September

1 αωληʹ..

2 ΕΦΗΜΕΡΙΣspråk: grekiska
DAGBOK
1838
H: 2
September, October, November, December 1838.

3 NYCARLEBY Z: TOPELIUS.

4 MDCCCXXXVIII.

5 מוׄרׇשׁי לְבָבִיspråk: hebreiska

6 Job – 17 – 11.

1838.

September:

Der kom en sky – den log så röd som rosenknoppen ler. – men ack hur snart farväl den bjöd för att ej komma mer.

Dock der en annan lika klar och strålande igen – ? Runeberg.

Flykt och återkomst och åter

flykt! hwem har åt timman, stunden

lånt minutens lätta vingar?

hwem bad solens hästar skena

i galopp kring himla hwalfvet?

hwem böd så den vackra dagen

sjunka ned i quällens armar?

Hwem förblekte rosens kinder,

och hvem skrämde lätta svalan?

Hwem har grumlat himlens azur,

grumlat klara silfvervågen?

Hwem till gäst bjöd kulna Nordan?

Hwem med rika stjernor åter

strödde det förblekta fästet?

Hwem – ? – densamme, ja densamme

som böd vårens rosor knoppas,

som böd junisolen stråla

som mede rika skatter strödde

kring den jord – den Crœsus-rika

som han snart skall göra fattig.

Lifvet vexlar här med döden –

nej blott verksamhet med slummer.

EnIngen död är till – blott samma

evigt ordningsfulla skiften!

Lifvet stiger ned i dvalan

liksom solen går i natten

för att än föryngrad upstå.

Stunden flyr – ack fånga! fånga!

Lifvets höstdar äro långa,

lifvets blomningsdar ej många;

Stunden flyr – så fånga! fånga!

9 Men låt oss tala om något annat. Jag är så temligen vid humeur att vara munter i dag, och det är icke alla gånger det bestås, mon cherspråk: franska Ephemeris. – Oss emellan sagdt, det är i det hela besynnerligt nog det, ty kl. är ½ 12 i rappet, jag har i quäll aplauderat åt Thisbé och Angelo Malipieri, och den musikaliska Decembernordan, som håller sina ulfserenader derute i kolblinda natten, borde snarare öka än minska mina tragiska intryck; men saken är nu engång den att jag för närv. är ganska belåten med hela verlden, och med denna förklaring börjar detta häfte af dig min kära Ephemeris, – alla onda tecken till trots midt på en Tycho Brahe dag till på köpet. –

10 Om jag icke wore så säker på den herrns benägna öfverseende som är den ende som kan och får och will läsa dig min kära Ephemeris, så skulle jag litet skämmas för att ha till den grad försummat dig att wi nu måste genom minnets skräphögar gräfva oss ned från December till September, och så åter upp igen. – 11 December – Det är en stor hemlighet oss emellan. Men jag börjar ledsna vid den methoden. Jag tänker hinna upp min tid – jag önskar jag finge den att stanna en moment så jag kunde hämta andan under språnget.

11 Jag sade att du, min vän och förtrogne, – Ephemeris du som i sammanhang, i stil och composition förråder ett så omisskänneligt tycke af din författare – att du skulle hafva en enda läseare, nemligen monsieur moispråk: franska. Härmedelst tar jag mig friheten att på det höfligaste sätt i verlden försäkra en och khvar obehörig person att han ej har det ringaste med min Ephemeris att beställa; – och är den köttsliga begärelsen till andras hemligheter, den onda lust som wi pläga kalla nyfikenhet, alltför stor, – så råder jag ännu en gång att låta denna sida vara den sista som läses, ty annars utsänder jag öfver samme nyfikne ett förskräckeligt Anathema Maranataspråk: grekiska.

12 Och hwarföre det, mon frèrespråk: franska? – För det jag tänker spela öppet spel denna gången: jag tänker Lithographiera mitt hjerta med alla dess tillbehör, – en skön plan! – och derföre will jag af ingen tittare weta. –

13 Obehörigheten har blott högst få undantag, det får jag lof att säga. – Och ännu engång, när jag rätt besinnar saken är det icke alls underligt att jag lemnat efter min tid, jag som har så många saker på engång att sköta:|745| Lärdomshistorie och Courtise, Ephemerer och Brücknerska Variationer, Juntor och Spektakel, – Nej, nej det är icke underligt alls – Rättnu vet jag, som Holbergs Vielgeschrey, icke mycket till mig af bara hufvudbråk. –

14 1. Lördag Kort förmiddagsvisite hos Lindquistens för att tillställa Emelie ett bref från wår lilla Uleåborgskaoriginal: Uleåborska Sophie. Men Emelie är ej hemma, endast Thilda som spelar variat. till »Ack hwad för en usel koja.» – Emelie är med sin Mamma på prostgården. – Herrskapet Snellman som kommit i går, resa i dag. Således afskedsvisite. – Vore jag jaloux – utan både anlag och rättighet – så – Just när jag går ser jag de återvändande vid Whms hörn.

