Juni

|92|

1839. Junia.

Immer war mir das Feld und der Wald und der Fels und die Gärten
Nur ein Raum, – und du machst sie, Geliebte, zum Ort!
språk: tyskaGoethe.

1 O du warma och glada ljus som segrande reser din thron öfver nordens midnatt – ! och du, sköna ungdomsdoft som ilar genom verlden på vingar af susande vestan – ! sänd en stråle och en flägt i mitt hjertas natt – der är öde snart – och gif mig dess vår igen, dess molnpalats och dess vackra drömmars ro! –

2 1. Lördag. Bref till Emil Lundmark. Nationsmöte om förfallna liquider med hvilka stränga åtgärder vidtagas, ty cassan är på balance. Här säljas ock B. Lindfors’s efterlemn. böcker på auction – jag inropar onödigt nog en mängd Rom. Classiker (Livius m. fl.) öfvers.

3 2 Söndag. Okyrka. Rpffs communicera – men jag går med Sophie på Spektakel. Madame v. Kesteloots Tyska trupp, hit kommen från Reval, ger ganska goda sångpjeser och har egen, ganska duglig orchester – hvilket är nog mycket i Helsingfors.

4 I dag bestås likväl blott fragmenter – ur Romeo och Julia – der Liebe Zwist und der Liebe Friedespråk: tyska – och ett stycke ur Barberarn – ganska vackra saker – Madame Kesteloot ser ut att bli en favorite – sjunger som en engel och aplauderas oerhördt.

5 S. d.Samma dag UVädret är det otäckaste man vill se – en rytande storm och ett duggande regn – men Ångslupen Helsingfors gör en Lustfärd till Borgo – Emelie är med, och sälskapet sliter nog illa. – I samma rusk ankommer Ång Menschikoff.

6 3 Måndag. Bref af gubben Maths Lithen med 130 Rub. Brandförsäkringar.

7 Himlen är klar i dag, fast något blåsig. Ändtligen skymtade min lyckliga stjerna åter fram. Par hazardspråk: franska ser jag tre kappor vika af ner åt stranden nedanf. Rpffs och Rotchirchs. Jag är ej sen att följa, och så hinner jag Tante sjelf – Sophie – och Emelie – som promenera åt Badhuset för att se Menschikoff resa af åt Reval.

|93||881|

8 Och se! – en sak –: nu är det afgjordt att Emelie reser till Tante Snellman i Åbo öfver sommarn .... Jag tycker ej om det .... hade bordt, kanske behöft komma hem emellanåt. – Men ändå – ändå ser du rätt glad ut deråt – besynnerlig flicka att vara ständigt lika – resignerad tänkte jag nästan – »1000 gånger hellre ville jag fara hem.» – Och du prutar inte? – »Intet alls.» – Och ändå glad? det är snällt. – Wi bese danssalongen – här skall du dansa – ett rätt vackert, ljust och rymligt rum! – Och Badhuset ... snyggt, trefligt – tjensteandarna i dalkulleuniform. – Vi gå förut .... komma på det en och samma capitlet – tiger. – Emelie har haft bref af lilla cadette. – Lilla cadettes hämnd mot mig – förtjent tyvärr, neml. att ej besvara mitt bref. – »Bed honom du som har inflytande på honom, att han skickar mig verserna m. m.» – »Brefven, dagboken och charaderna – glömt inte.»original: inte. – Nu vända wi åter. – Och på vägen om »Vänskaps- och kärleksträdgården» ....... Och om Sundmans förtjusning i sin fästmö. – Om S:n gjort dig sitt anbud, skulle han fått korgen. – »Ja.» (mycket bestämdt) – Åh, sade Tante, är det möjligt? – »Ja – det är bra att han aldrig velat ha mig.»original: mig. – Men – kom jag fram – åt Tengström skulle du ej haft hjerta att ge korgen? – (Stackars T:m – apparencerne äro små). – Nu äro vi vid bryggan och quaierna – jag följer dig, Emelie – får jag? –

9 Hindrik skeppsredare. – Du skall ej tala om det. – »Hvad heter hans fartyg?» – Emelie, kan jag tro, efter hans syster! – »Åh nej – han har ju det stora som heter så.» – Han! åhå stackars pojke – hvar skulle han ha tagit de 30000 Rub. som det kostade? »Åh, 30000! sånt lappri!» – Du har vant dig hos B:ms att anse 1000 för intet. – »Nej Tengström beskyllde mig tvärtom för att hålla reda på hvar tolfskilling. Sjelf höll han inte reda på 100 Rublar heller, sad’ han.» – En rolig karl, stackars Geschworner! – Nu äro vi vid palatset – sällan går jag mera här fram utan att minnas i vintras ..... Nu, adieu ... det har varit roligt att se vår lilla osynliga efter så lång tid. – Mer än 11 dar, denna gången.

