Maj

Maj 1838.

Stod’ der en engel vid lifvets port,

ropande högt: »Välj, yngling, fort:

här leder stigen till lifvets höjd,

kampen och segren och segrens fröjd.

Kämpa och njut! Men din njutning är kort:

skördaren mejar i wåren dig bort.

Skyr du för skördaren – ändra ditt val:

här leder vägen till lifvets dal;

Slingrande stigar bland dimmorna gå,

matt glänser solen på himmelen grå,

blek som en höstdag är rosens knopp;

Sent skall dock sluta din vandrings lopp.»

»Aldrigoriginal: Aldrig – jag sade – du himmelska båd!

aldrig jag tänjer min lefnads tråd!

Tungt är att vandra i lifvets dal;

höjden jag älskar – för den är mitt val.

Gif mig, o engel, gif njutning och strid,

skördaren gifve sin eviga frid!»

d. 11 Maj.

4 1. Tisdag. Första Maji! – Välkommen, primula verisspråk: latin, du äldsta dotter af den nya solen. – Välkommen åter till Nordens kulna barm!

5 Warm wår! Hemma – Dagbok. – Med I godt compani mjöd och musik hos Menn. – Mjöd äfven hos Rpffs. Ohyggligt mycket mjöd. – Tullii ovisite hos Staudinger »blott för att hålla ord» – Det var Justi födelsedag. – Ingen var der hemma, T. och jag vände om vid bron. T. spottade besatt. – Sedan jag ändtligen slapp honom, vände jag om; fann Justus och Cederman, togo ett parti boston och ett par glas punsch. – Sådan var min första Maji –

6 Hos Borgströms var stort Caffe. –

7 2. Onsdag. Warmt. – E. m. visite hos Rpffs. Las högt l’Oncle et la Niecespråk: franska, en liten Novelle. – Sedan promenade med damerna åt långa bron. – Grædeners Concert, skall ha warit mycket litet besökt. Musik på Friherrinnans vackra, nu ostämda piano. –

8 3. Thorsdag. Studerade Algebra. – E. m. Nationsmöte för begge Afdelningarne under præsidium af Hällström. Föga afgjordes. Frågan war om Matriklar, intagning, gemensamma Statuter. – Wederbörande wille gerna dela Bibliotheket, men deraf blifver intet.

9 – Sednare: Willebrandt, J. Staudinger och Cederman boston hos mig. −21 k. – Undertiden var en vacker illumination och mycket folk i rörelse; hvarföre sedan förtretad att ej ha sluppit ut. Kl. 11 a. följde kronohagiterna hem. – Det war det skönaste Majmånsken i naturen. – Mötte det englabarnet M:lle Bratt med sin mor och syster. – Englaväder – en lefvande poesie i naturen. – I alleerna kastade de med späda löf beklädda lönnarne långa, mystiska skuggor, – de hvita husen blänkte i månskenet, och hafvet slog med doft sorlande vågor mot den nära stranden.

10 S. d.Samma dag kom Lundmark med sin fru hit till Hfors. –

11 4. Fredag. Thuneberg och Strömborg frukost hos oss. Uggla med; berättade upbyggliga historier från unga år. – Kl. 12 f. m. med J. Sr och Cederman promenad till Sparbanken, der wi rökte cigarre, drucko öl, mjöd, och slogo keglor med fatala numror. – Mycket warmt.

12 – E. m. Muschka med Borg, C:n, C S:r. – Sedan promenader. – Wackra dagar, då man trifves ute bäst.

13 5. Lördag. Sysslade ifrigt med Digniteter, Rötter m. m. –

14 Fru Lundmark visite hos Rpffs. – E. m. Medicinsk blusning på Sparbanken för Haartman som afträdde från sin Academiska bana. – – Wi obehörige – en stor mängd folk – åskådade kalaset och hörde fältmusiken ifrån Sälskapsträdgården. – Ganska trefligt. – Sedan med Cederman och J. S:r soupér hos fru Åhrstedt, der Justus befallte fram en bout. portvin, och Wacklins stora Pan sväljde en stor kork. – Sedan en äfventyrlig promenad. – Visite hos Prof. N. på mera ovanlig tid. – Ett rätt artigt emottagande.

