September

September Månad 1836.

1 Här börjar åter den evigt wandrande Lunaspråk: latin för nionde gången i år sitt lopp kring wår gamla moder jorden. Och när denss bleka skifwa, som nu skiner så rödbrusig och rund, åter gömt sig i nedans natt, då har jag flyttat söderut, och de hemmavarande säga: redan 3 veckor sen han reste. Frisches Muth! Kurz ist das Leben, kürzer die Jugend, aber die Freuden der Jugend sind eine Evigkeit werth!språk: tyska –

2 1. Thorsdag. Den 1 Sept. således. Wäderleken regnig;original: regning; min sysselsättning: Rosenperlor. E. m. kl. 6 hos Lundmark (B. GWT:n, jag) der wi tracterades af en dubbel concert, neml. för 2 pianoforten, på L:s nya gentila flygel som kostat honom 1400 Rubel. Det war werkeligen skön musik och en underbar styrka och expression som låg i denna musik. – Stycket war en Rondo af bröderne Hertz och exequertes af E:ie Lt. och T:a Mellberg. – Äfwen åtskillig annan charmant musik.|38| Wi hade således en musikalisk quäll; men min musik. njutning war redan störd på ditvägen; hwaraf, det torde wara bäst att tiga med.

3 Summan war den: kl. 9 aflägsnade wi oss, promenerade i ett charmant månsken, och spisade quäll hos Turdins. –

4 2. Fredag Regnigt. Det fula wädret skrämde oss ej från staden. – Förmiddags visite; »på Brunnsholmen» sade Hindrik. – Der trakterades wi med confect, gamla gömmor, liberala menniskor, fråga om afskedsvisite som skrattades åt. – Summa: Den tiden när rådmännerna draga sista snarken af sin middagslur, när bara sumpen är quar i caffepannorna på östra gatan, och herskapsjungfrurna twätta första omgången koppar rena, – med ett ord, när den smutsiga fordom förgyllda visarn på torn|468|uret pekade på half fyra – då togo äfwen wi, B. och jag, wår bestämda promenad till den wälbestälda stapelstaden NyCarleby. –

5 I dörrn stod jag, med pels och med hatt för ögonen. – »Albert, hwad har du för dig igen?»original: igen? – Åh! verkeligen, mjukaste tjenare. Wi suto, ja wi suto werkeligen i matsalen, nu caffesalen, Collander med flere prajare, som man plär säga. Der sades ochså: du är för vek, för blyg, för litet karlawulen, – att swara nej hjelpte icke, handling måste det, ja, wi skola upgöra en complott – topp! men när? – Widare lektes »möss lilla göm dig wäl»,original: wäl, och mösset gömde sig så wäl att det glömde kissor och allt. – Josephine C. och Sophie sednare. – Af mina dagböcker icke mindre än 5 i mörkret; oförwarandes mjukaste tjenare, man följde till torghörnet. –

6 3. Lördag. På förmiddagen åter promenad åt samma håll. Afskedsvisite? – Wackert! – B:s resa upskjutes för Turdinska caffets skull. – Jag tror wi stodo hela timmen på gatbodsbron. – Aussi bagarstuga. Kl. 5 skulle wi nödwändigt göra wisite hos Berger – gjorde ochså, blott 5 minut, af en ganska naturlig brådska. – Nära Högdahls uphann jag damerna som eschaperat unnan kona i en port. – Marie Berger aussi. – Rosendeperlor. L:s spisade hos oss. – Sex faciunt collegiumspråk: latin derinne. – T:a som hade bakat, litet sömnig. Det blef ett skratt när jag släckte ljusen säkert 3 gånger. – Promenad till staden en corpsspråk: franska, kors hwad det är mörkt. Fråga war om nästa Lördagsquäll då gungade wi in genom Tullbommen i Hfors. –

