Februari

|28||3||29|

Z. Topelii Dagbok 1836, Februarii Månad.

Resa till Helsingfors.

1 1. Den första Februarii 1836, Måndag, befann sig öfwerskrifwen stadd på resa till H.fors, och waknade kl. 6 morg. på Lassila Gästgifwargård i Lappo. – Upmuntrad med en warm kopp Caffe, hwilken föll mig otroligt väl på läppen, sedan wärdinnan af en händelse kom att säga: »Litheni se on meiän porvari OUudesa Carlebysa.språk: finska» – Klockan ½ 8 på wäg. –

2 Wädret war blidt, wägarna oplogade, skjutskarlarne sturska, etcet. saker hwilka äro så wanliga att de ej meritera lägga på sinnet. – Resan fortsattes nästan rastlöst. – Undertiden wäl inbäddad i den warma kuren, insmögo sig under den stoppade skinnmössan hwarjehanda

Reflexioner.

3 Medan min sidokamrat är försänkt antingen i djupa tankar eller i Morphei famn, medan hästen skumpar, hållkarlen hoitar och medorna knarra, – en liten blick utom kurens trånga väggar, – bakom det förstås, åt det förlofwade landet i Norr, min verld, mitt Ny Carleby, –

|385|

Ännu, sen solen nedergick,

ännu en suck, en längtans blick

mot landets strimma, – ifrån stam.

i verldens böljor jullen samm. –

Och lifwets sjö mot kölen slår,

dess stormar sjunga – seglarn står

i staOch sköter seglen lugn ändå,.

Stänk högt, du Ägirs dotter blå,

du blifver ej ändå min graf,

Ryt, storm, du för mig ej i quaf.

Jag har en talisman om bord,

den dras, compassen lik, mot Nord.

Och när tiden är inne

skall solen gå opp

och skuggornas minne

fly bort och mitt hopp

det himlaburna

skall segerkrönas vid minnets urna –

Hurra!

|4||30|

5 Ja hurra! Segla friskt, unge seglare! wi skola hoppas att kosan leder till hamn. – Mod! passagen är farlig. Der ingen bölja orolig lyfter sin panna, der himmelen skönt speglar sig under dina fötter och gullfiskar leka på den blanka ytan – se! där lurar kanske en hwass klippspets, der drager kanske en hafsström omärkbart men säkert i förderfwets Malström. – Akta dig! – Der du undgick stormen och vågen och strömmen och klippan, der du med gladt mod vaggar i vassen, – der lurar kanske faran försåtligast, – lockande sirener som draga sina beundrare i djupet. Akta dig! – Ulysses, undflydde faran genom sin klokhet, – men Ulysses war icke aderton år. –

6 Mod, likwäl mod! unge seglare. – War varsam, tro din talisman och hoppas! Bygnadens bestånd beror af grundens fasthet. Det hopp som bygges på oförgänglig grund kan i all ändlig tid icke störta i spillror.

7 – Detta war en blick framåt. – Nu till sköna förbi som vinkar bakom.

När vårens bölja

munter mot stranden slog,

och wårens ande

|386|

mild öfver vattnen drog,

då sam öfver vågen

så glad uti hågen

Mot hemmet – hon ledsnat att fjerran bida –

Ellida.

Och sommaren kom. Grönt war allt och gladt,

Hur lustigt att leka om midsommarnatt,

att drömma

att gömma

såi troget förvar många knytors skatt.

Och sedan att gunga

till Alörn – I unga!

Att leka och hoppa och dansa och sjunga!

O du sköna tid,

tid af ljus och frid,

lik en vakandes dröm jag dig kännes vid!

Men mörk blir natten

och vinden kulen

och himlen mulen

|5||31|

Och vikens vatten

sorgdoket bär. –

Se svalan klingar

för sista gången

dig sommarsången,

så glad hon svingar

mot Söderskär. –

Far väl,

Lef väl!

Andas kallt, kallt, vind ifrån Norden,

drag förhärjande fram öfver jorden.