15 S. d.Samma dag kl. 12 m. med friherrinnan, Mamma, Sophie och öfriga tillbehör, barndomen undant., Hallonfärd åt skären. – Wi landa vid egen grund, wid Alörs Wattuungarne, ströfva litet, göra opp eld med tillhjelp af min bössa, spisa middag och dricka Caffe på gröna strandens gråa stenar. Det är gudomligt wackert: himlen blå, luften ren och ljum. Icke en flägt röres öfver det vackra sundets wattenspeglar som vid motstående stranden återkasta bilden af en rödaktig ganska hög och brant bergshäll som stupar ned i watnet. – Jag föreslår att wi här anlägga ett sommarslott. Stället är förtjusande. – Wi äro wid det gladaste lynne i werlden. – Efter midd. plocka wi hallon på alfvare och få otroligt mycket. Wåra käril fyllas, wi ro med jemna årtag mot kubban; vinden som hit hade fyllt wåra segel, är nu insomnad; wi hinna kubban i mörkningen kl. 8. – Här äro gubben Cius och frun förut. Gubben ut ännu med näten, kommer sent hem. – Wi krypa till kois och jag sofver som en prins på golfvet. –

16 2. Söndag. Det skönaste wäder i werlden. – Nu ut i det fria. Rensar min bössa. Laddar. – Tar opp krokref, får 4 wäldiga abborar. – Äfven näten rendera bra, frukost och jagtfärd först till Hummelskär. Ingen lycka. Hundarne äro Diana och hennes 2 ovana walpar; de äro ej inkomna i saken. – Sedan till Aspskär med samma otour. Här finna wi ruiner af en stenkällare som Lindquistarne upfört i sina pojkår. – Här dinera wi i det gröna. – Turdin seglar med sagta vind förbi. – Cius skjuter till måls på en gren. – Deraf blir sedan en hel historia. – Med all wår otour dock så skönt att wandra i den gröna skogen helt allena och höra sångarne i hwarje topp. Än blommar sommarlifvet fullt. Nu ta wi afsked utaf det. – – Öfriga sälskapet plocka hallon från 9 m. till 5 e. m. medan Mamma och frih:n sylta. – Ett par rodder åt den sköna Romarholms viken för att skjuta änder; får ej heller här se något annat än den utmärkt vackra viken. Det var stilla lugnet och man såg till botten på flere famnars djup.

17 Sedan hemfärd. Landade wid Åminne. – Mamma wille ej tillåta mig hemföra min laddade men alldeles nedspända bössa – jag blir litet häftig och skjuter af den invid stranden. Häst och chaise der frih:n och Mamma sitta stå tätt invid branten, och frih:nan är dertill i grosesse. – Hyggligt spektakel om hästen blifvit skrämd och skjutit tillbaka!|96| Men försynen är de dårars förmyndare, och följagtligen äfven min. – Hästen stampade litet blott och allt går bra. – Men en annan farhåga återstår. Den brinnande förladdningen var fallen bland en hop gamla tunnor vid stranden. – Jag släcker ut den noga, men följden var att Mamma och jag hade en orolig natt. –

18 Sens moral: När man är het begår man vanligtvis någon dumhet – Blif derföre aldrig het. –

19 3 Måndag. F. ms visite hos Lithéns som hopsy våderna till en gentil förmaksmatta. E. m. Turdinska damerna boston här. M:ll Åberg och Sophie göra musik; Othello, Tancred m. m. O. är vackrare än T. – En parenthes: (la Sophie, och helsning från skön Lotchen till »Herr Tupeljus» det är afskywärdt att en vacker flicka skall skrifva så illa!)

20 kl. 11 a. promenade att hemfölja Tns; och point de vuespråk: franska. –

21 4 Tisdag Rusk. – Tittar i Beckers Werldshistoria. Jag har länge warit lat som en hund, med läsningen. – Det är dumt. – Men hwad skall man göra? – När courtise och nöjen drifvas »en grosspråk: franska» skötes naturligtvis boken »en minutespråk: franska».