10 E. m. Emelie är hos Bergers på litet caffe, dans och souper som vanligt. De äro mycket glada menniskor dessa Bergers. Lloyd och Lina Borgström betraktas nästan som bestämda för hvarandra. Det ser ochså ut att passa rätt väl. –

11 P. S. På Ångfärden till Borgå lektes att gå sig ut på en grön äng. – Emelie fick Franz, Kåhlman och Carger – och tog Carger. – »Nå hvarför vill M:lle Lindquist inte ha mig?»original: mig? sade Kåhlman, som verkl. tycks vara litet förtjust. – »Nej för det jag inte vill ha er.» – – Tengström – ofelbart|882| dito – hörde sig finare före: »sägoriginal: säg mig, M:lle L:t, hvad skall man göra för att behaga er?» – »Man skall göra alldeles ingenting.» – Ett alldeles magnifiqut svar!

|94|

12 4. Tisdag. Ojemn väderlek. – Vue, viker in till Appelgrens. –

13 OFauna calas – har bättre rum för mina 10 Rublar – Efter vanlighet blusas der capitalt ... Reuter om E. och Lundahl. –

14 5. Onsdag. Kesteloot ger scener ur Friskytten – Rpffs och Borgströms uppe. – Pas moi.språk: franska – Hade utan depens kunnat gå. – Spelar Boston hos Justus Staudinger Pudasjärfvi och Levonius 3:dje och 4:de man, à 2 Kop. – Jag undkommer med −3 Rub – men Levonius får sätta till 17,50 .... Annars trefligt nog.

15 6 Thorsdag. Reuter om Sibbo ... Han, Gallenius och Jac. Wegelius resa ut att hyra rum åt oss. På Solenn.salen ger Monsieur Graind’or med famille concert för 25 personer. De skola vara Wärdshus sångare. Lyckligtvis icke jag bland de 25.

16 Rpff reser – och fruntimmer tänka på dito. Skön Lotchen är der och syr alla dar. – Då och då courtisera vi smått. – Rpffs hyra ut sina rum under sommarn åt Herrn Kaufman Kirchner med famille för 600 Rub.

17 7. Fredag. Kesteloot ger bitar ur Hvita Frun – är ej der. Essen gör visite hos Rpffs. Vi ser på en Gardesmanöver. Promenerar sedan med Sophie.

18 Emelie är på middag vid Thölö – för Julins – Franz och Carger berätta om dinéen.

19 8 Lördag. Sophie reser med Borgströms och Emelie till den vackra Thurholmen – och besöker Stansvik. – Vädret är det vackraste. Franz skrifver i trädet »äfven jag var i Arcadien»original: Arcadien – och plockar förgätmig ej – och tänker köpa Stansvik för sin vinst på Hamburgska Lotteriet. – Och jag – har redan plockat hvad jag tänker. – Lycka att jag ej är jaloux – och ej har anledning, så vidt jag vet, nu.

20 Aftonen är mild – En oväntan vid quaierna – och betraktar Traversays hästar som inskeppas.

21 9 Söndag. Okyrka. ONorma. – A: med Rpffska frunt. visite hos herrsk. Kantlin som bjuda vin och rulta af med oss ända upp till kyrkans kupol på en bequäm trappa. Utsigten är alldeles magnifique åt alla himlens väder och långt ut till hafs. Derifrån till Trädgården och Cajsaniemi – äta apelsiner – se en skymt af Borgströms och Emelie som sitta i det gröna – råka ihop med Wetterhoffs – hvars lilla putifnask ej generar sig för sälskapet, – och med Stjernvall som berättar för mig en anekdot|95| ang. en flicka som liknades vid frimurarns grafsten, – och dervid sånär|883| kommer fast för mitt namn. – Jag har aldrig helsat på vår B:co directeur, fast han är treflig nog, och vi träffats då och då – jag är fasligt generad ibland af helsningar – men i dag var han tout familierementspråk: franska.

22 Språkas med Sophie långt in på natten – fruktar att jag skall bli pietist. Ack älskade vän och syster liten! Jag har längre dit än du tror – det är ej bra. – Än går min väg ifrån Jerusalem – och när jag hunnit jorden rundt – det vete Gud!

23 Nesa öfver dig du kalla eländiga krymplingshjerta som sitter inkrupet i förståndets stela is och talar döda ord der du borde tala värma och lif! – Men så är det – och det lär väl bli min eviga harm och mitt fåfänga hjertas rättvisa dom i allan tid.

