Januari

1 ANNO POST CHRISTUM NATUMspråk: latin

2 MDCCCXL. 1840

3 EPHEMERIS.

4 DECENNIUM III. LUSTRUM V.språk: latin

5 Trettonde Årgången.

6 H. 1.

7 Z. Topelius.

8 Helsingfors – NyCarleby.

9 Schon Zwey und Zwanzig Jahr – und noch nichts für die Unsterblichkeit gethan!språk: tyska

10 – Schillers Don Carlos.

DECENNIUM III. LUSTRUM V 1840.

11 De dagar hafva kommit då frukterna mogna och fälten gulna till skörd. Må han, som i menniskans bröst sådde förhoppningars rika säd, och i hennes tidiga wår mildt hägnade framtidens frö, bringa en dag till mognad sin ädlaste frukt!

12 Se plantan uppå jorden! I morgonstunden, i späda barndomsdagar vakade Guds goda öga huldrikt öfver den. I jorden var hennes rot, mot himlen lyfte hon sin stam och sin blomma. Och Gud lät henne dricka sitt sköna ljus, och fullkomnade henne efter hennes mått. Nu, o Herre! gif oss ditt herrliga ljus och din goda frukt, fullkomna oss efter wårt mått. Och gGif att wår själs planta må vexa högt mot dig, blomstra i dig, vissna i dig. Och fast hennes blomning är för himlen, må hon dock ej försvinna utan spår från jorden. Utan må hon sprida sin doft vida och än i döden glädja med sin ljufva andedrägt. Att din herrlighet må blifva i henne uppenbar och hon må vara ett af dina redskap på jorden. Och fastän hon är is sig sjelf intet och så oändeligen ringa inför dig, skall hon dock vara allt i dig, – blott du, o Gud, är allt i henne och för henne! Hon skall blomma och blifva skön och ren, hon skall bära frukt och mogna i din kärlek. Ty hennes rot är tron, hennes stängel hoppet, hennes blomma kärleken, hennes frukt rättfärdighetens krona och det eviga lifvets frö. – Gör henne sådan, o Gud, blif allt för henne och i henne, bevara henne åt dig evigt!

13 Ω ϰούϱ άϑανάτοισι συνάοϱος ήνιοχόισι, χαιϱ, έπέι ούτι σε μοιϱα ϰαϰή πϱόϋπεμπε νέεσται τήνδ’ οδόν .......språk: grekiska

14 Παϱμενιδης πεϱι φυσεως.språk: grekiska

Januarius.

In weit und fern
führt uns ein Stern,
auf ihr nur gerichtet den Blick!
språk: tyska

15 Preciosa.

16 1. Nyårsdag. – Den sena morgonen bröt in, och jag satt och tänkte tillbaka och framåt. – För ett decennium tillbaka – när 30-talet bröt in – war mycket annorlunda. – Då såg väl verlden annorlunda ut – men ännu mer jag sjelf – som var så helt och hållet »uti görningen ännu»; och Han som gick så alltför tidigt bort för mig – bar ännu då med mer än menskligt tålamod sin hårda lott. – Nu är det längese’n hans börda föll!

17 Sen svunno många dagar bort, och alltför många »sine lineaspråk: latin»! Ack had’ jag dem igen! – Jag war ett eget stycke pojkfigur – och det nog länge – knapt har jag sett desslikes än hos någon. – »Den stora passionen» (aldrig var den brännande hos mig) hade makt öfver mig då ren – och ända sedan. Vestalisk var dess eld och ganska trogen – blott något wurmande och svärmande emellanåt. Med troheten gick det sedan öfverända gudnås! – men ren som guld var den ändå!

Bättre dock lönat med boken i hand courtisera Minerva

än att på oskodd Pegas flacka all verlden omkring,

bättre att fånga med vakande blick den flyende stunden,

än att om morgonen ren drömma om middagens hopp.