15 Om herr Prof. anat sina gästers besök så här dags så hade wi och i synnerhet C:n, stått sig slätt. – Portvinet gäste en smula i hufvudet; wi fingo tag i en Isvoschik och åkte grasatum kl. 12 på quälln. – Sednare mötte wi gens’d’arme patrulln, talte väl med »brat’arne»original: ”brat’arne och redo på deras hästar. Anfäktade slutligen brandvakten och skreko med möjligaste precision kl. är 12 slaken! – Beskedligt hem kl. 3 på m. sedan wi i det vackraste månsken promenerat vida omkring.

16 6 Söndag. Hörde Grahn predika. – Warmt.

17 A: Med Blank ovisite hos Thunebergs. Derefter hos Rpffs, Bk boston med Engel och herskapet. – Moi musique au pianoforte, – Depuis – petite proménade, car le temps etoit très beau.språk: franska

18 7. Måndag. – Sedan Idman och jag fått våra Disputationer både från boktryckare och bindare, reste wi nu omkring med dem, görande ej mindre än 24 visiter på en f. m. – Mötte derunder ett ganska artig emottagande, många lyckönskningar m. m. som ej har så mycket att betyda. – Äfven gubben Thesleff som fick ett ex. inb. i maroquin, var rätt artig. – – Af ett löjligt misstag om gårdar, aflemnade wi hwar sitt exemplar hos prostinnan Palander med döttrar – Den återvändande jungfrun sade: »Mamsellerne fråga hwad det här skall vara till?» –

19 På e. m. förbyttes det sköna wädret i kyla och rusk som fortfor flera dagar. – Läste Jacob Ärlig.

20 8. Tisdag. Kallt. – Studerade fåglarna på Finska Museum. – Afhörde Mineralogie. – Visite hos Lundmark som ända sedan sin hitkomst varit|695| mycket sjuk. – Hwad han var affallen, arma karl, det gjorde mig ondt. – Mest talade han ändå om musik.

21 9 Onsdag. Kl. 3 e. m. förlorade vännerna, universitetet och fäderneslandet den allmänt älskade Keckman, – en känbar förlust!

22 Kallt. – Thuneberg souperade med oss ägg. – Trefliga gubbe!

23 10 Thorsdag. Kallt. – Oämne. Mineralogie m. m.

24 – Lüders Concert, mycket litet besökt, – icke heller af mig. Vigtigare är den nyheten att wi få hitförvänta Ole Bull! –

25 S. d.Samma dag – Muschka hos mig med C:n, Borg och C. Sr. –

26 11. Fredag. M. A. Castren afreste åt Lappmarken och följdes af några muntra gubbar till Sörnäs. – Efter någon derstädes inlagd bravour i blusning, följde Piponius och C. Helander ytterligare till Gammelstan. – Här ingick P. för att anskaffa en bouteille öl och, – dröjer något länge. H. går efter i ett gammalt ruckel, finner dörrn låst, och öfverfalles i farstun af 2 eller tre karlar, får flere slag af påkar, tills han åter krallar sig ut. – C. ser detta från kärran, skyndar dit och får ett påkrapp så att han ligger. – P. kommer utrusande från stugan alldeles blodig, dock endast ur näsan. – En hop pöbel, gesäller o. d. församlar sig och misshandlar ytterligare wåra gubbar som intet motvärn göra. – H. blir skuffad mot ledstängerna vid forsen så det brakar i dem. – Ändtligen komma de med plats unnan, sedan de fått betala 10 Rub. för en ruta som de i hettan inslagit. – Och allt detta utan ringaste anledning, – ty alla tre äro mycket fridsamma karlar. – Man reste tillbaka till Sörnäs, dit P. A. Ervast tillkallades att pyssla om gubbarna. Följ. dag reste Castrén; ingen vidare afaire gjordes.

27 12. Lördag. A: hos Staudingarne, hvarest Calle på Cucu lät bortspela sin bord studsare. – Moispråk: franska, icke deltagare. – Wi roade oss i yttre rummet med en liten Muschka. – Blanken utrest till Domarby, dröjde borta till morgon. – – Frustraneus labor et vana spes noctis.språk: latin – Nära att i en port blifva öfverkörd af 2 droschkor. – Med plats undkommen.

