December

December 1838.

Vous savez Qui je suis je? Une Comedienne, une fille de peuple, une chose que vous caressez aujourd’hui et briserez demain!språk: franska la Thisbe à Angelo Malipieri

Hwem tittar så glad in i slott och tjäll? Hwem helsar godafton på årets quäll? Ephemerer 1836.

Allena war jag,

du kom allena,

förbi min bana

din bana ledde.

Du dröjde icke,

men tänkte dröja,

du talte icke,

men ögat talte. –

Du obekanta,

du välbekanta!

Ettn dag försvinner,

ett år förflyter

Det ena minnet

det andra jagar;

den korta stunden

blef hos mig evigt,

den bittra stunden,

den ljufva stunden!

Runeberg.

3 Nå wäl, min Ephemeris, wi hafwa nu åter upnått en December i Norden. Det är sannt, wi bo nära polcirkeln och Thermometern visar vackra ziffror under noll. Men wårt unga hjerta ligger ständigt under æäsvårtyttquatorn. Det är en konstig machin, detta hjertat; jag förstår mig i det hela icke stort derpå. Jag tänker blott att derinne måste händelsevis vara sommar nu. – Eller är der kanske ett orangeri? – Nej. –

4 1. Lördag. Men wi wilja se oss omkring något litet. – Wi finna utan betänkande att wi ha ett yrande ruskwäder att börja med. Thilda Lithén är hos oss i detta dusk; får Rosalies tofflor färdiga. – Jag besöker wår Hejko. Omwändt förhållande! Nu är det jag som säger: »tag werlden lätt, min kära Hejko!» – Sedan Boston hemma med fruntimmerna. Thilda dröjer quar.

5 2 Söndag. Afhör Kurtén från Läktarn. Predikar bättre denna gången, (Thilda hem) E. m. hos Lithéns, der wi finna Tns, Ciuses, Hns, Bergers och några andra.|125| Sedan nu sälskapet sutit en stund och uttömt sina närmaste conversationsämnen, sedan fruarna placerat sig vid spelbordet, sedan de unga damerna och de unga herrarna sett på hvarandra en stund och jollrat i diverse ämnen, sedan äfven dessa ämnen tröto, och man bara såg på hvarandra, arrangerades äfven ett litet spelbord för oss ungdom och der togo wi wårt boston liksom gammalt folk. – Jag måste tillstå att oskyldigt sälskapsspel är wisst bättre än att gäspa och göra ingenting, men det är dock en bedröflig syn att se dessa unga, glada och lifliga ansigten fördjupade i tanklös tystnad kring några kort lappar, liksom man ej tidigt nog skulle hinna lära den ädla konsten att beräkna och winna ändå: –

6 Men detta är wår tid, min Ephemeris, en kall, en förtorkad, en egoistisk tid, liknande nära nog en bild af ålderdomen sjelf. – Hwad wi icke wilja det weta wi rätt wäl, men hvad wi önska det kan ingen så lätt utreda. – Leka wilja wi intet, det är tråkigt – för konst ha wi ej sinne – musiken tröttar oss – Litterär bildning ha wi ej nog för att deraf bilda en kärna i wårt sälskaps lif – Dans roar ibland, men snart torden ochså den fatigera för mycket – hvad roar oss då? – Korten? – i det hela – nej! – Squaller och historietter för dagen? – i längden – nej! – hwad annat då? – Intet! och det är hela wår olycka. – Deraf denna tomhet, denna liknöjdhet, denna köld som mer eller mindre i alla sälskaper framsticker. – Och icke allenast i sälskaper, men äfven och egentligen inom oss sjelfwa, i grunden, i hjertat. – Den fordna wärman är försvunnen med det enkla, glada lifvet som fordom war. – Wi frysa dock midt i wår ljusa tid. – Men det|778| kommer sig deraf att man fordom trifdes i solskenet. Nu söka roa wi oss om quällen och natten och ecclairera herrligt. Wår tid ecclairerar bra men eldar dåligt!

7 Detta i allmänhet sagdt, och gäller ännu sällan om wårt NyCarleby. Det är här ännu oftare än annorstädes gladt och warmt. – Många af oss älska den enkla leken och den vackra musiken och den bildande boken. Många älska dansen mycket, många äfven Squallret något litet. – Månget hjerta wärmes af den glada gudens låga. – Wackra lilla goda NyCarleby! Det är blott stundom som en flägt af den nya tidens winterköld andas kallt öfver dina unga hjertan!

8 3 Måndag Wachler. E. m. Med Dyhr hos vännen Hejko en kopp thé uppe i kammarn, och åter tal stundom galnskaper och stundom förnuft, än om lifvets dy och än om dess majdoft, om dess dunkla dystra längtan och dess dunkla hopp

9 4 Tisdag. Visite af Frosterus i anledn. deraf att stora Fannys öga »hade en vagel i hönshuset.» »Nej fy! hwarför skall Zachris säga så?» –

10 Visite af fruarne Dovner och Lundmark (helsningoriginal: helning från Emil); visite af Turdin med son. E. m. Ovisite hos Lindquists emedan wi få visite af Morbror Kerrman med fru. Beskrifves Hforska historietter om Jakowleff och Iswoschikarne, om Torrslows, om studenterne m. m.

11 E. hos Engströms. »hade god lust att titta in till er.» –

12 5. Onsdag.

IV. Fjerde Juntan, hos Bergers.

13 Sophie och jag – i dag »mönster af obetydlighet» – bland de första, hvilken heder wi oftast dela med flickorna Lindquist, Wennerholm och Harald – Lithenska fruntimmerna åter nästan alltid de sista. – »Hwem kan ge mig en nål.» – »Jag.» – »Nejoriginal: Nej ingen nål!» – »Kom hit, säger Louise K., jag har en gås oplockad med dig.» – Jag kom. – »Har du sagt åt Lotta att du skulle kommit till dem blott du intet tillika måst helsa på oss?» – »Aldrig.original: Aldrig. Det skall jag moralisera Lotta före.»