24 10 Måndag. – Rpffs resa. – Bref till Hejko – möter Emelie .. och bägge hos Rpffs, men Bk tertium interveniensspråk: latin, eller rättare quartumspråk: latin – ty Sophie är en ledamot i hemliga rådet. – Nu skall de såta systrarna skiljas. – »Ack, säger Emelie, att få resa så hem!» – Carolina B:m hemtar henne bref med detsamma. Mamma ber sin lilla flicka vara snäll. – Jeana och Tante sysla med eviga bestyr. – Bk står i distraction vid fönstret. – Nu, Emelie – en bön som jag är rädd för ................... som jag alltid tyckt så mycket om .... »ja, blott aldrig» ... aldrig ..... lofvar heligt att aldrig missbruka ....... mer än god .... lycklig menniska ............ Nu, adieu min älskade lilla Sophie, var alltid snäll och god som nu .... och adieu, goda Tante och Jeana .. nu rullar vagnen af. –

25 Jag följer hem Emelie, och Blanken med till Universitetet. – Sedan om .... det en och samma ..... och den en och samma ... och Charade, och bref etc. – »du är beskedlig.» ...... sådant lappri emot det jag bad ... jag kommer på afsked .. »Men då är B. med. Du måste komma dessutom.» – Javisst, jag skall komma ... men huru veta när ni, när du – är hemma? – lofva mig. – en näsduk ... »ja uti sista fönstret – jag skall sätta en lapp ofvanför porten» – – Näsduken ... så roligt! – Adieu – jag kommer ....

26 Strax derefter möter jag Franz .. för sent. – Blanken åter menar att jag såg ond ut när han följde ... Det tror jag knapt, men väl var brors accompagnement onödigt. – »Men jag tyckte det ej passade sig att Emelie gick ensam med dig.» – Ej passade! Nå du himmel, det var något rätt konstigt! Ej passade att två unga personer som vext upp tillsammans gå ett stycke gata tillsammans! – Med förlof sagdt – det var en capitalt dum anmärkning. Jag har ej just hög tanke om goda tonen i vår hufvudstad .... men .... min bror behagar skämta, fast det såg ut som alfvare.

|96||884|

27 11. Tisdag. – Ensliga och ovana dagar dessa, sedan syster liten och Rpffs rest. – Spisar middag uppe i Kronohagen på spisquarter – och går således alla dagar Mariægatan uppföre ... Ingen näsduk än ...

28 A: Spektakel: Das Tagebuchspråk: tyska, en talpjes .... en ny acteur, Olivier, som är en gentil karl, – en liten smärt och smal Madame Koehler som alltid ser glad ut, talar bra, är gentilt vext och mycket söt. – 2:do: Wiener in Berlinspråk: tyska, en bra intagande pjes med en älskvärd musik. – Man blir helt glad till sinnes .. – 60 personer uppe – Olivier sjöng: Komt du Vogel geflogenspråk: tyska – Ack tänkte jag

– In der Fremd seyn d’Wiena

und d’Wiena seyn harb ......!

30 12. Onsdag. Ändtligen faller utslag öfver vår Gradualskrifning. Blanken lofvar gå och höra – jag har ej mod – stannar hemma och väntar ganska tranquile till mods – Kl blir, 7–½ 8 – ingen Blank hörs af. – Då går jag ut – möter Reuter. Nå? – Du har gått igenom. – Hvad fick jag? – Det mins jag inte. – Förmodl. admittitur. – Måste väl finna sig, då så många (5) fått repuls – det var märkvärdigt. – C. Helander hade andra cumlaude, Stenberg första, – åtskilliga admittitur m. m. – Derefter raka vägen till Caffe maja – träffar B:k som glömt bort alltsammans – träffar Westerlund – upp hos honom – bjudes på souper till Schulin – träffar der V. Wasastjerna som gratulerar – nå hvad fick jag för ett admittitur? – adm. – ? Nej fan heller, du fick första aprobbatur – hvad för slag? du hörde miste – Nej, mycket säkert – Nå det var ett välsignadt apartements ämne – hej kypare – en bouteille Portvin, skål för påfvarne, och vivatspråk: latin hela hierarchien! Vivat Academia! vivant assessores – !språk: latin – och derefter stryka vi af ut på en villa – dricka mjöd m. m. – hedras med canonskott – betrakta ett fiskande efter en drunknad dräng – spatsera och komma mycket beskedligt hem igen.

31 Kommande nedför Mariægatan med S:r – se vi in – och i sista förmaksfönstret ligger händelsevis en liten bommullsnäsduk .............. Litet visste Justus hvarför jag knyckte till och blef helt glad .... Tack min lilla, lilla – nu kan jag ej lyda – – Men du är ändå söt –

|97|

32 13 Thorsdag. Gratulanter en evig svärm, och stor frukost. Till och med Westerholm. – Derföre ovisite nu och det är illa. Reminiscenserna för 1838 äro ej heller färdiga. Och derföre kan jag ej heller nu lyda näsduken, – det är högst illa, och jag får bereda mig på – på att skrifva hela afton flitigt.

|885|

33 Blanken berättar »i dag har det varit ecclatering – stor middag – för hvad? – för Ida och mig – Åhå – puder! Jag skulle ej tycka om det.