19 1830–31 – skolepilt till kropp och själ – ifrig romanlecture och blodiga krig mellan hjeltar af alla sorters – papper. – 1832 – dito – sedan valedicensspråk: latin – augustidagar – Helsingfors – privatism – 1833 dito – student d. 4 Junii – och lyran förändrade ganska litet – 1834 – ändteligen|5| en smula förnuft – poesie m. m. – 1835, 36 – dito – ganska glada dagar, – 1837 – paus och – nordisk sommarnatt – poesi och musik – 1838. Ny rad – lätt sinne och lättsinne – rätt vackert! – 1839 – Minerva och Aphrodite under samma tak – och ändtligen vinner den förra en dyrköpt seger. – Nu är en stor cardo rerumspråk: latin i mitt unga lif –

20 Och 1850!? – Wirrwarr af planer, drömmar och förhoppningar, stundom afbrutna af misströstans ängsliga parentheser, – när skall jag se er förkroppsligade endag? – För tio år sedan tänkte jag vara mer än jag nu hunnit med att bli – och tio år härefter – du gode Gud! jag måste väl vara något då, om jag ännu vandrar på jordens drifvor. – Väl må jag, som den store mannen, utropa: Redan 22 år, och ännu intet gjordt för odödligheten! – Det är dock hårdt att vara så litet – och blifva så litet! – ???????????????

21 Onsdag. Nyåret i Helsingfors bröt in med köld och skarp blåst. Alla gratulanters näsor hade den nordiska wintern målat så rosenderöda. Bland andra narrar var jag ute ochså – gjorde 7 visiter, mest med kort,|951| och togs emot hos Borgströms, emedan jag just råkade träffa dem i tambourn, och glasdörrn squallrade så att jag måste slippa in.

22 – Bjuden till Strömborgs till afton – ämnade jag lunka af – då vår gode Hejko Backman möter i corridoren och tar in i vårt ringa hus, bolaget till stor gamman – hvarefter vi ofördröjligen begifva oss till Rosenkampffs – njuta af deras förvåning, spela boston, skinna det friherrliga herrskapet, soupera – återvända chez nousspråk: franska – prata länge och väl och somna roligen in.

23 2. Thorsdag. Med Hejko hos Borgströms – Tid och verld! din verkan är stor! – Ej en flyktig rodnad – ej ett ord – ej en blick som skulle ha förrådt någon skymt af det fordna. – H. fann Emelie förändrad – jag än mer – dock är blott christallen fördunklad så att man ej kan se igenom den mer. –

24 S. dags afton hade Blanken hit bjudit Thunebergarne m. fl. – äfven Rosenkampff gjorde oss den äran – Bostonaget var igång – men ej just trefligt – och ingen soupér hade vi – faran af ett misstag – i Thermenernas rum – och sedan fåfängt skojande efter souper kl. 12 –

25 3 Fredag – f. m. – Frukost och Porterblusning hos Åhrstedts – och S. d.Samma dag Musik för Lundmark hos Borgströms. – »Wi sade åt Pacius att wi bjudit bara amateurer och några af våra intimaste vänner.» – Inga främmande damer alls – och det liknade sig att vara trefligt, – isynnerhet under pauserna – Emelie var sig mera lik i quäll – gladare, pratsammare – men ... men. – E. och H. i dörrn – och jagoriginal: »jag rörde vid en gammal sträng men »tyst! tyst!» – Nyfikna ögon – och –

26 Pacius var trög i början – men Meyer spelte som engelsman och spelte upp Pacius så att han sedan aldrig ville sluta. – »Pacius skall fara till Thus – och lofvade spela i quäll bara på det vilkor att Emelie skulle låna honom sin slädfäll.» – »Nej han dröjer så länge borta tills jag måste fara utan sjelf.» – »Ja,original: Ja, ja, – sade Alftan – måtte han fara med den ända till Kuopio, så att mamsell Lindquist aldrig får den och aldrig slipper bort härifrån, vi skulle vara rätt nöjda med det.» – och dervid gjorde han sig rätt söt, den gamla stuten – – »Nå kom nu och säg, Emelie, att unga Allftan har grått hår – och det är misstag – M:lle Lindquist slipper inte bort – hm! hm!» – och Emelie log.

27 Soupern var enkel och treflig. – Emelie och Rouget de Saint Hermine spelte mina Brucknerska variationer. – – Kl. var nära 1. –

28 Och länge, länge med Hejko om flickan – och man kunde tro: s’ist ausspråk: tyska. – och – Mia – och Uno E. – undransvärda blindhet – eller klarsynt|952|hete! Och Mia var oförderfvad som Emelie – Och från d. 14 Junii – »Och jag skall gälda dig lika med lika i NyCarleby» – – Hvartill det – ? – Das ist zu spät.språk: tyska Kl. var 3. –

29 4 Lördag – Kl. ½ 3 e. m. efter intagen dejeunér dinatoirespråk: franska hos Rpffs – och Madeira hos Strandbergs – reste Hindrik till Petersburg, åtföljd till Lovisa af Lundmark – – Bolagierna doppade caffe hos gamla Caffemaja – och funno dagen litet lång –

30 5 Söndag – Hegel – Blank och jag spela boston hos Rpffs och skinna det friherrliga herrskapet –

31 6 Måndag. Var min Trettondag tråkig i fjol, så var det den det dubbelt nu – och sedan Hegel varit mitt trogna sälskap från morgon till quäll, måste graf Taimen och Lambringa hos Schulin gifva högtidsdagen någon sorts utmärkelse. – Dans i NyCarleby –

32 7 Tisdag. – Hegel – och kallt – och Rpff om det projecterade nya riddarhuset. O ja – det vore en högvigtig, en nödvändig sak för en så lysande, en så gammal och utmärkt aristokratie som vår!