14 Berger berättar »om en som gått ned mellan forsarne och drunknat». »Åh, herre Gud! hwem?» – »Aspegrens svin.» –

15 Wi företa oss att leka skrifleken. Fråga, svar och anmärkning. Jag får förtroende att läsa upp alla quickheterna. Låt se, om jag minns några.

16 »Tycker intet herrskapet att det är synd om Collander? Ja wisst tycker jag det. Men det är ej under, när ögat dras åt höger, men hjertat åt venster.»original: venster. – »Den som har en gås oplockad med mig, han stige fram.|779| – Nej men stället är dertill icke passande. Fy hvad han otäck är – som bland så många dufvor – en plockad gås begär.» – »Hwem will assurera mitt lif på spektaklet i morgon? – Det will jag göra, med förbehåll att Befallningsman Nordquist och Rådman Lybeck placeras som styltor under theatersalongen.»original: theatersalongen. – – –

17 »Tycker intet herrskapet att Topelius har en rigtig läkaremin på sig i dag? Ja, han ser ut som om han ville läka alla sjuka hjertan. – Det kan han ändå intet.»original: intet. – »Månne herrarnas glada miner munterhet i quäll härledaer sig från den glada wissheten att andas samma luft som den förtjusande M:lle Grundelius?»original: Grundelius? –

18 – Och mera sådant, rätt roligt. – Endast Collander kom, med anledn. af första frågan, i delo med Josephine C. som blef ledsen och gret. – Ochså E. alfvars.

19 Sedan sökes efter musik m. m. Och många andra lekar; äfven att leta ut en mening genom frågor. »hvar pepparn vexer? – hwar phoenix bor?»original: bor? – Det war charakteristiskt, sade Sophie sedan, att du frågade af Rosalie »tycker du om att åka med bjellror?» och strax derpå af Emelie: »tycker du mer om Mozart eller Beethoven?» – Slutligen ochså en pantlek – Collander blef dömd att spela pianoforte, Lybeck att hålla tal; begge lydde ordres.

20 – Kanske tycker mången att dessa lekar trötta i längden; men de sätta dock lif i spelet och sällan ha wi på sednare tider skrattat mer än här på denna fjerde Junta hos Bergers. – Nästa gång redan bjudna till Häggström. –

21 6. Thorsdag. f. v. promenade åt staden. Westerlund med hela sin trupp är ankommen. Från och med i dag börjas en lysande theatralisk period i wår stads annaler. Man spelar i Hhöfd. Calamnii gamla ruckliga gård och ger i dag Pariserpojken –

22 »Ack om klockan redan vore 7 i quäll, säger wår goda Rosalie så barnsligt gladt!» – Men wi försaka Pariserpojken. D:o Lindquistens; Sophie och jag gå till flickorna Lindquist. Christine Bäck är här och wi sy julklapper mycket flitigt. – »Jag har en aning att det blir violer i quäll – men blef ej – Lundmark kom ej. – har ej varit här alls se’n han kom från Wasa. – Och derföre blef ingenting af Mehuls Joseph hvilken jag mycket gerna velat höra. – I Wasa har man på sälskapstheater gifvit Fästmön och Ondsinta hustrun.

23 Kurtén om Ryska språket. – Flickornas planer att arbeta tillsammans, underblåsta efter bästa förmåga. För resten: pianoforte, sopha, äppel,|780| vin, gardiner, fru Dovner, AHBn, julklapper, små hviskningar och mera sådant som ej så noga kan specificeras, men som behöfs för att fullända taflan.

24 7. Fredag. Thermometern wisar 22 grader under noll. – Westerlunds spela i dag Fostersonen, en pjes af god effect, men som jag ej kan tåla. Lithéns ha abonnerat 5 billetter, Lindquistens 2, Hammarins 3. –

25 Jag med mina fruntimmer spelar Whist hos Turdins. Hejko är nere nu. –

26 8 Lördag. Kölden bruten. Mulet och −6 per medium. Denna tiden gör jag reguliera meteorologiska observationer efter Celsius. – Sitter för resten dels med min Wachler dels med mina Brücknerska Variationer. »Schöne Minna, ich mussspråk: tyska» etc.

27 9 Söndag. Mulet. −2. – Kyrka och Fonselius. Lyses auction på Morbror Calamnii häst och byreau. E. m. Åkning med Dyhrn genom staden och 2 gr till Åminnet. – Proberar isen på elfven, ristar runor och namn ......

28 A: Gå wi första gången på spektaklet. – Spelas: Smekmånaden och de Förtrogne. – Huset miserabelt, lågt, svart, mörkt, trångt; taket upburet af ohyflade stockar som styltor. – Men alla bänkar woro fulla – Det war hufvudsaken. – Sie auch da.språk: tyska – Förpjesen speltes wårdslöst, efterpjesen bättre. – Mig roade den resp. truppen alls intet. – Allt förekom mig så skräpigt. Men man vänjer sig. – Åskådarne roade mig mycket mer, i synnerhet en röd bahytt.

29 10 Måndag. Skrinnat på dålig is, men det roar mig.