Gråt, och bortlägg din brudskrud, o Hertha,

Låt förhärjaren isa ditt hjerta. –

Under is, under snö

lefver vårens frö

Se tåren

du gråtit

dent vatna skall.

|387|

Men bida!

i barmen

den varmen

förlåtit,

i såren

som svida,

bor hoppet quar. –

Men i Norden är det kallt i December quäll,

Över polernas is glänser stjernornas himmelens pell,

Och norrskenets flamma kring himmelen hwalfbågen välld

gnistrar högt ibland stjernornas eviga eld.

Lätt skuggorna försvinne!

Kallt ute och varmt inne!

Se flickan dansar varm

och lätt som vinden,

med konstens ros på barm,

naturns på kinden.

Kom sköna flicka valsa med mej, midt under valsen kysser jag dej – etcet.

Och sedan – när tiden –

är liden – drag hädan –

och mins

öfverallt

att i Norden fins

Allt.

---

|6||32|

9 Men det är tid att från lifwets poesie sjunka ned till dess entoniga prosa igen, – det vill för närvarande säga ned i kur och pelsar igen. Den 1 Februarii reste wi genom Lappo, Alavo, Kuortane, och åkte genom följande natt. På oss gick ingen nöd der wi, inbäddade i wår warma kur, såfvo bättre än i mången gästgifwarsäng, med en smutsig dyna, ett dito lakan och en loppiger fäll. –

10 2. Den 2:dra, Tisdag, åkte wi genom Wirdois, Ruowesi, Ohriwesi, och Kangasala. – Dålig färd; Lasset tungt, wägföret tungt, skjuts karlarna under all critik. – Det enda som tröstade oss war den goda undfägnad wi ur wåra matsäckar framdrogo, stekte m. m. Till och med ett glas win fans att smörja kråset med, och ett dito rar punsch. – Staudinger underlät|388| alldrig wid wåra dineer, dejeuneer, m. m. ihogkomma den rara korflåda han åt hosoriginal: hoss oss om morgonen då wi reste. –

11 Åkte genom natten, fingo en dugtig regnskur öfwer oss, och kröpo under fällen.

12 3. Onsdag. Genom Hattula, Tawastehus, Janackala, m. m. – I dag litet mera lidande fart. Passerte Tawastehus på f. m. och stego ej ur kurn. – »Puoli tiä kummalle, Nåh!»original: Nåh!språk: finska Turengi, Turckhauta, Hickie, Hywinge, Nuckars, Skafwaböle, Helsingeby, och Helsingfors dit wi anlände kl. ½ 6 på morgonen den

13 4. Febr. Thorsdag, Helt sunda och wälbehållna.original: wälbehållna.» – Guds frid! –

Helsingfors 1836.

14 War mig helsad, rika Storfurstinna öfwer wårt fattiga land! Salveto et tu, Illustrissima Academia mater! Lux Tua vivat clarissima et solis similis Fennicam Terram saluberrima illustret! Et mihi quidem lucis tuæ afflato radium! Guttam modo porrige sapientiæ, nimium sitienti!språk: latin –

15 Således önskas god framgång, godt fotfäste på vägen upför Parnassens brant, en dugtig läskande klunk ur den vise Mimers brunn! – Och wi wilja hoppas det bästa. –

|7||33|

16 – Helsingfors war sig likt, – grant m. m. En ovan anblick när man kommer från de trånga men likwäl så trefliga Österbottniska småstäderna. Först intogs en warm kopp caffe hos bror Staudinger dit jag till en början åkt in. – Sedan war min första visit hos Bror Blank, hwilken jag anträffade i sällskap med Homerus, sittande inswept i sin wälbekanta blomsterrika nattrock. Det war mycket wäl när wi nu träffades. – Middag hos fru Christén. –

17 E. m. Kl. 3 på Caffevisit till Rosenkampffs. De mådde bra och woro alla sig lika, undantagande lilla baron som växt opp till en munter vacker pojke. – Det war naturligtvis så wäl när jag kom; så mycket att fråga, att berätta, att beskrifwa, och sedan att undra på att gissa på, att anmärka öfwer. – Det wille ingen ände ta. –