33 8 Onsdag. Fortfarande bister köld och flinthård Hegelianism.

34 9 Thorsdag. Blida. – Sundewalls Zoologie. – Emelie skall resa med Kurténs.

35 10 Fredag. Soupérer öfverallt, men jag och Sundewall bli hemma. – Marie Ramsay och fröken Fridberg åkte förbi våra fönster – wi skrattade – lilla Ramsay såg så lycklig och vacker ut – tittade in på oss och log – ty på medarna stod Wallenius.

36 11. Lördag. Lundmark återkommen – wi trodde han kilat af till Pburg.

37 S. d.Samma dag gjorde Tante sig grön och bad till sig Borgströms – Encklarna och Elfsbergena – hvarjemte Alfred och jag skrapade i hop Blåfield Blanken och Ingman – Summa 5 – och som Wanke talat väl med pianot, så lät det förmå till några walser och Francoiser – under den alltid beredwilliga fru B:ms, – Rougets – och mina fingrar – Början föll sig trög – och Rougets och Emelies musik tycktes ej heller göra effect – ändtligen kom Rpff sjelf med – Tante kom sig att spela en cottillon – och det höll på att bli roligt som bäst, då allmänt upbrott signaliserades – till min icke ringa – fast hjelpligen maskerade harm – och wi allerödmjukast recommenderade oss kl. 9 a.

38 Med en smörgås hade saken varit hulpen – nu kunde man väl sjunga

hvart for du af o minut?

din början var ochså ditt slu-hut!

40 Till Emelie framförde jag Heikos helsning – i Cottillonen blef jag tagen först – (agerade elephant, berg, torn etc.) – och fick ringen af Emelie – o ja! – du goda hjerta, jag känner igen dig – och har väl ochså ingen medtäflare här ......

41 Med Elfsbergena blef jag du i quäll – Sophie – sade alltjemt: nu vet jag den rätta, och ritade kors på min frack. –

42 Nolens volensspråk: latin blef jag varm i quäll. Emelies öga var för vackert. Och så hände väl att röster hviskade i mitt sinne nu som förr: das Leben ein Traumspråk: tyska – låt bära tills det brister! – Och är du då mitt öde, flicka? ty jag kan ej annat. – Ett ljuft öde – men ett melancholiskt, ett bitterljuft – ty med all din ljufhet är du utan hopp.

43 12 Söndag. Det var den sista skimrande strålen af en nedgående stjerna. – Och att det var den sista – och att skymningen inbrutit blef jag idag varse.

44 Wi hade Picknick – Emelies sista, – och som jag hade löfte på andra Françoisen, så gick jag än engång dit i verldsbullret. – dansade 5 danser, bland andra med Yolanda Tg och Fredrique Gottsman – om hvilken ej mycket är att säga – och skrattade omåttligt åt Westerholms wals – ej olik en åkarekamps motspänstiga galopp – men mest åt den sjelfbelåtenhet som derunder förgyllde hans originella physionomie – och äggade honom alltjemt till nya ansträngningar. – Dertill kom att Gardessprättarne forcerade musiken till ett svindlande allegro, så att mindsta delen valseurer kunde hålla takt, oaktadt alla deras verkligen förtviflade ansträngningar. – Lyckan gjorde att det var min dag i dag – – 2 gr – och 2 slag i sänder med Emelie – flögo vi mer än valsade – och slog du, mitt unga hjerta, så var det icke allt Emelies fel. –

45 Ändock det i thy var roligt nog – så föreföll mig nöjet så blandadt och luften så sällsam i quäll, att jag dervid kom att tänka på d. 23 Jan. ett år tillbaka – Ty liksom då – stod nu – men nej, du ljuger, svartsjuka dæmon – ! Jag hatar dig som synden, och tror dig intet alls. Emelie var tankfull i quäll. – »Har du sett Janne Sn? – han kom igår aftse, han kände strax igen dig.» – (O du eingeborner Politik!språk: tyska) – Wi talte sen helt gladt – bland annat: – »duoriginal: du ser jag är svart från topp till tå, det är bara för Sophie Elfsbergs kors till heder – i dag skall jag dansa ut.» – »dansa ut?» – »Jaoriginal: Ja visst – jag har ej mera tid nu sedan.» – Och Janne S. var artig – och intressant, och bättrar han sig från sin dryghet, så har jag ingenting mot hans person.