30 E. m. Ledsagar Sophie till Lithéns – Sitter med flickorna och håller tal om, för och emot squaller. Leker med kattungar och läser högt en liten lappris novell af Heiberg. – Souperar och lemnar Sophie quar för att sy julklapper åt mig. – Snö på hemresan alldeles orimligt. –

31 11 Tisdag. Nordlig storm och Wachler. – A: Angelo Malipieri med stort intresse. Owäntadt wäl dekoreradt för en så liten och klen theater. – Oväntadt wäl speladt af Anderson (Homodei), af Wlund (Angelo), af fru Sjöberg (Catharina)original: (Catharina och i synnerhet af fru Westerlund som spelte Thisbe med en sådan känsla att tårarne kommo henne i ögonen då hon sade »ni wet hwad jag är. En flicka ur hopen, en skådespelerska, en leksak som ni i dag smeker och i morgon bryter sönder.»original: sönder. – Pjesen torde ha sina stora fel, men effectfull är den och dess språk är hänförande wackert. – – Endast Sjöberg (Rodolfo) spelte ej bra i quäll; – åt de andra applaudera wi så att händerna bli sjuka. – Sitter nedanför en Thilda L. och bredvid en annan d:o; ofvanför Häggström. Sie ist nicht da.språk: tyska – Dyhrn: »ett glas|781| punsch!» – Gesundquist. – Rehn med sin Häggblommaoriginal: Häggbbolomma. – – – – – – – – – – – – – – Sedan ännu dagbok hemma. Se första bladet af detta häfte – o tempora!språk: latin här är jag nu, min söta Ephemeris, och har ej hunnit upp min tid. – Skrifver nu = unter uns gesagtspråk: tyska – 14 Mars, sitter här i Helsingfors och tänker på Angelo Malipieri. – Litet wisste jag d. 11 Dec. att jag nu med så muntert courage och så glada vuer skulle beskrifva Angelo. – Den 14 Mars! det är eget, min själ! – Andra tankar, andra vuer, annat granskap nu än förr!

32 12. Onsdag.

V: Femte Juntan, hos Häggström. (8 danser)

33 Mamsell Häggström är meningen; – wi karlar äro ej arrangeurer på wåra juntor! En föga quick anmärkning. Början war i det närmaste densamma som på N:o II och IV. flickorna sticka spetsar och tala om Angelo Malipieri. – Wärden spelar trädkarl inne i sina rum – obligerar mig att animera till dans – kan ej så noga säga om på alfvare eller ironie – Men jag tar för fullt och animerar – Gapisterna Wahlberg spela grymt ur takt, men det går ändock. – Wärden dansar blott 2 danser, fast Cavaliererna äro ganska få – och ändock war muntert nog, begriper ej riktigt hur det kom sig – alla voro vid lyckligt lynne – valsen är warm, taktlös men ej hjertlös, det känna wi alltför wäl, sedan wi slutat, och »den lilla fågeln pickar på väggarna af sin trånga bur.» – En Francoise: Ensam på långsidan – glömmer tourerna och skrattar åt villervallan – »I morgon reser jag med pappa till Wasa – gissa – Hfors? – Wasa bara – och dröjer? – kanske – nej, det får du ej – jag skulle afundas, d missunna Wasa»original: Wasa – – – Saga om en hand. – Ett potpourie med den ena andra och cottillon med den andra en och samma – hatar numera juste milieuspråk: franska systemet af allt mitt hjerta. – Icke twå lika. Derföre icke den andra och den en och samma i bredd, ty jag kan ej skona, kan ej försona mer. – Sista walsen – Du lilla lugna hjerta! Wet du hwad storm will säga? – Ett lif som slår i flammor – wet du det? – Nej. – Jag wet.

Notturno

34 vid pianot kl. 11 till 1.

Dreymahl schlug mir mein Hertz, dreymahl erbebtest du,
Tochter des ewigen Hauchs in mir!språk: tyska Klopstock.

35 Vorbey! Verschwunden der süsse Lust. Der frohe Getümmel im Strahlen des Lichts verstummet, das Sonnenschein deiner Nähe erloschen, deine Auge im Nacht versunken!språk: tyska

36 Wie froh war deine Nähe, du Gestalt mit seliger Licht im strahlender Auge! Wie Schwalben am jähen Ufer des Stroms spielten um dich meine Blicke. Dann hob sich die Hoffnung mit Macht empor am starken Flügeln der Jugend, und unzählig tausende Rosenknospen des blühenden Lebens glühetn rings herum. – Denn es war du und in deinen Nähe ich. Nuns ist’s vorbey! – O süsses Licht meines dunklen Lebens, wo ist der Tag, wann komt der Zeit, der ferne, als du dich nie verbirgst und nie mit Nebelschleyer mir dein sel’ges Angesicht umhüllst?språk: tyska

37 Nun ist dein Auge geschlossen; Geister der Träume, Schatten des rosigen Lebens spielen im Nacht. Du schlafst und ich wache um Mitternacht.språk: tyska

38 Hohle mir, Göttin des Schlummers, einer der Träumen mit leichten Gefiedern. Vernimm was meine Seele dir sagt! Schaue die Gedanken des tiefsten Hertzens! Schaue und vernimm! Dann eile nach ihr, wie sie schlummert süss; sie wird dich hören und erinnern sich meiner.språk: tyska

39 »Höre, ich liebe dich! Mein Leben ist dein, mein Glück von dir, denn ich liebe dich! Wie ein Kind in der Mutter Schoos, so schlummert bey dir mein Erdenfreud, den ich liebe dich!språk: tyska

40 Horch wie der Sturm brauset hin im Kronen der Wälder, wie die Wellen des Stroms einander verfolgen! Aber stärker als Sturm und tiefer als Strom ist meine Liebe zu dir! Wie ein junger Adler hebt sich meine Hoffnung an der Sonne; – doch die Sonne bist du! Mein Licht bist du! Erlöschtetest du – wie dunkel derie Welt, wie leer, wie todt!språk: tyska

41 O süsser Strahl des Himmels! Ich bin deiner nicht würdig. Ich bin ein gefallener Stern, – du leuchtest in der Höhe noch. Mein Hertz ist voll der Erde Staubes, – ich habe den Staub geliebt und geküsst. Doch du bist rein, und ohne Schuld dein Hertz. O nehm’ mich auf zu dir! Ich will auch rein seyn, ich will auch Engel seyn so wie du!»språk: tyska