28 13. Söndag. Hörde Grahn en stund från gången. – Middag: Trädkarl med friherrliga herrskapet. Ständig otour. – A: Thé. – Såg på boston hos Staudinger.

29 14. Måndag – Efter lång väntan, bref af Mamma. – Studerat Gyllenhaal, för att ladda till min disputation i öfvermorgon. Dessutom Mineralogie.

30 15. Tisdag. – Sophie. Något blåsigt men klart väder. – Insekter. Väntat på ÅngStorfursten som skulle komma från Åbo. Hela Esplanaden hvimlade af tusendetals personer, blandat sälskap, – men ingen furste kom och massorna glesnade småningom.

31 Så min Sophie dag.

32 16. Onsdag.

Min och Idmans Disputation pro Exercitio.

33 Kl. 9 m. hade wi beställt frukost hos Wahllunds – så när hade wi blifvit utan, genom ett missförstånd. – Närvarande voro endast officianter, 7 till antalet. – Kl. ½ 11 till ½ 1 räckte Idmans disputation. Opponenter woro Mag. Törnegrén och Blåfield. I. stod sig bra nog.

34 Vid middagen voro, utom officianterna, närvarande som bjudne: Rosenkampff, Blank, och Idmans bröder. – Äfven Lundmark hade jag bjudit, men han mådde ej rätt väl, sade han. Middagen var süperboriginal: sübeprb. – Portvin, Madeira, Hochheimer, och Mallaga flödade. – Idman proponerade Sahlbergs, jag Rosenkampffs skål. – Præses gratulerte oss – mig på förhand. Efter maten röktes, och dracks Caffe till 4, då wi, wäl laddade med materiella håfvor, aftågade till vår intellectuella exercis. – Præses och jag bestego chathedern helt manhaftigt. Hirn war prior opponens, och började med att opponera mot titteln. – Wi förliktes bra, jag hade alltid något att påstå, och vid slutharangen complimenterte han att jag »tam viriliterspråk: latin» utstått min press. – Posterior opponens Justus S. slog oss (Præses och mig) i synen med ett grufveligen långt tal – opponerte sedan helt klyftigt; jag hade stundom svårt att slå mig lös; slutligen förliktes wi; – Justus höll åter ett tal, Præses gratulerte och uptåget var slut.

35 S. d.Samma dag såg jag opponenterna och några af vännerna hos mig. Vi drucko thé, sjöngo och tömde ett par boutêiller Teneriffa. Således kalas från morgon till quäll.

36 Räkningen hos Wahllunds steg till 46 Rd. 12 ʄ att för oss begge tillsamman. Wi hade gjort skäl för oss, Jag mera vid frukosten, Idman vid middagen. Wåra gäster likaledes. – Tryckningen kostade [  ]Tomrum Rub., Bokbindaren 10 Rub., Isvoschikarne och Cursorerne 5 Rub. och således hela kalaset omkr. [  ]Tomrum Rub. – Temmeligen dryg depense!

37 – Så lydde Respondentens för Partic.Particulam XIV, Partis secundæ af C. R. Sahlbergs Dissertatio Entomologica Insecta Fennica Enumerans; – In opponentem priorem.språk: latin

38 Præclarissime domine Phil. Candidate! Amice honoratissime! Quod hodie in celeberrimum auctorem inque me partes priores oppositorias tanta benignitate susceperis, facile agnovi amicitiam tuam. Qua fretus et certe confidens, omissa ulteriori verborum mora, te, velis facilem et benevolum, velis quoque indulgentem mihi te præbere, etiam atque etiam rogo. –språk: latin

39 In oppon. posteriorem.språk: latin

40 Præstantissime domine opponens! Amice exoptatissime! Veteris tuæ amicitiæ novum hodie mihi præbes indicium. Quum vero, diuturna familiaritate, studiisque communibus, perbene tibi notum est quam, hac occasione, indulgentia tua mihi opus sit – non possum quin patientiam tuam et humanitatem et amicitiam admodum a te exposcere. –språk: latin