46 Slut kl. 11.

47 13 Måndag Cuvier – och bref från Mamma –

48 Tjugondag – och årsdag af stora Lybeckska baln i NyCarleby – Den hade sin egen färg, denna bal – skiftande i rosenrödt och var väl bland de varmaste och vackraste under min tid. – Nära 8 sidor af min dagbok uptar den med rätta.

49 14. Tisdag. 22 år!

Da, pater omnipotens! da bona auspicia

da gratiam, donaque lucis et Phoebi coronam!

51 Min dag var obemärkt, och ingen kom ihåg den. – Fädoktor Trankel satt hos oss – jag bjöd soupér hos Schulin – och ännu därefter undfägnades våra öron med: »Hertz mein Hertzspråk: tyska» o. m. d.och mera dylikt ända till kl. ½ 1.

52 15 Onsdag. Cuvier och Hemma. – Sophie Elfsberg för liflig correspondence med Jeana – under vignetten på ett af sina bref – föreställande ett par i det gröna – skref hon: Z. T. E. L. – och A. B. Z. G. – hvaröfver jag hämnades med en vignett i Jeanas bref – föreställande Eduard G. – »sophiædoktorn» .

53 16 Thorsdag. Sophie Egs svar: »duoriginal: du kan ej föreställa dig min glädje när jag såg den förtjusande figur etc.» – Det är en liflig och öppen unge – Men skolan är god – Man börjar med att dra gouvernanterna vid näsan, och slutar med att sätta vaxnäsa – jag vill ej säga något annat – på sin man i verlden –

54 17 Fredag – – Bref af lilla cadette och stora Sophie – det ena kort – för klockans och lodvigtens skull – det andra vackert, men utan innehåll.

55 A. – Blusning hos Blåfieldarne – i sälskap med Öfv. Konow – en hedersgubbe med munnen full af hästar och Finska dragoner, – Enckel – De Besche – Furuhjelm m. fl. – Jag förhöll mig passivt –

56 18 Lördag. Blida – Arithmetik och souper hos Schulin –

57 19 Söndag. Yrwäder – Schack – och oGriselda – på laga grunder – ty ägde jag i mitt våld en contant förmögenhet af mer än på sin höjd några 5 kopeker, så ville jag »låta christna om mig till Michel». – Åter blusning hos Blåfieldarne – som måst dela sina vänner i tre flockar – bolagierna hörde till begge – –

58 Denna gången idel civesspråk: latin – och mitt genus passivumspråk: latin kunde ej frikalla mig från deltagande i en uprymd skål för Knut Bds nya bekantskap Elfsbergena – de gode herrarne gjorde af pur välmening ett sjumils misstag den gången. –

59 20 Måndag. Opost – Algebra – och om afton bastu – och stor onåd hos bastudamerna för mitt skandalösa påstående att man – med 5 kop. för hvarje grace de utdelat – kunde köpa fru Dahlströms bastu och dem sjelfva på köpet.

60 21 Tisdag – Alfred och jag styra vår kosa genom ett helt gouvernement – och kanske med något spefulla miner – ty Sophie Eg såg alldeles rätt framför sig när hon »hade den nåden att träffa oss» –

61 22 Onsdag. – Till Henriette Möllers concert åtföljde jag Tante och Elfsbergena. – – Åhörarne omkr. 300 – deribland fru Burnascheff – namnkunnig för sitt hvitmenade sminksmetade men ändå föga lyckade ansigte. – Henriette Möller – har en behaglig, böjlig och smakfull röst – hvars svaghet man gerna öfverser. – På köpet sjöng hon ett Svenskt stycke till pianot, och neg för ganska allmänna aplauder. – Sjelf var hon söt och af ett modest utseende. –

62 Emelie var svart idag – i sorgen efter M:lle Snellman på Fiskars, död i messling. – – Far snart. –

63 23. Thorsdag. Hemma – med Ekelund – och på a. Emilies Reminscenser år 1838. – Sednare infunno sig Nordensvanor och Frenklar – musicerade och hopsmorde upbyggliga historietter.