42 Doch du hörst mich nicht. In der nNacht verklingt meine Stimme. O einziges Licht meines Lebens, erscheine wieder aim Welt der Träumen mir! – Aber nun – ruhe wohl, im Schutz der Engeln Gottes. Die Engeln Gottes lieben dich gewiss, wie ich, wie ich!språk: tyska

43 13 Thorsdag. Sophie hemkommen i går – Tidig ovisite hos Lindquistens ang. Emelies resaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning som ej blef af. – A: Ledsagar Sophie åter till Lithéns – sys alldeles orimligt – Sophie bjuden på Spektakel, moi je ne pouvois pas m’en empecherspråk: franska – Jag ser: Victor Hugos Hernani, ett missfoster, ett oting i afseende på dess idee, en onaturlig och afskywärd hederskänsla, denna Hernanis! Minst af allt kan jag tåla slutet. Men äfven denna pjes har sin goda effect och sitt sköna språk liksom alla Victororiginal: Victors hHugos stycken. – Carl V, ehuru i pjesenoläsligt p.g.a. konservering/inbindning ofta nog Episodiskt framträdande, ger en lyftning åt hela stycket som det annars skulle sakna. – Anderson declamerar något monotoniskt och gesticulerar enformigt men har i quäll en kejserlig hållning och parante figur. Huset war nära fullt.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning

44 – »Får helsa från Wasa. Alla mådde wäl.»

45 14. Fredag. Kl. 11 f. m till 6 e. m. hos Lithéns, entretenerar damerna, dinerar, dricker caffeoläsligt p.g.a. konservering/inbindning och spelar myllymaths – gör i skymningen en excursion i staden – äter sockerbrödoläsligt p.g.a. konservering/inbindning hos AHHm – en liten vue i en boda – Emelie som väljer silke – »roligt att det är grönt.» – A: Sophie bjuden att se Grafbruden; wille att Dyhrn skulle bjuda Hejko och mig, – men som han visade mindre lust till en sådan liberalité,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning så stannade jag hos Hejko – promenerade wäl ett par hundrade slag öfver Turdins salsgolf, resonerande hufvudsakligen om framtiden, dess planer och dess hopp, – derunder ochså om flickor – görande i korthet en mönstring af wåra – och kommande till lika resultat – att wår nya garnison hade sina många vackra och goda sidor rekrüter, – men bäst af alla räkna wi 4 flickor, och af dessa 4 åter en, om hwilken wi tänkte lika. – Utvecklar mina åsigter hurudan jag wille fordra och önska en sådan »einziges Licht für das ganze Leben».oläsligt p.g.a. konservering/inbindningspråk: tyska – Hindrik – negligerar mera utseendet, ytan, än jag. – Pytt, min herre! inbilla mig inte det. – Han fordrar endast »att hon skall wara quinna». Det är endast att i ett ord innefatta hwad jag detaillerat i många. – Och allt träffar in på en, åtminoläsligt p.g.a. konservering/inbindningstone ännu.original: ännu.” – »Ja jag kan ej se annat.»original: annat. – Besynnerligt! Hon måste dock ha sinaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning fel – men jag får lof att söka upp några skuggor att ej taflan blir alltföroläsligt p.g.a. konservering/inbindning ljus. Haha! l’amour est aveugle!språk: franska The Lowe is blighn!språk: engelska – Adieuspråk: franska, min Hejko, jag cederar plats åt dig. – Men du behöfver ingen grace, din öfversittare!

46 15. Lördag. Wachler. A. Hos Lithéns der Sophie, fattig flicka, lär sy ett schabrak åt mig till julklapp. Grafbruden war ej omtyckt. Tillys död war hemsk och fult war det att se hur man lekte med religion. Jag berättar huru wackra de Tyska ordena woro. – Boston med flickorna och Albert, spelar öfverdådigt och vinner 6 styfver till håfpengar. –

47 16 Söndag. Östring predikar om Johannes döparen. »Hvad gingen I ut till att se? Gingen I ut till att se en rö som drifves hit och dit af vädret?» m. m. En förträfflig utläggning af dagens Evangelium.

48 F. m. således wäl tillbringad, men aftonen deremot enligt Östringska principer gudlöst. – Ty wi sågo Smyghandlarne, en mycket treflig och omtyckt Comedie. Kommer ännu i håg Westerlunds: »eld och lågor! hm (med grimas)» »förställning, ditt namn är Kikebusch!» – och »nu wet jag ej så noga om det är soln som skiner på mig eller jag på soln.» – Applaudertes orimligt. – Superb plats i granskap af flickorna Lquist, Hejko och Dyhr. – Thilda Lt skrek ett ih! af bara glädje. – Derefter: Sen er i spegeln som gafs wårdslöst. »Bra att de ej ge Fästmön – will ej se Minna ens under fru Sgs gestalt – will ej ens se Lisette i spegeln. – Fru Hammarin vid bortgåendet: »det war en nätt pjes, den här sista. Den har jag ej sett förr.» – Och hon såg oss spela den i somras.

49 17. Måndag. Wachler och Brückner förlikas bra – Lärdom och Musik, det är löjligt! Mamma kommer hem från staden med en stor nyhet. »Lagermark och Josephina äro förlofvade. Således ha de unga tu kokat ihop någonting annat än en Costüme bal. – Moster Calamnius kommer i egen person att underrätta oss derom. Wi fägna oss alla. Tror att Lagermark är en bra karl. Förlofningen ecclateras i quäll till Häggströms, Bergers och andra allvetande personers stora förwåning. – En parenthés. Caffetiden en kort visite hos Lts på Sophies ärender. Sitter en stund med flickorna som sy i förmaket. – Om gårdagen och fru H. bland annat. Är så likt stora Fanny som här om dagen las fabeln om Wargen och Lammet, wände om ett blad, wände sedan samma blad tillbaka och sade: »se här är en fabel om en Warg och ett Lam; den har jag inte läst ännu». – En annan gång berättade stora Fanny för den lilla: »Och wet du, de hade i Uleåborg en markatta som hette Nalle, och så sade de åt den: tig Nalle så får du socker.» – »Nå fick du socker då?» sad’ lilla Fanny helt apropos.