22 E. m. Med fruntimmerna hos Turdins, och obligerad att spela Sophies d. ys favoritstycken af hvilka jag upsnappat 4½ Walser, en Françoise och en marche. – – På återvägen går jag ensam förbi Lts. Der är musik. Ett fönster öppet. Det regnar. Ingen själ på gatan. Jag ställer mig vid fönstret, ser och hör förtjuses. – Plötsligen ser sig farbror Isak om – wi se hwarandra i synen, och jag echaperar någorlunda flat till sinnes. – Jag går omkring ett par quarter. Jag kommer samma väg förbi. Nu äro alla gardinerna ner. – Då lyssnar jag, och får ej mera se; vacker pojke minsann! –

23 5. Onsdag. Oförmodadt öfverraskas jag af bröder Fejo och Aug. Alcenius; stadda på en kort visite och kommande från Kronoby. – Mycket att prata om (bland annat om Svåger Östring) och Fejo är till en god del den samme. – Följde herrarna till Tulln i min smutsiga schlafrock; derföre åtm för första gången skrämd af flickorna Lindquist som plockade ärtskidor i deras trädgård.

24 Josephine C. har i förtoende omtalt att »det skall spelas i dag hos Hammarins».original: Hammarins. Det spelas ochså, neml. boston. – E. m. punsch på gästgifvargården med Dyhrn och Alcenierna som skulle resa. Fejo gjorde sina oefterhärmliga enstiger (apartementssteg) och berättade huru de spottat i går då de ej fingo thoddy hos Östring. –

25 – Nästan hwimelkantig beger jag mig till Lns, finner der våra och andra damer, äter sylt, dricker thé, talar om organer, och håller god contenance. –

26 p. d. v.point de vuespråk: franska

27 6 Thorsdag. Är min namnsdag. Dyhr och Backman gratulera och doppa kringlor i Caffe på morgonquisten.

28 F. m.s visite hos Lns, – att köpa Cardus, tror jag. – E. m. åter hos Tns vi sitta vid fönstret och se åt torget. Wi se E Lt gå förbi, – Emelie, Thilda Lt och F. Kynsell. De äro ut att gå. De se ej opp, se ej oss. – – Vi studera det Österländska blomspråket. Det är rätt intressant. Hejko B. och jag promenera. – Wi höra Hammarin fantisera på flygeln. Det är damer ute. – Men wi vända om och soupera hos Tns. –

29 7. Fredag. Besluten färd till Jacobstad. – Till staden att anskaffa equipage, möter på ditvägen ansigten som jag gerna ser, gör på hemresan en liten loff åt venster – flickorna Lindquist och F. Kynsell plocka svarta winbär i deras trädgård; jag hjelper att plocka och det är rätt muntert fast solen bränner besatt het. – Wi tala ochså om blomsterspråket, jag ropar af en händelse »Lök!» (fly) och genast tar en hel svärm sparfvar till flygten.

30 – Kl. 1 afreser en vagn och twå chaisar (Turdins med) åt J.stad och anlända utan all malheur dit kl. 3. – Den afbrända delen är nu till större delen nybygd – wackra hus och breda gator – något tycke af Tavastehus; temligen trefligt yttre, men belägenheten ful. – Gamla staden trång; kyrkogården vacker. Jag har ej warit här på 7 år minst. – Wi resa in på G.g.gården (fru Sundholm) Wi dricka caffe, wi promenerar kring staden, besöka en nålmakare m. m. Jag träffar Ludv. Lindquist och gossarne Engström. Wi afresa åter klockan ½ 6, få regn på nacken och storm mot synen och komma lyckligen hem igen. – S. d.Samma dag resa flickorna Ln och gubben till Wasa.

31 8 Lördag. C: Staudinger och farbror Elfving resa förbi mig, stiga in till Dyhrn som skickar bud till mig; jag kommer; de hafva just rest. De blifva derföre af mig uplexade i en impertinent billet, ett slags Anathema likt det som Östring i verlden skref till samme C. Sr. –

32 – Turdinska damerna boston och bastu hos oss. – Othello, der Mohr in Venedigspråk: tyska.

33 9 Söndag. Kyrka och Fonselius. Efter kyrkan promenad med flickorna. »War det inte löjligt att jag ej kände igen dig i kyrkan?»original: kyrkan? säger Emelie. »Han hade ochså sina pastorsmin säger H.» – – Middagstid emottog Sophie följ. invitation: »Goda Sophie, din vän Emelie önskar se dig på Caffe hos sig i dag, om det roar dig. Säg åt Z. att, om han är road, så är han innerligt wälkommen».

34 Och wi äro roade. Wi gå. Wi finna före oss Juthbacka flickorna; ingen annan – litet sälskap alltid trefligast. Wi ha roligt. –

35 – Hwad ska wi företa oss? Wi leka. Och hvad då? Skrifleken. Bra. Så, att namn skrifvas öfverst. Thilda Lt:

När du blir lång som gran i skogen,

tänker du än på vännen som blir dig trogen?