7 4. Söndag. Den goda Söndagen war en särdeles treflig dag. Wi afhörde först Neuman och instämde i bönen för resande till lands och watten. Ifrån kyrkan B. och jag till Lithéns – mötte Collander – du war ej i kyrkan? – nej, hade affairer – ogudaktiga menniska! – ja du har rätt. – I förmaket med demoisellerna. Fråga om e. m. – far du till Harald? nej, jag tror icke. – Få se, kanske resa wi med. – Ah! jag tror att jag ochså besinnar mig, Harald är ett trefligt ställe, synnerligen i godt sällskap. Charmant! – Refuserad bjudning på dinée. – – Jag glömde säga i går aftse på trappan, R:ie: »ioriginal: i morgon kommer en farlig man.» – Hwad pocker, tänkte jag. Han kom werkeligen, icke farligare likwäl än wår goda Rector Wallenius. –

8 Nu reste wi således kl. 4 till Harald, hela Kudnis herskapet och Lithéns samteliga. I Lovis Kerrmans minnes bok hade jag skrifwit:

Twå blommor skall du plocka, goda flicka;

den ena skär och hwit som jordens glädje,

den andra himmelsblå, en hoppets blomma.

Då skall den tredje, skön och klar och doftrik,

en minnets eternell, dig sent belöna.

10 Wi woro således på Harald församlade, en munter krets. Drucko caffe, pysslade med lilla baron, spisade winbär i trädgården. – Då anlände äfwen Rector Wallenius, converserade med damerna. – Likwäl war han ej med när wi talte om slanten under hufwudkudden och öfriga fruntimmers knep. »Johanna S., sade Louise, gaf sin slant åt en pojke som hette Abra’m. Hon wiste nog.»

11 Widare war fråga om Nummelin och widare sjöng Jeana B. Allt war öra, Rectorn i synnerhet. – Ohyfsade menniskor! – när den rödhåriga Anna Caisa gick i mjölkskåpet, spilde en half bunke ut och sedan beskifwade sig, då war det mig omöjligt att hålla mina skrattmuskler i styr|40| och fara war att jag så när smittat hela sälskapet –

12 Wid afresan skänkte mig Mormor Wacklin en nötknäppare, den goda gumman. Wid samma afresa hade jag en ypperlig plats; det war annat än att på hitresan skaka bakpå chaisen der B. och Sophie suto inne. En superb både utsigt och insigt från kusksätet på Lithéns vagn. Albert och Hindrik jagade furioso der framföre. –

13 Samma quäll war dans på Michelsbacka för mästerskapet. Premierdamer woro: Friherrinnans Lisette och Christin, L:ns Marie, Sophie Walin m. fl. – Den mest intagande war troligen nyssnämda Marie – Gröndahl eller något sådant hette hon – den wackraste S. Walin; – äfwen C:a Nyman icke ful, men bland de mindre bemärkta.

14 Axel Salin walde sin societé, föredrog att här wara bland de första cavaljerer, än att på herskapsdanserna wara bland de sista. – Sälskapet skola haft en särdeles munter quäll till kl. 4 på morgon. –

15 Post Scriptum Turdins doria är upskjuten till Tisdag. –

16 5. Måndag Det war en Regnig omild dag. Josephine C. hos oss, rätt treflig. Tredje omgången Rosenperlor. Dagen förgick, det blef skumt. Mormor Wacklin och Wilhelm Backman på en timmes besök. – Den goda mormor, gumman är mig kär för den godhet hon ständigt visat mig. Wilhelm B. åter, som sett mycket, hade mycket att beskrifwa. I trädgården hwars skatter nu fägna tungan som bäst, helsade vi på krusbären.

17 De reste. Jeana B. och Friherrinnan, som nyligen flyttat till Turdins, gjorde hos oss en treflig visite på aftonquisten. Reste kl. 9.

18 Der satt jag vid pianot. »Silfwerdrottningen» der ute sände sina strålar att lyssna. Hwad hörde de?

En liten ton som så sakta klingar,

små tysta tankar som i en hast få vingar,

och dansa sen

i månans sken.

20 Det upstod en liten strid. I moll! I moll! hwiskade månstrålarne, och quintilerade helt sakta: Jord och himmel jag etc. – Dur, Dur, skrek en viss swärm af tankarne och innan jag viste ordet af, spelade jag en fransk quadrille.

21 6 Tisdag. Zachris. Den 6 Sept. 1836, en högvigtig dag, på hwilken äfwen åtskillige snart resande bjödo till att till sista droppen tömma glädjens bräddade pokal.