18 Sedan med Blanken att söka rum, men förgäfwes. – Att uträtta angelägna Commissioner. – Om aftonen på Musikalisk Soirée, som war mycket besökt och grann m. m. – Der träffade jag min goda landsman Tullförw. Lundmark, som återwände från Pettersburg. – Han beskref huru hans Ståndom der warit förtjust. Men L. sjelf war i afton förtjust i Pacius och hans fiol, hwilken L. sade sig hafwa ägt. –

19 Nattquarter hos brodren Blank.

|389|

20 5. Fredag. Skref till Mamma ett framkomst bref. – Afhörde Prof. Hällström. – Middagsfrämmande hos Rosenkampffs, Lundahls med flere. – M:lle Lundahl spelte, – Ahrenberg hennes fästman war förtjust och hans annars torra ansigte war nu intressant och rörligt. –

21 Ledsen, utledsen att sålunda wara utan rum, heldst denna ostadighet twang mig att kasta flere Rd. på Ischvoschikar, – gick jag ut med föresats att ta det första bästa. – Tog ochså ett vid Lilla Robertsgatan, – betalte 10 Rub. i månad med uppassning. – Frun hette Mutter och höll spisquarter. – E. m. Nationsmöte ang. blifwande Curatorswal. –

22 Skref till Thilda. –uttolkad chifferskrift

|8||34|

23 6. Lördag. Lundmark afreste medförande ett paquet med böcker till Rosalie Lithén. – Mycket bestyr med Inflyttning i Mitt nya logis. E. m. Upköpte hwarjehanda nödwändigheter för ett ungkarlshushåll. Och sedan jag nu kommit mig så der halft i ordning så låtom oss kasta en blick på min studerkammares insida, meublement etcet. – – En föga imponerande syn! – hwitlimmadt tak, om hwilket rättnu kan sägas: har warit hwitlimmadt. – Omåladt golf, med quistiga plankor, – något högst wanligt. – Gula tapeter, skrynkliga, här och der och i allmänhet uphöjda genom skuggpartier af 10 årigt damm. – Till wenster en klädsats, som tillika tjenstgör som bokhylla, couleur d’antiquitéspråk: franska, rankig, men icke till öfverdrift, med ett ord a la lagom. Till höger en kakelugn, å ja meriterar likwäl en brasa om dagen. Ytterligare: en säng med rödt öfver- och löstäcke, med botten och af remmar och ravelduk; – man sofver der rätt bra när man mår bra och är utan bekymmer. Widare en pulpet, fordom couleur de rosespråk: franska, nu mera fullskrifwen med plumpar och rätt lärd att påse. Ena afsatsen förvarar smör och bröd, den andra papper och poesie, (andras). – Slutligen ett bord om hwilket intet annat är att säga än att det är ett bord, och 6 stolar, rankiga, ruskiga, med öfverdrag couleur de l’ort. – På samma stolar wille R–pff engång sätta sig, men den arma stolen kunde ej bära bördan af en baron och brast med jemmerrop i bitar. –

24 – Nu återstår endast omtala, en nattrock som hänger på väggen, en gammal kapprock på d:o, och en ny d:o på d:o, en klocka, en lässkärm, en wattpumpa, 4 pipor och en student som, nerhukad wid den lärda pulpeten, förmodeligen är sysselsatt med att recrytera sin dagbok med verser eller dylikt, efter han ser så så vigtig ut som han wille sluka sina snillefoster med ögonen. – Alldeles rätt – hör med hwilken vigtig min han säger: »låtom oss gå widare!»