37 Wackra verser af Emelie som jag nu glömt (verserna förstås). – Åt mig om Minna: »tänker du ännu på – ?» »Skynda dig, så är det tid ännu hade Caroline B. skrifvit.» – Sedan öpna wi pianot och spela – jag säger wi, ty jag spelar ochså min lilla persilja och sjunger Gondolieren. – Men flickorna hafwa något bättre att bjuda. De spela den stumma m. m. – Mina O. är beschäftig och will ochså spela den stumma. »Gör det, så bli wi stumma af bara förundran.»original: förundran. Lundmark är här, – han är road, – det spelas mera och mycket. – Emelie – men hwad skola wi säga om Emelie? – Hon är alltid sig lik, alltid vacker och alltid älskvärd. Wi gå sent och ha haft en glad quäll.

38 P. S. om flickornas påskbref och Mina O:s Jonas Israel makalös.

39 10. Måndag. Börjat min Läsetermin på halftannat alfvare med några Horatii oder. Sophie gör sam(v)ets blommor, rätt vackra. – Samtliga Bergerska familien besöker oss i dag för frih:nans skull. – Conversationen är ej alla gånger liflig, men det går nog. – Man har Gudskelof Blankens Lapplands resa att tala om; i förrgår fick jag ett långt tättskrifvet bref af Blanken, rätt intressant. – friherrinnans Sophie brys för Capt. Platen, – je l’imitespråk: franska, väcker mycken sensation, fint railleri – hoppas förstår railleri? –

40 11. Tisdag. Stor post. 4 bref till Torneå, GCarleby och Helsingfors. – E. m. Lithénska, Calamniuska damerna här. – Galls organlära har vunnit damernas bifall, man studerar den ifrigt och jag »fälas» (som Lk säger) med fingrarna i deras hufvuden. Jag uptäcker diverse organer. »Men hwad är det för stora organer jag har i nacken säga några?» – Ingenting som jag wet. (Det är svårt att säga: det är organerna för den physiska|749| och för foster kärleken.)original: kärleken. – Slutligen få flickorna i boken reda på N:o 1 och 2, och studera bägge Capitlen i smyg. – Unga herr Carl Rpff roar ochså sälskapet; han är fullständig akteur, väsnas och regerar med lilla Fanny och med hela verlden. Det är en liflig själ den unga munsjör Carl. –

41 A: war det skönaste månsken i verlden, – en Neapolitansk natt, ett förtrollande silfverskir öfver trädgårdens rosenhäckar, hvita lusthus och grönskande poplar. – En stund sitter jag vid pianot – jag wet ej huru det kommer sig – det glöder ettn Neapolitansk himmel i blodet – tonerna andas eld – »han wore ej utan fallenhet att bli compositeur», säger friherrinnan.

42 En stund sitter jag i fönstret häruppe – ljuset brinner, men jag ser på månskenet. Jag är utan svagdricka, jag går ner, – kör upp en hel hoper folk, – sedan går jag beskedl. upp igen.

43 12 Onsdag. Friherrinnan flyttar till Turdins för att der invänta sin baron. – Men baron låter ej vänta på sig; han kommer redan på middag, och surprinerar oss här på Kudnis med en visite kl. 4 e. m. – Hans lilla Carl är då ännu här. Det är öfver all beskrifning wäl. –

44 A. En par timmars lång blankning, och ändå kunna mina stöflor på sin höjd kallas passabla. – En otäck blanksm. – otäcka stöflor. – Åter en parenthes. –

45 Kl. ½ till Turdins, en omväg som uptäcktes. – Här finner jag äfven fruarne Hammarin och Frosterus. – Man obligerar oss att declamera wåra Mariedagsverser – Wi göra det med nöje, – ryttmästarn, jag och Sophie. – Wi få beröm. – Sedan spela Aug. Åberg och Sophie på det ostämda pianot – gamla herskapet boston. Wi soupera här.

46 13 Thorsdag. Afgående post. – Lithens är artiga nog att skicka efter oss, emedan flickorna Lindquist äro der. – Wi äro ej sena att komma. – Wi finna före oss äfven Stenrothska ungdomen, Logren undant. Wi dricka vin, äta äppel, krusbär, sylt, wi sy ifrigt, wi se på de små som leka, wi tala om GCarleby och andra små nyheter för dagen. – M:lle Viden hjelper oss derutinnan. – Men på samtalsämnen är nuförtiden missvext, alltsedan Alörsbalen. – Det är derföre icke rätt animeradt, ehuru munviga åtskilliga af sällsk. än äro. – Men flickorna Ln och flickorna Lt blifva icke rätt förtroliga – felet är å Rosalies sida: en köld, hvartill de andra englabarnen icke kunna gifvit något rättvist skäl. – Vid denna anmärkn. fryser ochså jag i deras granskap, der det förr war warmt; wi sympathisera icke mer, och kanske war jag mer än vanl. kall i quäll, ty afskedet är icke mycket ömt.