41 Kort och begripligt – – declameradt – icke uppläst från papperet.

42 17 Thorsdag Med Idman en skyldig reverens för Sahlberg. –

43 Rosenkampffs resa till NyCarleby afgjord. – A: Stor blusning hos Idman, hvilken jag, ehuru bjuden, ej kunde bevista, af skäl att Lundmark lofvat helsa på oss. – Utom L. voro hos oss alla tre Thunebergarne och Falcken. – Fjerde man i boston −2 Rd. – – Lundmark talte om sin plan att flytta till Kudnis, – bad mig skrifva till Mamma. – »Jag ser mycket på att herrskapet har ett godt instrument i gården – Mamsell Sophie spelar nu den Stumma med Emelie, och det går alldeles bra!»

44 18 Fredag. Opost. – E. m. Bjuden på Keckmans begrafning, såsom representant af wår afdelning: Samlingen, som var ganska talrik, skedde på hôtel du Nord, hvarifrån tåget utgick åt begr. platsen. Linsén upläste verser vid grafven, och rörda vänners händer fyllde den med jord, – och jorden gömde i sitt moderliga sköte ett redligt och trofast Finskt hjerta, sådant sällan något klappar mer. – Hvile torfvan lätt öfver din tidiga graf!

45 Med den stora grafölskringlan under kappan följdes jag hem af några andra af gästerna kl. 7. – Sedan visite hos A. Essen der wi utbytte historier om »förriga ofreden» m. m. –

46 19. Lördag. Stipendiatuprop. – Alex. Ingmans Disputation för Med. graden »Om curerandet af Syphilis utan quicksilfver», ett arbete omtaldt såsom ovanligt dugligt, under Ilmonis præsidium. Här upträdde Snellman och Nervander som Extra opponenter, och det var grannt att höra Ilmonis tal till dessa båda; till Nr: »att han och Universitetet gladde sig att numera säkert få behålla en så utmärkt man» – och till Sn bland annat: »jag högaktar i herr Mag. en man som oaflåtligen följer sin öfvertygelse, och är säker att herr Mag. äfven framdeles, enligt den, skall arbeta för Wettenskapens fortkomst om äfven omständigheter i det yttre icke alltid vore ljusa nog. – – Vivatspråk: latin Ilmoni!

47 Kort visite hos Cn. Sedan hemma. –

48 20. Söndag. Okyrka. – Lundmark med fru, samt Capt. Becker och begge Blåfieldarne middag hos Rosenkampff. Vid bordet börjadeoriginal: börjad Br och Rpff|698| gå åt musici, sägande »att de vore de onyttigaste menniskor i verlden.» Häremot reserverade sig Lk ganska tranquilt, men Blank blef het: – »Häldre äter jag en god bit, sade B.:r, än jag hör musik. Njutning mot njutning.» – »Den njutningen ha äfven de oskäliga djuren», sade Bk. – »Vi ha exempel att musiken dödat menniskor genom nerfslag»,original: nerfslag, sade Rpff. – »Men vi ha exemp. att den upväckt (sken-)döda, och det är ändå mer»,original: mer, sade jag. – Lk och Becker disputerade sedan hela tiden.|43| Lk berömde P.burg, Becker Stockholm, och Rpff beskref P.burgska policen. – Lk påstod (denna gången falskt) att Sverige gått tillbaka sedan Gustaf III:s tid. – Han torde dock ha ment i den Dram. konsten, och deri har han måhända rätt.

49 S. d.Samma dag – Promenade i Sälskapsträdgården 6–8. Mycket folk, vackra flickor, och gröna löf och ganska trefligt. – Thé dersammastädes.

50 21. Måndag. Studerade fåglarne. – Besåg en oerhördt stor oxe, som sades väga 90 pund, vistes för pengar och såldes på auction för 200 Rubel. – Uttog ett välkommet bref med fem röda lack. – Ole Bull är kommen i dag. – Köpte försigtigtvis redan billet, som kostade fem Rubel. – Kort visite af Lundmark. »Hos Borgströms har jag hört en dubbel quartett, hvars make ej förut blifvit hörd i Helsingfors. Kellerman, Ole Bulls förbud, en snäll violoncellist, Pacius, Lüders, Grædener Stein m. fl. utmärkta karlar, deltogo deri.» –

51 A: J. Staudinger och A. Essen, chez moispråk: franska, sedan promenader. –

52 22 Tisdag.