|390|

25 7. Söndag. – I kyrkan; afhörde Grahn och tackade Gud för lycklig resa, och bad om framgång på den längre väg som återstår till Mimers brunn. – Satt hemma, utom en visite hos min gamla bekanta thejungfrun. Dans i NyCarleby; Landshöfdingebal. – Dansa ni, dansa ni, söta flickor; måtte wi som här dansa en annan dans med de 9 gudinnorna, engång i valsen hinna er opp och så med röda kinder och warma hjertan fatta er om lifwet för att, hwar med sin korade mö, tillsammans dansa lifwets cottiljon; Tills engång|9||35| musiken sto tystnar, sällskapet skingras, ljusen slockna, och omsider det klappande hjertat som engång glödde af ungdom och kärlek sjunker i den långa sömnen, och natten omsluter själen som waknar ur jordlifwets dröm vid till den eviga morgonens klarhet. –

26 Men åter till det alldagliga lif som rör sig kring drömmaren.

27 8. Måndag. Reins collegium.

28 Upköpte diverse postliner etcet. Ett litet hushåll drar och sin styfwer, och den lexan kan jag spara tills jag tänker gifta mig att man lägger icke hushåll med tolfskilling. – Städade in m. m. – genant nog ty jag war i början utan gardiner och folket swärmade helt tjockt utanför fönstret.

29 9. Tisdag. Började Läsa. Måtte jag i denna dagbok, när jag skrifwer: »slutade läsa för denna termin», ochså få tillägga: »och det har lidit bra, Gudwarelof.» Mitt första napptag skedde med min goda vän, fader Homer. –

30 E. m. Curators wal, i anseende dertill att Nervander afsagt sig. – Snellman fick 9 röster, Runeberg 55. – I anledning häraf gick en deputation till R. för att erbjuda honom curatellet; densamma bestod af M. Castren, L. Stenbäck, C. Hejkell och Jag. – Runeberg förhalade med swaret och sade till slut: Nej. – Wi suto hos honom till kl. 10 på quälln, (en treflig quäll) drucko the och pratade såwäl philosophie som annat. – Nb:neNota bene somliga hörde. –

31 En annan deputation till Hällström har jag glömt omtala; frågan war vigtig, men gubben framdrog sina hjertans tankar och sade: »wet herrarna, jag har under min långa tjenstemannatid funnit att det är bäst att inte streta mot strömmen.» »det war ingen Häll i strömmen»,original: strömmen, anmärkte Runeberg. –

32 10. Onsdag. Anmält collegium hos Sjöström. – Helsat på Otta, hos hwilken jag ej fick lection. Inlemnade böcker till Nationsbibliotheket. – Köpte Sophoklis Tragedier. –

33 Tante Rosenkampff på stor soupée hos Geheimerådet Falck. – Stora werlden souperar mycket nuförtiden; jag undrar hwem det är som får|391| betala herrar senatorer et cetera deras soupeer? – »Löjlig fråga! pensionskassorna. – Och dessutom angår det intet sämre folk. – hwem betalar en soupee! huru kan man wara så korkabel och inte begripa att det måste souperas, sak samma på hwems duktyg. – Man måste wara med, – man måste ha god ton, man måste någon gång se folk hos sig, med ett ord man måste soupera.»original: soupera. Nå, mon cher, qu’est que vous en avez dites, pauvre garçon!språk: franska

|10||36|

34 11. Thorsdag. Ilias och e. m. Collegium hos Sjöström. – Collegium hos thejungfrun. Skref hem långa epistlar till Mamma och syster; det är alltid en nöjsam sak. Som jag sitter med näsan öfver det kära brefwet, så kommer Blanken, uthungrig som en varg om vintern. »Gör sällskap för roskull (för munds och mages skull), sade han, och så gingo wi till Wärdshuset Stadt Hamburg som låg i granskapet, och togo oss der några munsbitar. Der träffade jag på en gammal bekant, Mag. Johan Forsman, reputerlig i åminnelse. – Vi språkades wid vid en butelj öl »hur mår din syster?»original: syster,? frågade han. »i sommar tänkter jag komma och fria till henne.» –