22 Den 6 September 1836 war min namnes dag.

23 War icke vigtigare likwäl, än att till kl. 9 f. m. då gubben farbror Svahn war så artig och önskade mig allt godt, icke bemärkt af någon menniska. Sednare blef jag visserligen gratulerad af godt hjerta. –

24 Jag hade afairer i staden; naturligtvis i förbigående in till L:ns. Här war hon nu kommen, den väntade la jeune tristespråk: franska Alexandra Lalin; när wi sist råktes och drucko wår händiga du-skål, då war det under särdeles trefliga tider. – Nu medförde hon helsningar från – Hilda Winge, naturligtvis särdeles smickrande för en amateur du beau sexe generalement, et singulierement de la beauté et de la jeunesse. Je vous remercie.språk: franska Hos L:ns aflopp min visite likwäl temligen lönlös, först kom jag i disgrace vis a vis bryderi för Wallenius, och sedan fick jag ingen lön för det jag låt gratulera mig, hwarpå jag beskedligt sade mitt adieuspråk: franska, för att vid nästa visite säga ett som war längre och mindre friwilligt. –

25 Men det blir skumt, kl. slår 6, jag klär mig, – fracken är borstad, chemisetten i ordning, – wi åka i det orimligaste regn till

The och Soupée hos Turdins.

26 Hwad skall jag säga? Sköna lilla blomsterbouquette, hwad skall jag säga om dig? Dolce, dolce, dolcespråk: italienska, vill jag spela när jag tänker derpå, sedan musiken längesedan tystnat och spåren af edra små skor redan längesedan icke mera äro quar på T:ns hwita golf. – Röda och hwita rosor! klara liljor! knoppar och blommor på wår lustiga väg! Aldrig brunno|471| edra ögons stjernor klarare, aldrig lekte löjet kring edra läppar blidare än i dag! – Sköna lilla blomsterbouquette, hwad skall jag säga om dig?

27 Sundquistens stråka började surra och Wahlbergs mägtiga kinder spände sig röda som det betsade bordet. – Hindrik B. öpnade balen med en yrande wals. – Wi plundrade det innersta förmakets täta cirkel af damer. Här war det som jag först bugade mig för la belle rosespråk: franska, winterrosen; här war det ochså som hundrade gratulationer från prostinnans och flera andra fruars wältaliga läppar regnade öfwer mig; och i sanning, af de 19 namnsdagar jag öfwerlefwat, har wäl ingen blifwit så firad och hedrad som denna den 6 Sept. 1836.

28 Nöjet wexte stundeligen. – Jag erinrade mig den utmärkt trefliga quäll wi här hade äfwen i wintras. Tiderna woro desamma, Gudskelof intet öga mattare, ingen kind blekare sedan dess; – ah, charmant!

29 Der stodo wi, wi som dock måste emellan verserna hämta andan, wid dörren till herrarnes rum och smålogo åt de dansande, som lika en stormwind susade och brusade förbi oss. Wi sågo de korades fröjd, unnad af hjertat, och de förskjutnas stolta resignation som tamde sitt ögas wilda brand. Wi sågo afunden kärleken spak som ett lam och wild som en wådeld swärja hyllning åt den allmänna glädjen. wWi sågo afunden sitta i sin obemärkta wrå och glömma sig sjelf. Wi sågo sorgen klarna och alfwaret le, – och wårt hjerta swällde af glädje. Sköna quäll, klara solskensstunder, jag spelar dolce, dolce, dolcespråk: italienska, när jag tänker på er. – När jag tänker på er, då tänker jag ochså på perlor och rosor, både hwita och röda! – Sakta, ewiga pladdermakare, war då tyst; du är dock en swuren dyrkare af röda kinder och klara ögon, du är ohjelplig min gosse, – aj aj hwad har du sagt, ewiga pladdermakare, hwad har du sagt!