Ole Bulls Concert.

53 Sexhundrade billetter a 5 Rub. utsålda. Allas väntan spänd. Mångfaldiga rygten i omlopp, – att Bull icke låtit höra sig på repetitionen, – att han negligerat de andra artisterna m. m. –

54 Concerten börjar kl. 7, – en wald och gentil samling. – Alla blickar riktade åt ett håll. – Först en utnött ouverture, exequerad af amateurerna, – O. B. lät vänta på sig till kl. 8. – Ändtligen visade han sig – en lång, smärt gestalt, ganska enkel till sitt yttre, men med ett högst intressant ansigte. – Tystnad, djup som grafvens. – Han började, – i början moderato, – men mer och mer brann hans öga, hans drag lifvades, hans hufvud rördes och det långa ljusa håret nedföll öfver pannan. – Underbar var han stråke, – underbar i fermete i precision och renhet, – det väntade man sig; underbar i de mest konstiga allegro 128:delar med språng af fyra octaver m. m. Men äfven underbar genom den högst|699| fina, ömtåliga och på samma gång djupa och hänryckande känsla som andades deröfver sin etheriska flägt.|44| Jag kan och vill ej gifva mig ut för någon kännare af musikens hemligheter, men jag tror att jag kan ana dess betydelse, och upfatta, – icke konsten – menoriginal: med det som denna vill uttrycka: menskliga andens utgång från den eviga harmonien och ständiga sträfvan att till densamma återgå. Jag tror att musiken är ett lefvande språk för denna oändliga längtan som slumrande eller vaken dväljes i djupet af hvarje menskligt bröst. – Vaknad en gång har den blifvit upfattad af själar med högre, odödliga anlag och återgifven i toner, – den försinligade harmonien. – Men uppfattningen tillhör, i mer eller mindre mån, mängden, och förutsätter ej ens musikalisk theorie; förmågan att återgifva är sällsyntare och är egentl. den som bildar compositeuren. – Hvarje compositeur bör bedömmas efter widden, klarheten och sanningen af denna förmåga. – Och efter detta sätt att dömma, måste Ole Bull stå på en svindlande höjd. Hans expressiva talent är så stor att tonerna tyckas både gråta och le under hans stråke. I hans Polacca guerrieraspråk: italienska kunde man ej misstaga sig på det ställe der en moder begråter sitt barn, en flicka sin förlorade älskare. – I Solo quartetten framblixtrade, äfven den otroliga executiva färdigheten oberäknad, en så förvånande rikedom och omvexling att man, liksom vid farten utför en strid fors, endast såg föremålen skymta förbi utan att hinna fästa sig vid något särskildt. – I allmänhet andades en i hans musik en så fri och frisk ande, – endast att förlikna vid den lefvande naturens. Dock gick han stundom åt djupet i den renaste, skäraste moll, genom hvilket man, liksom genom en gaz, tyckte sig se odödlighetens andedrag häfva hans bröst; – dock icke hans, ty här glömde man individen för den allmänna, eviga känsla han så mästerligt förstod att återgifva. – Aldrig glömmer jag det hänförande heliga lugn som bredde sina seraphiska vingar öfver Ole Bulls musik! Stum af tjusning och genomströmmad af en känsla af evighet, tyckte man att hjertat uphört att slå, i sitt innersta vidgadt af oändligt rörande toner.|45| Men förtrollningen löstes snart af det oerhörda buller af bifall som från alla sidor höjde sig. Icke nog med aplauder, stampade man med fötterna, bultade med käpparne, och skrek sig hes. Man trodde att huset skulle ramla. – Jag satt på god plats, – och talte äfven med Lundmark, som väntat nästan en vecka på Ole Bull. – Hans förtjusning var svalare än jag trodde. »Det är en otrolig fermeté, men» – Såsom tacksägelse för aplauderne framträdde O. B. än en gång och spelte Ryska folksången. – Än en gång stormande bifall,|700| än ett graciöst leende, en bugning af den store mästaren och concerten var slut. –

55 Efter en stunds sansning under almänna promenadens lönnar hemkommen, fann jag äfven Blanken i djupa tankar, och hittade sedan en lapp med början till en reflexion öfver Bull: »Ole Bull är en musikalisk svallning.» – Mer hade han ej medhunnit för denna gång.