35 12. Fredag. Mitt bref på posten der trängseln war otäck. – Ilias. – Bonsdorffs collegium. Visite af Logren, hwilken likwäl icke blef långwarig, ty – Blanken wille ha mig med på en visite. Gingo altså, nemligen till Thunebergs. Herrskapet war sig likt: herrn borta i Peters burg, frun artig, Mamselln tracterade oss med pianoforte.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Ida T:g hade blifwit snäll i fingrarna; spelte wackra wariationer af Mayseder. – »Ack, sade Blanken, hwad det war för en skada att icke Mamsell Holm war här i afton! Jess hwad den flickan är wacker!» – »Jaså, sade jag med den tranquilaste min i verlden, jag beklagar bror af allt hjerta!» – Flickan är mycket wacker. – Jag tycker om henne såsom jag tycker om en wacker tafla för bildens skönhets skull. – Men detta är ej hwad man wanligen kallar tycka om. War jag förut likgiltig för flickan, så är jag det nu än mer. Jag unnar henne sin skönhet, unnar henne andra sina tillbedjare. – Men jag unnar mig sjelf ett tycke som icke i den vanskliga ytan utan i andens skönhet finner sign näring; unnar mig ock den sköna tron att den ljufwa kärleken är endast en såsom hjertat är ett och enheten är det mål dit den sträfwar.

36 13. Lördag. Fäktat publice för oOtta och blef arg på gubben som wårdslösade sin gamla kund. billett till Picknicken. E. m. bokauction. Visite af Logren och Calle Stenroth. Wi sade: »för en månad sedan!» – och dervid eschaperte en suckrymmare. –original: –”

37 Aftonen hos Rosenkampffs, på mosters munteliga bjudning. – Förgick under muntert glam. – Moster spelte pianoforte, Blanken walsade|392| med Jeana, jag med lilla baron. ungaoriginal: ”unga herrn och guffar komma förträffligt öfwerens. –

38 Funderingar om NyCarleby. »Kors, sade fruntimmerna, att I.:k S.:n kunde bli ett sådant ljus i N.» – – Soupée, NtbneNota bene, på 5 man hand och 2 rätter. Baron war borta i quäll. – Kl. 10 bugade wi oss (B och förswunno. –

|11||37|

39 14. Söndag. Okyrka, d. v. s. jag sölade tills det blef för sent. – Spelte med Blanken ett partie schack och blef efter en långwarig förtwiflad strid ändteligen matt. –

40 E. m. Biwistade par curiositéspråk: franska en

Picknick i Helsingfors.

41 En picknick i Helsingfors will säga så mycket som en danssalong der ett utwaldt (?) sällskap har samlat sig för att fördrifwa en ledsam Söndagsafton. Samlingen måste wara gentile, – ty gentiliessen är ju hemmastadd i Helsingfors. – Derför skall man wara rätt upmärksam på sin lilla person, – sitta skrufwad och pinad och snörd och smal, se nådigt omkring sig, och tacka mycket liknöjd, för tacka eller refusera den elastiska cavaljern som äfwen å sin sida temmeligen wårdslöst anhåller om den äran etcet. – Och har han fått denna ära, – ah jag hör musiken spelar opp för tredje gången, – då, min nådiga, trippa mycket sirligt fram men och glöm för all del ej en min som nu är mycket modern, och betyder så mycket som: »jag skulle likagerna sitta!» –

42 Nu begynnes dansen: – Rätt så, »här är grufligt trångt.» – Se, likwäl min vän, med hwilken grace man rör sig öfwer terrainen. – Ah, ett steg för fort eller för långsamt wore grufligt! – Man converserar ochså. Om baler, om comncerter, om värman, allt efter hwars och ens mundrede. – Nå, Gudskelof, nu är den dansen slut och man får åter en stund wara fri. –

43 Men taflan blir alltför tråkig att fullfölja. – Evigt en och samma hofdamsmin, hos damerna, evigt samma meningslösa röra af cavaljerer på golfwet. – Somliga gå, somliga stå, begge för det de ej hafwa annat att göra. – Somliga bekika damerna somliga dra hanskarna af och på igen och se mycke bestyrsamma ut, – begge för att ge sig en rätt cavalierisk air. Man snusar, man kikar, man spatserar, man skrattar, – åt hwad? – åt cavaljererna, åt damerna, åt sig sjelf, – man ser fundersam ut och tänker ingenting, man gäspar med näsduken för mund, man roar sig. –