50 18. Tisdag. f. m. Lundmark med Marie Hammarin utåkande till oss för att obligera Sophie att hjelpa till vid en liten Theaterconcert, der Jovial kommer att ges. – Så roligt det. – A: främmande och Musik hos Lts – men wi ej der. – Går beskedligt förbi. »Du skulle ha kommit in» –

51 19 Onsdag. Kl. är ½ 11 f. m. – Inbegripen i tidningar och Politik, fördjupad i de Spanska afairerna och Englands brouilleri med Persien, falla mina blickar händelsewis utåt gården på twenne röda bahytter, och och twenne bruna kappor helt nära – hvad! – det kan ej wara andra – finns inga andra röda bahytter i hela staden – Och i flygande fart upp på min|785| kammare, ty sanningen att säga, war unga herrn något mer än lofligt skuggig om hakan, som landtjunkare plä’ vara.|132| Ett tu tre är unga herrn slät om hakan trots någon katt- eller flickunge – kan ej föröfrigt säga att toiletten lyckas särdeles wäl – men, ja ja – mellertid. – »Wälkommen, Mamsell L. – hwart har Thilda gått. – »Hem efter några glömda tillbehör.»original: tillbehör. – Nu stanna wi här i dag och sy. – Musik i går? – Ja, jag war rätt road. Du skulle ha kommit in. – Se Kurtén och Hejko – Åh, jag kände inte Herr Bn alls. – Wälkomna god herrar – jag har ej tid, sa’ Hejko. – Marsch in, min herre! Kanske tiden låter tala med sig. – Kurten: huru är det med flygeln? Den blef nyligen stämd af Sundquist. – Se här kommer Thilda tillbaka. – Damernas skål. – Mjukaste tjenar.– Kom igen i quäll, min unga vän! – Weiss nicht.språk: tyska – Adieuspråk: franska. – Wi spisa middag zusammenspråk: tyska. – Minns flickorna när wi sist åto wid samma bord. Det war 37 om sommarn hos er på Alörn. – Justus och jag disputerade om din sked. – Minns ännu: refbensspjäll. – Sedan promenera wi rad i rad – en lång rad, 5 flickor och jag på flygeln. – E. bjuder arm. Thilda står vid kakelugnen. – »Kortare är du ändå än kakelugnen.» – En karl bör vara 2 quarter längre än ett fruntimmer, säger Thilda. – Men det är ochså roligt att se långa fruntimmer. Jag tycker om att se långa flickor – sådana som t. ex. flickorna Lindquist, mente Sophie. – Alldeles så. – Emelie will läsa mina Dagböcker – visar den lilla 1828–32 – studeras allt igenom – »Usch! nu kommer det här igen som jag intet förstår.»original: förstår. (chiffer). – De nyare äro ej så äro helt annorlunda. – Vis dem – Låt mig läsa dem – Ja, wi byta. Jag får läsa din. – Nej det kan jag inte lofva – ja, jag kan ej heller. – Men här får du läsa om sommarn 1837 – Staudingers lysande period. – »Mins då jag såg Justus första gången den der afton vid skolhuset. – Låddes inte se honom alls – talte bara med dig.»original: dig. – Men nu läser jag – läs! men skyll dig sjelf. – Emelie läser från 1 Julii till 2 Aug. 37 – rodnar hastigt och wänder bladet. Ich weiss wohl warum.språk: tyska – Thilda syr en klumpdyna, Emelie en krage. Sophie är för arbetsam. Dvspråket roar mig. Edevemedevelidivi Lidivinquidivist. Thidivildadava, Adavamadavandadava. Om Donner. – handtryckning? – Säg, Sophie och Thilda! – Tyckte bara att han såg bra ut. Om namn: M E L mel, honing. Emelie, Emeli, Emili, Emilia, Emma och Emmy. Jag tycker om Emmy – jag tycker om det. Aldeles för tidig häst, men sanningen att säga, hade jag ochså varit en smula urmakare. – Fåfäng bjudning att stanna quar. Följde flickorna ett stycke, will säga till Lts port. – En munter Tychobrahedag, eller ochså Junta, efter wi ha Onsdag. – Hejko hade promenerat förbi Kudnis.

52 20 Thorsdag. f. ms visite hos Lindquistens om sandperlor. – »Kom hit och repetera Jovial i quäll.» D:o hos Lithéns, träffar Josephina och gratulerar. – Rosali: »duoriginal: du ser så blek ut – Jos: han är wisst sjuk af läsning och bekymmer. – Ros: Nej man blir ochså blek af att må för mycket bra.»

53 Grälar sedan med Sophie som för den välsignade julbrådskan inte will ge sig tid att spela. A: få wi ytterligare bud från Lindquistens. Jag förut. –|133| Sophie sednare. Sjöberg, acteuren, är här och repeterar sina arior ur Jovial, accompagnerad af Emelie. – Mycket nätt musik, glad och intagande. »Den hyggliga Sjöberg», säga flickorna. – Talar ochså om Fästmön. »Herrskapet lär ha spelt den här i somras.»original: somras. – Men Adieuspråk: franska, mina damer. Helsa Donner, tackar ödmjukast, skall wisst. – Och ledsagar alltså svärf – aj! farbror Lindquist till Donner som slutar sitt Ting med ett stort punschcalas.