56 23. Onsdag. Bref till Sophie och Mamma. – Lundmark reste kl. 6 a. Hos Essen. – Blanks Lappska resa afgjord.

57 24. Thorsdag. Christi Himmelsfärdsdag. – Okyrka. Stor frukost hos mig, hvarvid bestods stekt fisk, metwurst, öl m. m. – Ibrahim Montin beskref huru han på sin Lappska resa courtiserat en Lappflicka och till svar blifvit hotad med yxhammarn. – Promenad en corpsspråk: franska i det skönaste väder. – Derefter återvände frukosterarne till mig; – vi togo våra pipor och vräkte en stund, äfven en corps.språk: franska »Jag undrar, sade Justus S. bland annat, hvar wi skola sitta en tio år hädanefter?» – »Åh, genmälte Essen, då sitter wi wäl med ett halft dussin hvithåriga, snoriga och skorfviga ungar omkring oss.» –

58 E. m. Med Rosenkampska damerna promenade att se på furst Menschikoff som kom storståteligen brusande in åt bryggan, betraktad och beundrad af en otalig mängd nyfikna ögon. –

59 – Sedan boston hos Staudinger, +2,50 på fides. – Sedan promenader då wi mötte Ole Bull som gående i ett sälskap med frunt. talte med M:lle Frenckel, som åter hörde högt andägtigt.

60 25. Fredag. Språng angående Logrens Banco lån, hvarmed Wederb. krånglade. Sista Musikaliska Soireen, hvarvid man hade hopp att än en gång få höra Ole Bull; men Wulffert, hvilken för detta som för mycket annat förtjente ett hederligt kok stryk, hade bjudit honom till sig på souper och quarhöll honom der. – Samtliga soiréare kommo således tillbaka med långa näsor, sedan wi likväl fått höra den vackra ouverturen till Don Juan för full orchester. – Följ. morgon afreste Ole Bull, åtföljd af Stein, till Åbo.

61 26 Lördag Rad af warma vackra dagar. Fåglar på Finska Musæum. Bevistaden en obduktion på Anatomiesalen. Den döde som war ovanligt fet, hade varit Waktmästare (40 år af fullkoml. frisk och stadig kroppsbygnad, – dertill vackert utseende) och i något anfall af hjernfeber skurit sig först twå gånger i halsen och sedan pulsådrorna på begge armarna af, hvarefter han ändock haft krafter att öpna dörrn för sin hustru och lefva ännu i twå timmar. Ursin som obduktor, fann ingenting i olag. –

62 Promenader med käpp; det var en tid då jag bedyrade att jag aldrig skulle gå med käpp eller låta bränna mitt hår, – men tempora mutanturspråk: latin.

63 – Promenade till Aug. Essen som berättade att Calle E., ehuru låfvad enhälliga laudatur i Borgå, på hög befallning icke fått undergå prestexamen. – Så långt är det nu kommet. Han tänker besvära sig.

64 27 Söndag. Hörde Melart predika. Middag hos Thunebergs. Ida spelte och viste prof på sitt Orientaliska snabbmåleri.

65 Kl. 7–½ 10 promenade i Sälskapsträdgården. Thé, cigarrer m. m. Här war nu full grönska och mycket folk, högst trefligt. – C:n, C S:r och undert. – arrangerade en båtfärd; flere deltogo – wi gungade ut i den vackra viken, mötte en båt från Sparbanken, lastad med mjöd, togo en bouteille och drucko ogeneradt herskapets på stranden skål. – Kastade sedan bout. i sjön, då en hel svärm ungdom roade sig att kasta till måls på den. –

66 C:n, S:r souper hos mig. – Promenade – Rpffs jungfrur Sophie och Josephine ute kl. 12, blefvo förlägna vid mötet. – Den vackra Hedda sade osannt. –

67 Ovisite på T:ms Stentryckeri.

68 Parenthes:

Notturno.