34 14. Fredag. En vacker aftonsky och en glad sol i nedgången – en stjerna som är närmast innan hon för evigt flyr. – Ett rosenrödt hopp som är intet hopp, ett öga som aldrig ljuger. En skön dikt framför en lång prosa – se ej dit, se ej dit

Än en blick! arma gosse din njutning var kort

och din längtan så lång – skynda bort, bort, bort!

Ephemerer 1835.

37 Nå ja, min lilla Emelie, jag var hos dig på afsked i dag – ganska glad till sinnes. Du tänkte ej så långa tankar som din unga vän – och visste väl alls inte derutaf – – Du englabarn – du sad »jag har väntat dig – näsduken har varit alla dar i fönstret – jag har haft ledsamt efter Sophie – du ser, jag sörjer henne i svart». –

38 Med det samma kom Carolina B:m och talte om Kirchners som åter flyttat från Rpffs, och ett och hvarje – snart voro vi i vårt förra ämne – om N:o 1: brefven – och 2: Reminiscenserna – och 3: Dagboken – den får du när du reser – och 4: Charaden: döm derutaf huru förnuftig jag anser dig vara, när jag lemnar dig sådant. Men i höst skall du få höst och vinter. – »Ack ja om juntorna!» – Och lilla cadettes bref; – nog frispråkigt – om courtiseurer m. m och mig med. –

39 Och sedan kommer Emma sorgklädd och glad .... och inuti brefven .... och tusen, tusen gånger mer ... ack du engla ..... och Franz gick förbi och såg in ................... »I morgon får du inte komma – jag måste göra afskedsvisiter»original: afskedsvisiter ..... Och just när jag sagt adieu åt den alltid söta fru Borgström, – kommer Franz »och vill inte Emelie ta afsked af Thurholmen?»original: Thurholmen? – Och ahj! du får ej se – och handen öfver charade m. m. – Hur det gick med Thurholmen fick jag ej veta – jag gick just då – gör ochså mig detsamma – Tack, lilla Emelie – ej för en kyss – den är så snart förflugen som en fläkt – men för .... Res nu – jag är ej mer – – – den bad jag ej ens om –

|98|

40 S. d.Samma dag såg jag Bellinis Norma, fåfängt väntande att få se Borgströms der. En underlig Musik – högst obegriplig första gången – dyster och melancholisk med en mängd djupa Recitativer – vackraste partier här och der – och milda mollpassager. Kesteloot var Norma – en fornGallisk princessa – och lilla Koehler Adalgisa, en hvit klädd prestinna som sjöng mycket sött ...... Min plats på parterrn råkade löjligt nog vara i närmaste|886| granskap med Lirko, fru Appelberg et Compani. – Norma lemnade ett dunkelt, obegripligt intryck. En stor Musik, onekeligen.

41 15 Lördag. Strax efter middagen promenerande med Staudinger öfver Salutorget möta vi Borgström med fru och barn i vagn och Emelie med –

42 Promenerar mycket i dag – Emelie är i dag hos Appelgrens – Ser på Storfursten – träffar der sent på afton Franz som reser med i morgon – frågar efter Emelie. »Nej det är förgäfves, – du får ej se henne mer» – Menar du?

43 Kl. 4 e. m. afreste Blanken till Åbo – för att derifrån afgå med Uleåborg.

44 16 Söndag.

Ångfartyget Storfursten afgår till Åbo

45 Det är en skön och klar morgon. De små vågorna glimma i bländande rosenglans och dimmorna fly bort öfver bergen.

46 Kl ¾ till 4 m. aflossar Storfursten signalskott och vid quaierna är ovanligt lifligt – Många äro passagerarne – 77 – och följas af många.

47 Der står vår lilla redan ombord bredvid sitt förklä Tante Saçe Wacklin. I en blink är jag der – folk rundt omkring – men jag lemnar boken – sommardagarna – »så tidigt uppe och gråter inte!» – Tante Saçe är munter – Fru Borgström kommer ochså i det samma som hastigast ......

48 Alla främmande i land! – Landgången in –

49 Adieu då, min lilla. – Hjulen röra på sig – bullra och brusa – den väldiga kolossen makar sig från strand – 134 ögon se i en hast ditåt – blixt! – knall! Salut – och röken hvirflar – och hafvet brusar allt rundt omkring – och solen förgyller rökmolnen – det går fort – ännu från bergen kan man se långt ut åt det vida blå. – Men deruppe är tyst tomt – och man tycker sig vara ensam i den vida verlden.