54 Rökes och drickes och spelas och pratas och läses tidningar. – Talar med prosten som berättar Academiska Anekdoter. – Spelar ej, pratar något, dricker ochså något, men piano – klingar med farbror Lundmark som talar om pappa, om Emil m. m. – Intresserar mig ty jag tycker om Lundmark i det hela. – Tickléns viol. – Souper. – Kellman klämmer Lagermarks finger. – Östman samlar alla pojklyckor ur glasen. – Dyhrn talar om en plan att etablera sig i Riga. – Efter soupern spelas Cucu – wisligen låter jag bli – wandrar hem kl. 1 medan Cucuiterna dröja till 4.

55 21 Fredag. A: Sophie och jag vika in till Lts och följa dem på Spektaklet. Emelie i uniform (rödt, sade Corpral Bunting) – »När jag nästa gång kommer hit i saln, är det förbi,» med mig.» – Den ruskiga theatern är öfverfull med folk. – Emelie öpnar Concerten med Sargino (solo), accompagnerad af Lundmark, fru Dr och Kurtén. – Rideaun rullar opp. Man ger först: Gumman eller Ålderdom och Älskwärdhet – En pjes med oväntadt nätt uplösning – fru Wlund är förtjusande wacker; stormande aplauder rättvisa publikens smak – Andra acten öpnas med ouverturen Don Juan (Sophie och Emelie) – Jovial, Stadstjenare och poet föregås af ouvert. Cosi fan Tutti (Emelie och Marie H.), och Emelie accompagnerar original: rar ensam med biträde af violerna. – Jovial är mycket nätt, musiken intagande, Sjöberg sjelf i sitt spel mästerlig, i sin sång behaglig; alla förtjusas mer eller mindre. Sista acten föregås af ouvert. till Califen (Emelie och Thilda L) som gör bästa effecten af ouverturerna, och när sedan rideaun faller, ropas Sjöberg ut och aplauderas af hundrade par händer med enthusiasm – Det war den dramatiska konstens triumph i NyCarleby, den första musikpjes wi|787| sett här, undant. Magister Berrgréns skramliga operor. – Min plats invid Orchestern – »Nåväl, Emelie huru slog spådomen in – med hvilka känslor kommer du tillbaka i er sal? – Med glada. – Det wisste jag förut; tack för musiken.»original: musiken. – Jag tror i det närmaste att alla woro belåtna med sin quäll. Äfven Augusta Åberg war mycket road, – och det är jag glad öfver, sade Sophie. –

56 22. Lördag. Reser kl. 11 till Jacobstad, tar profver på kläden, snokar förgäfves efter diverse små julklapper, – helsar på Rosa Cronhjelm i fönstret, spisar middag tills. med Ekberg, Stenroth och Lagermark. – (äfven Salin och Rehn sednare här) och är åter hemma kl. ½ 6 a.

57 Gratulerar Morbror Calamnius på Josephsdag, dricker en half thoddy, spelar Gropois med Lagermark, Stenroth, Synnerberg och Benzelstjerna och tappar 24 ʄ.original: 24 ʄ

58 Sedan Bastu –

59 23. Söndag. Okyrka; det snögar. – A. promenerar åt staden; alla menniskor äro för att se »En koja och ditt hjerta»; söker Hejko; äfven han. – Men fruntimmerna äro hemma hos Turdins. Dricker thé, hör Augusta Å. spela ouvert. till Caravan och en sonate af Beethowen m. fl. – Mozarts sång till Bachus är treflig.

60 Spektaklerna ha det onda med sig att vänner och bekanta ej vilja gå till hvarandra för att ej hindra andra från spektaklet. Så sitter man på rätt många ställen sina långa quällar hemma.

61 24. Måndag. Så! nur är du här, du lustiga Jul »som tittar så glad in i slott och i tjäll och helsar godafton på årets quäll.» Nu är du här. Julaftonsdag! Strö ut dina håfvor och klappar och gåfvor! Du dag som gryr med så många bestyr, och sedan flyr så lätt och så yr! – Och du, glada barndoms lust, som blommar om julen just! Tänd upp dina ljus i årets natt! än i lifvets natt skall du stråla gladt – Men nu, men nu! mera ljus! mera ljus! Lanternor och stjernor och ljus i hwart hus! Båd’ ute och inne – du lätta sinne! du lustiga lif och ditt glädtiga minne ej nånsin försvinne!

62 Fortfarande blida och trefligt väder. 2 visiter i staden – bestyr – Lithéns – »wi få en theatralisk julhelg, tråkig, fruktar jag». Det disputeras. – I afton stanna wi hemma. – Åka ut kl. 7 omkring staden. – Julträn i många fönster och illumination i de flesta – Synnerbergs, Holmströms, Lindquistens, Turdins m. fl. ha julträn. – En barnslig känsla af glädje genomilar oss då wi se derpå. – Det är en så rörande wacker poesie i denna julglädje. – Mina lanternor på Kudnis lysa klart på sina höga granrisprydda stänger. Det är en lust att se! –

63 Soupér hemma med ljus i alla rum. – Julgubbar infinna sig, små flickorna krypa bakom moster; – lutfisk och gröt och tortor – klappar och paquetter brytas – det undras och betraktas – för min del 4: en Reswäska af Sophie med en gosse som binder en flickas skoband, en dyr plånbok af Mamma, en ljusblå Tibets rock af d:o och en liten hårborste med spegel af Hejko. – Gaf: handskar åt Mamma, Synålar åt M. och Sophie, broche åt Sophie som ochså fick et Notskåp, sporrar åt lilla G. Turdin med riddarediplom från konung Bubu, Christall nålfat åt Thilda Lithén. –

64 Efter Soupern åka Sophie och jag till Lithéns som just nu ätit. Betrakta och beundra silfver och guld och andra dyrbara saker. Denna gång blef icke vännen Dyhr utsatt för något spektakel. – Men Hindrik fick af Collander en 24 ʄ:s »Bitschka», kråsnål, som såg gemen ut. Och så war denna julquäll ganska glad tilländalupen.