30 Jag will nu blott säga, att jag war litet warm, det war saken. Hwad rådde jag för att swart och rödt och hwitt woro wackra alla tre. Det war som sagdt en dag der det swarta blef hwitt, och det hwita ännu hwitare, och det röda ännu rödare. – Sommarros hon satt nära kakelugnen som wore hon icke nog warm förut. La noirespråk: franska satt bredwid och log, log åt mig för det jag fick bannor för Logréns vingar. Vingar? tunga woro dina vingar, broder L.; men jag wet en annan skälm hw som flög på mycket lättare. – Der stod han och lät banna sig – – icke jag, men en annan – »spak som ett lam och wild som en wådeld», och till allt detta sade jag ja ja, ehuru det war sista quällen. –

31 Winterrosen är en wacker blomma, blek men klarögd och med leende läppar. Min goda Henrik presenterte mig, mig botanist. Jag war lycklig|472| nog att winna ett Potpourie; conversation war särdeles liflig. Bland annat erinrad om hur jag i höstas tittade på Bergers fönster.

32 Soupéen kom, den långa, den ledsamma soupéen. Crass och materiell njutning skulle efterträda den subtila och affectuella. – Lagom sillsallat! mig roar mer att stå i farstudörren och warna la joliespråk: franska att inte sitta i draget och förkyla sig. Jag skall annars säga att på den plats der jag stod, war det rådligast att blunda, om man wille hålla diwerse små oroliga andar i styr. Kom hit, lilla moralsmula, trumpna trädkarlsöga kom hit; aj aj, min herr moralphilosoph, du tar till fötterna – liksom jag. Vous-savez bien, vous qui en avez de l’experience, qu’il y a beaucoup de dangers de voir entre la voile d’une beaulle fille! – Vous m’excusez. –språk: franska

33 Jag försäkrar att jag glömde sillsalaten, ja till och med rarare saker. – Ingalunda förtrollad endast af Molanders musik, hwilken satt och quintilerte: bey männer welche Liebe fühlen ...språk: tyska – – etcet.

34 Ännu en wals och den charmanta quällen tog godnatt kl. 3 på morgon. – »Herskapet ha så brådtom!» – Ack ja! herskapet ha så fasligt brodtom. Den sista walsen påminte lifligt om sista vinterns:

Så! nu stå de! Men bort! skynda bort, bort, bort!

Än en blick! Arma gosse, din njutning war kort

och din längtan så lång. Skynda bort, bort, bort!

36 Ja, de skyndade bort, och i tomma salen walsade jag sist med Hindrik.

37 Tack, värdar och värdinnor stor tack!

38 Ja jag skyndade bort. Hwad hjelpte det mig att natten war så mild och den klara himlen så innerligt blänkande och grann. – Stjernorna walsade för mina ögon; – Venus, den ljufwa planeten som säges bebåda mycket saker, kors hwad den i quäll stod klar och skär och stor öfwer Ahllunds linda! Ja, jag måste ytterligare ut i windsfönstret för att se, utan att likwäl som Runeberg fråga: Sköna aftonstjerna säg mig du, hwad deropp i himlen tänkes nu o. s. v.

Lilla mamma sol

tittar opp så klar,

fram ur skåpet hon tar

sin rödrandiga kjol;

kors hwad frun är kokett,

sminkar kindarna nätt

med gullmolnen och ser

så gunådelig ner.

Lilla mamma sol

du har pyntat dig grann

som en drotning minsann

på din gullsydda stol.

Men min nobla madam,

säg hwad skulle hon fram,

väl nyfiken ochså.

Är hon aldrig så ful

och så skrynklig och gul,

kanser jag resa ändå.

40 7. Onsdag. Lilla Mamma Sol stod så fager och trind i sin farstuquist då jag waknade. Borta war Planeten Venus, – adieu mon plaisirspråk: franska. Wi skulle resa. Jag skyndade till staden på afskedsvisiter. Först afairer; sedan hos Turdins, sedan hos Calamniuses; der fanns lilla winterrosen som satt i salen, spelte guitarr och sjöng för oss: »hwar är nu den glada tiden» – ja han är adieuspråk: franska. –

41 Sedan till Turdins åter, och sist (bäst till sist) till L:ns: Der suto wi i fruns kammare, bannorna försonades beskedligt. Mina Rosenperlor presenterades. – Men Blanken bråskade. Således kl. 12 f. m. afsked, och derwid en kyss af tärnorna alla, först L’amiespråk: franska, sedan La rose noirspråk: franska, sedan La rose rougespråk: franska. – Wi följdes till hörnet; huru många gånger jag sedan såg mig om, det wet jag icke. – Lilla Mamma sol stod högt på himlen.