50 Junii 16 morgon kl. ½ 5. Borta. Staden tom, sjön tom, verlden tom, hjertat tomt; allt så spolieradt, så öde, så dödt att ej en tanke rör sig mer. Det slumrar allt i dvala ..... Nyu lys du klara sol på himmelen, lys färden! Mig behöfver du ej söka med ditt glada öga. Min själ behöfver sofva, mitt hjerta vill ej vaka. Hvad skulle jag med dig? – Du sköna ljus som jag älskat högt, ack gif mig ro en stund – en lång, en evig ro.

|99|

Ephemeris 1839. Act 3. Sommardagar

eller: sitter ensam som fågelen, som fågelen som sjunger högt uti toppen. Barnvisa.

|887|

51 Punkt och ny rad. En lång prosa efter en kort dikt. En ljus dröm förbytt i skum natt. En färd utan stjernor och mål.original: nål. Ett mål i det vida, Ett dunkelt lif, en sommargrön jord och en sluten himmel. Ett hopp som famlar. Lugn öfverallt, men endast sken. Frihet, glädje – men endast sken. Löje på läpp och sorg i öga.

52 Dagar i grön skog – fulla af rörligt lif ... ack vore de ejändå mer än yta blott!

Junia.

53 16 Söndag. Spektakel: Romeo och Julia, musiken af Bellini – tycker ej om den – är obegriplig utan att jag kan ana något stort deri. – Vackra ställen här som i Norma. – Men jag tyckte ej om Kesteloot som Romeo, fast hon spelte som en karl – ty det var en liten och knubbig Romeo som bar sitt svärd på magen och var kortare än sjelfva sin Julia. – Slutet hemskt, det tycker jag ej om i operor. – Ochså här var högst fint af musikaliskt solsken – blott en olycksbådande natt uplyst af fackelsken. –

54 17 Måndag. Bref. Alfred Backman (22 röster), Wilhelm Essen (15) m. fl:s studentexamen.

55 Om afton blusa vi tappert på Sparbanken, sjunga som söner af det gamla Norden och föra ett mycket Academiskt lif och lefverne.

56 18 Tisdag. Afbördar mina afvaktningar, och gör, som jag hoppas, min sista reverens för allas vår fideskarl Magnificus Pipping. – A: Afskedsvisite hos fru Strömborg; Capten är allaredan rest. – och åter Fru Tavaststjerna – och talar om Stockholm, och ett Ryskt Linieskepp som i det vackraste väder i verlden satt på grund vid Hangö udd, och måst kasta 60 kanoner öfver bord.

57 19 Onsdag. Besöker bland annat Tullius för att afbörda ett gammalt honorar, och mötes af ett impertinent »du lär söka Blanken» – och »du är ju född den 14 Jan. 1818 på en Onsdag» – hvarjemte han nödv. vill betala en räkentafla som han slog sönder 1836 –

58 – Efter många bestyr samlas Resande sälskapet hos Gallenius i Kronohagen – embarquera i en hyrd slup (mitt piano måste lemna quar i staden) – och begifva oss ut besagde Onsdag kl. ½ 3 e. m. 7 man starka.

|100|

Sjö Resa till Löparö

59 Z. U Gallenius, – Bygdén, F. Nylander, Aug. Essen, Odert Reuter, Jac. Wegelius, Z. Topelius – all denna hyggliga ungdom vågade sina späda lif ute på det falska blå. – Gallenius var styrman – tog ofta miste och så|888| hände sig att vi trissade vida omkring – i det vackraste väder, alldeles för lugnt för våra segel. – Besökte bland annat en klippa i sjön, och »justerade cylinderuren», samt gjorde en lönlös visite vid det sköna men ogästfria Willinge 1 mil från Helsingfors.

60 Ändtligen gjorde vi landgång på alfvare – kl. var snart 11 på a. – och gingo på måfå efter ett hundskall – Reuter och jag förut – klappade på en dörr; en flicka i stor negligée öpnade – vi fingo quarter, mat och ett hyggligt folk att göra med – ett särdeles herrskap – en af sig kommen Capten som hette Gestrin – hans långa skrangliga men muntra äkta vif – deras täcka, glada fast litet coquetta dotter – en liten snärta som hette Augusta, – och slutl. en lika gladlynt, högljudd och vänlig tik som hviftade alltjemt på svansen och hette Lona. – »Och när Augusta sjun dansar så dansar Lona med» sad’ Capten.

61 Efter en bastant soupér – bäddades vi alltså syskonsäng – hade mycket fyr – i synnerhet åt Gallenius som misstog sig om Bygdéns kala hjessa och tog den för någonting helt annat.

62 20 Thorsdag. Följande morgon hväste redan tidigt Gallenii flöjt i våra öron, – vi frukosterade – betalte vår värdinna – omkr. 6 Rub – nickade adieu åt lilla Augusta som följde oss – och tågade så i procession till stranden – Essen med vällyckad pathos föreställande Movitz medan vi sjöngo –

ptuoriginal: »ptu tu tu tu tu tu! se på Movitz hur han klifver

pirrögd och blixtfull och som en anka from,

ptu tu tu tututu! efter trippa i full ifver

Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom. etc.