Ack dunkla quäll!

ack vackra natt!

ack måne gömd i skyars flor!

Ack vackra natt: –

i skuggor gå

af veka flägtar kysst, på tå,

hur lätt – hur gladt!

70 Det är en vacker natt, – en natt i Maj, – i Maj, en natt i Maj! Kring lifvets späda former flöt ett silkesflor. På dunkel bädd sjönk Hebe, ungdomens symbol, – och sidenskuggor vanka vårdande kring bädden nu.

71 Nu! Se der, den lätta skyn flöt unnan i en hast, och månan glänser barnsligt half ännu. Ritsch! Der for en fin vind öfver sjön. Nu darrar vågen så silfverhvit – – – – – – –

Ack friska vind, ack fria våg,

Ack lätta lif i sommarnatt!

En sky! en sky! – Jag har dig fatt,

du får ej fly. – Ack vackra natt,

hur lätt, hur gladt!

Är det ej du, xx, min vackra vålnad, min fina sammetsskugga du?

Hör löfven darra,

dem kysser vinden

med warma läppar –

men blyga blomman böjer

sin blyga panna

och ler i tysthet.

Ser du icke, blomman ler, den vackra, blyga blomman! Du ler ochså, ja ja! Jag kysser dig som vinden, – då ser du ner, då ler du blott, som blomman!

Ser du derborta

i lugna viken – hur hvita stjernan

ser ned och tittar – i djupa barmen

af ljusblå sjön. – Men lätta vågen

ler högt dernära – och hoppar lustigt

i kapp med stjernan – hvars hvita stråle

dess panna kysst! – – – – – –

Fåfängt ber du. – »Oss stjernan ser.» – Den höga stjernan, hon är ej warm som jag – hon kyler blott. – Warm – ha – purpurn öfversvämmar din kind. Ack silkesform. – Ack hvälfvande vågors veka natt, twå vågor af brännande snö. Din andedrägt bränner min kind. – Din sista bön, – ej mer! – Ack vackra natt!

78 28 Måndag. Bref till Logren. Insektpromenad åt Sälsk.trädg. der föga annat uträttades, än att jag tömde en bout. öl. – A: hörde skolgossarnes choral i stämmor, mycket vackert.

79 Calle Sr, Aug. En souper hos mig och öl. – Sedan promenader, som äro mycket moderna nuförtiden. – Liebliche Nacht!språk: tyska

80 29 Tisdag. Fåglar på Musæum. – En fångad lefvande skäl vistes på stranden. C. S:r soupér hos mig, – talte mycket om sina relationer till Lko. Erbjöd mig presentation. – Tackar ödmjukast, min ädle vän.

81 30. Onsdag. Anmodad af Aug. Essen att bevitna en examen med hans disciplar Gust. Armfelt, Wilh. v. Hausen och Axel Palmfelt. Pojkarne hade ej hunnit särdeles långt, men tycketes fått stadiga grunder. Underskref tillika med Hejkel och Hedberg deras med witsord försedda betyg. – Sedan öl. – Calle Essen talte om sin Borgoafaire.

82 E. m. fåglar. Opromenad åt Kronohagen. – Wäinämöinen.

83 31 Thorsdag. Bref till farbror G. i Uleåborg. – Blanken ämnade resa i dag, men måste vänta på Grönblad. – Cederman, C Sr och Borg boston hos mig, i regnwäder. +90. – Muntert. C. om L., om sitt afsked som warit mycket ömt, om hennes souvenir m. m.. –

84 Hos Rpffs vistas dessa tider Sophies syster Lotta som är en vacker ungdom med ett städadt och hyggligt sätt. Dertill, strängt hållen af sin mor och mindre än de flesta Hforsska ungdomar erfaren i wåra lättsinniga dagars fåfänglighet, flärd och synd.

85 Vue: Wer nich liebtspråk: tyska – etc. Wackra dagars lätta lust! – Lefvande lif och leichtes Sinnspråk: tyska. – En ganska grön Maj!

86 Bostondæmonen har ochså tagit till flykten. Nu endast 8 quällar boston och Muschka. – Wåren regerar i stället. Werlden är ganska rolig, – en helt ny uptäckt!