42 Nu spisades hemma inpackades etoriginal: ett cetera. –

43 Ett hjerteligt farwäl åt gård och gårdsfolk, åt Sophie, min lilla syster som skall ha sett så mycket då wi härnäst träffas, åt min goda Mamma som tillika med friherrinnan skall afresa nästa Fredag.

44 Klockan war 5 på e. m. reste wi ut genom Kudnis grind. Wi (B. och jag) wi skakade genom staden på wår rankiga kärra. Wi sade ännu adieuspråk: franska åt Friherrinnan och Lilla Putte. I L:ns fönster satt R:ie med fruarne; de andra hade måst resa ut till Mentschikoff.

45 Snart rullade kärran öfwer Stora bron. Adieu mon plaisir!språk: franska –

Solen sjunker i molnet ner,

quällens öga så sorgset ser,

tornet dykar bak himlens bryn,

spetsen darrar i aftonskyn.

Nu will jag blunda,

drömma dar som stunda.

47 den 7 Sept. 1836. Resa till Helsingfors.

48 Jag tror du fällde en tår min lilla flicka.uttolkad chifferskrift

49 7, 8, 9, 10 Sept. Resa. Ja tornet sjönk i horizontens guldfärgade moln; och jag blundade. B:s piskas smällar wäckte mig upp; första hållet börjades temmeligen skralt. – Wi togo nattquarter på Ekola. Der stötte wi hop med herrar Privatister N. Sandman och Holm, ochså begifwande sig åt Hfors, och dem gjorde wi sedan sälskap hela wägen. Resan gick fort och utan widare malheurer än att jag glömde mina galoscher. – Lördagen den 10 Sept. 1836, kl. 11 om aftonen ankrade wi i

Helsingfors

50 på B.:s Logis hos Karpen, och sålunda upfylldes sista Lördagens aningar. Jag försäkrar wi sofwo rätt godt. –

51 Nu, du himmelska Sophia, wisdomens gyllene källa ljufligare än balsamen i Aarons skägg! – Droppa öfwer mig din doftande eau de Cologne! Öfwerskölj mig med din spiritus flod! Jag will wänta efter dig som metmasken wäntar regnet i Julii; och när jag då känner en droppe af dig falla ned på min näsa, då will jag jubilera och ropa: O! hwilka floder af wisdom jag badar uti! O du kunskapernas swallande sjö, hur jag simmar i dig – i båten! –

52 11. Söndag. Jag waknade om Söndagen; jag såg mig omkring; i kyrkan först; der predikade Lange. Sedan till min beskedliga Mutter Gröndahl, till hwilken jag åter inflyttade kl. 3 e. m. – Il’y a une trés-belle fille, qu’y etoit pour faire visite là, mais qui s’eloignoit d’abord. –språk: franska

53 Samma dag war Alexanders dag, hwilken pligtskyldigast firades med musik och illumination. – Jag wandrade på torgen, der war variabelt folk. – Det roade mig föga.

54 Snart war jag åter allena och det war min dag. –

55 Föröfrigt må alla wäl. Baron War just i begrepp att flytta.

56 12. Måndag. Skref till Mamma i Stockholm. Sysselsatt med upwaktningar; och på aftonen en misslyckad visite hos Tante Wikstedt. Lilla Hanna satt i fönstret, händig och munter som förr.

57 13. Tisdag. = Redan börja wi tänka på blifwande logis; ty hos mutter bor jag inte quar, och B. flyttar ochså. –

58 I dag wid denna tiden gå Mamma och Sophie ombord på ångfartyget i Åbo. Jag är litet bekymrad nu, innan jag får höra deraf.

59 Föröfrigt började jag i dag min läsning, med min trefliga Iliad.

60 14. Onsdag. Rosenkampff war nu inflyttad i sin nya gentila gård wid Caserntorget; utmärkt wackra rum med fördelagtig utsigt. Måste ock wara propra trädhus som kosta 32000 Rubel. –

61 – Wid wåra språng efter rum besågo wi äfwen M:lle Holmbergs vid Unionsgatan, för hwilka B. hade en särdeles fallenhet, emedan M:lle Wacklin med sin pension och la jeune belle Françaisespråk: franska skulle bo i samma hus. Men jag tykte ej om rummen; wi disputerade litet och saken förföll.