44 Ändtligen är det slut, – eller rättare jag uthärdade ej till slutet utan gick under potpourien. Likwäl hade jag dansat 1 Svensk Quadrille, en|393| Rysk dito, och 2 Francaiser, – för att göra någonting. – Ah ändå, – en dans i NyCarleby, en dans i Hfors, – hwilken skillnad!

|12||38|

45 S. d.Samma dag brann i Petersburg Lehmans theater och 126 menniskor funno i lågorna sin död. –

46 15. Måndag. – Studerade Sophokles. Afhörde Rein hwilken nu läste om slaget wid Narva en temmeligen widlyftig beskrifning. – Enligt hans åsigt begick Carl d. XII efter detta slag samma fel som Hannibal efter slaget wid Cannæ. Hade Carl genast marcherat på Petersburg, så hade det troligen warit förbi med Ryska monarkiens stora planer. »Men annorlunda war det skrifwet i ödets bok,» – och af i sådana casus kan man likasom handgripligen se den stora handen som leder werldens öden. –

47 16. Fet-Tisdag. – Wälkommen åter, snögubbe, du winterns lustigaste barn. – Stor tack för sist – för en 8 år sedan, min gosse. – I dag inga fastlagsris, inga kälkor, inga snöbollar, inga kappkörningar, – för mig, notabene för mig. – Ty hela verlden roade sig på allt möjligt wis utanför mina fönster; – man gick, man åkte, man skrattade och stojade, – allt det der såg jag på, och skrattade med. Men war det fråga om att gå med och röra sig i det muntra lifwet, då sadeoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande jag: nej, – men kom hit du, min gamle wän, pappa Homer, wi skola brottas wi litet på Fettisdagen, och försöka om låta slädtrafwarne derute stampa takten till dina hexametrar. – »Allonsspråk: franska, farbror, Passow wäntar och Zauper supplicerar allerunderdånigst»;original: allerunderdånigst; – se så: αυταϱ επει ποσιος ϰαι εδητυος εξsvårtytt ερον εντο, λεγονταιspråk: grekiska – etcet.

48 På alla gator, på isen och landsvägen hwimlade det af folk; ty Ryska carnewalen war nu äfwen ingången, med mycket wäsen.

49 Efter att ha drucki ätit hetwägg hos Rpffs, satt jag hemma och läste, förutan en liten promenad till thejungfrun. – Ischwosschikar i alla hörn.

50 S. d.Samma dag war barnsöl hos Turdins i NyCarleby. – Efter min uträkning skulle det wara slädpartie. Jag försökte spänna min goda inbillnings strängar rätt högt; jag tänkte: månne du ej, arbetande med din viljas hela magt, skulle kunna förflytta din själ dit och andeligen åskåda, hwad du nu blott gissar till. – Jag tillslöt ögonen, – jag tänkte mig med ens i NyCarleby, och det så klar det war mig möjligt. – Förgäfwes! Ingen själawandring blef af. Men jag hade ochså läst mycket i dag, och det afnöter alltid för ögonblicket fantasien.

|13||39|

51 17. Onsdag. Upwaktning hos Nerwander som war mycket artig, – besök hos Otta på fäktsaln; bokauction och thé. –

52 Samma dag, uttog jag lottsedeln 269 på Palmblads boklotteri i Upsala.

|394|

53 18. Thorsdag. Besökte Sjöströms collegium och diverse vanliga öfningar. –

54 E. m. på Concert till förmån för [    ]Tomrum. – Der speltes bland annat ouverturerneutanför pappret (radslut) till Friskytten och Preciosa, samt sjöngos flere chörer ur Preciosa. – Jag satt på Lundmarks musikplats och njöt med hela öra och själ. – Concerten war i allmänna omdömet under wäntan; men den himmelska musiken war sina 2 rubel wärd. – Ack tänkte jag hwarföre är du icken en Weber och kan trolla fram toner som hans!

