje som såg fan flyga kring fönstret utklädd i hans (Bisins) egen physionomie.

35 17 Lördag. – Ostadigt väder. – Appelberg och Nylander resa – med dem vår Lieberspråk: tyska August – som är inquiet att komma under Läkarevård.

36 Sednare på dagen dåligt mete, och tomt inne.

37 Quadrumviratet är således vordet Triumvirat. Triumvirerna föra inga krig sins emellan, såsom modet vill ha i verldshistorien. – Rotteck, pianot och metspöet utgöra ett annat triumvirat. – Jag fortfar att med heder förvalta Utrikes- och finance-portefeuillerna, Inrikesärenderna afgöras af plenum, Ecclesiastik departementet skötes af Jacob, Amiralitetet och Sjöväsendet åter af Odert. Så florerar staten i alla sina grenar – och en vecka förgår utan stora catastropher hvarken i den inre eller yttre politiken.

38 18 – Söndag – Okyrka – Dagbok och Rotteck.

39 19 Måndag. Årsdag af Ångbalen! – Åskregn, ojagt och mete vid det sköna men våta paradiset. – Obeskrifligt vackra ängsdälder med täcka lunder af ung björk.

40 20. – Torrväder. Omete vid Simsundet. Reuter har gjort den anmärkn. att man sällan får vid en och samma klippa mer än en eller par gånger fisk. – Comiqut – men nästan troligt.

41 21 Onsdag. – Misslyckad jagt efter ekorre. – Dispute om fylleri och Cholera. Odert förnekar Nykterhetsföreningars moraliska nytta. »Gör Christna först, så gör du med det samma nyktra menniskor.» – Sant. Men hvarföre ej rödja väg för Christendomen?

42 22. – Aftonsol och dåligt mete i Sundet.

43 23 Fredag – Regnskurar och Lång utfärd åt Hvensundet och Ådholmen genom långa vackra sund i nya trakter af vår planet. – Fås fisk, jagas fågel, ätes häggbär copieust på Ådholmen, en naturskön nejd af eget och ensligt behag. En enda fattig koja är på ön – åter en Esthfamilje – Mor, son och dotter – mannen drunknad – det är poetiskt.

44 24. – Regn och kyla. Sprakande brasa, ty rötmån är slut. Thé framför brasan.

45 25 LSöndag. Lovisas dag, gjorde afbrott i vårt tysta lif. – Med ansträngning af all min talent hade jag ritat en bläck-fläkterörn med behöriga kransar i näbb och klor. Odert skref verser derunder – »fali vackert», ty man har ej sinne för annat än det som klingar:

Vakna upp! Se dagen strålar

uppå österns rosenhy,

och med gyllne färger målar

morgonrodnans purpursky.

47 och sista versen:

Hell dig dag! Lovisas hjerta,

städse fritt från sorgens spets,

skonas må för allsköns smärta, –

önskar dina vänners krets.

49 Olyckligtvis bar Östern i dag ej rosen- utan gråskinnshy, men det hindrade ej versernas tindrande tonfall. – Det var mycket väl. – Drottningen, tåpig och schåpig som alltid, väckte oss med caffe, och tackade.

50 S. d.Samma dag hade Lovisa (eller rättare vi!) – visite af ett sälskap från Ö.Sundom – en quasi Borgströmsk familje – ett par flickor deribland,|908| den ena 16, den andra 14 år, kosteligt folk – – förmöget bondfolk – med herrskaps pretensioner, litet mera smak i klädsel och lyx derjemte; men vid minsta ordet stack bondskan fram. – Ryktet om vår musik hade framträngt öfver haf och land ända till Sundom och vida omkring – nu fick jag lof att försvara vårt rykte – och Jacob hjelpte – deremellan skrufvade sig halfmamsellerna hit och dit – och svarade på min förfrågan om deras Sundomcavalierer att »der var just inga några andra än Pomellsgossarna som är Sikter den ena och den andra går i skoln». – Bränhus Gusta var vår bästa trefnad, när han mojade sig med vår Cardus och beskref en Bisin som stoppat så snålt att han fått bitarna af pipan i hand, under det att Gusta sjelf stoppade så dito, att det måste krassas ur med brandstaken. – Slutligen spelade jag opp en vals – och mamsellerna skumpade som vill fåren, men när polska kom så kommo ochså creti och pleti i farten – och sjelfva gamla Abram, NotBisin, rörde sina styfva ben. – Det var ett Helsinglands colorum.

51 Till natten inquarterades Charlotte och Amalia i Reuters kammare, NbeneNota bene – han sof hos mig – wi underläto ej att spektakla med granskapet – hvilket värdinnan projecterade ännu närmare, men som ej realiserades.

52 26 Måndag – 18 år – Följ. förmiddag – efter en morgonvisite – afreste damerna – hvilka jag kallade du, Jacob på spe till mamseller och Odert till herrskap. – Ungefär följandeoriginal: Följande Compliment beledsagade Oderts afsked: »vågar jag besvära herrskapet med en compliment till deras fru mor i Sundom» –.

53 De resande hugnades med regn – och vi suto mest inom våra fyra väggar.

54 27 – – Metfärd längs norra Kitön till Hvensundet och 6 marker fisk.

55 28 – Söderholm är nära att förlisa i en liten vindkåra. – »Nog håller skutan tätt, mente han, men si då sidan föll ut så» ......

56 29 Thorsdag. Metfärd från Långviken till Ådholmen. – Fisk vankades klent, men desto copieusare häggbär på Ådholmen, der vi nu träffade gumman, som talte Finska, bjöd oss godt Sahtiaspråk: finska och såg välvillig ut.

57 230. – Regn och rusk. A: Musicerar, sätter noter – 6 vackra aborrar vid notkistan.

58 31 Lördag. – Det allra klaraste och skönaste väder – vi masa oss i torrhö som midt i sommarn – vi äro förtjusta i Guds gröna jord, och Guds blåa haf – och resa utåt Grythålet att meta – lyckas ej derutinnan, men dricka caffe derute och ha trefligt. – Kapprodd på hemvägen, och athleten är karl att bryta en åra.

59 Dermed sluta vi Augusta, om hvilken just ej mycket varit att säga .... ty vi ha lefvat så lā lā – hyggligt och beskedligt – och det är allt.