47 Tempora mutspråk: latin – men wi gå. – Wi hemfölja flickorna Lindquist; wi ha samma väg. Jag beundrar deras vackra ljusröda sommarhattar. »Låt se att ni inte så snart lägger af dem, ty så länge ni bär dem, wet jag att det är sommar ännu.» – Norrsken –

48 14. Fredag. Rosenkampff, hans friherrinna och Turdinska familjen spela boston hos oss. Aug. Åg, Hejko, Sophie och jag studera organer, gissa på gåtor och squallra smått. – För tionde gången läser jag Blankens Utsjoki bref högt för sälskapet. Så förflyter quällen och wåra kära gäster soupera hos oss.

49 15 Lördag. Fru Dyhr reser – Afskedsvisite och obref till Sophie la cadette. – Diner och Souper hos Turdins, ty resan är bestämd. – Bokhållare åt Backman – I detsamma reser Mathlin förbi åt Hfors (bon jour, mon frère! à revoir).original: revoir.språk: franska – – Sent på a. är ett sälskap promeneradt ut till Kudnäs; deribl. Sikter Rehn (Renskrifvarns Renskrifvar Rehn) m. fl. Carolina Lindquist, Lotta Hjelt m. fl. – att helsa på jungfrurna. – Sophie kommer ut i negligée och blir illa skrämd. –

50 Moi. Nouvelle parenthese. Toujours Cameleont. – 1 – 5 – un aventure. – Encore des tenebres – deja le grand jour. – Point de reproches.språk: franska

51 16 Söndag. – Kl. är 5 på morgonen. – Solen har nyss gått upp. Jag sitter vid det öpna fönstret – den friska, svala morgonluften spelar in derigenom; det är en irrande flägt från söderns eviga sommar förvillad ända hit upp i den svala nordens September. – – Än är allt så grönt; det rika regnet håller grönskan vid lif. Blott här och der låter ett bleknande blad ana de sköna dagarnas slut och lifvets tilltagande domning. – Fjerran flyger då ögat; den fria rymden utbreder sig mot söder. – Men långt irrar icke ögat i sin flygt; det dröjer twekande öfver tornen och taken nära i söder. – I Öster är morgonrodnaden, i Wester aftonskyarne, i Norr den eviga isen, men i Söder den glödande middagens sol. Då dröjer ögat vid en punkt och sänker sig sedan fullt af blygsel ned tillbaka. Hör forsarna brusa och vinden skakar asparnas krona. Men den blyga blomman står lugn dernere – hon är lyckligare!

52 I kyrkan. Östring predikar – Men spridda äro mina tankar.

53 – Rpffs resa kl. 4 e. m. (middag hos Tns) – wi följa till Storsved. Jag kuskar Aug. Åberg. – Men min harm – min förargelse öfver wår istadiga brunte som knappast rörde sig ur fläcken! – Och Lindquistska damerna se oss i fönstret. – Klatsch brunte, nu skall du ha stryk – klatsch! hwad? du tar emot? du slår opp – klatsch – ursinniga kreatur, jag hade hjerta att på stället skjuta dig en kula för pannan. – Ändtligen vid Juthas. Wi|751| byta häst. – Resten går superbt. Wacker wäg till Storsved. Der äta wi strufvor och dricka vin, blanda som fruarne blanda med tårar. De resa och wi återvända. – Komna till staden se wi ljus hos Hammarins – Sophie och Mamma resa hem; jag slår en och annan loff kring torget. – Jag lyssnar: det är musik; det är Fanchon, jag misstar mig ej. – Det är Emelie – – – – – – – – – – –

54 17 Måndag. Nu äro wi ensamna på Kudnis. Nu skall det arbetas. – Horatius. – Skönt wäder. – A: hos Lithéns. Wi komma ej öfverens i quäll; ej alls. Moster och Rosalie klandra Hindriks upköp af pianot. Det kan jag ej finna underligt. De säga: »det är synd om Stora Fanny, hon är som ett stjufbarn.» Det är icke sant. – Rosalie yttrar sig icke beskedligt om wår lilla Sophie. Det finner jag rätt illa gjordt; flickan har sina många fel, men ock sina goda sidor. – Jag grälar smått med Rosalie – det var något rart.