62 Här i staden råder wid denna tiden stor osäkerhet nattetid, så att hwarje natt högst betydliga stölder omtalas. – Tjufwarne skola tillochmed warit förklädde till oficerare. – Derföre är nu förbud utgånget att|475| visa sig ut efter 9 a. – och gubben Pipping, fattig karl, sitter från 9 till 10 a. på Rectors cancelliet för studenternas bästa.

63 15. Thorsdag. = Carl Heikell afreste till Heinola; war hos mig på afskedsvisite. S. d.Samma dag sökte jag Fru Wörlander för att aflemna Rosalies paquete, men hon war redan bortrest till Åbo. – Hwad skall jag nu göra?

64 S. d.Samma dag kl. 5 e. m. inträdde till mig Joh. Justus Staudinger, med sin broder samtoriginal: sam Carl Henrik Elfwing, hwilka äfwen medförde mina galoscher dem jag glömt på wägen. Nu war St. skyldig mig 1 Riksdaler; hwarpå jag projecterte den skulle för gemensamt bästa consumeras hos Bandly, hwarpå wi wandrade dit och hade med wåra chocoladeglas och wårt muntra humeur en särdeles munter quäll. –

65 16. Fredag. Skref till Albert Dyhr. – Trakterade mig med kirsbär. Betraktade en Gardets manöver på Caserngården.

66 I dag ändtligen hade jag den glädjen se på Åbo Underrättelser Mammas namn bland passagerarnes på ångfartyget Solide. Icke underligt om jag bjöd B. till Bandly, der wi drucko wåra par koppar chocolade på saken. –

67 17. Lördag. Springande efter Rum. Bokauction. Utlöste kabinetts bibliothek, köpte Holmens Anteckn. om sista kriget, samt lade mig äfwen till en lofwande Tidskrift som heter Freja, men som ej hade något annat dugligt än Prospecten, hittils åtminstone. Läste Victor Hugos Notre dame de Paris. Kl. 10 på quälln, medan jag låg och las, blef der owäsende på gatan; en Rysse blef gripen och jemrade sig fasligt – ja njeschajo, oj oj, ja nitschawo snajo.språk: ryska

68 18. Söndag. Morg. kl. 8 hos Prof. Hällström af hwilken wi nu hyrde twenne rum för 160 Rubel, wisserligen en wacker summa. – Okyrka. Parade på Caserntorget. – Las Notre dame. – Jag hade gjort mig stora föreställningar om denna V. Hugos celebra produkt, och nu fann jag den långt under min wäntan. Jag kan ej tåla Victor Hugo mer, så stor beundrare jag än war af honom efter läsningen af Han d’Islande. –

69 Bröderna Staudinger och Elfwing hos mig. Sång.

70 Kl. 10 på quälln inbillade jag mig att det war tjufwar i salen utanföre, steg på tå till dörrn utåt saln, öpnade den hastigt med ljus i hand, och fann – intet.

71 19 Måndag. – 1068 verser i Iliaden, för hwilken jag fattat stor kärlek och Intresse. I dessa tider äro mina besök hos Thejungfrun temmeligen flitiga. – Casus mirabilisspråk: latin i ett patiance – nemligen Hjerter kung, dame, knekt, ess i förbindelse.

72 I öfrigt är mig denna tiden något lång; – det förefaller mig som ett år sedan jag reste hemifrån. –

73 20. Måndag. Tisdag. Förnyadt och skärpt förbud att wisa sig ute efter 9 a. uplästes på gatorna. Ochså blef Mutters jungfru, Lena, åtskilliga gånger illa antastad i lagens namn. – Hemma tout le jourspråk: franska.

74 För öfrigt kan anmärkas att i dag föll den första Snö i denna winter.

75 21. Onsdag. Men nu kom regn och den nyfödda wintern war för en tid lupen till skogs. – Bland märkeliga ting kan ochså räknas det att jag i dag för 1 Rubel på auction inropat Lavaters Physiognomik. –

76 22. Thorsdag. = Afhörde Rein som nu begynte sitt collegium i Finska historien. Föröfrigt är här icke annat att tillägga än att dagen war sina föregångare lik; i allmänhet gå dagarne fort, men veckorne äro grymtoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande långa.