55 Jag undra hwilketdera af desse bägge jag skulle wälja: –

56 Stor musikus / Stor compositeur

57 eller

58 Stor wettenskapsman / Stor författare.

59 Kanske skulle jag besinna mig till nedre radens genier. –

60 19. Fredag. Ilias och Bonsdorffs collegium. –

61 E. m. Nationsmöte. – Bivistade sällskapets pro Fauna sammanträde som drog länge ut och war tråkigt emedan det mest war fråga om ekonomiska omständigheter. Man lär sig, sade Blanken. – Soupée hos Blanken, hwilken bestod af cortletter och ölost, rätt goda och smakliga. Undertiden disputerade wi i Chemie etcet. –

62 20. Lördag. – Ilias. – Hos Rosenkampffs war major Lagerwall till middagen. En till sätt och utseende något egen gubbe, men insidan tyckes wara stadig och äkta nationel. – – E. m. Sångmöte hos J. J. Staudinger. Ty wi ha inrättadt ett litet sällskap för wårt eget höga nöjes skull, och i synnerhet för att i wår kunna sjunga något ute i det fria. –

63 21. Söndag. Förmiddagswisite af bröderna Öller och Zimmerman.

64 Afhörde Melart i Casernkyrkan. – Predikan bra, men kyrkan tycker jag ej om. Bönedagar utlysta. – E. m. hemma, undant. en visite hos thejungfrun, hwarest jag anträffade Lindfors m. fl. –

65 Skref en saga om ljuset och dess eviga bestånd. –

|14||40|

66 22. Måndag. – bref af Mamma deri bland annat berättades om Robert Sundii död. – föröfrigt intet nytt af allmännare vigt. Men för mig war det visserligen vigt i budskapet: »ditt myrtenträd mår bra och flickorna helsa dig.» – Myrten och flickor äro saker af högsta vigt då man är aderton år. – Icke sant? – Måste han inte tillstå det, min unga herre? –

67 = Aftonen hem. Utom en vandring för att köpa papper. –

68 Obs. Jag ämnar såwida ändra min dagboks form, att jag till besparing af tid och papper, omnämner endast mindre wanliga saker. –

69 Den alldagliga visan lyder annarsoriginal: annar så: Upp kl. 7, frukost kl. 9. – kl. ½ 2 till Rpffs på middag; om aftonen merendels, eni händelse jag inte är bort|395|bjuden, en tliten promenad; soupée kl. 9 och till kois kl. ½ 11 a 11. – Deremellan arbete mer och mindre, men alldrig går en dag utan någon linie. –

70 23. Tisdag. flitig dag; studerat Homerus.

71 E. m. Nationsmöte der Nervander för första gången war oppe. »Jag är ännu så obekant med det nya slägtet, men wi skola wäl bli närmare bekanta.» Han talte då och då till oss, och wi trodde oss förmärka att han war just rätta mannen att verka som Österbottningarnes Curator. –

72 Bokrequisition. Tyskenoriginal: ”Tysken Rückert, efter Runebergs och N:rs åsigt, den störste nu lefvande poet.

73 24. Onsdag. Ryssarnes kälkbackor på glovet. Ty det war nu Carnewalstiden, och folket roade sig efter förmåga. – Jag tycker om dylika uptåg; wore jag regent, så skulle jag inrätta Carnaval i mitt land. – Skottdag. Sångmöte hos Staudinger, neml. på bjudning af Elfwing. Sången wille ej klinga rätt bra; men 3 koppar thé hjelpte opp saken och wi promenerade kl. 9 sjungande ut långs gatorna. Utanför Runebergs port sjöngo wi Källan. – Sedan en sång i Academiefarstun der wi personligen träffade Runeberg och hedrade honom med afsjungandet af Källan.