55 18 Tisdag. Fullt arbete med att quista i trädgården. – E. m. visite hos Hejko, och här finner jag alldeles oväntadt brodren Claes Zimmerman som kommit till staden för att reglera sin afl. brors afairer med Gustaf Lindquist. – Dyhr, Enbom, Kerrman, m. fl. äro här. – Wi draga 12 ʄ:s Cucu; och jag går jemt derifrån.

56 19. Onsdag. Fredrika. – Diverse arbete i Trädgården, rätt roligt. –

57 E. m – Bli wi öfverraskade af en bjudning till Lindquistens. – Wi undra öfver anledningen. Ah, det är Fredrika. – Wi finna före oss Lundmarks, fru Dovner et Comp. m. fl. – litet sälskap trefligast och lycklig att wara med i detta lilla. – Äfven Claes Z. här. Wi brygga winthoddy, dricka fru Lks och Fredrique Kynsells skål. – »Fy, säga flickorna, fy att ni dricker thoddy.» – »Röka är inte så fult, men snusa är mycket fult och äta (tobak) är ännu fulare.» – Men jag äter sylt. »Det är snällt att äta sylt.» – Fägnesamt det. Emelie och Marie H. spela Zampa af BHerold; det är ett vackert stycke, och mäst tycker jag om choralen och härmningen af klockorna i ouverturen. – Sedan spela de ochså La Gazza Ladraspråk: italienska af Rossini, ochså vacker, men med många reminiscenser ur hans förra. – Jag tycker om Zampa och Gazza Ladraspråk: italienska; de gå begge sin egen väg, och det är roligt att höra. – Slutligen spela Emelie och Thilda Califen – den tråkiga Califen, säger Thilda, men Califen är rätt vacker; jag tycker wi äro gamla vänner och ledsna ej så snart vid hwarandra. –

58 – Sophie leker med Emelies ringar och tar 2; jag tar den ena och håller den – »ge hit den». – Låt den vara. – Det är en enkel vacker ring med en liten klar grön sten; den passar superbt till mitt venstra lillfinger.

59 20 Thorsdag. Fortfarande Horatius. – Det är något molnigt i dag, men klarnar mot quällen. Wi ha skuggspel i saln – Den nedgående solen skiner genom asparnes darrande kronor och grenarnes skuggor hoppa om hvarandra i det halfklara behagliga återskenet af aftonrodnaden. Wi äro förtjusta öfver denna vue, wi komma underfund med att vårt lilla hem är vackert. – De höga gröna träden förgyllda af solen och hwiftande framför fönsterna, genom den öpna dörren en vid utsigt begränsad af den mörka skogen östanut, öfver hvilken äfven en dröjande strimma af quällens guld ännu blänker – allt detta bildar en så vacker fast enkel tafla att wi deröfver bli helt lyckliga och stolta.

60 Som quällen är vacker, gå wi ut, Sophie och jag, ledandes. – Wi gå förbi Tns och inropas; finna der Lithéns. Stanna quar, dricka thé och spela favorit walser. – flickorna Ln litet tystlåtna – hwad illa har jag stackare gjort? – men samvetet slår och jag tiger. – Wi bjuda ändå till att skratta, ty man har klädt lilla Gustaf i stycke och Bindmössa; det ser för besatt ut.

61 21. Fredag. Auction efter salig Widén – en hel hoper saker och icke dyrt. – Hemkommande derifrån kl. 4 e. m. finner jag flickorna Lindquist och F. Kynsell hos oss – söta, snälla, rara, goda, artiga, trefliga små flickor!

62 Wi försöka Sensitivan af näfver – den ligger nästan stilla i flickornas händer. – Jag andas i mina. Den hoprullar sig, den hoppar och trillar ur handen på golfvet. – Åh, säger Emelie, den måste visa twärtom. – Undrar. – Undrar hvilken temperatur råder i denna jemna, lugna charakter.

63 Wi tala ochså om organerna – Wi leta – och – nej jag inbillar mig inte, det är N:o 7, det är Musikorgan, ganska märkbar hos Emelie. Jag wäntade det. – Nu komma ochså flickorna Lithén, efterskickade. Wi leka squallerleken: »Berättelse om en skata som jag sköt medan Hermes satt ½ quarter ifrån den och lurade.» – Sedan sys det; wi få icke rigtigt lifligt. – Emelie spelar Norma, den gudomligt vackra Norma. Emelie och Fredrique K. dansa gubbens och käringens pas de deuxspråk: franska medan Thilda Lt. spelar. Thilda Lithén och Albert D. se alfvarsamma ut. Rosalie språkar med Mamma. Wad att Albert ej är längre än Thilda Lt, och jag, som påstår att han ej det är, tappar. – Will ochså ha ringen igen, men får ej. – Imiterar, med anslag af twå halftoner bredvid hwarandra, Platens hurra på Alörn.