77 23. Fredag. = Åter Rein, men nu kom han i conflict med Bonsdorff, och jag wille ej gerna försumma någondera. –

78 24. Lördag = Afhörde Blomquist som läste om böcker inbundne i menniskoskinn.

79 Bokauction. – Aftonen thé hos Blanken, i sälskap med begge Thunebergarne, af hwilka Öfv. Leutnanten berättade intressanta äfwentyr från sina krigsår. »Haha!, skrattade brodren, ni fingo er ibland dugtigt på pelsen.» –

80 25. Söndag. = Jusselius predikade; torrt och obehagligt som alltid.

81 Medan Barnsöl war hos Thunebergs och B. stod fadder, war jag hemma. – Fo B. berättade sedan att, när acten war förbi och man skulle skrida till kyssarne, då kom M:lle Ahlstubbe ochså ut i salen bland de andra unga; men hennes vis-à-vis, Capt. Thuneberg, war fiere och brydde sig ej om. – – Hemma hos mig besöktes jag af O. Forsman, af Sjöberg och Holmström. H. namngaf Almquist som förf. till Törnrosens bok. – Apropos, af den har jag i dessa dagar läst Tintomara och fäller det witsord om den att den är den bästa Roman jag läst, och i sitt slag förtjenar ett oinskränkt Laudatur.

82 Utflygter i poësie, sådana som födas och förswinna med stunden, som äga i den sin warelse, – men en grund som ligger djupt derinunder. –

– – som lampan

sin låga älskar – –

som jorden älskar solen, kroppen anden. –

– – – – som blomman

sin stängel älskar, och som rankan eken –

– – – –

84 26. Måndag. Skref till Mamma till NyCarleby, dit jag nu förmodade henne ha anländt. Rein började sina Collegier i Finska historien. –

85 Bokauctions inrop utlöst, till större delen råsk, för 6 Rubel. – Deribl. likwäl, Lavaters Physiognomik, Lagerbrings Sv. historia och Goethes Werther. Herm. Grönberg och Sjöberg en pipa hos mig. –

86 27. Tisdag. = kl. 9 f. m. inträdde till mig Brodren Schale, nyss hitkommen. Han hade 8 timmar före mig afrest från NyCarleby. – Frukost hos Mutter. – E. m. Nationsmöte, talrikt besökt. Schale intagen. – Nerwander höll till oss ett bestraffande tal, förebrådde pluraliteten dess ringa sinne för Nations angelägenheter och upmanade oss att flitigt besöka mötena = »här satt jag sista termin med en 2, 3 af herrarne närwarande, liksom hwad för en konstmästare som gör det bästa han kan för att roa och intressera, och lyckas inte ändå.» – Slutligen uprättades en friwillig lista på mötenas besökare, hwarigenom werkeligen ett bättre förhållande åstadkommits. –

87 28. Onsdag. = Nu slutade jag repitition af min goda Ilias och lade den å sido. E. m. hos Fru Wikstedt på thé; Gumman sig lik; Hanna näbbig och yr och rolig. – Der woro Palmquistens Werkmästare Staudinger, M:ll Granholms courtiseur, samt en Stark. Conversation wände sig omkring Fru den elake Capten Bergström och hans vackra beskedliga fru. –

88 29. Thorsdag. = Hällregn och oklar wäderlek, så att ljus tändes redan kl. 5. Chemisten, lat som wanligt, las icke i dag; derföre hemma. –

89 30. Fredag. = Nu widtog repitition af Sophokles, rätt intressant i åminnelse. Hos Bandly drack jag så glad min kopp chocolade, ty Åbo Underrättelser medförde den hugneliga underrättelse att Mamma nyligen återkommit med Ångbåten till Åbo. –

September slocknade, han ock, rik och fattig i åminnelse.

Vår förgår,

mennisko år

flygta. Sist stupar en dödelig själ,

och grafwen grönskar och dermed wäl

91 säger Gejer.

Låt gå, låt gå!

han rymmer ändå

den flyende tid –

han går och jag går,

han står och jag står,

den flyende tid –

Det kommer en dag

då urwerkets slag

skall stadna och tid som vindsnabb svingar

skall sänka trött sina matta vingar

och stå.