64 Och derpå under mycken olåt lägga vi åter ut från det trefliga Nordsjö, segla öfver twå stora fjärdar – simma vid Djupsundet – der Gallenius fäller Reuters pipa i sjön – passera ett par små fjärdar, och landa kl. 3 e. m. muntra och matfriska till vår destinations ort Löparö – der vårt första arbete blir att gifva värdinnan en hög tanke om resande studenters appetit.

|101|

Löparö det fagra.

65 är en af många vikar bugtande ö – omkring 3 mil i omkrets, belägen i Sydfinska skären och Sibbo socken 3½ mil sjöväg från Helsingfors, 2¼ mil från Borgo, 2 mil från Sibbo kyrka och 1¾ från Sundom kapell. – Hvilande på grund af granit, här och der insprängd af quartz och stundom|889| ett lager af skiffersten, – har den på många ställen ett dystert, sterilt, vildt utseende, på andra åter, der klippornas merändels afrundade massor bekransas af tät barrskog, ettoch här och der en långsträckt vik blandar i den mörka skogsgrönskan sitt glada blå, ett pittoreskt mångvexlande och friskt behag. – Sällan ser man bland dessa skär sådana långgrunda små-täcka och behagligt löfklädda stränder som deruppe på vår vestra kust, dessa hafvets blomstrande döttrar som mångenstädes synbart tillvexa hvarje år derigenom att syskonvågorna lemna dem rum; här speglar sig den branta klippans furubekransade hjessa i ett brådjupt vatten nedanför dess fot och intet minne kan erinra sig den tid då hafsvågorna svallat högre och landet varit mindre till omfång än nu. Häraf kommer väl ochså den stora mängd vikar, bugter, långa sund och små fjärdar som gifva det hela en större mångfald och omvexling än våra norra skär. – Deremot saknar man ofta löfskogen med dess mildare behag, och sannt är det att endast furan pryder sitt ställe bäst på den hårda klippan; begge värdiga barn af en hård natur moder, bidraga de att ingifva Sydlänningen som seglar förbi Finlands södra kust ett eget intresse och en dystert imponerande föreställning om vårt land och dess högnordiska, stora, alfvarliga natur.

66 Sådan är nu vår ö, föga olik sina grannar och systrar i det blå, om icke deruti att den på många ställen är tacksammare för odlarens möda, och här och der mildrar den mörka grönskan af sina furour med björkars, alars och pilars gladare färg.

67 Men den moderliga naturen som byggt dess grund på den stela klippan, har i stället med slösande hand utstrött öfver den vextlifvets yppigt vexlande färgprakt. Här, vid randen af klippan och skogsbrynet eller på ett vattenrikt ställe af ängen, vexer mången sällsynt blomma, utbreder eken och linden sin löfrika krona eller den smärta asken sina regelbundna former fulla af lif och behag. Och på den vilda törnrosens honingsljufva blomkalk utvecklar Apollo fjäriln sina präktiga granna vingar i skrytsam prakt.

|102|

Folket i allmänhet

68 – Ett sömnigt, prosaiskt, föga intressant slägte, om hvilket man ej har mycket att säga, hvarken godt eller ondt. I allmänhet indifference i det ena som i det andra; mindre storskräflighet än i det öfriga Nyland, börjande demoralisation genom bränvinet och städernas granskap, här och der ett lätjefullt lif synnerligen hos den talrika »skippare»kasten, och hos förmögnare en löjlig halfherrskapston i kläder, sätt och pretentioner, förenad likväl med alla ortens språkegenheter som störa all illusion hos|890| den främmande. – Härifrån undantagas för det mesta de här öfverallt vid stränder och på holmar bosatta Estherna, Boare till rang, och fiskare, torpare och smyghandlare till yrke, och i alfvar, stadga och tystlåtenhet röjande sin närmare slägtskap med de egentl. Finsknarne.

69 Smyghandel med bränvin drifves här i skärgården en gros, enorma quantiteter insmuslas öfverallt på kusten, och ju mer Högwällofl. Senaten försvårar Bränvins bränningen inom eget land dess lifligare och mera riktande blir den nattliga trafiken på vår ypperligt belägna Sydfinska kust.

70 Sjön, med sina tallösa invånare, är den förnämsta inkomstkällan och Helsingfors consumerar tillräckligt för att locka till sig alla sumpar vida omkring. Åkern afkastar sällan husbehofvet, Ryskt mjöl uphandlas i Helsingfors. – Ladugården lönar sig bättre.