65 Hurudan blir den nästa? –

66 25. Tisdag Juldag. IUL. I ottesången – den försummar jag aldrig med vilja mer; det är en stark känsla af barndom som åter vaknar efter lång slummer, en tacksam och ren och helig andakt som här widgar detn oroliga barmen, en fläkt af det eviga lugnet som öfverströmmar det stormiga evigt längtande och evigt otillfredsstälda hjertat. – Hwad är dock all jordens flyktiga lust mot en sådan evighetskänsla! – Wår herre och mästare har sagt: »utanoriginal: utan att Ioriginal: i warden såsom barn, kunnen I icke ingå i himmelriket.» –

67 Östring predikar: Ottesången, Fonselius i Högmessan, begge starkt contrasterande mot hwarandra. Ö: om wissheten i Tron, starkt ensidig, och bevisande den naturliga menniskans uselhet, F: åter »om menniskans wärde» kanske ochså icke opartiskt, men dock mera sannt wärdig och uppbygglig än den förra.

68 Dinér och souper hos Turdins – endast wi. – Hejko nere med allo; ger all medicin och kammarherrskap på båten. – Alltsamans ett misstag af herrar läkare.

69 Kl. 4 e. m. Åka wi ut, AÅg, Sophie, jag och H. som kusk, – och åka med 2 hästar länge omkring. – A: Spelar Westerlund: Fästmön från Hufvudstaden; – som förtryter särdeles – både för dagens skull (men Tante Cius war den som sade: »åh, spela bara!»), och för pjesens skull, som större delen af Nby publik sett. – Lts och Lithéns woro uppe, men högst få andra – H. och jag lyssna i porten, man kan urskilja orden.

70 H. och jag vid pianot; componera en parodie på Jovial:

I sköna tärnor uti jungfruburen,

som sucken och will gerna slippa ut etc.

72 26. Onsdag 2 dag Jul: Kyrka à la Fellman, d. v. s. då andra kom derifrån. –

73 E. m. War något lång: Wi sitta en famillespråk: franska och fundera, och hur det är, så besluts att Mamma och Sophie följa till Helsingfors. – Visite af Brännholm fattig stackare, som nyligen krallat sig hem från Sveaborg. »Har den äran att önska en god helg. – Kändeutanför pappret (radslut) pappa mycke bra, – mins Sveaborg! jo jo! låppor och löss, jo – jo; – mins när unga herrn och gamla Bränholm jagade och sköt mycke haror – jo jo – kanske gamla B. kan få en sup», o. s. v. »Men gubben får en jullimpa, det är bättre.» – – Som det är långt att sitta hem, så resa wi på spektakel. Gifwes Studenten och Grefvinnan, råsk, samt Planen eller sold, och bönder, ochså råsk. – Emelie: »jag har så svårt att välja.» – Hvar »Emelieoriginal: Emelie såg Fästmön i går?» – »Ja men jag var ej alls road.» – »Hwarföroriginal: Hwarför gick du då?» – »Jag måste.» Dans i Jacobsstad –

74 27 Thorsdag. Tredje dag Jul. Dyhrn bjuder på Wlund och Sjöberg som låft komma till honom. Jag föredrar Lundmark der jag träffar Lindquistska, Lithénska, Hnska, Turdi m. fl. fruntimmer – flickorna sy kring sitt bord, och tala om danser, och ska wi inte få någon här? – En kortlek ligger fram – E. lyftar – svart, spader, klöfver, spader, spader – ah – lyfta som på Alörn (37 12/8) – kan inte – låt mig – och hjerter 8 genast. – Du har bättre lycka. Myllymaths med Carolina B. och Emelie – will försöka ditt tålamod, will ha dig ond – för att se!

75 – Sedan ska wi spela tjufunge – men wi ha intet bord – åh, wi ta en näsduk och fäster hwar och en sitt hörn fast vid klädningen – bra – mitt hörn med en nål i fracken, men »du är inte nog sträng» – och så spela wi och wäsnas och skratta – till slut knäpper Mina O. med fingret under näsduken, och alla korten flyga i golfvet, alla fyra bordfötterna hoppa opp på engång och näsdukens hörn bli illa slitna – – Lundmark och jag recensera Tintomara i kapp – flickorna Camphio – Sophie säger: »höroriginal: hör du Emelie, jag har en gås oplockad med dig.» – »Åh, hon är bara sjuk att berätta.» – – »Seoriginal: Se så, kom du och tag mitt spel.» – Sophie hviskar om resan »och bed du din Mamma att du får komma med» – »Ih!original: Ih! hwad säger du? – Ja wisst. – Låt se hwad kortena säger – – ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja, nej, – ja! – usch! se den der som står och lyss!» – – Ah, en sak att tänka på. – Der engel Raphael; du ska få sjunga, säger Lundmark.

76 28 Fredag. Oproject att gå och spela till Hammarins. Sophie går till Turdins. Billet: Ma chere! De nouveau allée sans adieu. J’espere que vous n’oubliez pas notre projet pour l’aprés midi, et que vous en portez notice à E. en passant. Votre ouvrage se fait achever une autre fois, mais souvenez, que, – pour la musique et Marie de Marie – on ne peut pas les differer sans en perdre la seule occasion – obeissez moi aujourd’hui si vous voulez me voirspråk: franska – etc.