74 25. Thorsdag. Betalt Curators honorarium. – Afgifterna äro dryga. – Med Carolus Hejkell hos théjungfrun. – Lott på en Charta. –

75 26. Fredag. Baron R. bortreste på sina wanliga årsfärder. –

76 På Nationsrummen, och erlade till Terminsfest 2 Rd. Till Utgifter endast till nation hafwa stigit till 16 Rd. Rgs – Afskref noter. –

|15||41|

77 27. Lördag. – Upwaktat Gylden, i afsigt att skrifwa Latin och derjemte anmäla mig till deltagare i hans Seminarium Philologicum. – Gylden, en karl af något torrt förläst utseende; synes wara beskedlig karl. – Tulindberg, – den bekante mathematikern, – en upwaktning för att anmäla mig till timmar i Algebra. – Således i dag grunden lagd till 3 nya planer, (neml. Timmar i Rita inberäknade, hwartill jag äfwen i dag mig anmält).original: anmält. – Utinam præsenti numine!språk: latin

78 I dag kl. 5, Sångsällskapets sammanträde hos mig.

79 §. 1. Sällskapet består nu af följande 8 ordinarie ledamöter: Director cantus C. H. Elfwing; Inspector cantus J. J. Staudinger; ledamöterne: Joh. Gabr. Petterson, Sundell, J. Thodén, Ramstadius, Jacob Wegelius, Z. Topelius. –

80 § 2. Tractamenterna woro thé och en pipa tobak.

81 § 3. Uplästes ett af mig upsatt project till statuter och antogs af sällskapet.

|396|

82 § 4. De stycken som i afton afsjöngos woro följande: hymn; som en Majdag så skön; Runebergs Källa; sorgen är skuggan i lifwet; Jemtlands jagt; sången har vingar;

83 Aftonen förflöt muntert nog och sällskapet åtskildes kl. 10 på aftonen.

84 28 Söndag. I kyrkan; talare för dagen war en viss Juslenius, en vanlig en, som en af den goda andans män hwilka troligen glömmas så snart de sagt amen till sin fabriksmässigt swarfwade predikan. – Men jag will ej wara för sträng; mannen såg beskedlig ut, det war ochså allt. – – Kl. 4 sångmöte på nationsrummen, i anseende till den stundande Terminsfesten. Visite hos thejungfrun. – Satt hemma och skref. Der war min Söndag.

85 29. Febr. 1836. Skottårsdag. – Sistledne 29 Febr (1832) war jag ännu i Uleåborg. Hwilken tid; – då en skolfuxe, en pojkslyngel, – nu, icke just karl, men något ditåt, så der vid lag en ung-karl, – en goss-karl, om bror så will. = Tulindberg; Sjöström; – Misslyckadt sångmöte hos Petterson; dit kom för mycket folk. – Kamraterna i affär med en Rysk oficer; Ryssen blef mycket arg, kom och såg oss i synen, och mund gick på honom som på en morrande hund; –|16||42| »Njeto soldater»,original: soldater, sade wi. Ryssen blef helt desperat. »Njeschnajo Paruski.språk: ryska» – »Jaså, mente han det war en annan sak»,original: sak, och wände om. –

86 Anledning gafs egentl. från wår sida, emedan några af kamraterna skrattade litet för högt, då han gick förbi med sin fru. –

87 = Bref af Mamma och af Sophie; bägge mycket wälkomna. – Sophie förkunnade mig maskrad om Mariedagen, och dessutom helsade hon m. m. – Hwad pocker! – det kittlade mig om hjertat; hela f. m. dansade Sophoklis Oedipus, som en harlekin för mina ögon. –

88 Ack du goda Sophie, du rår wisst före att jag sitter och skrifver vers om Mariedagen. – Åtminstone lära mina tankar då tillställa en stor bal. –

Februarii, kan jag tro,

han ger sig ingen ro

förrän med en liten rimstump han har vandrat sina färde.

Nå adjö då, du min värde,

du min gamle käre vän;

som du ser, är klockan elfwa, = jag får sand i ögonen,

och till kois jag måste krypa, – så! godnatt, godnatt min vän!original: vän!”