71 Uplysning och bokvett till sparsamt husbehof. – Folket är ej dumt, men likgiltigt. – I Religionsväg här som annorstädes friska frön till något bättre, ehuru stundom på farliga villostigar. I Sibbo – på continenten – har varit en epidemisk fanatism som gått till stora ytterligheter, så att quinnor och barn talat, propheterat och predikat af förment ingifvelse, kanske ej utan symptomer af magnetism. Men verldsliga myndigheten har temligen hårdhändt lagt sig i saken, och nyu hör man ej af något mer.

Speciellt. Residencet. Environerna. Folket.

72 Ungef. rakt i Norr och Söder löper mellan Löparö och Kitö ett långt, smalt och djupt sund, – eller numera rättare vik, ty endast en smal rännil förenar det med den stora fjärden i söder om bägge öarne. En knapp virst passerar man norrifrån in i sundet och kommer så till vid ett bredare ställe till byn. – Men af byn existerar nu ej mer än en enda gård – de öfriga hafva brunnit för någon mansålder tillbaka. Ett par hundra steg från bryggan vid stranden blir man då varse hufvudbygningen|103| som är envånings och fordom varit röd, men nu har ett åldrigt utseende. Genom en gård full af spån och förvarad med grind för allt fyrfota intrång, öfver en quartershög bro och en hög tröskel, genom en mörk farstu inträder man i en sal – hvitlimmad, försedd med sotiga åsar, gammaldags kakelugn och tre stora fönster med rutor i duodece format. – Till venster befinnes en liten kammare med egen utgång, hvita väggar och före resten med inbiten svärta i tak och golf. Till höger förmaket som har sett bättre dagar och prydes af en spegel med ram och förgyllda flug-märken. – Alla rummen af ett åldrigt men ljust och beskedligt utseende som gör att man trifs hjelpligen bra. De flesta fönsterna se ut åt vester – en vid|891| ängsdäld – kanske fordomdags en insjö, – och ännu sumpig, – omgifven af skogbevuxna höjder. Längst i fonden lemningarna af den fordna byn, några grushögar. Närmast fönsterna en liten plantering af syrener och bärbuskar samt kungen för alla trän på ön, en hundraårig ek med löfrik och skuggande krona, han som stod der stor och rik då våra fäder ännu lågo i vaggan, och kanske skall stå der än när våra söners lockar gråna.

73 För öfrigt idel skog och berg allt rundtomkring, och en knappast farbar väg på andra sidan gärdesgården, – ämnad blott för släda som gör tjenst för kärra hela sommarn medut.

74 Och folket i vårt sommar Residence? – Länsman Tallgrén äger stället och ön och arenderar ut åt vår gårdses husbond Tarkman, Gusta kallad, för [    ]Tomrum och något fisk och [    ]Tomrum Tunnor spanmål. – Gusta åter, sonson på sidan af Öfverste Roswall, är en fromsint och beskedlig karl, ser bra ut om man ej fäster sig vid en fårmin kring mundgiporna – och har ett enda fel: att titta i glaset litet för djupt. – Värdinnan Ulla Fia – välment och beskedlig, annat vore svårt att säga. Ogifta systrar: Wendla och Lovisa, den ena litet inskränkt och resonerande, den andra flinande och låpig, begge grofva och stora tossor. – Enda son Magnus »pappa sjelf» 5 år och något trumfig af naturen och Enda dotter Hanna Erica litet gryn om 3 år, och slutligen Hindrik, drängen, stor och ljuslätt – stupid till utseende. Vidare Snella, hyndan, lurfvig, vänlig och dum och en vanlig katt. – Nere i Bränhuset bor Bränshusgusta med familje – en humoristisk man, den trefligaste på hela ön – med ett par skrangliga ungdomar till döttrar.

75 Sådant nu i korthet land och folk och Residence – Efter allmänt råd tar Essen förmaket, Reuter lill-kammarn, Jacob och jag salongen i besittning. Jag glömde tala om våra vilkor: för rum m m. 3 mål mat om dagen och 2 gr caffe betala vi hvar och en 12 Rd. RGds i mån ett för allt, och öfriga traktamenter får vi bestå oss sjelfva.

|104|

76 Men nu till vårt lif och lefverne på denna fagra Löparö. – Derom blir ej mycket att säga, ej heller har jag tid. – Wi trifvas i allmänhet bra.

77 Första afton camperade vi alltså sju man högt, drucko thodium, botaniserade och voro muntra till mods.

78 21 Fredag. 22. Lördag. Andra morgonen reste Bygdén, Gallenius och Nylander – Nu var då Bolaget lemnadt åt sig sjelf – August och Jacob promenera mest – Odert och jag tänka på met-anstalter, och Lördags afton i klart väder resa wi ut på metfärd till sundmynningen – få 19 fiskar – mest »Piko folk» – på klippan vexer en obekant ört som vid närmare påseende befinnes vara Allium Schoenoprasumspråk: latin, gräslök.

|892|

79 23 Söndag Söndagen, sedan vi till middag smort oss med fågelstek, ströfva vi ut för att se oss omkring – komma öfver på Spången öfver smalaste stället af Långviken till sydligaste delen af ön – mycket vacker natur – och stora fiskar visa sig i viken – beundra de vackra blommorna af Viburnum Opulusspråk: latin. Midsommarnatten var mulen och varm – inga kockor brännas här numer. – Men vi väsnas uppe till kl. 12 och tänka på knytor och flickorna der uppe i Norr.