64 24 Fredag. – Fredag – och Souper hos Schulin – och dåligt humeur. –

65 25 Lördag – Emelie på en lysande bal hos Etholén. Knapt nog tänkte hon der på den ensamna, aflägsna koja långt uppe i landet der hon vid samma tid, på samma dag för ett år tillbaka drömde om ett fjerran hem – Jag kom ihåg det jag, och tänkte hvarjehanda.

66 26 Söndag. Söndagen upoffrade jag hel och hållen på Emelies Reminiscenser, föraktande Picknicken och Springers apetalent i grund. Kl. 7 kom bud efter mig till Rpffs – Emelie var redan gången. – Kl. 8 hos Borgströms – Alfred vågade ej in – och genom lästa dörrar gick jag – Emelie kom hem just då – »Jag litade på det att Herr T. skulle komma in fast wi hade visitelådan ute.» – Emelie hade åkt omkull – och hela soufletten föll af – »nå hitta ni inte reda på den då?» sad Hindrik» – Franz och Mina Julin – inga andra främmande – wi suto kring thebordet – Emelie var changeante till lynnet – sorgelig och gladelig ömsom. – Bref kom från Mamma Carolina Johanna. – Sympathie patience med Franz – Reminisc. – »Det är så längesen vi fått höra något af Herr T»original: T – – – Och »farväl du goda ömma! – du goda Emma!»original: Emma! – Kl. slår 9 –

67 Mitt sinne omtöcknades af något som hade tycke af sorg – – Ej för ett så litet afsked – men derför att det lilla afskedet dock är stort – långt och|956| i viss mening evigt – Nu är det slut – den vackraste och sista drömmen i mitt unga lif så helt förbi. – Du gyllne skog! du glada stjerna! du ljufva doft af vår – du vackra Emelie – godnatt! godnatt!

O vor’ jag ett minne! och bands ej af tid,

och finge beständigt dig följa,

och finge begjuta din lefnad med frid,

din graf med välsignelser hölja,

och gömma ditt lif i min vårdande famn,

och lära en verld att ditt älskade namn

med tårar af kärlek beskölja!

O vor’ jag en tanke! och bands ej af rum,

och fick i ditt hjerta mig dölja,

och finge dig leda der stigen är skum,

och der hon är sliprig dig följa.

och lysa din väg genom skuggornas land

till sällhetens evigt förklarade strand

på tidernas brusande bölja!

70 27 Måndag Kl. 8 m. reser Emelie – i blidt wäder – något blött före – och besväras af mötande marknadsfolk – S. d.Samma dag kommer Emelie till Thus – far derifrån Tisdag e. m. i sälskap med Kurtén, kommer Fredag a. till Lappo – der Kurténs stadna på prestgården, men Emelie Lördagsmorgon ensam ger sig på väg åt hemmet, och dansar Söndagsafton i sitt lilla NyCarleby igen –

71 S. d.Samma dag upstod sednare en yrande storm – Jag gör en kortvisite hos Tengströms och vippar pengar i Kronohagen –

72 28 Tisdag. Marknad i Helsingfors – kringlor och Eknäs handskar utgöra mina upköp. – S. d.Samma dag war ochså Carlsdag – hvarföre upvaktning hos Rpffs – thé dersammastädes och sednare på quälln punsch cucu och souper på America hos Lundahl och Törngrén till kl. 12 –

73 29 Onsdag. – Fortfar. blida – och slutande marknad. – E. m. Fru Hartmans jordfästning i Luth. kyrkan – och otaliga creti och pleti, som så när hade sprängt dörrarna – sång choeurer – och vacker orgelmusik af Pacius – samt ett nåskigt tal af Chrons, deri han tilltalte den aflidnas »älskvärda barn – och frodiga telningar –»original: – och (bra sagdt) »de skönaste blommor på modrens graf äro barnens Christeliga dygder». – En så älskvärd dotter|957| af en herrlig man hade väl lifvat hvarje annan än en Chrons att förherrliga sitt minne. – Men hon behöfde ingen Chrons.

74 30 Thorsdag Ekelund och hemma. –

75 31 Fredag. A: – Reuter – W. Essen – och sedan bolagierna dispute om quinnor och quinnobildning – i anledning af Reuters paradox att en quinna bör bildas af sin man, och derförinnan, religionen undantagen, veta ingenting. – Öfverenskoms att den nu brukliga pensionsbildningen är skef, ytlig, förvänd, förderflig – och endast beräknad för glans i sälskapslifvet – med försummande af allt inre – och all praktisk (huslig) bildning till på köpet. – –