64 Slutligen är quällen slut; man går, och det är ett vackert norrsken.

65 22 Lördag. Fortfarande Vidéns auction. – Bryr mig ej om en vagn som går för billigt pris (55 Rd), köpper sporrar, spännen, pennor och böcker (för 6 Rd) Deribl. Ett F Björkegrens Franska Lexicon och Suchtelns 1808 års krig.

66 E. m. Stark åska och slagregn; temperaturen rötmånslik; curieust. Auction till kl. 7 e. m. och sedan hemma.

67 23. Söndag. Regn, okyrka och ritning – i hastigheten en misslyckad copia af Emelies söta fåglar vid vattenkoppen. – E. m. med fruntimmerna visite hos Hammarins; men fruntimmerna Lts äro ej här, annars skulle wi få musik. De äro hos Lundmark. – Lithénska damerna äro här. Marie H. spelar Sjöfröken och (med Sophie) Mayseder pour deux pianosspråk: franska. – Lilla Gustaf T. leker med en brunte och kör »till Lindquistas Lotta». »Alla ska de nu ochså resa resa till Lindquistens»,original: Lindquistens, anmärker fru H. mycket naivt.

68 24 Måndag. – Regn. Aftonen hos Lithéns som gå till Frosteruses. – – Ändå quar hos Dyhrn, och thé. – Sedan promenera wi – träffa Hejko »ser du jag gör inga Ephemerer jag.» –

69 Sie sind heute zu Hause – Ich habe sie im Vorbey gehen wahrgenommen – Sie mahlte, sie und Fredrique – – Und was denn? Vögeln und Blumen. – Ich will auch mahlen können.språk: tyska

70 25 Tisdag. Hemma i vännen Horatii agreabla sälskap. – Det är en god resonnör, wår Horatius; han borde ha lefvat i det 18:de århundradet då hans ideer så temligen allmänt woro i svang. –

71 Smörja oss med nätingar och göra klen fångst med ståndkrok. Ovanligt högt watten och ovanlig grönska denna tiden.

72 26 Onsdag. A: med Mamma och Sophie hos Lithéns. – Flickorna ha fått Widéns LäseBibl. – och Rottecks Werlds historia. Den skall läsas högt, menar gubben. Blir ej af af diverse orsaker, – ochså emedan den är för widlyftig och resonerande för fruntimmer. – Ochså plan till bokskåp – illa att ej flickorna läsa mer – behöfdes nog. – Hemgående titta Sophie och Christine Bäck på stjernorna. »Nog känner jag Carlawagnen» – och med detsamma stiga de i diket.

73 27 Thorsdag. Kl. 12 middag surpreneras wi af wännen Blank och Alex. Elfsberg kommande Norrifrån. – B.s lådor skäligen fulla, hans språklåda ochså temligen försedd med Lappska historietter, bland annat om en ung Lappska som war »bra vacker, ja tusan wet om hon står långt efter Hilda Holm.» – Wi följas på e. m. åt till Lithéns – här nya berättelser om »lefvandes råsk» i lappkåtorna. – »Fy, säger B., det war otäckt! Ena gemena svarta canaljer som man ofta finner ipå as.» – »Nå kom de på er», frågar Rosa. »Ja wisst gjorde de det.» – »Och Lapparnas grytor sen! De twättas aldrig, utan för hwar gång i dem kokas gröt eller fisk, samlar sig en ny skorpa kring inre sidorna, så grytan blir helt liten till slut.» – »Usch!» säga flickorna, »fyoriginal: fy fy!»

74 Emellertid få wi weta att det är Musik hos Hammarins. Blanken skyndar dit med A. Elfsberg. – Jag dröjer, väntar – måste vänta – på thé. Häggström kommer hit – Thé dröjer – jag sitter på nålar – håller förträfflig min, bugar mig slutligen – springer hem som en il – gör en hastig toilette och skyndar till Hns dit Sophie är gången förut. – Här spelas just nu Don Juan. – Musiken är för unga Brandt från Kopenhagen och en Engelsk Expedit, Rook. – Turdins, Ciuses, och (framför allt) Lindquisténs här, samt några herrar. Lilla puckelryggiga Rooken sitter och ser på sina skor. Brandten aplauderar åt Rossinis Rondo ur Barberarn Elisabeth – och Blanken säger »Ja men tusan är icke den Emelie verkligen en aimabel flicka» – håhå, något nytt kanske? – fägnar mig åt min brors goda smak – tycker ungefär så med. – Lundmark står och hör och säger om samma Rondon ur Barberarn »nu spel ni bra, bånen!» – och åt mig »ioriginal: i morgon ska wi komma och spela till er». – ah wälkomna. – Nu ska wi spela Matrimonio Segrettospråk: italienska – Aha! flickorna will inte ta hop med det hemliga giftermålet – Jaså säger Kurtén och när de andra spela Matrimoni fumlar han till i Cosi fan Tuttispråk: italienska och brummar när han ej får fast sig. – Trefliga farbror! – Men wi liknade hans violon cell vid en onkel som jagar efter ett par på rymden stadda älskande. – En mycket treflig quäll – Nicht wahr, liebes Ding?språk: tyska