80 24 Midsommar. Midsommardagen bar mulen hufva med regn och storm.

81 Johan v. E. till ära aflossades en mängd skott – harmoniskt hurra upstämdes och dagens hjelte väcktes med våta syrener som kastades i synen. – Caffeknorrar för hela bunklaget kunde då icke undvikas.

82 E. m. var stor målskjutning – och Odert satte upp sin hvita mössa på 42 steg, men visst blef den tilltygad som ett såll.

83 Studerar Ståndsparallellerna. – Är på humeur att criticera – kallar Jacob en gammal ungdom – Reuter prosaisk – och August ett vandrande apothek.

84 Det var en ganska obetydlig midsommardag.

85 25 Tisdag. Hartmans Flora, – promenade i moras och bäckar – jag botaniserar nuförtiden mer än nånsin förr. A. med Reuter stort id och abbormete vid spången, +5 ℔ – Det trefligaste är att man ser alla fiskarna der de vandra långs botten.

86 26 Onsdag. Hartman i eken. – Der sitta vi 3 stycken i ganska bequäma fauteuiller deruppe, som höns på vaglarna. – Ämnar mig till staden efter pianot, men det blir stilla lugnet.

87 27 Thorsdag. 28 Fredag Kl. 11 f. m. Resa till staden på Galeasen Lilla –, lastad med ved och förd af skippar Söderholm, en sömnig personage, dertill odrägligt lat. Från 12 till 5 ligga vi för stiltie vid Djupsundet – lägga så ut – få åter stiltie – ankra vid Tranö – gör en utflygt med skeppsjollen. – kl. 12 midnatt få vi en liten kultie – och medan jag den ljusa natten dels studerar Sakontala, dels sofver på vedträna, komma vi|105| ändteligen kl. ½ 6 till Helsingfors – Här ser lifligt ut – upför Mariægatan – gardinerna äro fällda hos Borgströms – det är tomt hus – Kirchners pagage logera nu hos general Ernroth. – Bullrar så upp Calle S:r – hyggar mig der en smula, sedan till mitt logis och finner Strömborgs ännu quar. – Nyhet: att Pipping är adlad – välförtjent! – För öfrigt inga förändringar ..

88 A: Efter diverse språng Spektakel på afton: Der Maurer und der Schlosserspråk: tyska Opera, Musiken af Auber, originell, glad, förtjusande. Kesteloot tar på öronen, lilla Koehler på ögonen – Olivier är den unga murarn|893| som gifter sig med lilla Koehler men blir bortröfvad sjelfva bröllopsquälln och tvungen att mura in en Turkinna och hennes ertappade courtiseur. – Men stackars lilla frun är i en faslig nöd och lider mycket spe andra morgon af squallersystrarna – och harmen på köpet – Ach der abscheuligeche .... gestern sagte er zu mir, morgen, sagt’ er, sollst wirdst du mehr wissen alls jetzt – du Himmel! nun weiss ich ja gar nichts mehr als vorher ............ (– Allerliebstes Ding s’ möchte doch ihm sehr slecht gefallen haben dich so zu verlassen, und wer hatte an seiner Stelle nicht tausendmahl solche ungelegliche Reise verwunscht?).språk: tyska

89 29 Lördag. Hfors. – kl. 1 anländer Storfursten från Reval full med folk – 200 Lustfärdare, ganska litet sägande ansigten af gammal adel, ett par vackra damer, och några konstigt utspökade dito. – Sjelfvaste Kung Rehbinder var med; – och sednare på dagen kom ochså Menschikoff så att det var nobelt i staden, det kände man i sjelfva luften. – Med mycket bråk skaffat jag ut mitt piano på jagten och afreste åter kl. 9 a. i sälskap med Fredr. Nylander.

90 30 Söndag Så gick det in på natten med god kultie, och vi tänkte vara fram till caffetiden. Men hast du mir gesehn!språk: tyska – vind kantrar om, blåser opp, vår skeppare blir haj och förlägen – och caffetiden ligga vi hel fast i land vid Finnörs skatan och Norrkulla. – Fåfängat var sedan allt lock och pock för att förmå skiparn att kryssa –, här lågo wi hela Böndagen ut och hade orimligt tråkigt ..... gjorde väl landgång, men träffade bara ogint folk och förargades.

91 Sent på quälln läto vi ro oss till Löparö och lemnade skuta, skipare och piano åt sitt öde.