77 Men Sophie bryr sig litet om wår musik: hon ser i stället Erik XIV.

78 29 Lördag. Sophie hos Tns. – Svante Svahn hos mig, sedan Hejko som projecterar att wi ställa till dans om Nyårsdagen. Efter något betänkande: Må göra! Westerlund har spelt begge juldagarna – Det skall bli wår sak att han inte skall spela om Nyårsdagen ochså. – Bref till wår lilla Sophie, med orden till hennes wals, och till Zimmerman, om Hildas 10 finger. – A. hos Turdins – boston med flickorna. – Wårt dansbeslut åstadkommer en liflig debatt. Alla fruntimmerna afråda starkt. – »häroriginal: här ä så många bortresta – ni får inte tjugu personer – ej 10 cavalierer i hela staden – nej det bär sig aldrig i denna verlden!» – Mitt herrskap, låt oss räkna efteråt, dansen är besluten! – Ännu sedan hemkommen måste jag envist wederlägga 1000:de invändningar. »Hvilken dårskap! Wore det inte för skam skull, så gick jag inte dit»,original: dit, säger Mamma.

79 30 Söndag. Hör Östring från Läktarn. Sedan hos Hejko och hjelper att lugna hans Mamma som ännu häftigare än min utfar emot dansens möjlighet utan wår totala ruin. – För säkerhets skull gå wi sedan till Collander och Lybeck. – »Sådan är saken. Skola wi låta Wlund spela om Nyårsdagen. Han har sagt att wår dans ej skall hindra honom. Eller will herrarna delta i den möjliga förlusten, i fall den blir större? Den möjliga winsten tillfaller de fattiga.» – »Ja, af hjertat gerna – Det är sant – Det vore en skam för NyCarleby ungherrar att låta Wlund spela.»|137| Nåwäl! Hända hwad hända will. Dans skall bli. Arangementer widtagas. A: Det allra wackraste wäder – månsken och blida stjernor. – Promenade med flickorna Lithén och vänskaplig dispute med Rosalie som föredrar spektakel framför dans.

80 – Spelas i quäll Marie de Sivry, men ej upp. – Turdins spela boston hos oss. Ändtligen tillstå fruarne att dansen ser ganska möjlig ut, några men undantagna. Hejko och jag planera. Ämna pryda Anoncen med en vignette föreställande Terpsichore som sätter lång näsa åt Thalia.

81 31 Måndag. Ytterligare bestyr – förfärdigar billetter m. m. Anoncer kringskickas. A. hos Hejko, beslöts att äfven avertera åt acteurerne. – Det rasar|791| en förskräcklig storm – eldeswåda är nära att utbrista hos Sarins – adieuspråk: franska då NyCarleby; det hade warit en stor illumination högtidsquällen till prydnad. Men den gode Guden fängslade det ena elementet under det han lössläpte det andra.

82 Wi fira nyårsquällen hemma och stöpa med mer och mindre lycka. Stormen tjuter ute, men brasan sprakar treflig härinne. – Vid soupérn presenteras Mamma en bostontabell och Sophie en Almanacka som Nyårsgåfvor. – Och jag finner på min tallrik en den sötaste lilla Tipposaib af lilla Sophie nyss kommen med posten från Uleåborg.

83 Flygeln slås opp – ett cappriccio, en fantasie som föreställer årstiderna – och på slaget tolf ljuder en lof och tacksägelsepsalm helig och lugn i natten, medan stormen rasar derute, en bild af den rastlösa tiden med sin ouphörligt vexlande oro. –

Hur prisas ej i Sions gårdar

den Gud som öfver stjernor bor.

Hans huldhet hwarje wäsen wårdar,

i allt han allwis är och stor.

Han är wår tröst, wårt hopp, wår glädje;

till Hans barmherrtighet wi wädje.

År 1838.

85 Och du, omärkliga punkt i den omätliga evigheten, du stolta furste hvilken din fader Tiden störtat från thronen och din moder evigheten i sig upslukat – gör räkenskap för hwad du verkat! Huru har Du fört menskligheten närmare sitt mål, och befordrat nationernas sällhet? Huru många millioner varelser har du bortblåst från jorden och kallat andra i stället till samma lott, samma korta glädje och sorg? Huru har du ej spillrat förhoppningars vanskliga korthus och gjort de konstigt uträknade planer om intet! Under din spira hafva lifvets skördar gifvit somliga hundradefallt och andra intet. Under den har Kärleken blommat och wissnat och åter blommat i så månget dödligt hjerta – Men Tron hwars blomma aldrig wissnar och hvars frukt är salighet, står med stadig fot öfver jorden och öpnar för menskligheten|138| det nya Jerusalems evighetsstrålande portar.

86 Dock har du, försvinnande år, i utdelningen af individernas olika öden, föga eller intet utmärkt framför dina 6000 föregångare i tiden. Men genom massorna fortgår en ouphörligt arbetande oro som instinktlikt drifver den framåt till materiell fullkomning och herravälde öfver naturen wår gemensamma moder, från hvilken menskligheten aldrig förr stått så aflägsen och söndrad som nu. Det bevisar att slägtet nått sin manna ålders mognad, måhända snart sin kraftlösa ålderdom.

87 Det är en underlig tid, denna wår tid, en tid af oro och öfvergång, under hwilken oftare än någonsin förr den materiella och den andliga principen gäsa upp öfver sina bräddar och fiendtligt korsa hwarandra. Pietismen, d. v. s. detn återvaknade andliga principen i sin första excentriskaoläsligt p.g.a. överlimning eller tejp svängning åt svärmeriet, är ett tidens tecken af yttersta vigt och intresse. Måhända är det den förbehållet att ingjuta ny lifskraft i den af oro och rastlös sträfvan utmattade Christenhetens ådror, och försonande upträdaoläsligt p.g.a. skada som medlare mellan tidens materiella rigtning och dessa lifvets ädlaste syften som man hittils länge förbisett. Men det är en allsmägtig vishet som vårdar mensklighetens intressen. Han skall engång försona de stridande makter och gifva segern åt det rätta och sanna. Derpå wilja wi stadigt förtrösta.