75 28 Fredag. F. m.s visite hos Lindquistens som spisa frukost. Tag en smörgås, säger gubben. »Tackar, farbror, har redan frukosterat.»original: frukosterat. – Bref till Emelie från Sophie la cadette; medföljde en wacker pappersdocka. – Svänger med min hand, så att den gröna stenen blixtrar. – Märks slutligen. »Gif hit ringen.» – »Inteoriginal: Inte förr än i quäll hos oss.» – »Narras nu igen.» – Narras inte; glömmer inte den.

76 – Aftonen kommer. Wi wänta Musik på Kudnäs. Blir inte, ty fru Kemmer har kommit till Lts. – Är mycket wälkommen, men – – aberspråk: tyska – –

77 – Blanken flöjar der och hwar omkring. A. Eg och jag tillbringa quälln dels hos Lithéns, dels hos Turdins, der jag spelar. –

78 29 Lördag. Candidaten och Cadetten resa kl. 12 middag utan afsked af mig som tittar in till fru Aspegrén för att rådgöra om Alex.:r A:s afairer, och blir bra flat då jag emot löfte finner herrarna resta.

79 S. d.Samma dag är ⅔ Emelie (– det wackraste skepp i NyCarleby stad och kanske flera städer) – såldt för 29010 Rubel och inropadt af M. Lithén och Collander.

80 E. m. Sophie och jag promenera. Emelie sitter i fönstret; Fredrique K. har rest. – wi gå ej in – wi hamna hos flickorna Calamnius; wi bortprata|755| quällen med dem, – berätta om maskraden m. m – Medgafs att Diana var lyckad – kl. ½ 9 hemföljas wi af flickorna; möta förklädda pojkar som hwissla; det är litet kusligt, tycka flickorna. –

81 30 Söndag. Okyrka. Dagbok. E. m. kommer bud efter frunt. till grannfrun. Complott med Sophie. Skickar och begär din lådnyckel – i blomlådan; – då meriterar det ej att komma: – på pianot: då kommer jag genast. – Sophie går; Stora Maja går efter en stund. »Nyckeln är på portopujano, säger Mamselln.»

82 Går då till Tante Engström. Lundmarks, Lindquistens (Emelie), fru Dr och AH.B. äro här. – Ungdomen går tralln i saln, fruarne prata och mumsa bisquite i förmaket. Dricker flickornas skål – aj fruns först! – dricker långa Calles skål för cousinskapet. – vännerna äro mycket inseparabla. – Slutligen kommer Christine Bäck med kort, och wi måste spela. – Välja då Passop på en caramell pointen – Jag läser opp, gör mitt bästa – många kort lemna upp – det tappas mer än det vinns. – Emelie tappar 30 Carameller. – Vill sätta opp ett sockerhjerta – »Vill ej ha det som är afbitet i kanten.» – Rätt, sa han. – Men nu gå wi, Och nu måste du ge ringen tillbaka. »– Blott till morgon.» – »Nej jag will ha den nu.»original: nu. – Der! – Och wi gå. – »Usch hwad det war tråkigt!»original: tråkigt! – »Hwad war tråkigt.»original: tråkigt. – Jag tappade ringen. – Verkeligen? Se upp du kan ej säga osant. – Nej det är sant. – Var ej ledsen – i morgon skall jag visa den utanför ert fönster. Ser du – ödet! Hwarföre så enträgen? Den ville till mig tillbaka. – – Wi promenera och följa damerna till tulln.

83 Jag gömmer under kappan en lykta – går strandvägen dit – och se! i det daggiga gräset blänkte den gröna stenen skönareoriginal: skönar än alla dagperlor. – Och åter satt ringen på mitt finger. – Men det klaraste månsken gjöt sitt förtrollande silfverskir öfver häckarna i trädgården och popplarnas darrande kronor. –